Pol Pot

Från Wikipedia
Version från den 25 maj 2016 kl. 11.32 av Luriflax (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 83.172.99.100 (diskussion) till senaste version av 78.69.165.205)
Saloth Sar
"Pol Pot"

Pol Pot (1978)
Tid i befattningen
1963–1981
Företrädare Tou Samouth
Efterträdare Partiet upplöst
Tid i befattningen
13 maj 1976–7 januari 1979
Företrädare Khieu Samphan
Efterträdare Pen Sovan
Född 19 maj 1925 [1][2][3][4][5][6]
Prek Sbov, Kompong Thom, Franska Indokina
Död 15 april 1998 (72 år)
Ânlóng Vêng, Oddar Meancheay, Kambodja
Gravplats Anlong Veng[7]
Politiskt parti Kampuchea kommunistiska parti
Röda khmererna
Maka 1) Khieu Ponnary (skild)
2) Mea Son

Saloth Sar, efter 1975 mer känd som Pol Pot, född 19 maj 1925[8][9][2][3][4][5][6][10] i Prek Sbov, provinsen Kompong Thom, död 15 april 1998 i Ânlóng Vêng, Oddar Meancheay, Kambodja, var en kambodjansk kommunistisk politiker, ledare för Röda khmererna 1963-1979 och Kambodjas regeringschef 1976–1979, en tid under vilket mellan en och tre miljoner människor tros ha dött till följd av tortyr, massavrättningar, svält, sjukdomar, stridigheter och straffarbete.[11]

Biografi

Efter en motig skolgång mottog den i en medelklassfamilj födde Saloth Sar 1949 ett stipendium för att studera radioteknik i Paris. Han blev under tiden i Frankrike kommunist och antikolonialist och anslöt sig efter hemkomsten 1953 först till det av vietnameser dominerade Viet Minh och senare till Kambodjas kommunistiska parti, mer känt som Röda khmererna.

Sedan fransmännen lämnat Indokina 1953 valdes den dittillsvarande kungen, Norodom Sihanouk, till premiärminister i ett Kambodja med lite utrymme för Saloth Sars radikala idéer. Men när den populäre Sihanouk, efter den USA-orienterade general Lon Nols kupp i mars 1970, från sin exil i Kina gav honom sitt stöd förändrades maktsituationen snabbt, och med stöd från såväl Kina som Nordvietnam behärskade snart Röda Khmererna hela den kambodjanska landsbygden för att den 17 april 1975 också inta huvudstaden Phnom Penh. Relationen mellan Nordvietnam och det Röda Khmererna bröts dock redan 1973. Det bör här poängteras att Vietnam och Kambodja länge sett sig som ärkefiender och Pol Pots samarbete med Nordvietnam senare tonades ner i betydelse. Det som idag är södra Vietnam är från början kambodjanskt territorium och det finns stora motsättningar mellan de båda länderna, detta trots att båda regimerna var kommunistiska.

Tiden som Kampucheas ledare

Saloth Sar, som nu antagit sitt nom de guerre, Pol Pot, kom snabbt att bli den nya staten Demokratiska Kampucheas de facto-ledare, och han ledde landet som statsöverhuvud från 1976. Namnet härstammar troligen från Politique potentielle, översatt från kinesiska.

Pol Pots egna, extrema version av maoism, syftade till att på mycket kort tid införa en agrar utopisk kommunism, utan städer, klasser, kontakt med omvärlden, pengar eller avancerad teknik. Pengar avskaffades, skolor och sjukhus stängdes, etniska minoriteter förbjöds tala sina egna språk och i princip alla stadsbor tvångsförflyttades till landsbygden där de som tredje klassens medborgare kom att bli bland de första att falla offer för det omfattande folkmord[11] Pol Pot initierade.

Till kategorin icke-önskvärda hörde folkgrupper som inte passade in i visionen om en ren khmer-stat (vietnameser, cham och laotier), utbildade och troende (buddhister[källa behövs], muslimer[källa behövs] och kristna[källa behövs]). Pol Pot krävde fullständig lojalitet mot sig och sin rörelse, Angkar, "Organisationen", nu omdöpt till Demokratiska Kampucheas Parti. Traditionella hierarkiska titlar och tilltalsord förbjöds, och trots att Pol Pot omnämndes som "broder nummer ett" förekom ingen personkult av det slag som odlats av Stalin och Mao Zedong, möjligen kom distinktionen mellan Angkar och Pol Pots egen person dock att suddas ut till den grad att Pol Pot blev Angkar, och tvärtom.

Pol Pot (sittande till höger) i samkväm med Rumäniens diktator Nicolae Ceaușescu 1978.

Bedömningar av hur många som mördades - ihjälhuggna med slipade bambupinnar, kvävda med plastpåsar, torterade till döds i säkerhetscentret S-21 eller ihjälsvultna - under åren 1975-79 rör sig vanligen mellan 800 000 till 3 miljoner[källa behövs], av en total befolkning på bara drygt 7 miljoner[källa behövs]. Khieu Samphan, Kampucheas president vid tidpunkten, uppskattade siffran till "under 10 000".[12] Pol Pots egna uppskattningar rörde sig bortåt en miljon döda[källa behövs]. Minnesmärken över de mördade finns idag i Phnom Penh (S-21 Toul Sleng) och i Choeung Ek, en av de mest kända platserna på "Dödens fält".

Efter störtandet

En vietnamesisk militär intervention 1978-79 (som inledde det Sino-vietnamesiska kriget) ersatte Pol Pots styre med en mot Vietnam (och indirekt mot Sovjetunionen) lojal kommunistregim under Heng Samrins ledning. Regimen bestod huvudsakligen av avhoppade Röda khmerer (bland dem landets nuvarande premiärminister, Hun Sen) som ledde den nygrundade Folkrepubliken Kampuchea fram till 1992.

Pol Pot och de Röda khmererna sågs av Kina och flera västländer som en motvikt till Vietnams, och i förlängningen Sovjetunionens, inflytande i det forna Indokina och fick fortsatt stöd utifrån även efter 1979. De kunde därför med viss framgång fortsätta sin gerillakamp. Pol Pot, som då officiellt inte längre ledde Röda Khmererna och lika officiellt upplöst Demokratiska Kampucheas Parti, gick inte med på de villkor som förhandlats fram efter Vietnams tillbakadragande 1989, och höll stånd mot regeringstrupperna fram till 1996, då uppskattningsvis hälften (4 000), både fotfolk och ledare, deserterade eller gick över till regeringssidan.

Sedan Pol Pot sommaren 1997 låtit avrätta sin närmaste man Son Sen och dennes familj, greps och dömdes han under Ta Moks överseende ("broder nummer fyra") till livstids husarrest. Pol Pot, svårt sjuk och närapå blind, avled officiellt av en hjärtattack den 15 april 1998, dagen efter att han underrättats via radio om att han skulle lämnas ut till den amerikanskstödda regeringen för en rättegång. Kroppen brändes på en hög bildäck i hans läger i djungeln. Ett drygt år senare fanns i princip inget kvar av Pol Pots Angkar, men de minor hans organisation placerat ut fortsätter att skörda liv i Kambodja än idag.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ ”Pol Pot's Siblings Remember The Polite Boy and the Killer – Page 2”. The New York Times. 6 augusti 1997. http://www.nytimes.com/1997/08/06/world/pol-pot-s-siblings-remember-the-polite-boy-and-the-killer.html?pagewanted=2&src=pm. 
  2. ^ [a b] Brother Number One, David Chandler, Silkworm Book, 1992 p.7
  3. ^ [a b] Kiernan, Ben. The Pol Pot Regime: Race, Power, and Genocide in Cambodia under the Khmer Rouge, 1975–79. New Haven, CT: Yale University Press, 1996.
  4. ^ [a b] ”Biography of Pol Pot”. Asiasource.org. http://www.asiasource.org/news/special_reports/polpot.cfm. Läst 27 februari 2009. 
  5. ^ [a b] John Pilger (14 juli 1998). ”America's long affair with Pol Pot”. Harper's Magazine "??": ss. 15-17. 
  6. ^ [a b] ”Pol Pot Biography”. Notablebiographies.com. http://www.notablebiographies.com/Pe-Pu/Pol-Pot.html. Läst 27 februari 2009. 
  7. ^ Khmer Rouge "Butcher" buried near Pol Pot (på engelska), 24 juli 2006, blogginlägg, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ BBC History Pol Pot 1925-1998
  9. ^ ”BBC History Pol Pot 1925-1998”. http://www.bbc.co.uk/history/historic_figures/pot_pol.shtml. 
  10. ^ Brother Number One, David Chandler, Silkworm Book, 1992 s.6
  11. ^ [a b] Cambodian Genocide Program Yale University
  12. ^ Pol Pots leende, Peter Fröberg Idling

Källor

  • RIM: Från befrielse till skräckvälde, Kambodja 1975-1979 i översättning av Teddy-John Frank, Proletärkultur 2005

Vidare läsning

  • Denise Affonço: To The End Of Hell: One Woman's Struggle to Survive Cambodia's Khmer Rouge. (With Introductions by Jon Swain and David Chandler.) ISBN 978-0-9555729-5-1
  • Philip Short: Pol Pot: Anatomy of a Nightmare. 2005. ISBN 0-8050-6662-4
  • David P. Chandler/Ben Kiernan/Chanthou Boua: Pol Pot plans the future: Confidential leadership documents from Democratic Kampuchea, 1976-1977. Yale University Press, New Haven, Conn. 1988. ISBN 0-938692-35-6
  • David P. Chandler: Brother Number One: A political biography of Pol Pot. Westview Press, Boulder, Col. 1992. ISBN 0-8133-3510-8
  • Stephen Heder: Pol Pot and Khieu Samphan. Clayton, Victoria: Centre of Southeast Asian Studies, 1991. ISBN 0-7326-0272-6
  • Ben Kiernan: "Social Cohesion in Revolutionary Cambodia," Australian Outlook, December 1976
  • Ben Kiernan: "Vietnam and the Governments and People of Kampuchea", Bulletin of Concerned Asian Scholars (October-December 1979)
  • Ben Kiernan: The Pol Pot regime: Race, power and genocide in Cambodia under the Khmer Rouge, 1975-79. New Haven, Conn: Yale University Press 1997. ISBN 0-300-06113-7
  • Ben Kiernan: How Pol Pot came to power: A history of Cambodian communism, 1930-1975. New Haven, Conn.: Yale University Press 2004. ISBN 0-300-10262-3
  • Ponchaud, François. Cambodia: Year Zero. New York: Holt, Rinehart and Winston, 1978
  • Vickery, Michael. Cambodia: 1975-1982. Boston: South End Press, 1984
Företrädare:
Khieu Samphan 		Kambodjas premiärminister
1976-1979 		Efterträdare:
Pen Sovan
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Pol_Pot&oldid=35065703”