Västerås domkyrka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 59°36′45″N 16°32′30″Ö / 59.61250°N 16.54167°Ö / 59.61250; 16.54167
Västerås domkyrka
Kyrka
Västerås domkyrka
Västerås domkyrka
Land  Sverige
Län Västmanlands län
Ort Västerås
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Västerås stift
Församling Västerås domkyrkoförsamling
Koordinater 59°36′45″N 16°32′30″Ö / 59.61250°N 16.54167°Ö / 59.61250; 16.54167
Invigd 1200-talet

Västerås domkyrka ligger i norra delen av Västerås innerstad och är församlingskyrka för Västerås domkyrkoförsamling samt domkyrka för Västerås stift. Kyrkan uppfördes ursprungligen på 1200-talet, men därefter följde otaliga utbyggnader fram till 1517. Tornspiran och yttertaket fick sitt nuvarande utseende vid återuppbyggnad efter brand på 1690-talet. Exteriören i övrigt och interiörerna präglas i hög grad av ombyggnader/omgestaltningar genomförda 1856-61, 1896-98 och 1958-61. Erik XIV ligger begravd i kyrkan, liksom riksföreståndaren Svante Nilsson (Sture) och ärkebiskopen Samuel Troilius.

Domkyrkan är Västerås tredje högsta byggnad med sina 91,8 m. Den har även maximala tre stjärnor i reseguiden le Guide vert.

Symboler[redigera | redigera wikitext]

Västerås domkyrka var helgad åt jungfru Maria och Johannes Döparen under medeltiden[1] och har ibland kallats Domkyrkan Vårfru.[2] Den har förmodligen under medeltiden kallats ungefär Sankta Maria och Sankt Johannes domkyrka. Västerås stifts stiftsvapen avbildar också ett Gudslamm, enligt de ord som Johannes Döparen använde för att beskriva Kristus.[1] I Västerås stadsvapen återfinns däremot två symboler för jungfru Maria: en ros och Mariamonogrammet, se Västerås kommunvapen.

Föregångare[redigera | redigera wikitext]

Det är oklart när Västerås första domkyrka byggdes, men 1164 var första gången staden benämndes stiftsort.[3] Man har dock inte hittat några spår av den första kyrkan. Den var troligen en mindre kyrka i gråsten, men kan också ha varit byggd i trä.[4] I mittskeppets kor fanns tidigare gråstenspelare, vilka revs ut på 1850-talet.[3] Det är dock inte säkert att den första kyrkan fanns på den nuvarande platsen, utan den kan också ha legat på andra sidan Svartån.[4] Under 1200-talet lärde man sig att bygga med tegel i Sverige och detta mycket tack vare de invandrade tiggarmunkarna. Med hjälp av teglet byggde man upp en ny kyrka, möjligen där gråstenskyrkan funnits.

Kyrkobyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Västerås domkyrka 2005.
Interiören i kyrkan 2005.

Kyrkobyggnaden är en femskeppig katedral, med kor i en halvcirkelformig absid och brutet, koppartäckt tak med murad italian, samt västtorn med sidoutbyggnader och en obeliskformig, kopparklädd spira. På sidoutbyggnaderna finns tornliknande skorstenar. Omgivande mark är plan.

Den nuvarande kyrkan byggdes ursprungligen som en treskeppig basilika i romansk stil,[5] på 1230-talet.[6] Kyrkans tvärskepp gav den formen av ett kors i öst-västlig riktning, under 1200-talets senare del förlängdes den ytterligare österut, och kyrkans valv tillkom.[3] Kyrkan invigdes den 16 augusti 1271 och helgades åt jungfru Maria och Johannes döparen.[källa behövs] Den tornlösa västgaveln under samma tid dekorerades då med rundbågig fris. På pelarna syns det att valven i sidoskeppen då var låga. På platsen för korskranket hänger fortfarande triumfkrucifixet. Under det följande århundradet förlängdes kyrkans kor och fick en treskeppig avslutning.

1300- och 1400-talet kringbyggdes den gamla kyrkan med en krans av ett 20-tal kapell tillägnade olika helgon, där varje kapell hade eget prästerskap. Prästernas lön och jordgods, samt föremålen i kapellen bekostades av prebenden av adelsmän och bergsmän.[5] Kapellen slogs dock ihop till fem skepp under 1400-talet.[3]

Tornet, i kyrkans västra sida, stod klart omkring 1420, och ersatte den takryttare som satt direkt på takåsen.[3] Kyrkan utökades under biskop Lydeke Abelsson också österut under 1460-talet, tillsammans med två mindre nya kapell intill dess norr- och sydsida till en hallkyrka i gotisk stil med ett ambulatorium bakom högaltaret.[5] När ett kapell i kyrkans sydvästra hörn lagts till 1517 så fick kyrkan sin nuvarande storlek. Under 1500-, 1600- och 1700-talet tillkom också många inventarier som förändrade interiören. Bland dessa kan bland annat nämnas predikstolen, gravvårdar, vapentavlor med mera.

Kyrkan klarade sig undan mycket av reformationens kyrkplundringar. Detta berodde delvis på det skyddade läget, men mycket på grund av biskop Petrus Magni (Peder Månsson). Han vigde Laurentius Petri som den första evangelisk-lutherska ärkebiskopen i Sverige bibehöll därmed den kyrkliga kontinuiteten vid trosskiftet.[5]

Yttertaket av koppar lades på under 1600-talet.[6] Tornet, vilket är 91,8 meter högt, är Västerås tredje högsta byggnad, efter Lillhäradsmasten (325 m) och Arosverket (150 m).[4] Den har haft både en medeltidsspira och en renässanskupol med spira, som förstördes vid eldsvådor. Den nuvarande barockspiran från 1694 är ritad av Nicodemus Tessin den yngre och bekostades av kung Karl XI. Spirans föregångare, som kan ses i bilden från Suecia Antiqua et Hodierna, härstammade från Johan III:s tid.[4]

Spiran från 1694 är byggd av ekvirke, utan järnbalkar eller spik, och beklädd med koppar. Johan Scarlau, gesäll hos den tyske byggmästaren Büchegger, var den som monterade globen, kronan, korset och tuppen på den färdiga spiran. Den nya höga spiran väckte ont blod hos västeråsborna, som var rädda att den skulle rasa ner. De stagade upp den med stöttor och drevade den mot blåst, samt klagade hos kungen. Tessin, som blev vred när han fick höra detta, fick dock kungen att påbjuda att stöttor och drev skulle tas bort.[7]

Bränder[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan drabbades av brand både 1380 och 1390,[8] och 1521 råkade kristianitiska styrkor starta en mindre brand i kyrkan.[5] Kyrkans tornspira brann ner 1691 efter ett blixtnedslag och ersattes med den nuvarande spiran. I juli 1702 slog blixten ner inne i kyrkorummet, under pågående högmässa. Ingen människa skadades, och det började inte brinna, men blixten slog ett hål i muren. 1786 installerades åskledare och efter det klarade sig kyrkan till 1907, då tornet stod i lågor, men klarade sig från allvarligare skador.[7]

Ombyggnad 1856–1861[redigera | redigera wikitext]

1856–1861 restaurerades domkyrkan,[6] enligt den nygotiska smakriktningen och mycket som hade med renässans och barock att göra avlägsnades. Restaureringen var närmast en ombyggnad av stora delar av kyrkan. Resterna av det medeltida koret sprängdes bort. Av kyrkans pelare ommurades 19 och dessutom nyuppfördes 7 pelare. Valv och valvbågar ändrades. För att uppnå en femskeppig kyrka revs den medeltida sakristian i norra ytterskeppet och väggarna mellan raden av gravkor i södra ytterskeppet. Påtagligt även exteriört var att samtliga 29 fönster flyttades ända till 2 meter för att öka symmetrin. Hela kyrkan dekorerades 1896–1898 med nygotiska schablonmålningar av Agi Lindegren, som nu finns kvar bara över stora orgelläktaren.[9]

Restaurering 1958–1961[redigera | redigera wikitext]

Vid den senaste restaureringen 1958-1961, under ledning av professor Erik Lundberg, har man eftersträvat att framhäva de olika epokerna i domkyrkans sjuhundraåriga byggnadshistoria. Golv av sandsten och kalksten lades in, man byggde en ny orgelläktare i kyrkans främre del och de främsta bänkarna fick ny inredning. Vid korets södra sida murades en grönskimrande predikstol i chamotte,[6] skulpterad av Per-Erik Willö 1961.[källa behövs] Då tillkom även glasmålningar av Randi Fisher på mittskeppets norra sida. De tre målningarna i spetsbågefönstren har titeln De tre stegen. Efter att de utförts, gjorde Fisher också en glasmålning för rundfönstret ovanför porten på norrsidan.[10]

Galleri med historiska bilder[redigera | redigera wikitext]

Gravar, gravmonument och epitafier[redigera | redigera wikitext]

Del av epitafium över brukspatron Lars Pedersson på Semla i Fagersta.

Erik XIV[redigera | redigera wikitext]

I domkyrkan ligger kungen Erik XIV begravd, i en sarkofag av svart carraramarmor på en bas av rödbrun sandsten från Öland. På en trädyna ovanpå sarkofagens lock ligger Johan III:s regalier: krona, spira och riksäpple. Kungen begravdes ursprungligen under golvet i ambulatoriet, och den murade graven syntes endast som en liten upphöjning av golvet.[11] 1797 beslöt dock kung Gustav III att en sarkofag han ursprungligen beställt åt sig själv skulle föräras Erik XIV. Dock var sarkofagen i fråga för liten, så man fick kapa fötterna på den gamle kungens kvarlevor. 1958 öppnades sarkofagen och prover togs, som visade höga halter av arsenik, dock inget om ursprunget till förgiftningen.[5]

Övriga[redigera | redigera wikitext]

Gustav Vasas kansler Peder Swart, professorn Johannes Rudbeckius, riksföreståndaren Svante Nilsson (Sture), storfinansiären Simon Depken d.ä. och ärkebiskopen Samuel Troilius är andra personer som begravts i kyrkan.[12]

I domkyrkans golv finns ett flertal gravstenar, många fullt läsbara. Bland gravmonumenten kan särskilt nämnas Mauritz Stures (död 1493) epitafium. Han var son till rikshovmästaren Svante Nilsson (Sture) och bilden av honom på monumentet är ett tidigt exempel på renässanskonst i Sverige. Den grovt idealiserade bilden av Sture visar honom som en femårig pojke fullt utrustad som väpnare i rustning och svärd.[3]

Andra gravmonument och epitafier innefattar följande:

Orglar[redigera | redigera wikitext]

I kyrkan finns 4 piporglar, den stora läktarorgeln, kororgeln, apostlakapellets orgel och ett mindre korpositiv.

Läktarorgeln[redigera | redigera wikitext]

Läktarorgeln

Läktarorgeln byggdes i samband vid renoveringen i slutet av 1800-talet av Åkerman & Lunds Orgelbyggeri, och stod färdig år 1898. Orgeln hade då 40 stämmor, fördelade på 3 manualer och pedal[13]. Orgeln har under årens lopp renoverats och utökats ett antal gånger, 1927, 1938 samt 1945 av Åkerman & Lund, 1953 av Setterqvist & Son och 1961 av A. Magnusson. Det engelska orgelbyggeriet Harrison & Harrison Ltd. renoverade orgeln 1998, och 2009 restaurerade återigen Åkerman & Lund orgeln till originalskick, där bland annat lufttrycket höjdes från 70 mmVp till det ursprungliga 95 mmVp, och vissa stämmor flyttas till sina ursprungliga verk[14]. Idag har orgeln 65 stämmor, fördelat på 4 manualer och pedal.
Disposition:
* = Högtrycksstämma, 230mm/Vp

Huvudverk (manual I)
Principal 16' (1898)
Principal 8' (1898)
Stentorphon 8' (1898)
Flûte harmonique 8' (1898)
Gamba 8' (1898/2009)
Octava 4' (1898)
Flûte octaviante 4' (1898)
Qvinta 3' (1898)
Octava 2' (1898)
Cornett 5ch (1898)
Mixtur 4-6ch (2009)
Trompet 16' (1898)
*Tuba mirabilis 8' (1898)


Positiv (manual II)
Borduna 16' (1898/1998)
Principal 8' (1898)
Flûte harmonique 8' (1898)
Borduna 8' (1898)
Dolce 8' (1898)
Octava 4' (1998)
Rörfleut 4' (1898/1998)
Flageolette 2' (1898)
Cornett 3ch (1898)
Mixtur 4ch (2009)
Corno 8' (1898)
Cromorne 8' (1998)
Tremulant (1961)

Svällverk (manual III)
Basetthorn 8' (1898)
Rörfleut 8' (1898)
Viola da gamba 8' (1898)
Voix céleste 8' (1998)
Fugara 4' (1898)
Flûte octaviante 4' (2009)
Nasard 3' (1945)
Waldfleut 2' (1898)
Ters 1 3/5' (1938)
Mixtur 3-4ch (2009)
Fagott 16' (1998)
Trompette harmonique 8' (1998)
Oboe 8' (1961, troligtvis äldre)
Clairon 4' (1998)
Tremulant (1961)

Fjärrverk (manual IV)
Flûte double 8' (1922, från Röda kvarn, Stockholm)
Flauto amabile 8' (1920-tal)
Violin 8' (1912, från S:t Nicolai kyrka, Arboga)
Salicional 8' (1998)
Voix céleste 8' (1927)
Echofleut 4' (1898)
Clarinette 8' (1927)
Vox humana 8' (1961)
Tremulant

Pedalverk
Untersatz 32' (1998)
Principal 16' (1898)
Violon 16' (1898)
*Subbas 16' (1898)
Ekobas 16' (1927)
Qvinta 12' (1898)
Octava 8' (1961)
Violoncelle 8' (1898)
Borduna 8' (1898)
Octava 4' (1898)
Mixtur 4ch (1961)
Contrabasun 32' (1898)
*Tuba 16' (1898)
Fagott 16' (1961, stövlar från 1898)
Trumpet 8' (1961/1998)
Trumpet 4' (1938)

Bombardeverk
(Även spelbara på man. I & II)
*Trompette 8' (1998)
*Clairon 4' (1998)

Koppel
Pedalkoppel: I/P, II/P, III/P, IV/P
Manualkoppel: II/I, III/I, IV/I, III/II, IV/II, IV/III,
Oktavkoppel: I 4'/I, II 16'/I, III 16'/II, III 4'/II, IV 16'/IV, IV 4'/IV

Registersvällare
Crescendosvällare för svällverk och fjärrverk

Kororgeln[redigera | redigera wikitext]

Kororgelns fasadpipor

I samband med den senaste renoveringen, år 1958-1961 byggde Frederiksborg orgelbyggeri i Hillerød, Danmark en ny kororgel på 28 stämmor, fördelade på 3 manualer och pedal. [15]
Disposition:

Huvudverk (manual II)
Principal 8'
Rörflöjt 8'
Oktava 4'
Gedacktflöjt 4'
Oktava 2'
Mixtur 5ch
Dulcian 16'
Trumpet 8'

Ryggpositiv (manual I)
Gedackt 8'
Principal 4'
Koppelflöjt 4'
Waldflöjt 2'
Kvinta 1 1/3'
Scharf 3ch
Krumhorn 8'
Tremulant

Bröstverk (manual III)
Gedackt 8'
Rörflöjt 4'
Principal 2'
Sifflöjt 1'
Cymbel 2ch
Vox humana 8'
Tremulant

Pedalverk
Principal 16'
Subbas 16'
Oktava 8’
Borduna 8'
Oktava 4'
Fagott 16'
Skalmeja 4'

Koppel
I/P, II/P, I/II, III/II


Inventarier[redigera | redigera wikitext]

Altaruppsatser och altarskåp[redigera | redigera wikitext]

  • Två altarskåp är tillverkade i Lübeck under 1400-talet, dessa återfinns i domkyrkans sakristia samt domkyrkans samtalsrum. Altarskåpet i sakristian återger endast två bibliska bilder, de andra bilderna i altarskåpet är helgonbilder.
  • Altarskåpet i Apostlakapellet (norra skeppet) lär vara från början av 1500-talet och har sitt ursprung från mäster Jan Bormans ateljé i Bryssel.
  • Mariaskåpet i dopkapellet eller Mariakapellet (södra skeppet) är ett arbete utfört i Antwerpen 1510 och målningarna liknar dem från Dirk Bouts i Löwen.
  • Skåpet på högaltaret är från 1516 och skänktes av riksföreståndaren Sten Sture den yngre och hans hustru Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna). Skåpet är tillverkat i Antwerpen och tillskrivs Jan Gillisz Wrage och Jan Genoots, samt målaren Jan van Dornicke.
  • Veronicatavlan av sandsten är huggen i Västerås 1514, därtill målad och förgylld, donerades av biskop Otto Svinhufvud.

Övriga inventarier[redigera | redigera wikitext]

Galleri över inventarier[redigera | redigera wikitext]

Domkyrkoplatsen[redigera | redigera wikitext]

Rudbeckius-statyn

Domkyrkoplatsen är en plats väster om kyrkan, öster om biskopshuset och söder om domkapitelshuset. Där finns en staty föreställande biskop Johannes Rudbeckius, skapad av Carl Milles. Statyn invigdes vid 300-årsjubileet av Rudbeckianska gymnasiet, vilket år 1623 var Sveriges första gymnasium.[4] Skolan ligger bara ett tiotal meter från domkyrkan och den gamla stadsdelen Kyrkbacken i Västerås.

Le Guide vert[redigera | redigera wikitext]

Västerås domkyrka är en av tre religiösa byggnader i Sverige vilken har tilldelats tre stjärnor i turistguiden le Guide vert, de andra är Lunds domkyrka och Vadstena kloster.[16] I guiden nämns tornet med utsmyckning, Erik XIV:s sarkofag, Brahes mausoleum och de tre flamländska altarskåpen (Altarskåpet i högaltaret, altarskåpet i Mariakapellet och altarskåpet i Apostlakapellet).[17]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Ny svensk vapenbok, av Clara Nevéus (text) och Bror Jacques de Wærn (illustrationer), Streiffert & Co Bokförlag HB i samarbete med Riksarkivet, Stockholm 1992, s. 178.
  2. ^ Till exempel i Lilla Uppslagsboken, Förlagshuset Norden AB, Malmö 1974, band 10, spalt 789 (på kartan över Västerås).
  3. ^ [a b c d e f] M. Nordin, Jonas (2009). ”Domkyrkan”. Det medeltida Dalarna och Västmanland: en arkeologisk guidebok. Lund: Historiska media. sid. 131–136. Libris 11211674. ISBN 978-91-85507-17-7 
  4. ^ [a b c d e] Drakenberg, Sven; Unge Nunne von (1970). ”Katedralen”. Västerås. Stockholm: Bonnier. sid. 111–124. Libris 1491998 
  5. ^ [a b c d e f] Bonnier, Ann Catherine; Hägg Göran, Sjöström Ingrid, Gezelius Malin (2008). ”Västerås domkyrka”. Svenska kyrkor: en historisk reseguide. Stockholm: Medström. sid. 348–352. Libris 10867351. ISBN 978-91-7329-015-9 
  6. ^ [a b c d] Boberg Anita, Hammarskiöld Rolf, red (2007). ”Västerås domkyrka”. Sjätte sinnet: konst i kyrkor i Västerås stift 2007. Västerås: Västerås stift. sid. 85. Libris 10483175. ISBN 978-91-976517-3-8 
  7. ^ [a b] Wallensteen, Ivar (1989). Sällsamheter i Västerås. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 128–130. Libris 7236430. ISBN 91-29-59256-9 
  8. ^ Nationalencyklopedin. ”Västerås domkyrka”. http://mailsend.ne.se/v%C3%A4ster%C3%A5s-domkyrka. 
  9. ^ Gunnar Ekström, Västerås domkyrka tredje upplagan, 1968
  10. ^ Linda Fagerström, Randi Fisher - svensk modernist Lund Ellerströms 2005 (diss.)
  11. ^ Västerås domkyrkoförsamling. ”Erik XIV:s grav”. http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=660605. Läst 2012-11-02. 
  12. ^ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. Ordalaget: Stockholm 1999, s. 157
  13. ^ Svenska kyrkans webbplats, Stora orgeln i Västerås domkyrka Läst 2012-04-04
  14. ^ Svenska kyrkans webbplats, Stora orgelns renovering Läst 2012-04-04
  15. ^ Svenska kyrkans webbplats, Kororgeln i Västerås domkyrka Läst 2012-04-04
  16. ^ Via Michelin. ”Sites touristiques Suède” (på franska). http://voyage.viamichelin.fr/web/Recherche-Site/Scandinavie-Suede. Läst 2012-11-02. 
  17. ^ Via Michelin. ”Cathédrale de Västerås” (på franska). http://voyage.viamichelin.fr/web/Destination/Scandinavie-Suede/Site-Cathedrale_de_Vasteras-Vastra_Kyrkogatan_6. Läst 2012-11-02. 
  18. ^ Sammanfattning av avhandlingen på Lunds universitets webbplats

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]