Reliktmås
| Svarthuvad mås Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning | Lari |
| Familj | Måsfåglar Laridae |
| Släkte | Ichthyaetus (se text) |
| Art | Reliktmås I. relictus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ichthyaetus relictus | |
| Auktor | (Lönnberg, 1931) |
| Synonymer | |
| |
Reliktmås (Ichthyaetus relictus) är en medelstor måsfågel som häckar i några få kolonier från Kazakstan till Mongoliet.[2]
Systematik
Reliktmåsen beskrevs första gången 1931 av Einar Lönnberg utifrån ett enda specimen insamlat 24 april 1929 vid floden Dong He i västra Mongoliet.[3] Han beskrev den som en östlig underart till medelhavstruten och som sådan behandlades den fram till och med 1971 då den fick artstatus.[3] Den första häckningskolonin hittades först 1967 i Barun-Torey sydost om Bajkalsjön men felidentifierades då som brunhuvad mås (Chroicocephalus brunnicephalus).[3] Som många andra måsfåglar har den länge varit placerad i släktet Larus men placeras idag i släktet Ichthyaetus[2] som omfattar sex arter som i häckningsdräkt är svarthuvade och som alla förekommer i södra palearktis. Vissa auktoriteter, som exempelvis IUCN placerar fortfarande arten i släktet Larus.[1]
Utbredning och habitat
Reliktmåsen är en flyttfågel som häckar från Kazakstan till Mongoliet. Den häckar i kolonier på öar i saltvattenssjöar. Det finns två häckningskolonier i östra Kazakstan, en i Ryssland och ett flertal i Mongoliet, där den största tills nyligen låg vid sjön Taolimiao-Alashan Nur på Ordosplatån i inre Mongoliet, och som omfattade upp till 3000 par, men som nu är övergiven.[1] Den största kolonin tros vara den vid sjön Honjian Nur i Kina som omfattar upp till 5000 par.[1] Häckningsframgångarna varierar mycket och häckningen misslyckas då vattnet torka bort eller vattenståndet är för högt. Om öarna blir överväxta, krymper för mycket eller blir så stora att de får kontakt med fastland överges häckningsplatsen. Dess övervintringsområden är dåligt kända men den uppträder då så långt som till östra Kinesiska sjön.[2] Det finns även indikationer på att den övervintrar i inlandet i norra delen av platån Qinghai-Tibet i Kina.[1] Antalen som uppträder vid häckningsplatser och övervintringslokaler varierar kraftigt beroende på väder.[1]
Utseende
Reliktmåsen är 44-45 cm lång med en kompakt kropp. Den är övervägande vit. På icke-häckande adulta fåglar är örontäckare och bakre delen av hjässan mörkfläckade. Vidare har den tydliga isolerade svarta markeringar innanför fjäderspetsarna på handpennorna och saknar vit framkant på vingen. Häckande fåglar har svart hätta, inklusive nacke, med gråbrun panna, och breda vita halvmåneformade markeringar bakom, under och över ögat. Benen är orange och näbben scharlakansröd.
Status och hot
Populationen av reliktmås uppskattas till 12000 men kan uppgå till cirka 20000.[1] IUCN klassificerar den som sårbar (VU).[1] Största hoten är skiftande vattennivåer vid häckningskolonierna och predation från exempelvis trutar. Störningar orsakade av människan har ökat populationens sårbarheten för dessa faktorer.
Noter
- ^ [a b c d e f g h] BirdLife International 2009 Larus relictus . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 1 juli 2012.
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-07-01
- ^ [a b c] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom