Pontus Wikner
Från Wikipedia
Karl Pontus Wikner född 19 maj 1837 på gården Kikerud i Valbo-Ryrs socken, död 16 maj 1888, var en svensk filosof, docent och lektor vid Uppsala universitet samt professor i filosofi i Kristiania.
Wikner var ett fattigt och överbegåvat torparbarn från de schartauanska gränstrakterna mellan Dalsland och Bohuslän (i nuvarande Munkedals kommun). Tre och ett halvt år gammal lärde han sig läsa. Som sjuåring kastade han sig över biblisk historia på tyska. Och inom ytterligare några år såg man honom sitta fördjupad i engelsk och latinsk grammatik - allt av eget intresse och i stort sett på egen hand. Han gifte sig sommaren 1871 med barndomsvännen Ida Weinberg (1837-1910).[1] De fick två söner, Ernst och Hugo.
Wikner växte upp i en dragig och fuktig bostad på Kaserna i Foss församling. Här har hembygdsföreningen restaurerat Pontus Wiknergården och använder den som hembygdsgård.
Mot slutet av sitt liv skriver Wikner att han led av fyra kroniska åkommor. En av dem - för stort hjärta - nämner han inte utan en viss stolthet. Han avled 1888, strax innan han skulle fylla femtioett.
Wikner var som filosof påverkad av Christopher Jacob Boström, men gjorde en egen självständig åskådning gällande, dels i lärda skrifter, dels även i mera populära, sällsynt välskrivna arbeten. Bland dessa senare märks en följd filosofiska och religiösa föredrag, till exempel Kulturens offerväsen, Narcissussagan samt några noveller påverkade av Rydbergs stilkonst, utmärkta för tankerikedom, formskönhet och en varmt religiös anda: Min moders testamente, Mantegnas ängel.
Wikners vemodsfulla men i evighetslängtan förtröstansfulla författarskap har haft ett vidsträckt och djupt inflytande.
Svensk gayrörelse har i Pontus Wikner sett en tidig förebild. I sitt verk Psykologiska självbekännelser som kom ut postumt 1971, efter att hans närmaste släkt (fru och söner) hade avlidit, avslöjar han sin homosexuella läggning. Mot slutet av 1860-talet uppvaktade han läkaren Anton Nyström. (Det förtjänar att påpekas att under hans tid var homosexualitet belagt med dödsstraff[källa behövs].)
[redigera] Källor
- [1] Karl Warburg: Svensk litteraturhistoria i sammandrag (1904) faksimil på Projekt Runeberg
[redigera] Noter
- ^ 1872 års män, N S Lundström, Hasse W Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1927 s. 200
