Fjällripa

	Fjällripa; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Ett par med fjällripa om våren i Jotunheimen i Norge. Hanen i förgrunden har fortfarande mycket kvar av vinterdräkten.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hönsfåglar; Galliformes
Familj	Fälthöns; Phasianidae
Underfamilj	Skogshöns; Tetraoninae
Släkte	Ripsläktet; Lagopus
Art	Fjällripa; L. muta
Vetenskapligt namn
	§ Lagopus muta
Auktor	Montin, 1781
Underarter
	ca 20-30, se text
Synonymer
	Tetrao mutus (Montin, 1781); Lagopus mutus (språklig felaktighet, se text);
	Fjällripa i vinterdräkt på Svalbard
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Fjällripa (Lagopus muta) är en hönsfågel som lever cirkumpolärt i karga arktiska och subarktiska områden.

Innehåll

1 Utbredning och taxonomi
- 1.1 Taxonomi
- 1.2 Förekomst i Sverige
2 Utseende, läte och fältkännetecken
3 Ekologi
4 Fjällripan och människan
- 4.1 Namn
- 4.2 Fjällripan som jaktvilt
5 Bildgalleri
6 Referenser
- 6.1 Noter
- 6.2 Källor
7 Externa länkar

[redigera] Utbredning och taxonomi

Fjällripan förekommer i arktiska och subarktiska Eurasien och Nordamerika inklusive Grönland. Det finns ett antal isolerade bergspopulationer på sydligare breddgrader i Skottland, Pyreneerna, Alperna, Bulgarien, Uralbergen, Pamir, Altaj och Japan. Under den senaste istiden var arten mycket mer spridd runt om i Europa.^[3]. Merparten av världspopulationen av fjällripa är stannfåglar men vissa högarktiska populationer som captus på östra Grönland är flyttfåglar och fåglar av denna underart har observerats på Island.^[4]

[redigera] Taxonomi

Arten beskrevs taxonomiskt av Linnélärjungen Lars Montin som Tetrao mutus 1781. Ibland uppges auktorsårtalet felaktigt vara 1776 vilket beror på att Montin det året publicerade rapporten "Tvänne arter af snöripan" i tidskriften Physiographiska sällskapets handlingar där han beskrev arten som han studerat redan under sin resa i Luleå Lappmark 1749. Dock beskrev han den inte utifrån det binomiala systemet utan detta skedde först 1781.^[5]^[6]^[7]

Fjällripan delas upp i en mängd underarter, och olika auktoriteter väljer att dela upp den på olika sätt, men antalet brukar ligga mellan 20–30 underarter. Exempelvis finns det en mängd beskrivna populationer bara på Aleuterna och av dess väljer vissa auktorer att bedöma åtta stycken som underarter.^[4]

Här nedan följer att mindre antal underarter:

L. m. muta - nominatformen förekommer i Skandinaviska fjällkedjan och på Kolahalvön
L. m. rupestris (Gmelin, 1789) - förekommer i norra Kanada
L. m. helvetica (Thienemann, 1829) - förekommer i Alperna
L. m. japonica (H. L. Clark, 1907) - förekommer i Japan
L. m. millaisi (Hartert, 1923) - förekommer i Skottland

[redigera] Förekomst i Sverige

Fjällripan lever i Sverige på högfjällen, där den vanligen uppehåller sig på det egentliga kalfjället. Man uppskattar att det finns 40 000-80 000 häckande par.

[redigera] Utseende, läte och fältkännetecken

Fjällrian är mycket lik dalripan med en stor rund kropp och ganska litet huvud. Som adult blir nominatformen 31-35 cm lång.^[8] Olika populationer är olika stora och individerna på exempelvis Svalbard och Aleuterna är avsevärt större än nominatformen.^[8]^[9]

Den har fjäderklädda tarser och röd kam ovanför ögat. Kammen är som störst på den häckande hanen. Fjällripans fjäderdräkt fungerar kamouflerande under hela året. Den ruggar från en vitt fjäderdräkt på vintern till en gråbrunspräcklig på våren och sommaren. De häckande fåglarna har gråbrunspräcklig ovansida, vita vingar och undersida. Båda könen har svart stjärt året om. Vintertid är fjällripans dräkt helvit, förutom den svarta stjärten. Tuppen har dessutom året runt ett svart tygelstreck mellan den svarta näbben och ögat, som är mest framträdande i vinterdräkt.

[redigera] Ruggning

Under ruggningen på höst och vår uppträder de i övergångsdräkter med olika mycket vita och bruna fjäderpartier.^[8] Merparten av världens fåglar ruggar en eller två gånger om året men riporna (Lagopus) ruggar aktivt vid tre eller fyra tillfällen varje år. På hösten ruggar fjällripan till en helvit dräkt som den bär fram till våren för att sedan under sommaren rugga två eller tre gånger till då den anlägger fler och fler bruna fjädrar. Allt för att dräkten ska vara så väl anpassad till miljön som möjligt vilket ökar fjällripans kamouflerande skydd mot rovdjur.

[redigera] Skillnader mellan fjäll- och dalripa

Den större underarten L. m. evermanni som förekommer i låglänta gräsmarker på Aleuterna är mycket mörk i häckningsdräkten.

Den kan åtskiljas ifrån dalripa genom val av habitat, då fjällripan föredrar högre höjder och kargare områden, men den är även mindre, mer gråbrun än rödbrun, har en klenare näbb och ett svart tygelstreck.

[redigera] Läte

Den har ett antal likartade dämpande knarrande och snarkande läten.^[8]

[redigera] Ekologi

Den japanska underarten L. m. japonica fotograferade på hösten.

På grund av att den lever i så karga och avlägsna miljöer så är den bara utsatt för predation av ett fåtal rovdjur, som exempelvis kungsörn. Detta gör att den på många platser kan uppträdda förvånansvärt tamt och kan vara ganska enkel att komma nära.

[redigera] Biotop

Fjällripan lever på karg arktisk och subarktisk tundra, ofta i klippiga område. Ett undantag är popualtionerna som lever på Aleuterna som istället lever i låglänta gräsmarker.^[9]

[redigera] Föda

Den lever främst av knoppar av björk och pil men även av hängen när det finns. Det tar även olika frön, löv, blommor och bär andra växtdelar. Juvenilerna äter också insekter. Trots att den föredrar högre höjder förekommer den även i nivå med havsytan och ända upp till 5050 meters höjd.^[4]

[redigera] Häckning och sexuell selektion

Kull av fjällripa.

Förutom den röda kammen har fjällripan inga ornament eller dylikt, som annars är typiskt för skogshönsen i tempererade områden. Studier har visat att arternas olikfärgade och olika stora kammar fungerar signalerande under parningsleken och under aggressiv interaktion mellan tupparna.^[10]^[11] Många studier har också visat att det finns en tydlig korrelation mellan kammens storlek och testosteronnivåerna hos hanarna,^[12] och att mängden testosteron även korrelerar gentemot aggressivt beteende gentemot andra hanar.^[13]

Tupparnas kammar har undersökts i ett antal studier kring sexuell selektion. En studie av fjällripor vid sjön Scarpa i Nunavut visade att under första året fanns ett samband mellan parningsframgången hos tupparna och deras storlek och kondition på kammen. Stidein visade även att bigamistiska tuppar hade större kam medan monogama tuppar hade mindre. Sambandet med storlek förekom inte under andra året men däremot konditionen på kammen.^[14] Andra studier har visat på samma samband.^[15]

Boet är en uppskrapad grop direkt på marken. Den lägger i genomsnitt 5-8 ägg, men kullar med 3-12 förekommer. Äggen påminner om dalripans och ruvas av honan i 21-23 dagar. När äggen är kläckta tas ungarna om hand av honan.^[4]

[redigera] Fjällripan och människan

Fjällripan förekommer på Kiruna kommunvapen.

[redigera] Namn

Ripornas släktnamn Lagopus härstammar från grekiskans lagos (λαγως), som betyder "hare", + pous (πους), "fot", vilket syftar på deras fjäderklädda ben. Artepitetet muta härstammar från latin och betyder "stum", vilket i sin tur hänvisar till hanarnas enkla, kraxiga sång. Länge stavades detta artepitet felaktigt mutus, vilket berodde på missuppfattningen att Lagopus skulle vara maskulinum. Men då den grekiska termen λαγωπους är femininum måste artepitetet följa detta och därmed är muta det korrekta. Detta gäller även underartsepiteten som därmed följer samma grammatiska regel.^[16]

[redigera] Fjällripan som jaktvilt

Huvudartikel: Ripjakt

På grund av sina levnadsvanor har fjällripan betydligt mindre jaktlig betydelse än dalripan. Fjällripa jagas främst vintertid genom smygjakt med finkalibriga kulvapen. Även snarning av fjällripa bedrivs, främst av samerna. Fjällripan ingår av Isländsk tradition som en del i festmåltider. Under 2003 och 2004 förbjöds dock jakt på fjällripa på Island på grund av den minskande populationen. 2005 blev jakt återigen tillåten, men bara under november, och för personligt bruk, vilket innebär att försäljning av fjällripa på Island är förbjudet.

[redigera] Bildgalleri

Fjällripa på Island (Lagopus muta islandorum) i vinterdräkt
Fjällripa på Island (Lagopus muta islandorum) i sommardräkt
Fjällripa i Alperna (Lagopus muta helvetica) i sommardräkt
Fjällripa i vinterdräkt
Fjällripa på Aleuterna (Lagopus muta evermanni) i flykten

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

^ BirdLife International 2004. Lagopus muta. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061209.
^ AviBase Läst 20061209
^ Tomek, Teresa & Bocheński, Zygmunt (2005) Weichselian and Holocene bird remains from Komarowa Cave, Central Poland., Acta zoologica cracoviensia, vol.48A, nr.1-2, sid:43-65. PDF fulltext
^ [a b c d] Lars Lasrron (2001) Birds of the World, CD-rom
^ Tyrberg, T. (1998) The date of publication of Montin’s description of Lagopus mutus., Bulletin of the British Ornithologists’ Club, vol.118, sid:56–57
^ AnimalBase (2006) Tetrao mutus, www.animalbase.uni-goettingen.de , läst 2008-12-23
^ Björn Dal (1996) Sveriges Zoologiska Litteratur, Orbis pictus KB, sid:98, ISBN:109197288608
^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (utgåva andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 48-49. ISBN 978-91-7424-039-9
^ [a b] David Allen Sibley (2000) The Sibley Guide to Birds, National Audubon Society, sid:145, ISBN 0-679-45122-6
^ Johnsgard, P. A. (1984), Grouse of the world, Lincoln: University of Nebraska Press, ISBN 080322558X .
^ Hjorth, I. (1970), ”Reproductive behaviour in Tetraonidae”, Viltrevy 7: 183–596 .
^ Stokkan, K. A. (1979a), ”Testosterone and daylength-dependent development of comb size and breeding plumage of male willow ptarmigan (Lagopus lagopus lagopus)”, The Auk 96 (1): 106–115, http://www.jstor.org/stable/4085405 .
^ Wattson, A. & Parr, R. (1981), ”Hormone implants affecting territory size and aggressive and sexual behaviour in red grouse”, Ornis Scandinavica 12 (1): 55–61, http://www.jstor.org/stable/3675905 .
^ Brodsky, L. M. (1988), ”Mating tactics of male rock ptarmigan, Lagopus mutus: a conditional mating strategy”, Animal Behaviour 36 (2): 335–342, doi:10.1016/S0003-3472(88)80003-4 .
^ Holder, K. & Montgomerie, R. (1993), ”Context and consequences of comb displays by male rock ptarmigan”, Animal Behaviour 45 (3): 457–470, doi:10.1006/anbe.1993.1057 .
^ David, Normand & Gosselin, Michel (2002) The grammatical gender of avian genera., Bulletin of the British Ornithologists' Club, vol.122, nr.4, sid:257-282.

[redigera] Källor

Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Ptarmigan, läst 2008-12-23

Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

[redigera] Externa länkar

Fjällripa - Svenska jägareförbundet
Karta över fjällripans utbredning - AviBase
Video med fjällripa - Youtube
Wikimedia Commons har media som rör Fjällripa
Bilder & media
Wiktionary har ett uppslag om fjällripa.
Ordbok

[0] BirdLife International 2004. Lagopus muta. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061209.

[1] AviBase Läst 20061209

[2] Tomek, Teresa & Bocheński, Zygmunt (2005) Weichselian and Holocene bird remains from Komarowa Cave, Central Poland., Acta zoologica cracoviensia, vol.48A, nr.1-2, sid:43-65. PDF fulltext

[Larsson-3] [a b c d] Lars Lasrron (2001) Birds of the World, CD-rom

[4] Tyrberg, T. (1998) The date of publication of Montin’s description of Lagopus mutus., Bulletin of the British Ornithologists’ Club, vol.118, sid:56–57

[5] AnimalBase (2006) Tetrao mutus, www.animalbase.uni-goettingen.de , läst 2008-12-23

[6] Björn Dal (1996) Sveriges Zoologiska Litteratur, Orbis pictus KB, sid:98, ISBN:109197288608

[F.C3.A5gelguiden-7] [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (utgåva andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 48-49. ISBN 978-91-7424-039-9

[Sibley-8] [a b] David Allen Sibley (2000) The Sibley Guide to Birds, National Audubon Society, sid:145, ISBN 0-679-45122-6

[9] Johnsgard, P. A. (1984), Grouse of the world, Lincoln: University of Nebraska Press, ISBN 080322558X .

[10] Hjorth, I. (1970), ”Reproductive behaviour in Tetraonidae”, Viltrevy 7: 183–596 .

[11] Stokkan, K. A. (1979a), ”Testosterone and daylength-dependent development of comb size and breeding plumage of male willow ptarmigan (Lagopus lagopus lagopus)”, The Auk 96 (1): 106–115, http://www.jstor.org/stable/4085405 .

[12] Wattson, A. & Parr, R. (1981), ”Hormone implants affecting territory size and aggressive and sexual behaviour in red grouse”, Ornis Scandinavica 12 (1): 55–61, http://www.jstor.org/stable/3675905 .

[13] Brodsky, L. M. (1988), ”Mating tactics of male rock ptarmigan, Lagopus mutus: a conditional mating strategy”, Animal Behaviour 36 (2): 335–342, doi:10.1016/S0003-3472(88)80003-4 .

[14] Holder, K. & Montgomerie, R. (1993), ”Context and consequences of comb displays by male rock ptarmigan”, Animal Behaviour 45 (3): 457–470, doi:10.1006/anbe.1993.1057 .

[15] David, Normand & Gosselin, Michel (2002) The grammatical gender of avian genera., Bulletin of the British Ornithologists' Club, vol.122, nr.4, sid:257-282.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]