Robert och Thomas Wintour

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Robert och Thomas Wintour
Robert and thomas wintour.jpg
Gravyr av Robert (vänster) och Thomas Wintour (höger), gjord av Crispin de Passe den äldre.
Personlig information
Alias Mr. Winter of Worcestershire (Thomas)
Född 1568 (Robert)
1571 eller 1572 (Thomas)
Yorkshire, England
Död 30 januari 1606 (37–38 år) (Robert)
31 januari 1606 (33–35 år) (Thomas)
City of London, London, England (Robert)
Westminster, London, England (Thomas)
Yrke Soldat, vasall (Thomas)
Partner Gertrude Talbot (Robert)[1]
Föräldrar George Wintour, Jane Ingleby
Juridisk information
Kuppnamn Krutkonspirationen
Motiv Återställa en katolsk monark
Tillvägagångssätt Lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det brittiska överhuset i Westminsterpalatset
Roll Icke-specifik
Värvad Tidigt under 1604 (Thomas)
Tidigt under 1605 (Robert)
Gripen 8 november 1605 (Thomas)
9 januari 1606 (Robert)
Dom Högförräderi
Straff Hängning, dragning och fyrdelning

Robert Wintour, född 1568 i Yorkshire, död 30 januari 1606 i London, och Thomas Wintour, född 1571 eller 1572 i Yorkshire, död 31 januari 1606 i London, var två bröder som försökte lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det brittiska överhuset i Westminsterpalatset, i vad som kallas för krutkonspirationen år 1605. Brödernas efternamn stavades ibland "Winter", men denna stavning användes sällan av dem själva utan de använde i så fall den alternativa stavningen "Wyntour" (namnet "Wintour" togs från de kymriska orden "Gwyn Tour", vilket betyder "vitt torn"). Thomas var en av de första konspiratörerna att ansluta sig[2] medan Robert värvades tidigt under 1605.

Robert var en trogen katolik som har beskrivits som en av de visaste och mest beslutsamma gentlemännen i hela Worcestershire. Han var en intelligent, kvick och välutbildad person som kunde tala latin, italienska, spanska och franska utöver hans engelska modersmål. Thomas arbetade som vasall åt William Parker, 4:e baron Monteagle. Han var utbildad till advokat, men efter att han hade dragit runt i flera år valde han att åka till Flandern, där han gick med i den engelska armén och slogs bland annat mot det katolska Spanien i Nederländerna. Vid år 1600 hade Thomas åsikter förändrats; han kände att det inte längre var rättfärdigt att strida mot det katolska Spanien och, liksom sin bror, blev han en trogen katolik.

Brödernas exakta roll i krutkonspirationen är oklar, men Thomas arbetade mycket med att få hjälp till konspirationen från katoliker ute i kontinentaleuropa och han var särskilt intresserad av hjälp från Spanien. Den 5 november 1605, när nyheten spreds om att Guy Fawkes hade misslyckats med sitt uppdrag och blivit arresterad, flydde bröderna tillsammans med flera av de andra konspiratörerna till Holbeche House, nära gränsen till Staffordshire. På morgonen den 8 november anlände Richard Walsh, sheriffen av Worcester, tillsammans med en styrka på omkring tvåhundra män till Holbeche House och en eldstrid bröt ut. Thomas blev träffad i axeln och arresterades sedermera. Robert däremot hade flytt föregående natt och arresterades först två månader efteråt. I rättegången som hölls mot de överlevande konspiratörerna den 27 januari 1606 blev det en fällande dom i högförräderi för samtliga. Robert avrättades den 30 januari 1606 och Thomas dagen därpå, båda genom avrättningsmetoden hängning, dragning och fyrdelning.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Liv före 1604[redigera | redigera wikitext]

Bröderna Wintour växte båda upp i Huddington Court i Worcestershire.

Robert (född 1568) och Thomas Wintour (född 1571 eller 1572)[3] var söner till George Wintour vid Huddington Court i Worcestershire och hans fru Jane (vars flicknamn var Ingleby), som var dotter till sir William Ingleby vid Ripley Castle i närheten av Knaresborough. De hade en syster, Dorothy, som gifte sig med konspiratören John Grant[4]. Författaren Alan Haynes nämner ytterligare en syster, Anne Winter, som skulle ha varit gift med John Ashfield[5], men detta är en osäker uppgift eftersom inga andra källor hävdar detta. Bröderna Wintour hade två styvsyskon, John och Elizabeth, som kom till under deras faders äktenskap med Elizabeth Bourne, sedan hans tidigare fru Jane hade avlidit.[6] Deras farföräldrar var Robert Wintour vid Cavewell i Gloucestershire och hans fru Catherine, dotter till sir George Throckmorton vid Coughton i Warwickshire. Då Robert och Thomas var besläktade med familjen Throckmorton kunde de hävda ett visst släktskap med två av de andra konspiratörerna, nämligen Robert Catesby och Francis Tresham.[3] Deras morbror Francis Ingleby, som var en katolsk präst, blev hängd, dragen och fyrdelad i York 1586, vilket enligt författaren Antonia Fraser lämnade ett starkt intryck på hela släkten Wintour. Namnet "Wintour" togs från de kymriska orden "Gwyn Tour", vilket betyder "vitt torn". Den alternativa stavningen "Wyntour" användes ibland vid underskrifter, men aldrig stavningen "Winter" (som bröderna ibland benämns).[6][7]

Robert var en trogen katolik och han gifte sig med Gertrude Talbot, dotter till John Talbot vid Grafton Manor. Han ärvde Huddington Court, som låg i närheten av Worcester och var byggt i tudorstil, men även en smärre förmögenhet som han använde sig av på ett generöst sätt. Under Roberts ägo blev Huddington Court en välkänd fristad för präster.[2][8] Robert beskrevs vara en man som gick något framåtböjd och han hade kort brunt hår och skägg.[9] Jesuiten John Gerard beskrev Robert som en av de visaste och mest beslutsamma gentlemännen i hela Worcestershire.[10] Gerards kommentar var inte enbart smicker eftersom Robert var en intelligent, kvick och välutbildad person som kunde tala latin, italienska, spanska och franska utöver hans engelska modersmål.[11]

Thomas arbetade som vasall åt William Parker, 4:e baron Monteagle.[12] Han var utbildad till advokat, men efter att han hade dragit runt i flera år valde han att åka till Flandern, där han gick med i den engelska armén. Thomas slogs mot det katolska Spanien i Nederländerna och möjligtvis mot Turkiet i centraleuropa. Vid år 1600 hade hans åsikter förändrats; han kände att det inte längre var rättfärdigt att strida mot det katolska Spanien och, liksom sin bror, blev han en trogen katolik. Thomas reste nu under namnet "Mr. Winter of Worcestershire" och från och med den 24 februari 1601 tillbringade han tretton dagar i Rom, för att fira det heliga året.[6] Under 1601 och 1602 reste Thomas till Spanien för att tala med kyrkoförsamlingen på begäran av de katolska rebeller som numera var utan ledare sedan Robert Devereux, 2:e earl av Essex hade avrättats för sitt uppror mot Elisabet I av England. Fader Henry Garnet, som möjligtvis antog att Thomas syfte var att få ekonomiskt stöd för de fattiga engelska katolikerna, skickade honom till den högre uppsatte prästen Joseph Creswell, som hjälpte Thomas att bli introducerad för spanjorerna.[13] Denna resa till Spanien var den första av två resor som senare kom att bli kallad för det "spanska förräderiet" av den engelska regeringen. Tidpunkten då Thomas valde att resa var dåligt vald eftersom den kom så pass kort tid efter Spaniens misslyckade belägring på Irland och han fick enbart vaga försäkringar om att Spanien skulle hjälpa honom.[14] Tillbaka i England träffade Thomas Juan de Tassis, 1:e greve av Villamediana på den spanska ambassaden; Villamediana var i England för att försöka få till en pakt mellan Spanien och England. Thomas sade till Villamediana att med rätt finansiering skulle så många som tretusen katoliker kunna vara inblandade i upproret; när Villamediana hörde detta avfärdade han snabbt Thomas förfrågan. Efter att Villamediana haft sin audiens hos Jakob I av England skrev han till Spanien, där han betonade vikten av att sluta fred med engelsmännen över att Englands katoliker skulle få sin religionsfrihet.[15]

Medverkan i krutkonspirationen[redigera | redigera wikitext]

Enligt samtida källor bjöds Thomas Wintour (på bilden) in till ett möte med sin kusin Robert Catesby i februari 1604 för att diskutera krutkonspirationen.
Jag stannade kvar i landet tillsammans med min bror för alla helgons dag i detta, vår Herres år, 1603; det första regentåret för våran konung, när herr Catesby bad mig att komma till London, där han och hans vänner skulle bli glada att få träffa mig. Jag bad honom att ursäkta mig, för jag fann inte mig själv särskilt benägen och (vilket aldrig har hänt mig förr) jag skickade tillbaka budbäraren utan mitt sällskap. Kort därefter mottog jag ett annat brev som bad mig komma ändå. Vid denna andra kallelse fann jag honom tillsammans med herr John Wright vid Lambeth, där han förklarade för mig hur viktigt det var att jag inte övergav mitt land (för han visste då att jag hade ett beslut att fatta) utan istället föra henne bort från det stadium av slaveri i vilket hon förblev, eller att åtminstone hjälpa henne med våra yttersta försök.
— Thomas Wintour[16][en 1]

Enligt samtida källor bjöds Thomas in till ett möte med sin kusin Robert Catesby i februari 1604.[17][18] Mötet skulle äga rum i Catesbys hem i Lambeth, men Thomas fick förhinder och kunde inte deltaga. Catesby skickade då honom ett andra brev som Thomas svarade på[13] och när han anlände till mötet såg han att även John Wright var närvarande. Catesby var inte imponerad av kung Jakob och hans sätt att styra landet.[19][20] Han planerade därför att lönnmörda Jakob genom att med krut spränga det brittiska överhuset i Westminsterpalatset i luften. I det tumult som skulle uppstå efter detta skulle Catesby hetsa folket till att göra revolt och få dem att göra Elisabet Stuart till drottning.[21] Thomas tog inte direkt avstånd från Catesbys planer och eftersom han var en tidigare soldat var han praktiskt lagd.[22] Han höll med Catesby om att utifall att planerna skulle lyckas skulle de skapa förändringar i England. Thomas gav dock ett varnande ord om att ifall planerna skulle misslyckas skulle förmodligen även deras katolska vänner fördöma deras handlingar. Dock bestämde sig Thomas för att vara delaktig i konspirationen från och med detta möte.[23] Catesby hade inte gett upp hoppet om att få hjälp från utlandet och på grund av detta bestämde sig Thomas för att återigen bege sig ut i kontinentaleuropa.[24][25]

I Flandern mötte Thomas Juan Fernández de Velasco, 5:e hertig av Frías, som kort därefter begav sig till London för att skriva under Londonfördraget. Thomas betonade återigen den svåra situation som Englands katoliker upplevde, i hopp om att påverka avtalsförhandlingarna som skulle äga rum i Somerset House.[26] Frías visade sig dock vara mer vänlig än vad han var tillmötesgående.[27] Thomas träffade också den walesiska spionen Hugh Owen samt William Stanley, som båda var nedsättande mot Catesbys planer att få spanskt stöd för sin konspiration. Dock introducerade Owen Thomas för Guy Fawkes, som var en trogen katolik som tjänat under Stanley som soldat i de södra Nederländerna. Thomas fick med Fawkes på de något vaga planerna att "göra något i England om freden med Spanien inte hjälper oss."[en 2] Sent i april 1604 återvände de båda männen till Catesbys hem i Lambeth, där de berättade för Catesby att även om Spanien inte var emot deras planer tänkte de inte skicka något stöd till dem; något som Catesby redan verkade ha förväntat sig.[28][29][30] Filip III av Spanien slöt sedan fred med England i augusti 1604.[28]

Robert går med i konspirationen[redigera | redigera wikitext]

Robert Wintour gick med i krutkonspirationen tidigt under 1605.

Efter att Thomas Percy, Wrights svåger, värvats möttes de fem konspiratörerna på värdshuset Duck and Drake i London den 20 maj 1604.[31] Från denna tidpunkt var Thomas Wintour alltid nära hjärtat av konspirationen. Konspiratörerna hyrde flera fastigheter i London, däribland en i Lambeth som användes för att tillfälligt lagra de kruttunnor som skulle användas i sprängdådet. Dessa transporterades sedan över Themsen till den slutgiltiga destinationen:[32][33] ett källarvalv som låg precis under det brittiska överhuset i Westminsterpalatset.[34] Konspiratörerna kan också ha grävt en tunnel under Westminsterpalatset, men några bevis för tunnelns existens har aldrig funnits.[35] Catesby bestämde sig nu för att värva fler katolska konspiratörer, däribland Robert, som gick med i konspirationen någon gång mellan januari[36] till den 25 mars 1605. Det var denna dag i mars som konspiratörerna lyckades införskaffa hyreskontraktet för källarvalvet under det brittiska överhuset i Westminsterpalatset. I detta rum ställdes de trettiosex kruttunnorna, men när Thomas och Fawkes undersökte dessa sent i augusti samma år märkte de att krutet hade blivit obrukbart. På grund av detta togs fler kruttunnor in och de gömde dessa tunnor bakom ved som de också hade med sig.[37]

En kort tid efter detta värvade Catesby de tre sista konspiratörerna: Ambrose Rookwood, Everard Digby och Francis Tresham. Treshams inblandning i konspirationen är kontroversiell eftersom hans svåger (William Parker, 4:e baron Monteagle) mottog ett anonymt brev den 26 oktober 1605, i vilket han ombads hålla sig borta från öppnandet av parlamentet.[38] Thomas följde med Catesby när de gick för att konfrontera Tresham om brevet och de hotade med att "hänga honom" om han inte kunde bevisa att det inte var han som hade skickat brevet. Tresham lyckades övertyga de båda att han var oskyldig, men Thomas bad nu förgäves Catesby att ge upp planerna om att spränga det brittiska överhuset.[39] Catesby gick inte med på detta och i ett möte som de hade tillsammans med Percy i London söndagen den 3 november höll Percy med Catesby och sade sig kunna "stå ut med den yttersta prövningen"[en 3] för att planerna skulle lyckas. Det är även möjligt att planerna ändrades något denna dag eftersom Percy senare ska ha setts hemma hos Henry Frederick, prins av Wales.[40] Catesby hade nämligen en vecka tidigare fått reda på att prins Henry förmodligen inte skulle vara närvarande vid öppnandet av parlamentet. Catesby var därför vid denna tidpunkt tillsammans med Fawkes vid White Webbs, där de diskuterade möjligheten att kidnappa prins Henry istället för Elisabet Stuart.[41] Under samma dag som mötet hölls mellan Thomas, Catesby och Percy var Robert och tre andra personer hos Roberts svärfar, John Talbot. Hans vänner där var Robert Acton, hans två söner och några vasaller. De lämnade huset på morgonen den 4 november, ridandes på hästar som Digby hade skaffat åt dem, och de begav sig av mot Coventry.[42]

Konspirationens misslyckande och bröderna Wintours gripande[redigera | redigera wikitext]

Monteagle var osäker på det anonyma brevets innehåll så han skickade det till Robert Cecil, 1:e earl av Salisbury, som var Secretary of State vid tillfället.[43] Salisbury kände till att något var i görningen redan innan han mottog Monteagles brev, men han visste inte exakt vad som skulle hända eller vilka som skulle vara inblandade. Han hade därför gjort ett aktivt val att vänta och se.[44] När brevet visades upp för kung Jakob den 1 november 1605 kände han att det antydde något som berörde eld och krut;[45] möjligtvis i stil med den explosion som dödade hans far, Henry Stuart, lord Darnley, den 10 februari 1567.[46][47] På lördagen den 2 november bestämde sig riksrådet för att parlamentet skulle genomsökas.[48] På måndagen den 4 november genomfördes den första genomsökningen, ledd av Thomas Howard, 1:e earl av Suffolk, och då fann de en stor hög med kvistar som låg i ett hörn i källarvalvet under det brittiska överhuset. Jakob beordrade att ännu en genomsökning skulle genomföras, vilket skedde runt midnatt natten till den 5 november. Denna genomsökning leddes av Thomas Knyvet, 1:e baron Knyvet och de fann då Fawkes i källarvalvet under det brittiska överhuset, där han vaktade kruttunnorna. Fawkes arresterades på plats.[49] Nyheten om Fawkes arrestering spreds som en löpeld genom London och när Christopher Wright, John Wrights bror, fick reda på nyheten gick han direkt till Thomas, som vid tillfället befann sig på värdshuset Duck and Drake. Då Fawkes hade uppgett att hans namn var "John Johnson" och att han var vasall åt Percy var det den senare som myndigheternas första arresteringsorder berörde. Thomas listade ut detta och bad Christopher att snabbt ta sig till Percy för att säga åt honom att fly. Flera av konspiratörerna flydde nu London, men Thomas tog sig till Westminster för att försöka få reda på all information han kunde. Enligt författaren Alan Haynes uppvisade detta vilket förtroende Thomas hade för Fawkes förmåga att förvirra de som förhörde honom,[50] men så fort Thomas fick reda på att konspirationen var upptäckt flydde han mot Huddington, där han på vägen stannade till vid sin systers hus i Norbrook.[51]

Den 6 november 1605 plundrade konspiratörerna Warwick Castle, vilket Robert Wintour var starkt emot eftersom han ansåg att det skulle skapa tumult i landet.

Runt klockan 18.00 nådde konspiratörerna Catesbys familjehem i Ashby St Ledgers. För att inte blanda in sin mor valde Catesby att skicka ett meddelande till Robert, där han bad att de skulle träffas precis utanför staden.[52] Robert hade under tiden lyckats få med sig Stephen och Humphrey Littleton samt några andra ryttare på vägen, men han lämnade dessa för att bege sig mot Catesbys hem.[36] Robert gick med på att träffa Catesby utanför staden och under mötet berättade Catesby att Fawkes hade blivit arresterad.[52] Vid Dunchurch mötte de Digby och hans "jaktlag" (i verkligheten var dessa enbart en grupp beväpnade män på hästar), i vilket Robert och Thomas styvbror John Wintour ingick och John hade blivit inbjuden att gå med i "jaktlaget" den 4 november.[53] Den 6 november plundrade gruppen Warwick Castle (detta var något som Robert var starkt emot eftersom han ansåg att det skulle skapa tumult i landet) och de fortsatte sedan västerut mot Alcester innan de slutligen stannade vid Huddington runt 14-tiden samma dag. Vid Huddington Court träffade de Thomas. Tidigt nästa morgon höll de en mässa tillsammans med fader Nicholas Hart, som också hade hört deras bekännelser; detta tolkade författaren Antonia Fraser som att konspiratörerna visste att de inte hade lång tid kvar att leva.[54] Konspiratörerna samlade nu på sig fler vapen och mer ammunition vid Hewell Grange i Tardebigge, Worcestershire och de försökte samtidigt utan framgång att värva fler rebeller. Den 7 november tog de sig till Holbeche House, nära gränsen till Staffordshire. Robert blev tillfrågad om inte han kunde undersöka om hans svärfar John Talbot kunde bistå konspiratörerna med hjälp, men Robert vägrade. Istället fick Thomas Wintour och Stephen Littleton gå och undersöka detta.[55] John Talbot visade sig dock vara lojal mot Jakob och han skickade iväg Thomas och Stephen. När de båda var på väg tillbaka till Holbeche House fick de reda på att Catesby, Rookwood, Grant och ytterligare en man var döda samt att de resterande konspiratörerna hade flytt fältet. När de fick detta meddelande valde Stephen att fly på egen hand och han uppmanade Thomas att göra detsamma. Thomas lyssnade inte på honom utan fortsatte mot Holbeche House, där han såg att konspiratörerna var vid liv, men att några av dem var skadade. Vad som hade hänt var att det krut som konspiratörerna hade med sig var dyblött från regnet och de valde att lägga ut krutet framför en öppen eld för att försöka få det att torka. En gnista från elden hade då landat på krutet och flammorna som skapades uppslukade Catesby, Rookwood, Grant och en man vid namn Morgan (som var med i Digbys "jaktlag"). Catesby och Rookwood sades klarat sig "någorlunda väl" från elden, men Grant förblindades av flammorna[4] och hans ögon har beskrivits som att vara "helt utbrända".[56]

Några av konspiratörerna valde nu att fly under nattens gång, däribland Robert och hans styvbror John. De som stannade kvar var Catesby, Percy, bröderna Wright, Grant, Rookwood och Thomas. När Thomas frågade dem vad deras plan var fick han svaret: "Vi ämnar att dö här."[en 4] Thomas svarade dem: "Jag kommer att delta på samma sätt som er."[en 5] På morgonen den 8 november anlände Richard Walsh, sheriffen av Worcester, tillsammans med en styrka på omkring tvåhundra män till Holbeche House och en eldstrid bröt ut. Thomas var den första att bli träffad och skottet tog i hans axel när han försökte korsa gårdsplanen. Efter Thomas träffades bröderna Wright och Rookwood, som fortfarande var skadad efter flammorna kvällen innan. Både Catesby och Percy dog när de träffades av samma skott, skjutet av John Streete av Worcester. Sheriffens män började nu plundra och klä av konspiratörerna, men Thomas undgick detta öde tack vare sheriffens assistent.[57] Thomas praktfulla svärd, som han hade beställt och betalat för fyra månader tidigare, visade sig dock vara en för stor frestelse för sheriffens män och det sågs aldrig till igen.[58] Thomas och de andra konspiratörerna togs först till Worcester och sedan till Towern.[59] Trots att myndigheterna hade gått ut med ett offentligt tillkännagivande över de efterlysta konspiratörerna den 18 november höll sig Robert Wintour och Stephen Littleton på flyende fot fram till den 9 januari 1606.[60] De hade då tillbringat två månader på flyende fot där de gömde sig i lador och hus och vid ett tillfälle var de tvungna att spärra in en berusad tjuvjägare som hade upptäckt deras gömställe. De avslöjades till slut i Humphrey Littletons hem i Hagley sedan en kock vid namn John Finwood hade informerat myndigheterna om deras tillhåll. Humphrey lyckades fly, men arresterades senare i Prestwood, Staffordshire.[61]

Thomas erkännande[redigera | redigera wikitext]

William Waad, ställföreträdaren på Towern, kan ha förfalskat Thomas Wintours underskrift som användes på hans erkännande.

Historiskt sett härrör mycket av den information som är nedskriven om krutkonspirationen från Thomas erkännande, vilket är daterat till den 23 november 1605; detaljer om det så kallade "spanska förräderiet" lades till tre dagar senare. Thomas erkännande (vilket var en av enbart två erkännanden som trycktes i den mycket partiska skriften King's Book, som var en samtida skildring över krutkonspirationen)[62] var det enda erkännandet som myndigheterna fick in från en konspiratör som hade varit med från början. Guy Fawkes erkände också, men även om han var en central person inom konspirationen var inte han inte med från första början. Dock anser författaren Antonia Fraser att Thomas erkännande är misstänkt, främst eftersom Thomas underskrift lyder "Thomas Winter" istället för den underskrift han vanligen använde sig av, nämligen "Thomas Wintour" (stavningen "Winter" var den stavning som alltid användes av myndigheterna). Underskriften kan därför ha varit en förfalskning av William Waad, ställföreträdaren på Towern, då den gjordes enbart några få veckor sedan Thomas hade blivit skjuten i axeln vid Holbeche House. Författaren Mark Nicholls däremot anser att underskriften absolut är gjord av Thomas, vilket han bevisar genom likheterna handstilarna emellan.[6] Författaren Alan Haynes håller med Nicholls och säger att misstaget är för uppenbart för att ha gjorts medvetet i ett så pass viktigt statligt dokument.[62]

En annan av Frasers misstankar riktas mot Waads rapport till Salisbury den 21 november, i vilken han skriver att Thomas känner att hans hand nu är så pass stark att han ska skriva ned sitt erkännande (vilket tidigare bara hade avgetts muntligen). Waad skriver även att Thomas ska lägga till några detaljer som han har kommit ihåg nu i efterhand[63], vilket Fraser tolkar som att dessa detaljer var sådant som Waad ville att Thomas skulle erkänna. Ett utkast av Thomas erkännande, skrivet i Edward Cokes handstil, lägger extra tyngd vid att jesuiterna var inblandade i konspirationen. I erkännandet nämner Thomas även den tunnel som sägs ha grävts under Westminsterpalatset, vilken inte nämns i Fawkes första erkännande.[6][64]

Rättegången mot konspiratörerna och deras avrättning[redigera | redigera wikitext]

Rättegången mot de åtta överlevande konspiratörerna påbörjades den 27 januari 1606. Konspiratörerna togs till Whitehall från Towern och de hölls sedan ett tag i Stjärnkammaren innan de leddes in i Westminster Hall (Thomas Bates anlände inte till Westminster Hall tillsammans med de andra konspiratörerna; då fängelserna skilde fångarna åt beroende på deras samhällsklass var Bates, som var av lägre status, fängslad i Gatehouse istället för i Towern). Konspiratörerna blev anklagade för högförräderi, men samtliga anklagade, utom Digby, hävdade att de var oskyldiga. Konspiratörerna hade ingen försvarsadvokat som förde deras talan och därför var resultatet av rättegången mer eller mindre bestämd redan i förväg. Åklagaren Edward Coke nämnde det "spanska förräderiet" i sin talan, men han talade samtidigt vördnadsfullt om den spanske kungen. Vidare fördömdes jesuiterna för sina handlingar. Efter detta lästes konspiratörernas erkännanden upp för dem. När de hade suttit fängslade i Towern hade Robert och Fawkes varit i cellerna bredvid varandra och det hade varit möjligt för dem att samtala. Dock avlyssnades deras privata samtal i smyg och transkriberingen av dessa samtal lästes även upp högt i domstolen. De anklagade fick sedan möjligheten att tala inför domstolen om varför de inte skulle bli dömda till döden. Thomas sade att han ångrade att han hade dragit in Robert i konspirationen och han bad om att få bli hängd för hans räkning samt att han skulle få bli hängd ensam. Robert däremot bad bara om barmhärtighet.[65] Vid rättegångens slut blev utfallet en fällande dom i högförräderi för samtliga anklagade.[66]

Everard Digby, Robert Wintour, John Grant och Thomas Bates avrättades på torsdagen den 30 januari 1606. På morgonen den dagen blev konspiratörerna fastbundna på varsin träram och på dessa drogs de med hjälp av en häst genom Londons gator fram till kyrkogården vid den västra delen av Sankt Paulskatedralen. Konspiratörerna vaktades hela vägen till katedralen, för att undvika att någon skulle försöka frita dem, men vakterna gjorde inga försök att hindra uppvisningen av konspiratörernas prekära situation. Först avrättades Digby och när det sedan blev Roberts tur att bli hängd, dragen och fyrdelad bad han först tyst för sig själv innan han avrättades. Dagen därpå fördes Robert Keyes, Ambrose Rookwood, Thomas Wintour och Guy Fawkes till Old Palace Yard i Westminster för att där bli hängda, dragna och fyrdelade. Thomas var den förste att föras till galgen. Det var brukligt för den dömde att få tillåtelse att hålla ett sista tal innan avrättningen, men Thomas (som var väldigt blek vid tillfället) sade bara att han inte hade tid att hålla något tal eftersom han hade förberett sig på att dö. Han tog ifrån jesuiterna allt ansvar för konspirationen, bad katolikerna att be för honom och han uttryckte sedan sin trohet till den katolska tron. Han hängdes bara i ett fåtal sekunder innan han fick utstå resten av sitt straff.[67] Robert och Thomas styvbror John avrättades i Red Hill, i närheten av Worcester, den 7 april samma år.[68]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Robert and Thomas Wintour, 14 november 2012.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Burbury, Douglas. ”Robert Wintour” (på engelska). Britannia.com. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2012. http://web.archive.org/web/20121010131245/http://www.britannia.com/history/r-wintour.html. Läst 4 februari 2013. 
  2. ^ [a b] ”The Gunpowder Plot: People behind the plot - Thomas and Robert Winter” (på engelska). Storbritanniens parlament. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. http://web.archive.org/web/20131014205743/http://www.parliament.uk/about/living-heritage/evolutionofparliament/parliamentaryauthority/the-gunpowder-plot-of-1605/overview/people-behind-the-plot/thomas-and-robert-winter-/. Läst 22 november 2012. 
  3. ^ [a b] Fraser 2005, s. 57
  4. ^ [a b] ”The Gunpowder Plot: People behind the plot - Robert Keyes and John Grant” (på engelska). Storbritanniens parlament. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. http://web.archive.org/web/20131014205424/http://www.parliament.uk/about/living-heritage/evolutionofparliament/parliamentaryauthority/the-gunpowder-plot-of-1605/overview/people-behind-the-plot/robert-keyes-and-john-grant/. Läst 13 november 2012. 
  5. ^ Haynes 2005, s. 78
  6. ^ [a b c d e] Nicholls, Mark (2008). ”Winter, Thomas (c.1571–1606)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/29767. http://www.oxforddnb.com/index/29/101029767/. 
  7. ^ Fraser 2005, s. 59
  8. ^ Fraser 2005, s. 59-60
  9. ^ Brydges 1813, s. 21
  10. ^ Gerard & Morris 1871, s. 218
  11. ^ Gerard & Morris 1871, s. 58-59
  12. ^ Bengsten 2005, s. 46
  13. ^ [a b] Haynes 2005, s. 50
  14. ^ Fraser 2005, s. 60-63
  15. ^ Fraser 2005, s. 90-95
  16. ^ Gardiner & Gerard 1897, s. 58
  17. ^ Fraser 2005, s. 59-61
  18. ^ Fraser 2005, s. 93
  19. ^ Fraser 2005, s. 41-42
  20. ^ Haynes, Alan (5 november 2009). ”The Enduring Memory of the Gunpowder Plot” (på engelska). BBC. Arkiverad från originalet den 2 november 2011. http://web.archive.org/web/20110202032858/http://www.bbc.co.uk/history/british/civil_war_revolution/gunpowder_haynes_01.shtml. Läst 9 november 2012. 
  21. ^ Fraser 2005, s. 140
  22. ^ Haynes 2005, s. 52
  23. ^ Gardiner & Gerard 1897, s. 59
  24. ^ Fraser 2005, s. 117-118
  25. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 44-46
  26. ^ Haynes 2005, s. 42
  27. ^ Fraser 2005, s. 118
  28. ^ [a b] Nicholls, Mark (2008). ”Catesby, Robert (b. in or after 1572, d. 1605)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/4883. http://www.oxforddnb.com/index/4/101004883/. 
  29. ^ Nicholls 1991, s. 39
  30. ^ Fraser 2005, s. 118-119
  31. ^ Fraser 2005, s. 117, 119
  32. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 52
  33. ^ Haynes 2005, s. 54-55
  34. ^ Haynes 2005, s. 55-59
  35. ^ Fraser 2005, s. 133-134
  36. ^ [a b] Haynes 2005, s. 57
  37. ^ Fraser 2005, s. 144, 146, 170
  38. ^ Haynes 2005, s. 89
  39. ^ Fraser 2005, s. 171-175, 179-180, 182, 189
  40. ^ Fraser 2005, s. 197-198
  41. ^ Nicholls 1991, s. 42
  42. ^ Haynes 2005, s. 96-97
  43. ^ Fraser 2005, s. 181
  44. ^ Fraser 2005, s. 187-189
  45. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 70
  46. ^ Haynes 2005, s. 90
  47. ^ Fraser 2005, s. 193-194
  48. ^ Haynes 2005, s. 89, 196-197
  49. ^ Fraser 2005, s. 201-203
  50. ^ Haynes 2005, s. 96
  51. ^ Fraser 2005, s. 203-205
  52. ^ [a b] Fraser 2005, s. 205
  53. ^ Fraser 2005, s. 199
  54. ^ Fraser 2005, s. 221
  55. ^ Haynes 2005, s. 98-100
  56. ^ Fraser 2005, s. 218-223
  57. ^ Fraser 2005, s. 218-225
  58. ^ Haynes 2005, s. 160-161
  59. ^ Fraser 2005, s. 235
  60. ^ Nicholls 1991, s. 24
  61. ^ Fraser 2005, s. 256
  62. ^ [a b] Haynes 2005, s. 106
  63. ^ Gardiner & Gerard 1897, s. 70
  64. ^ Fraser 2005, s. 242-246
  65. ^ Fraser 2005, s. 263-271
  66. ^ Fraser 2005, s. 273
  67. ^ Fraser 2005, s. 277-282
  68. ^ Fraser 2005, s. 315

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bengsten, Fiona (2005) (på engelska). Sir William Waad, Lieutenant of the Tower, and the Gunpowder Plot. Trafford Publishing. ISBN 1412055415 
  • Brydges, Samuel Egerton (1813) (på engelska). Restituta: or, Titles, extracts, and characters of old books in English literature, revived. Longman, Hurst, Rees, Orme, Brown, and Green. ISBN 0217041302 
  • Fraser, Antonia (2005) (på engelska). The Gunpowder Plot. London: Phoenix. ISBN 0753814013 
  • Gardiner, Samuel Rawson; Gerard, John (1897) (på engelska). What Gunpowder Plot Was. London: Longmans. ISBN 9781240144471 
  • Gerard, John; Morris, John (1871) (på engelska). The condition of Catholics under James I: Father Gerard's narrative of the Gunpowder Plot. "1". London: Longmans. ISBN 1178011380 
  • Haynes, Alan (2005) (på engelska). The Gunpowder Plot: Faith in Rebellion. Sparkford: Hayes and Sutton. ISBN 0750942150 
  • Nicholls, Mark (1991) (på engelska). Investigating Gunpowder plot. Manchester: Manchester University Press. ISBN 0719032253 
  • Northcote Parkinson, Cyril (1976) (på engelska). Gunpowder Treason and Plot. Weidenfeld and Nicolson. ISBN 0297772244 

Engelska originalcitat[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "I remained with my brother in the country for Allhollantide, in the year of our Lord 1603, the first of the King's reign, about which time, Mr. Catesby sent thither, entreating me to come to London, where he and other friends would be glad to see me. I desired him to excuse me, for I found not myself very well disposed, and (which had happened never to me before) returned the messenger without my company. Shortly I received another letter, in any wise to come. At the second summons I presently came up and found him with Mr. John Wright at Lambeth, where he brake with me how necessary it was not to forsake my country (for he knew I had then a resolution to go over), but to deliver her from the servitude in which she remained, or at least to assist her with our uttermost endeavours."
  2. ^ "[D]oe some whatt in Ingland if the pece with Spaine healped us nott."
  3. ^ "[...] abide the uttermost trial."
  4. ^ "We mean here to die."
  5. ^ "I will take such part as you do."

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]