Ripor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet Ripa leder hit. För småorten, se Ripa (ort).
Ripor
Dalripa i Alaska.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Hönsfåglar
Galliformes
Familj Fälthöns
Phasianidae
Underfamilj Skogshöns
Tetraoninae
Släkte Ripor
Lagopus
Vetenskapligt namn
§ Lagopus
Auktor Brisson, 1760
Arter
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ripor (Lagopus) är ett litet släkte med medelstora fälthöns vars arter är specialiserade att leva i kallt klimat.

Taxonomi, utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Riporna inom släktet Lagopus tillhör familjen fälthöns i ordningen hönsfåglar och delas idag upp i de tre arterna dalripa (L. lagopus), fjällripa (L. muta) och vitstjärtad ripa (L. leucura). Dalripa och fjällripa delas ibland upp i mellan 20 och 30 underarter medan vitstjärtad ripa brukar delas upp i fem underart. Förr kategoriserades beståndet av moripa, som lever i norra och västra Storbritannien och på Irland, som den egna arten Lagopus scoticus, men kategoriseras idag som underart till dalripa (L. l. scoticus).

De tre arterna är alla specialiserade att leva i kallt klimat och vistas i öppnat biotoper, som hedar och skoglösa fjäll, men drar sig på vintern ned till busk- och skogstrakter. Dalripan är en skogsfågel med en cirkumpolär utbredning. Fjällripa häckar i både arktiska regioner och bergsområden i Eurasien och Nordamerika. Den vitstjärtade ripan förekommer i alpina regioner i Nordamerika. Endast underarten moripa uppehåller sig i mera tempererat klimat.

Alla populationer är stannfåglar eller kortflyttare då vissa populationer förflyttar sig till lägre nivåer under vintern.

Utseende, anatomi och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Riporna är en medelstor fälthöna med rund kroppsform, lång hals, litet huvud, och kort, grov och mörk näbb. De har fjäderklädda tarser och tår och kort stjärt som den spärrar ut i flykten. Könen är lika men går att särskilja i alla dräkter.

Alla ripor, förutom moripan, kännetecknas av helvit vinterdräkt och att de, till skillnad från merparten av fåglarna, aktivt ruggar vid tre till fyra tillfällen om året.[1] Från den helvita vinterdräkten ruggar de vid flera avgränsade tillfällen tills de får en allt mer brunfärgad dräkt. Allt för att dräkten ska vara så väl anpassad till miljön som möjligt vilket ökar dalripans kamouflerande skydd mot rovdjur.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Riporna lever i par och uppehåller sig mest på marken, där de söker sin föda som utgörs av frön, späda blad, knoppar och bär. På vintern utgör björkknopp den huvudsakliga födan. Ungarnas föda består till stor del av insekter. Hos fjällripa och vitstjärtad ripa tar endast honan hand om ungarna, vilket är vanligast hos skogshöns, medan dalriporna delar på uppgiften. Alla tre arter lägger sitt bo direkt på marken.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Det vetenskapliga släktnamnet Lagopus härstammar från klassiska grekiskans lagos (λαγως), vilket betyder "hare", och pous (πους), vilket betyder "fot", vilket refererar till arternas fjäderklädda fötter. Artnamnen muta och leucura skrevs länge felaktigt som mutus och leucurus, då man antog att ändelsen på Lagopus betecknade maskulinum. Men genuset på den klassiska grekiska termen λαγωπους är femininum vilket medför att muta och leucura också måste skrivas i femininum.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Vitstjärtad ripa.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Alexander Hellquist (2007) Det hänger på fjädrarna, Roadrunner, nr.3, 2007, sid:41
  2. ^ David, Normand & Gosselin, Michel (2002): The grammatical gender of avian genera. Bulletin of the British Ornithologists' Club 122(4): 257-282.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 102. ISBN 91-34-51038-9 
  • Nordisk familjebok (1916) artikeln Ripsläktet, vol.23, sid 461-462
  • Madge, Steve; McGowan, Philip J. K. & Kirwan, Guy M. (2002) Pheasants, partidges and grouse : a guide to the pheasants, partridges, quails, grouse, guineafowl, buttonquails and sandgrouse of the world. Christopher Helm, London. ISBN 0-7136-3966-0