Viktor Rydberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Viktor Rydberg
Viktor Rydberg omkring 1890
Viktor Rydberg omkring 1890
Född 18 december 1828
Jönköping,  Sverige
Död 21 september 1895 (66 år)
Djursholm,  Sverige
Yrke Författare
Skald
Journalist
Språkvårdare
Religionsfilosof
Översättare
Kulturhistoriker
Nationalitet Sverige Svensk
Språk Svenska
Verksam 1800-talet
Framstående verk Betlehems stjärna
Singoalla
Tomten

Abraham Viktor Rydberg, född 18 december 1828 i Jönköping, död 21 september 1895 i Djursholm, var en svensk författare, skald, journalist, språkvårdare, religionsfilosof, översättare och kulturhistoriker.

Karaktäristik[redigera | redigera wikitext]

Rydberg var en av Sveriges viktigaste författare under slutet av 1800-talet, mellan Almqvist och Strindberg. Några av hans mest berömda verk är Singoalla och dikten Tomten.

Rydberg är även känd för dikten Betlehems stjärna, som tonsattes av Alice Tegnér, och som inleds med orden "Gläns över sjö och strand". Rydberg var mycket intresserad av magi och förkristna trosföreställningar, och skrev bland annat boken Medeltidens magi, Studier i germansk mytologi med sammanfattningen Fädernas gudasaga. Han skrev också förordet till Asiens ljus, Victor Pfeiffs svenska översättning av Edwin Arnolds Light of Asia. Svenska avdelningen av Teosofiska Samfundet grundades i Rydbergs hem på Djursholm. Han själv var aldrig medlem.

Rydberg blev både berömd och avskydd för Bibelns lära om Kristus, en bok som förnekade Treenighetsläran och avvisade Kristi gudom, där han hävdade att Jesus främst var en idealmänniska och inte gudomlig. Han baserade sig bland annat på Henoks bok. Bibelns lära om Kristus utkom 1862, då Sverige ännu inte hade full religionsfrihet. Rydberg förespråkade religionsfrihet och Svenska kyrkans skiljande från svenska staten.

Om Caligula skrev han "Sedlig idiot, var han för ingen del ett dumhuvud"[1] vilket Sven Stolpe citerade i sin bibliografi om Olof Lagercrantz.

Som översättare har han bland annat översatt Goethes Faust och Edgar Allan Poes dikt Korpen samt Heinrich Heines Die Loreley.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Viktor Rydberg 1858
Viktor Rydberg
Viktor Rydberg, 1876.

Barndom och släktbeskrivning[redigera | redigera wikitext]

Rydberg föddes i Jönköpings borggård 1828 som femte barnet och tredje sonen till slotts- och fångvaktmästaren Johan Rydberg och den barnmorskeutbildade Hedvig Kristina Duker.

Viktor Rydbergs far tillhörde en bondesläkt som ursprungligen burit soldatnamnet Frisk (Rydbergs farfars farfar Jöns Svensson Frisk) samt i flera släktled varit bosatta i Heljaryd Nederby i Rogberga socken, cirka 5 kilometer söder om Huskvarna. Släktnamnet togs av Viktor Rydbergs far efter Heljaryd. Fadern hette innan dess Frisk i efternamn. Modern hade sina rötter i Polen, där den äldsta kända stamfadern var Peder Jonson Duker (av Düker, lågtyska för dykare), född omkring 1528 och den svenska stamfadern var född i Småland vid 1500-talets slut.[2] Hans morfars farmors mor, Maria Wallerius, var dotterdotter till Hans Mattsson Upplänning (se även www.adelsvapen.com/Upplänning)[1]. Källa Svenskt Ättartal, släkt Hasselblad.

Fadern hade som underofficer deltagit i 18081809 års krig och deltagit vid Sävar och Ratan och även i kriget på tysk mark 1813. Redan den 24 augusti 1834 dog modern i kolera, endast 39 år gammal. Dagen därpå avled även Rydbergs yngsta syster. Fadern blev helt nedbruten av sorg och sinnesförvirrad och kunde inte längre sköta sin tjänst, vilken han lämnade 23 september 1834 i samband med att han beviljades en ettårig tjänstledighet. Han söp därefter ned sig och fick bo ensam hos en vårderska och därefter på en "invalidinrättning". Barnen skingrades efter moderns död.[3]

Viktor Rydberg blev genom fattigvårdens försorg fosterbarn hos "hästläkarentrepreneuren" Daniel Skog och dennes fru i Jönköping. Familjen Skog flyttade snart till en gård på Västra förstaden, som dock brann vid den stora eldsvådan 21 augusti 1835. Rydbergs nya värdfolk blev slottsvaktmästare Blanks, genom landshövdingskan Bergenstråhles försorg. Därefter vistades han några år hos Sara Ottergren (som inspirerade Rydberg till Lille Viggs äventyr på julafton) samt från 1839 som fosterson hos murmästaränkan Kristina Pettersson.

Hans förmyndare under åren, skomakareåldermannen J. Ahlstedt, stöttade Rydberg under de tidiga åren genom sin medverkan i fattigvårdsdirektionen. På sommaren 1841 upphörde hjälpen från fattigvården, och Rydberg fick som trettonåring börja att försörja sig genom undervisning.

Skolgång[redigera | redigera wikitext]

Sin skolutbildning fick Rydberg först på Gustav Adolfsstugan där undervisningen bedrevs enligt Lancastermetoden, något han inte tyckte om, och från 1839 i Jönköpings högre lärdoms- och apologistskola och kort därefter bytte han till sin stora sorg hem. Av något obekant skäl beslöt hans förmyndare, skomakaren Ahlstedt, att inackordera honom hos en murareänka Kristina Pettersson, med vars son Viktor var skolkamrat, och från slutet av 1839 till 1845, alltså från hans tolfte till hans sjuttonde år, är han mantalsskriven hos henne som fosterson. Där trivdes han inte.

Från 1845 gick han Växjö gymnasium.[3] Rydberg hade inte samma framgång med studierna i Växjö som han haft i Jönköping. Mycket beroende på hans ständiga ekonomiska bekymmer, dels därför att han vantrivdes med skolan och kamraterna. Pennalism var vanligt vid skolan. Sitt uppehälle fick Rydberg under Växjötiden ordna genom privatundervisning, och sommaren 1846 var han informatorBergs gods hos en överstelöjtnant Charpentier. De ekonomiska bekymren tvingade dock Rydberg att redan på våren 1847 lämna gymnasiet, och i ett protokoll finns antecknat, att Rydberg "... anmält sig vilja från mellanringen avgå, dock utan undergången avgångsexamen".[4]

Han skriver om skoltiden i Växjö: "Tyvärr tillbragte jag där två år, och de är de enda åren av min livstid som jag ser tillbaka på med verkligt obehag. Den invigning jag fick där i ynglingaålderns mysterier var sådan att jag ständigt längtade tillbaka till mitt glada, fantasisvärmande gosseliv bland ofördärvade jämnåriga i Jönköping. Först vid universitetet i Lund, i en krets av högsinnade och begåvade kamrater, återfann jag mig själv." Betecknande nog gick han bland kamraterna under namnet "fattiglappen".[3]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Åren 1847-1851 var Rydberg journalist på Jönköpingsbladet (JB) och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) 1855-1876, i båda fallen under chefredaktör Johan Sandwall. I JB publicerades Rydbergs första romaner som följetonger: Vampyren (1848), Ett äventyr i Finska Skärgården (1850) och Positivspelarne (1850-1851). Under läsåret 1851-1852 tog Rydberg studenten som privatist i Lund och inledde studier i juridik, men utan att ta någon examen; tiden ägnades till stor del åt studentikost umgängesliv. De närmaste åren 1852-1855 försörjde han sig som informator, bland annat hos konsul S. A. Svalander i Göteborg och kapten G. F. Ström på Kållandsö; han blev vän med den sistnämndes son Rudolf.[7]

Under åren 1855-1876 var han medlem av redaktionen för GHT; på 1870-talet var han utrikesredaktör, men skrev för övrigt allmänjournalistik. Han bodde hos sin gode vän och tidningens chefredaktör S. A. Hedlund. Vid första allmänna kyrkomötet 1868 i Stockholm var Rydberg ombud. 1870-1872 var han riksdagsledamot i andra kammaren, närmast med anslutning till Lantmannapartiet.

År 1874 gjorde Rydberg sin första stora utlandsresa, till Frankrike, Italien och Tyskland; reserapporter publicerades i GHT. Rydbergs norske vän Bjørnstjerne Bjørnson uppmanade S. A. Hedlund att låta Rydberg sluta på GHT för att kunna koncentrera sig på värdefullare författarskap. Så skedde, till Rydbergs egen stora förtrytelse; han behövde växelbruket. Under åren 1876-1880 var författaren föreläsare i filosofi och kulturhistoria vid Göteborgs undervisningsfond. (numera Göteborgs universitet).

Djursholmstiden[redigera | redigera wikitext]

Villa Ekeliden, Viktor Rydbergs bostad i Djursholm.

År 1890 flyttade paret Rydberg till den år 1889 grundade villastaden Djursholm, strax norr om Stockholm. De bosatte sig i det nybyggda huset Villa Ekeliden. Viktor Rydberg blev snart engagerad i samhällets kulturliv. Bland annat medverkade han till att ortens vägar och kvarter fick namn som anknöt till fornnordiska begrepp. Han blev också inspektor för ortens nyinrättade skola, som senare kom att kallas Djursholms samskola och som de första åren höll till i lokaler i Djursholms slott.

Under tiden i Djursholm skapade Rydberg ett av sina mest kända verk, dikten Betlehems stjärna, som tonsattes av en annan av de tongivande kulturprofilerna i det tidiga Djursholm, Alice Tegnér.[5] Betlehems stjärna, som även kallas Gläns över sjö och strand, framfördes första gången vid den julavslutning i Djursholms samskola.

Efter en kort tids sjukdom avled han den 21 september 1895 i sin bostad Villa Ekeliden på Djursholm. Han jordfästes i Klara kyrka i Stockholm och gravsattes på dåvarande Nya begrafningsplatsen (Östra kyrkogården) i Göteborg. "Viktor Rydberg-Mausoléet" invigdes 21 september 1900.[6] Mausoleet ritades av Hans Hedlund[7] och arbetet utfördes av firman Liepe & Son.[8] Bysten av Viktor Rydberg är utförd av skulptören John Börjeson och gjuten 1898 vid Meyers konstgjuteri. Av korrespondens mellan begravningsprästen och änkan framgår att man inte hade respekterat den avlidnes sista vilja i fråga om hur begravningen skulle gå till. Vad han velat är okänt.

Några år efter Viktor Rydbergs död år 1895 flyttade författarinnan Elsa Beskow och hennes make teologen Natanael Beskow till Villa Ekeliden och bodde där till 1947. Villa Ekeliden revs några år senare. Viktor Rydbergs gravvård finns på Östra kyrkogården i Göteborg.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

John Börjesons byst av Viktor Rydberg i Rådhusparken i Jönköping

Viktor Rydberg förärades hedersdoktor i Uppsala, vid 400-årsjubileet, och invaldes i Svenska Akademien efter C. V. A. Strandberg år 1877. Den 14 mars 1879 gifte sig Rydberg - vigseln förättades av hovpredikant Erik Klingstedt (1843-1917)[9] - i Göteborg med Susen Emilia Hasselblad (1849-1932), dotter till Victor Hasselblad och Susanna, född Kjellberg.[10][11] Paret fick inga barn.

År 1884 utnämndes han till professor i kultur- och konsthistoria vid Stockholms Högskola. Rydberg var, förutom ledamot i Svenska Akademien, även ledamot i Vetenskapsakademien sedan 1889, samt sedan 1887 hedersledamot i Akademien för de fria konsterna. Han blev riddare av Nordstjärneorden 1 december 1879.

År 1886 utkom första delen av Undersökningar i germanisk mythologi - ett arbete som bedömts som "ett tragiskt slöseri med tid och begåvning". Andra delen kom 1889. Där diskuteras om ariernas urhem, myten om världens, gudarnas och människosläktets upphov som ändade i Ragnarök och världsförnyelsen, och om den fornisländska Voluspá var påverkad av kristendomen.[12] Med arier menade Rydberg indoeuropéer.[13]

Den 15 april 1890 blev Rydberg ledamot i Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.[14]


Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Rydberg var en författare som aldrig blev nöjd; varje gång en av hans böcker kom ut i ny upplaga, brukade han göra ändringar – i exempelvis Singoalla har första upplagan ett helt annat slut än den sista.[15]

Skönlitteratur[redigera | redigera wikitext]

Fädernas gudasaga med John Bauers omslag.
  • Fribytaren på Östersjön: svenskt original. Göteborg: Köster. 1857. Libris 8396181 
    • 2. upplagan. Stockholm: Ewerlöf. 1866. Libris 1584703  - Oförändrad upplaga.
    • 3. upplagan. Gefle: Ewerlöf. 1877. Libris 1600054  - Översedd upplaga, förbättrad språkligt och berättartekniskt. Senare upplagor följer dennas text.
    • Barnbiblioteket Saga. 99-0448970-X ; 382 Pelarböckerna. Stockholm: Svensk läraretidnings förl. 1960. Libris 768882  - Bearbetad och förenklad version med teckningar av Gösta Kriland.
  • Den siste athenaren.. Göteborg. 1859. Libris 479295  - Originalupplaga på eget förlag.
    • 2. upplagan. Stockholm: Hierta. 1866. Libris 1584702  - Lätt retuscherad utgåva.
    • 3. upplagan. Stockholm: Bonnier. 1876. Libris 1600050  - Avsevärt reviderad upplaga och med det stridbara förordet borttaget.
    • 4. upplagan. Stockholm: Bonnier. 1880. Libris 1609805  - Oförändrad upplaga.
    • 5. upplagan. Stockholm: Bonnier. 1892. Libris 2219005  - Oförändrad upplaga fast med förordet återinsatt.
  • Dimmor. Fantasier och historier. 1. Singoalla. Stockholm: Lamm. 1865. Libris 3021673. http://litteraturbanken.se/#!forfattare/RydbergV/titlar/Singoalla/info/etext  - 1. upplagan i den litterära kalendern Aurora för år 1858. Denna 2. upplaga med nytt slut.
    • Singoalla: en fantasi. 3. upplagan. Göteborg: Torsten Hedlunds förlag. 1876. Libris 1600057  - Ytterligare omarbetad text.
    • Singoalla. 4. upplagan. Stockholm: Bonnier. 1894. Libris 1825568  - Den definitiva texten som återkommer i nästan alla senare upplagor, med bland annat ett omarbetat första kapitel. Typografi och illustrationer av Carl Larsson.
  • Lille Viggs äfventyr på julafton. Göteborg: Torsten Hedlund. 1875. Libris 2118786  - Illustrationer av Jenny Nyström. - Publicerades först i Götebirgs Handels- och Sjöfartstidning den 23 december 1871. - Rydberg reviderade texten under hela sitt liv. Störst är ändringarna i upplagan 1895 nedan.
  • Goethe, Johann Wolfgang von (1876). Faust: Sorgespel. Stockholm: Alb. Bonnier. Libris 1597334  - Illustrerade praktband.
    • 2., genomsedda upplagan tillökt med en redogörelse för skaldeverkets senare del. Stockholm: Bonnier. 1878. Libris 904994  - Av Rydberg reviderad text i oktavformat. - Från 1895 utgavs verket under titeln Faust och Fauststudier med artiklarna från 1867.
  • Skogsrået: [dikt]. Göteborg. 1877. Libris 10255185 
  • Den flygande holländaren.. Göteborg: Handelstidningen. 1875. Libris 10255169 
  • Träsnittet i psalmboken: en gammal skolkamrat förtäljer. Göteborg. 1878. Libris 10255197  - Dikt undertecknad V. R.
  • Dikter. Dikter. Första samlingen. Stockholm: Bonnier. 1882. Libris 501443  - Innehåller 34 dikter, de flesta från 1875-1878 och 1880-1881.
    • Dikter. 2. upplagan. Stockholm: Bonnier. 1896. Libris 2220540  - I 2 volymer och utökad med Rydbergs tre sista dikter från 1895 och tre äldre verk som Rydberg själv valt att inte publicera: Eden, Mignon och Valans spådom. De slopades åter i följande upplagor. - Från och med tredje upplagan 1899 har dikterna normalt samlats i en volym.
  • Snöfrid: ballad. Luleå. 1890. Libris 10255189 
  • Dikter. Andra samlingen. Stockholm: Bonnier. 1891. Libris 501444  - Innehåller 21 dikter, bland annat Grottesången, de flesta från samma eller föregående år.
  • Vapensmeden: (hägringar från reformationstiden). Stockholm: Bonnier. 1891. Libris 23312 
  • Barndomspoesien: dikt. Stockholm: Samson & Wallin. 1893. Libris 1625903  - Med teckningar av Hildegard Zoir.
  • De vandrande djäknarne: bondhistoria af "Agricola". Stockholm: Bonnier. 1896. Libris 1663754  - I: Skrifter. 3.
  • Sägner, berättelser och skizzer. Stockholm: Bonnier. 1897. Libris 112992  - I: Skrifter. 8.
  • Grubblaren.. Stockholm: Bonnier. 1900. Libris 1663756  - Faksimil efter originalmanuskriptet.
  • Positivspelarne. Uppsala: Lindblad. 1957. Libris 2324722  - Författad 1851. - Utgiven av Hans Lindström.
  • Vampyren. Uppsala: Lindblad. 1957. Libris 2323480. http://litteraturbanken.se/#!forfattare/RydbergV/titlar/Vampyren/etext  - Författad 1848. - Utgiven av Hans Lindström.

Varia[redigera | redigera wikitext]

Brev[redigera | redigera wikitext]

  • Viktor Rydbergs brev: i urval. 1-3. Stockholm. 1923-1926. Libris 367085  - Utgivna av Emil Haverman.
    • 1, Viktor Rydbergs och S. A. Hedlunds brevväxling samt några brev från Viktor Rydberg till Hedlundska familjen. Stockholm. 1923. Libris 367086 
    • 2, 1855-1881. Stockholm. 1925. Libris 367087 
    • 3, 1882-1895. Stockholm. 1926. Libris 367088 

Samlade skrifter och urval[redigera | redigera wikitext]

Klotband till Rydbergs Skrifter.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Romerske kejsare i marmor samt andra uppsatser i konst
  2. ^ Viktor Rydberg : hans levnad och diktning, [Ny förkortad upplaga av författarens större levnadsteckning], Karl Warburg, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1913 s. 1-3
  3. ^ [a b c] Karl Warburg, Viktor Rydberg: hans levnad och diktning, Albert Bonniers förlag, 1913
  4. ^ Viktor Rydberg 1828 18/12 1928 : Minnesskrift, [Andra upplagan], utgiven av Göteborgs högskolas studentkår, Wettergren & Kerber, Göteborg 1928 s. 1ff
  5. ^ Djursholm - staden på landet, sid 88, Djursholms Forntid och Framtid, 1982
  6. ^ Hvar 8 Dag, II:a årgången 1900 s.8
  7. ^ Viktor Rydbergs sista hvilorum, Kalmar, 1896-08-03
  8. ^ Viktor Rydbergs grafkapell, Kalmar, 1900-08-27
  9. ^ Tidningen Kalmar, 19 mars 1879, s. 4
  10. ^ Släkten Kjellberg, av C. C:son Kjellberg, [tryckt med bidrag från Kjellbergska Släktföreningen], Stockholm 1969 s. 83
  11. ^ Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden, Norstedts, 1924
  12. ^ Karl Warburg, Viktor Rydberg: hans levnad och diktning, Albert Bonniers förlag, 1913
  13. ^ Arier i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
  14. ^ Matrikel över ledamöter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets akademien, Bengt Hildebrand (1753-1953), Margit Engström och Åke Lilliestam (1954-1990), Stockholm 1992 ISBN 91-7402-227-X, s. 87
  15. ^ Viktor Rydberg-sällskapet: Rydbergs böcker

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bibelns lära om Kristus: provokation och inspiration. Absalon (Lund), 1102-5522 ; 30. Lund: Litteraturvetenskap, Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet. 2012. Libris 13750529. ISBN 978-91-88396-29-7 
  • Eman, Greger (1985). Viktor Rydberg och erotiken - Argument och motargument under sextio år.. Stockholms universitet. Litteraturvetenskapliga inst. Libris 12654899 
  • Forsström, Axel (1960). Viktor Rydberg: barndom och ungdom 1828-1855. Lund: Gleerup. Libris 8198157 
  • Gemer, Paul (1931). Viktor Rydbergs ungdomsdiktning. Stockholm. Libris 97957 
  • Gram, Magdalena (2008). Viktor Rydberg: en läsande skald. Stockholm: Nordiska museets förlag. Libris 11287292. ISBN 91-7108-529-7 
  • Granlid, Hans O. (1973). Nya grepp i Rydbergs lyrik. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 7232710. ISBN 91-29-41003-7 
  • Hegerfors, Torsten (1960). Viktor Rydbergs utveckling till religiös reformator. Göteborg: [Förf.]. Libris 11838 
  • Hedberg, Andreas (2012). En strid för det som borde vara: Viktor Rydberg som moderniseringskritiker 1891-1895. Skrifter utgivna av Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, 0349-1145 ; 62. Möklinta: Gidlund. Libris 12495984. ISBN 978-91-7844-849-4 
  • Holmberg, Olle (1935). Viktor Rydbergs lyrik. Stockholm: Bonnier. Libris 8074229 
  • Krook, Isak (1935). Viktor Rydbergs lära om Kristus. Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelse. Libris 11836 
  • Kulturhjälten: Viktor Rydbergs humanism. Stockholm: Atlantis. 2009. Libris 11641573. ISBN 978-91-7353-312-6 
  • Kuylenstierna, Oswald (1897). Viktor Rydberg som uppfostrare. Göteborg. Libris 284634. http://runeberg.org/okvrsu/ 
  • Lindberger, Örjan (1938). Prometeustanken hos Viktor Rydberg: hans utopiskt liberala förutsättningar och de därav betingade problemställningarna i hans idédiktning. Stockholm: Geber. Libris 8073088 
  • Lönborg, Sven (1934). Från Viktor Rydbergs Göteborgstid.. Göteborgs kungl. vetenskaps- och vitterhets-samhälles handlingar. Ser. A, Humanistiska skrifter, 99-0427951-9 ; Följd 5, 4:2. Göteborg. Libris 367199 
  • Lönborg, Sven (1950). Viktor Rydbergs kärlekssaga. Lund: Gleerup. Libris 11844 
  • Sjöberg, Birthe (2005). Den historiska romanen som vapen: Viktor Rydbergs Fribytaren på Östersjön och hans ungdomsjournalistik. Hedemora: Gidlund. Libris 9799737. ISBN 91-7844-671-6 
  • Sundberg, Gunnar (1986). Genom hägringar och natt: kring Viktor Rydberg och helvetesläran. Ministudier ; 4. Stockholm: Författares bokmaskin. Libris 7635185. ISBN 91-7328-576-5 
  • Svanberg, Victor (1928). Novantiken i Den siste atenaren: en genetisk studie. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet, 0348-0283 ; 28. Uppsala: Svenska litteratursällskapet. Libris 11657 
  • Svanberg, Victor (1923). Rydbergs Singoalla: en studie i hans ungdomsdiktning. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet, 0348-0283 ; 25. Uppsala: Svenska litteratursällsk. Libris 11849 
  • Viktor Rydberg 1828 18/12 1928: minnesskrift. Göteborg: Högsk. 1928. Libris 367051 
  • Warburg, Karl (1900). Viktor Rydberg: en lefnadsteckning. Stockholm: Bonnier. Libris 8073085 
  • Östin, Ola (2005). Myteposet: en studie i Viktor Rydbergs mytologiska forskningar under 1880-talet. [Västerås: Ola Östin]. Libris 10221028. ISBN 91-631-8188-6 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Carl Vilhelm August Strandberg
Svenska Akademien,
Stol nr 16

1877-1895
Efterträdare:
Waldemar Rudin