Pilkorsrörelsen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pilkorsrörelsens fana
Ungerska officerare med pilkorsrörelsens armbindel vid försvarsministeriet i Budapest 16 oktober 1944. I bakgrunden en tysk fallskärmsjägare.

Pilkorsrörelsen (ungerska Nyilaskeresztes Párt, "Pilkorspartiet") var en ungersk nazistisk och antisemitisk organisation som grundades 1939 av flera radikala högergrupper. Den leddes av Ferenc Szálasi.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Rörelsens ledare, Ferenc Szálasi, utsågs den 16 oktober 1944 av tyskarna till Ungerns premiärminister. Vid det laget stod det klart att Tyskland skulle förlora andra världskriget. Den ungerske riksföreståndaren Miklós Horthy hade just därför, den 29 augusti 1944, avsatt den dåvarande regeringen, ledd av Döme Sztójay och ersatt honom med sin egen bundsförvant Géza Lakatos, som han anförtrodde uppdraget att ta Ungern ur kriget. En hemlig delegation skickades till Moskva med uppdraget att förhandla fram Ungerns kapitulation. Resultatet blev istället att Tyskland kidnappade Horthys son och installerade Pilkorsrörelsen under Szálasi i regeringsställning i vad som av tyskarna kom att kallas Operation Panzerfaust. Szálasi var fortfarande övertygad om att Adolf Hitlers hemliga vapen, med vars hjälp krigslyckan skulle vända, snart var färdigt.

Pilkorsrörelsen hade redan, tack vare sina ambitiösa sociala program, sin radikalism och sin nationalistiska och antisemitiska retorik, vuxit till en betydande politisk kraft i Ungern. I valen 1939 blev de näst största parti och hade då över 300 000 medlemmar. Men deras inflytande hade aldrig varit stort nog för att ta över regeringsmakten utan tyskt stöd. Efter Röda arméns framstötar i oktober 1944 var Pilkorsrörelsens styre i praktiken begränsat till Budapest och Dél-Dunántúl (Transdanubien).

Deportationen av judar från Ungern, i synnerhet Budapest, till förintelselägren i Polen, som stoppats av Miklós Horthy efter att han avsatt Döme Sztójays regering, återupptogs efter Pilkorsrörelsens maktövertagande. Vid det laget hade över 430 000 ungerska judar redan deporterats till Auschwitz, men de som bodde i Budapest hade tack vare omständigheterna klarat sig undan. Adolf Eichmann, som lett dessa operationer under Sztójays tid, men tvingats lämna Ungern efter hans avgång, återvände den 17 oktober 1944. Under Eichmanns ledning tvingades 60 000 av Budapests judar marschera till den österrikiska gränsen för att gräva skyttegravar. 70 000 av dem som blivit kvar låstes in i Budapests getto. Över 8 000 judar som tilldelats de skyddspass som Raoul Wallenberg delat ut (men som också delades ut av andra neutrala länder som Schweiz) gömde sig i så kallade skyddade hus.

Innan Röda armén hade omringat Budapest hade Szálasi och hans regering förflyttat sig till Dél-Dunántúl i västra Ungern. De tyska och ungerska arméerna försvarade Budapest som en fästning – bland annat sprängdes alla stadens broar – och belägringen av staden, som varade från julen 1944 till 13 februari 1945 orsakade omfattande förödelse och lidande. Minst 25 000 civila dödades och 10 000 hus – en fjärdedel av alla bostäder – förstördes.

Ungern hade vid Pilkorsrörelsens maktövertagande redan förlorat minst 40 000 man och sett 70 000 andra tas till fånga i kriget. Man beräknar att den totala militära mobilisering, till stöd för Tysklands redan förlorade krig, som Pilkorsrörelsen tvingade fram, och den terror mot sin egen befolkning som rörelsen utövade för att kväsa all opposition, ökade antalet ungerska offer i andra världskriget med tiotusentals.

Slutet[redigera | redigera wikitext]

Pilkorsrörelsen upplöstes vid krigets slut, och Szálasi och flera av hans ministrar och medarbetare, bland andra László Endre, László Baky och Károly Beregfy, avrättades genom hängning.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kovacs, Gellert (2013). Skymning över Budapest: den autentiska historien om Raoul Wallenberg och kampen för människoliv 1944–45. Stockholm: Carlssons. ISBN 978-91-7331-571-5 
  • Molnár, Miklós (2001) (på engelska). A Concise History of Hungary. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 0-521-66142-0