Katarina Gustavsdotter (Stenbock)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Katarina Stenbock)
Hoppa till: navigering, sök
Katarina Gustavsdotter
Katarina som änkedrottning.
Sveriges drottning
Regeringstid 22 augusti 1552–29 september 1560
&&&&&&&&&&&&&&08.&&&&&08 år och &&&&&&&&&&&&&038.&&&&&038 dagar
Företrädare Margareta Eriksdotter
Efterträdare Karin Månsdotter
Gemål Gustav Vasa
Ätt Stenbock
Far Gustav Olofsson (Stenbock)
Mor Brita Eriksdotter
Född 22 juli 1535
Torpa stenhus utanför Borås i Västergötland
Död 13 december 1621
&&&&&&&&&&&&&086.&&&&&086 år och &&&&&&&&&&&&0144.&&&&&0144 dagar

Katarina Gustavsdotter (Stenbock), född 22 juli 1535, på Torpa stenhus utanför Borås i nuvarande Tranemo kommun, död 13 december 1621, var drottning av Sverige, dotter till riksrådet Gustav Olofsson (Stenbock) och Brita Eriksdotter (Leijonhufvud).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Giftermål[redigera | redigera wikitext]

Knappt ett år efter Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud):s bortgång 1551 gifte den 56-årige Gustav Vasa om sig. Vigseln skedde den 22 augusti 1552 i Vadstena klosterkyrka och bruden var den 17-åriga Katarina, som var systerdotter till Margareta. Prästerskapet motsatte sig giftermålet då det på grund av den nära släktskapen mellan Margareta och Katarina ej skulle vara förenligt med Bibelns bud. Gustav Vasa genomdrev dock sin vilja med motiveringen att Gamla testamentet endast gällde judar.

Drottning[redigera | redigera wikitext]

Det finns inte så mycket information om Katarina Stenbocks tid som drottning, som tycks ha varit stillsam, eller om hennes relation till sin make eller hennes styvbarn under makens livstid. Hennes relation till styvbarnen var dock bekräftat god efter makens död. Om Katarina Stenbock som drottning sägs att hon "stilla och värdigt fann sig i sin roll som Sveriges drottning".[1] Katarina ska ha varit gravid under 1554 och 1555, men graviditeterna var aldrig långvariga nog att bli officiella, och hon förblev barnlös. Hon var i Finland på ett långt besök 1555–1556.

Samtida bild av Katarina som inte har kunnat spåras i färg.

Utifrån brevväxlingen kring bröllopet mellan hennes styvdotter Katarina Vasa och Edzard av Ostfriesland 1558-59 förefaller det som om Katarina Stenbock själv inte hade så stark auktoritet vid hovet: kungen brevväxlar till exempel med sin äldsta dotter snarare än med Katarina då det gäller instruktionerna kring bröllopet, han ger henne inga självständiga uppgifter och diskuterar heller inte sin äktenskapspolitik med henne, utan ger henne endast förhållningsorder.

Under Vadstenabullret och skandalen kring hennes styvdotter Cecilia 1559 var hon en av dem som Katarina Vasa förhandlade med för att lösa situationen. Utifrån bevarade brev att döma försökte hon agera medlare mellan monarken och sin styvdotter Katarina Vasa för att den senare skulle få tillstånd av kungen att lämna landet med sin make. Katarina Vasa fick dock inte lämna landet förrän efter sin fars död 1560.

Katarina blev änka 1560 och överlevde sin make i 61 år. Enligt officiell historiebeskrivning vakade hon troget dag och natt vid makens dödsbädd utan sömn tills hon själv blev sjuk, och därefter bad om att en säng skulle ställas bredvid makens där hon kunde sova för att fortsätta vara vid hans sida.

Riksänkedrottning[redigera | redigera wikitext]

Katarina Stenbock bar sorgdräkt i resten av sitt liv som änka. Som änkedrottning bar hon titeln "riksänkedrottning". Det var den första gången en sådan titel tycks ha använts om en svensk änkedrottning. Sitt fortsatta liv framlevde hon delvis på sin livgeding Strömsholms kungsgård. Hennes egendom gav henne en fast inkomst och en oberoende tillvaro.

Under Erik XIV:s regeringstid var hon i rang den främsta damen vid hovet fram till hans äktenskap med Karin Månsdotter, något som speglas i den plats hon intar vid representativa uppgifter vid hovet. Sommaren 1562 öppnade hon till exempel balen med kungen vid den middag som gavs med anledning av den polska delegationens besök i Stockholm, som kommit för att förhandla om äktenskapet mellan hertig Johan och Katarina Jagellonica. Vid dubbelbröllopet mellan Erik XIV och Karin Månsdotter och Sofia Vasa och Magnus av Sachsen-Lauenburg, gick Katarina Stenbock först i processionen tillsammans med Karin Månsdotter, medan Sofia följde med Elisabet Vasa. Den 9 juni 1568 bar hon Erik XIV:s son prins Gustaf till dopet. Enligt en legend ska Erik före sitt bröllop ha planerat att mörda sina bröder och ett antal andra högt uppsatta personer. Karin Månsdotter ska då ha varnat de tilltänkta offren genom Katarina Stenbock, vilket resulterade i att planerna övergavs. Det är okänt hur mycket sanning som låg i detta.

Under kuppen då Erik XIV avsattes fördes Sofia, Elisabet och Katarina Stenbock av Magnus av Sachsen-Lauenburg bort i båt från Stockholm och fördes till Johan i Uppsala: Johan hävdade efteråt att Erik hade planerat att mörda honom och sända dem till Ryssland som gisslan som ersättning för Johans hustru. Enligt den officiella propaganda Johan offentliggjorde 1569, hade Erik bland annat anklagat Katarina för att ha samarbetat med Danmark under det pågående sjuårskriget. Katarina Stenbock ska tillsammans med fransyskan Johanna de Herboville ha tagit hand om Eriks barn under fängelsetiden från 1568 till 1570 för att låta dem slippa inspärrningen. Under Johan III:s regering fick hon en mindre framträdande plats vid hovet eftersom det då redan fanns en drottning, Katarina Jagellonica. År 1570 hade hon planer på att gifta om sig med hertig Frans II av Sachsen-Lauenburg, bror till hennes styvdotter Sofias man Magnus, men planerna förhindrades av Magnus.

År 1574 hjälpte hon sin bror, Erik Gustavsson (Stenbock), att gifta sig med Malin Sture. Deras giftermål kunde endast genomföras efter att Erik rövat bort Malin från hennes mor, Märta Eriksdotter (Leijonhufvud). Märta lyckades emellertid uppskjuta giftermålet en tid genom att få kung Johan III att fängsla Erik. Efter ett knappt år såg sig Johan dock tvingad att släppa Erik, delvis efter påtryckningar från hertig Karl och Eriks faster, änkedrottning Katarina Stenbock. Hon var närvarande vid mötet mellan det dåvarande kungaparet och Karin Månsdotter på Stockholms slott år 1582. Under 1580-talet kom hon i konflikt med hertig Karl, som ifrågasatte hennes rätt över de av hennes gods som låg inom hans förläningar, men tvisten löstes av Johan III, som hon hade en mycket god relation till. Under striderna mellan Sigismund och hertig Karl misstänktes hon av Karl för att stå på Sigismunds sida: hon var syster till Ebba Stenbock, som Karl hade fängslat för hennes stöd av sin make, som var lojal mot Sigismund, och stod även i korrespondens med denna.

Under slutet av sitt liv ska hon ha ägnat sig alltmer åt välgörenhet. Katarina fick flera gånger uppträda som medlare vid tvister mellan styvsönerna, som alla avled före henne. I december 1621 avled hon, 86 år gammal.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Katarina, urn:sbl:12405, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ivan Svalenius), hämtad 2013-12-23.