Guy Fawkes

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om konspiratören Guy Fawkes. För William Harrison Ainsworths roman, se Guy Fawkes eller krutsammansvärjningen.
Guy Fawkes
Guy Fawkes by Cruikshank.jpg
En illustration av Guy Fawkes, ritad av George Cruikshank och publicerad i William Harrison Ainsworths roman Guy Fawkes eller krutsammansvärjningen från 1840.
Personlig information
Alias Guido Fawkes, John Johnson, Guido Johnson
Född 13 april 1570 (förmodat datum)
York, England
Död 31 januari 1606 (35 år)
Westminster, London, England
Dödsorsak Hängning
Yrke Legosoldat, alférez[1]
Föräldrar Edward Fawkes, Edith[2]
Juridisk information
Kuppnamn Krutkonspirationen
Motiv Återställa en katolsk monark
Tillvägagångssätt Lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det brittiska överhuset i Westminsterpalatset
Roll Sprängämnen
Värvad 20 maj 1604
Gripen 5 november 1605
Dom Högförräderi
Straff Hängning, dragning och fyrdelning

Guy Fawkes, troligen född 13 april 1570 i York, död 31 januari 1606 i London, var en av de katolska konspiratörerna som försökte lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det brittiska överhuset i Westminsterpalatset, i vad som kallas för krutkonspirationen år 1605. Fawkes var en av de första konspiratörerna att ansluta sig.

Fawkes föddes och utbildade sig i York. När Fawkes var åtta år gammal dog hans far, Edward Fawkes, och hans mor Edith gifte då om sig med en katolik. Fawkes konverterade senare till katolicismen och begav sig sedermera ut i kontinentaleuropa, där han stred under namnet Guido Fawkes i det Nederländska frihetskriget. Fawkes reste sedan till Spanien för att söka stöd för ett katolskt uppror i England, men hans försök var fruktlösa. Han mötte Thomas Wintour, med vem han reste tillbaka till England och presenterades för Robert Catesby, hjärnan bakom konspirationen. Fawkes blev delaktig i konspirationen efter ett möte den 20 maj 1604. Konspiratörerna lyckades införskaffa ett hyreskontrakt för ett källarvalv som låg precis under det brittiska överhuset och de utsåg Fawkes som ansvarig för sprängämnena som lagrades där. Dock varnades myndigheterna om det planerade sprängdådet via ett anonymt brev och när de genomsökte Westminsterpalatset tidigt den 5 november 1605 fann de Fawkes när han vaktade sprängämnena. Under de följande dagarna tortyrförhördes Fawkes och han gav slutligen upp och erkände sig delaktig i konspirationen, vilket ledde till att han senare dömdes för högförräderi. När han skulle hängas den 31 januari 1606 valde Fawkes att hoppa ned från galgen, vilket gjorde att han bröt nacken och avled direkt.

Fawkes förknippas starkt med den misslyckade krutkonspirationen och hans minne firas i England den 5 november varje år, under vad som kallas för Guy Fawkes Night. Hans avbild bränns då på en brasa, vilket åtföljs av fyrverkerier. I och med lanseringen av serieromanen V for Vendetta på 1980-talet, och filmen som bygger på denna, har en mask liknande Guy Fawkes blivit internationellt känd som en protestsymbol.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Liv före 1604[redigera | redigera wikitext]

Ett porträtt av Guy Fawkes.
Fawkes döptes i kyrkan St Michael le Belfrey i York den 16 april 1570. Fawkes döptes i kyrkan St Michael le Belfrey i York den 16 april 1570.
Fawkes döptes i kyrkan St Michael le Belfrey i York den 16 april 1570.

Guy Fawkes föddes 1570 i Stonegate, York som det andra av fyra barn till Edward Fawkes, en prokurator och advokat[3], och hans fru Edith[2]. Fawkes föräldrar var medlemmar av den engelska kyrkan liksom hans farföräldrar; Fawkes farmor, född som Ellen Harrington, var dotter till en framstående köpman som var överborgmästare i York 1536.[4] Dock var släkten på hans mors sida katoliker och Fawkes kusin Richard Cowling var en jesuitisk präst.[5] "Guy" (vilket uttalas som [gi:] eller [gi']) var ett ovanligt namn i England, men kan ha gjorts populärt i York på grund av domaren Guy Fairfax av Steeton.[6] Det exakta datum när Fawkes föddes är okänt, men han döptes i kyrkan St Michael le Belfrey i York den 16 april 1570.[7] Då det vid denna tidpunkt var brukligt att det nyfödda barnet döptes tre dagar efter sin födsel antas Fawkes födelsedatum vara den 13 april 1570.[5] 1568 hade Edith fött en dotter vid namn Anne men hon dog i november det året, när hon var ungefär sju veckor gammal. Edith födde två barn till efter Guy Fawkes: Anne (född 1572) och Elizabeth (född 1575). Båda dessa gifte sig, under 1599 respektive 1594.[6][8]

Fawkes far Edward dog 1579, när Fawkes var åtta år gammal. Hans mor Edith gifte om sig flera år senare med katoliken Dionis Baynbrigge[9] av Scotton, Harrogate. Fawkes kan ha blivit influerad av familjen Baynbrigges katolska tro, men även av familjerna Pulleyn och Percy i Scotton[10] samt av sin tid vid St Peter's School i York. Även om skolans rektor, John Pulleyn[11], var konformist i grund och botten kom han från en Yorkshirefamilj som var kända för att vara motstridiga mot den engelska kyrkan. Pulleyns föregångare på St Peter's hade suttit fängslad i tjugo år för sin motstridighet. Författaren Catharine Pullein hävdar att Fawkes katolska tro började växa fram på grund av familjen Harrington, som var kända för att hysa katolska präster, varav en av dessa följde med Fawkes till Flandern 1592–1593.[12] Fawkes gick i skolan tillsammans med John och Christopher Wright, som båda senare var delaktiga i krutkonspirationen, samt de tre katolska prästerna Oswald Tesimond, Edward Oldcorne och Robert Middleton.[13]

Efter att Fawkes hade lämnat skolan började han arbeta för Anthony Browne, 1:e viscount Montague. Dock drog de två inte jämt och Fawkes avskedades efter en kortare tjänstgöring. Fawkes anställdes då istället av Anthony-Maria Browne, 2:e viscount Montague, som hade efterträtt sin farfar vid 18 års ålder.[14] Åtminstone en källa hävdar att Fawkes gifte sig och fick en son, men dessa uppgifter är osäkra.[8][15]

I oktober 1591 sålde Fawkes den fastighet i Clifton, York som han hade ärvt av sin far. Han valde nu att resa till kontinentaleuropa där han deltog i det nederländska frihetskriget för det katolska Spanien mot republiken Förenade Nederländerna och även i viss mån Frankrike. Även om England inte förde några strider mot Spanien på land var länderna fortfarande i krig och den spanska armadan från 1588 låg färskt i mångas minnen. Fawkes gick med William Stanley, en engelsk katolik som hade byggt upp en armé i Irland för att slåss tillsammans med Robert Dudley, earl av Leicester i Nederländerna. Stanley hade varit väldigt omtyckt av Elisabet I av England, men efter han underkastade sig den spanska armén i Deventer 1587 hade han (och de flesta av hans trupper) valt att slåss för Spanien istället. Fawkes blev utsedd till alférez, en sorts underofficer[1], och efter att han hade gjort bra ifrån sig i slaget vid Calais 1596 blev han 1603 rekommenderad för kaptensgrad.[16] Samma år begav sig Fawkes till Spanien för att försöka få hjälp att genomföra ett katolskt uppror i England.[17] Under denna tid började Fawkes använda den italienska varianten av sitt namn, Guido Fawkes, och i ett promemoria han skrev under denna tid kallade han Jakob I av England för "en kättare". Vidare fördömde Fawkes Skottland och kungens skotska gunstlingar, där han skrev att han inte såg någon möjlighet för England och Skottland att kunna förena sig så som läget var.[18] Trots att Fawkes togs emot med öppna armar av spanjorerna vägrade Filip III av Spanien hjälpa honom med några planer mot England.[19] Kung Filip slöt sedan fred med England i augusti 1604.[20]

Fawkes beskrevs av den katolske prästen Oswald Tesimond som trevlig, gladlynt och lojal mot sina vänner. Tesimond skrev även att fastän Fawkes var emot gräl och osämja var han välutbildad när det gällde krigföring.[16] Författaren Antonia Fraser beskrev Fawkes som en lång och kraftfull man med tjockt rödbrunt hår och skägg och med en tidsenlig mustasch. Fraser skrev även att Fawkes var en handlingskraftig man med stor fysisk uthållighet och kapabel att föra intelligenta diskussioner, något som ofta förvånade hans fiender.[5]

Medverkan i krutkonspirationen[redigera | redigera wikitext]

När kung Jakob efterträdde drottning Elisabet verkade han agera på ett mer tolerant sätt mot olika trosuppfattningar än vad drottning Elisabet tidigare gjort och de katolska engelsmännen hoppades på att de skulle slippa bli förföljda på grund av sin tro. Dock var Robert Catesby, en katolsk fanatiker från Warwickshire, inte imponerad av Jakob och hans sätt att styra landet.[21][22] Catesby planerade därför att lönnmörda Jakob genom att med krut spränga det brittiska överhuset i Westminsterpalatset i luften. I det tumult som skulle uppstå efter detta skulle Catesby hetsa folket till att göra revolt och få dem att göra Elisabet Stuart till drottning.[23]

Det första mötet gällande krutkonspirationen hölls på värdshuset Duck and Drake i London den 20 maj 1604. Med på detta möte var Fawkes, Catesby, John Wright, Thomas Wintour och Thomas Percy.[24] Catseby hade vid en tidigare konversation med Wintour och Wright sagt sig vilja spränga det brittiska överhuset i Westminsterpalatset i luften och på så sätt döda Jakob. Wintour var till en början motståndare till denna plan, men han övertygades av Catesby att resa till kontinentaleuropa för att söka hjälp, främst från Spanien. Wintour träffade bland annat den walesiska spionen Hugh Owen[25] och William Stanley, men båda dessa förkastade Catesbys idé om att försöka få spanskt stöd för sina planer. Owen introducerade dock Wintour för Fawkes, som hade varit borta från England under många år och därför inte längre var ett känt ansikte i landet. Wintour fick med sig Fawkes på de något vaga planerna att "göra något i England om freden med Spanien inte hjälper oss."[en 1] Sent i april 1604 återvände de båda männen till Catesbys hem i Lambeth, där de berättade för Catesby att även om Spanien inte var emot deras planer tänkte de inte skicka något stöd till dem; ett ställningstagande som Catesby redan verkade ha förväntat sig.[20][26][27]

Thomas Percy, en av konspiratörerna, tjänstgjorde den 9 juni 1604 som livvakt åt Jakob, vilket gav honom en anledning till att införskaffa ett ställe att bo i London. Med hjälp av Henry Percy, 9:e earl av Northumberlands agenter, Dudley Carleton, 1:e viscount Dorchester och John Hippisley, ordnade Percy ett andrahandskontrakt av Henry Ferrers[28] (en hyresgäst åt John Whynniard) för ett hus i Westminster. Percy gjorde Fawkes till sin vasall och Fawkes gick då under namnet "John Johnson".[29][30][31] Konspiratörerna hyrde nu flera fastigheter i London, däribland en i Lambeth som användes för att tillfälligt lagra de kruttunnor som skulle användas i sprängdådet. Dessa transporterades sedan över Themsen till den slutgiltiga destinationen:[30][32] ett källarvalv som låg precis under det brittiska överhuset i Westminsterpalatset.[33] Oron över pesten som härjade vid denna tid gjorde att parlamentets öppnande sköts upp från februari till den 3 oktober 1605. Under denna försening kan konspiratörerna ha grävt en tunnel under Westminsterpalatset, men några bevis för tunnelns existens har aldrig funnits.[34] Den 25 mars 1605 lyckades konspiratörerna införskaffa hyreskontraktet för källarvalvet under det brittiska överhuset i Westminsterpalatset och i detta rum ställdes de trettiosex kruttunnorna.[35] Pestens närvaro gjorde att parlamentets öppnande ännu en gång sköts upp, denna gång från den 3 oktober till den 5 november.[36]

I maj 1605 reste Fawkes till Hugh Owen för att informera honom om konspiratörernas planer och även för att söka hjälp utomlands.[37] Någon gång under denna resa uppmärksammades Fawkes av Robert Cecil, 1:e earl av Salisbury, som vid tillfället hade flera spioner över Europa. En av dessa spioner var befälhavaren William Turner som kan ha varit den som observerade Fawkes under hans resa. Även om den information han brukade delge Salisbury ofta var vag, och fastän han inte kände till något om konspirationen, rapporterade Turner den 21 april att Fawkes skulle föras till England av Oswald Tesimond. Fawkes var en välkänd flamländsk legosoldat och i Turners rapport framgick det hur han skulle möta en herr Catesby och hans vänner, vilka hade tillgång till både vapen och hästar.[38] Turners rapport nämnde dock inget om Fawkes pseudonym "John Johnson" och rapporten nådde inte Salisbury förrän slutet av november samma år, efter att konspirationen redan var avslöjad.[16][39]

Det är osäkert exakt när Fawkes återvände till England, men han var tillbaka i London i slutet av augusti 1605. Då undersökte nämligen han och Thomas Wintour kruttunnorna och de märkte att krutet hade blivit obrukbart. På grund av detta togs fler kruttunnor in och de gömde dessa tunnor bakom ved som de också hade med sig.[40] De sista detaljerna för konspirationen utarbetades i oktober 1605. Fawkes skulle tända på stubintråden till sprängladdningarna och sedan fly över Themsen. Samtidigt skulle ett uppror startas i Midlands, med syfte att fånga in Elisabet Stuart. Fawkes skulle sedan ta sig till kontinentaleuropa och förklara för de katolska länderna vad som hade skett i England.[41]

Konspirationens misslyckande och Fawkes tortyrförhör[redigera | redigera wikitext]

Fawkes upptäcktes i källarvalvet under det brittiska överhuset, där han vaktade kruttunnorna, och arresterades på plats.
Fawkes erkännande i skrift (hans underskrift är knappt synligt, men står under ordet "good" nere i högra hörnet).
Fawkes fördes inför Jakob I av England efter han hade arresterats.
"Guido" Fawkes skakiga underskrifter, som han skrev efter att ha blivit utsatt för tortyrförhör.

Sent i oktober 1605 uttryckte flera av konspiratörerna oro över säkerheten för de katoliker som skulle närvara den dag då de planerade att spränga Westminsterpalatset.[42] Catesbys svar till hela diskussionen var att "de oskyldiga måste gå under tillsammans med de skyldiga, hellre än att förstöra chanserna för framgång."[43][en 2] Den 26 oktober mottog William Parker, 4:e baron Monteagle ett anonymt brev till sitt hus i Hoxton, i vilket han varnades för att närvara vid parlamentets öppnande. Monteagle var osäker på det anonyma brevets innehåll så han skickade det till Salisbury,[44] som var Secretary of State vid tillfället.[45] Under tiden bestämde Catesby att brevet inte var ett tillräckligt stort hot mot deras planer och han beordrade att konspirationen skulle fortsätta som planerat.[46] Fawkes gjorde en sista undersökning av krutet den 30 oktober och rapporterade att allt såg bra ut.[47] Natten innan det tilltänkta sprängdådet besökte Fawkes Robert Keyes och Ambrose Rookwood i Elizabeth Mores hus i närheten av Temple Bar i London. Fawkes kom för att hämta ett fickur som Percy hade lämnat där, vilket han skulle använda för att kunna tända på stubintråden vid rätt tillfälle.[48]

Brevet till Monteagle visades upp för kung Jakob den 1 november 1605 och han kände att det antydde något som berörde eld och krut;[49] möjligtvis i stil med den explosion som dödade hans far, Henry Stuart, lord Darnley, den 10 februari 1567.[50][51] På lördagen den 2 november bestämde sig riksrådet för att parlamentet skulle genomsökas.[52] På måndagen den 4 november genomfördes den första genomsökningen, ledd av Thomas Howard, 1:e earl av Suffolk, och då fann de en stor hög med kvistar som låg i ett hörn i källarvalvet under det brittiska överhuset. Jakob beordrade att ännu en genomsökning skulle genomföras, vilket skedde runt midnatt natten till den 5 november. Denna genomsökning leddes av Thomas Knyvet, 1:e baron Knyvet och de fann då Fawkes i källarvalvet under det brittiska överhuset, där han vaktade kruttunnorna. Fawkes arresterades på plats.[53]

Fawkes uppgav att hans namn var "John Johnson" under de första förhören som hölls med honom, under vilka han var trotsig. När han fick frågan om vad han skulle använda allt krut till svarade han att det var till för att "spränga er skotska tiggare tillbaka till era inhemska berg."[54][en 3] Han identifierade sig själv som en 36-årig katolik från Netherdale i Yorkshire och han uppgav att hans föräldrars namn var Thomas och Edith Jackson. När Fawkes utfrågades om såren på sin kropp sade han att dessa berodde på pleurit (lungsäcksinflammation). Fawkes erkände senare att han hade planerat att spränga det brittiska överhuset i Westminsterpalatset i luften och han beklagade sig över att han hade misslyckats med sitt uppdrag. Hans ståndaktiga sätt gjorde att Jakob imponerades av honom.[55]

Även om Jakob beundrade Fawkes hindrade det inte honom från att den 6 november beordra att "John Johnson" skulle tortyrförhöras, för att på så sätt få fram namnen på hans medkumpaner.[56] Jakob gav order om att tortyren till en början skulle vara av det enklare slaget, med vilket han menade att handbojor skulle användas, för att sedan trappas upp till en möjlig användning av en sträckbänk.[54][57] Fawkes fördes nu till Towern. Jakob förberedde en lista med frågor som skulle ställas till Fawkes under tortyrförhören, där några av dessa frågor var: "vem är du egentligen?", "när och var lärde du dig franska?" och "om du är papist, vem fick dig att bli det?".[58] Rummet som Fawkes tortyrförhördes i blev senare uppkallat efter honom och går numera under namnet Guy Fawkes Room.[59]

William Waad, ställföreträdaren på Towern, övervakade tortyrförhören och erhöll till slut Fawkes erkännande.[54] Han letade igenom Fawkes saker och hittade ett brev som var adresserat till Guy Fawkes. Till Waads förvåning höll "John Johnson" tyst om brevet och han avslöjade inte heller något om konspirationen.[60] På kvällen den 6 november talade Fawkes med Waad, som senare rapporterade följande till Salisbury: "Han ['John Johnson'] berättade för oss att sedan han tog på sig detta ansvar [med konspirationen] har han bett till Gud varenda dag att det han gör är till fördel för den katolska tron och att det kommer att frälsa hans själ."[en 4] Enligt Waad lyckades Fawkes vila natten till den 7 november fastän han tidigare hade blivit varnad för att tortyrförhören skulle fortsätta tills det att han hade avslöjat alla sina hemligheter och namngett alla sina medkumpaner.[61] Fawkes kallblodighet gav vika någon gång under den 7 november.[62]

Edward Hoby, en samtida diplomat och parlamentsledamot, noterade att "sedan 'John Johnson' kommit till Towern har han börjat tala engelska."[en 5] Fawkes avslöjade sin riktiga identitet den 7 november och sade även att det var fem personer som var inblandade i konspirationen. Den 8 november började han namnge sina medkumpaner och han avslöjade också deras motiv att försöka göra Elisabet Stuart till drottning. I sitt tredje erkännande, den 9 november, namgav även Fawkes Francis Tresham. Som en följd av Ridolfisammansvärjningen under 1570-talets början var fångar tvungna att diktera sitt erkännande innan de skrev på dem, om de fortfarande var i stånd att göra detta.[63] Även om det är osäkert om Fawkes utsattes för sträckbänken eller inte uppvisar hans skakiga underskrift att han hade lidit under tortyrförhören.[64]

Rättegången mot konspiratörerna och deras avrättning[redigera | redigera wikitext]

En illustration av Guy Fawkes avrättning, ritad av George Cruikshank (1840).

Rättegången mot de åtta överlevande konspiratörerna påbörjades den 27 januari 1606. Konspiratörerna togs till Whitehall från Towern och de hölls sedan ett tag i Stjärnkammaren innan de leddes in i Westminster Hall (Thomas Bates anlände inte till Westminster Hall tillsammans med de andra konspiratörerna; då fängelserna skilde fångarna åt beroende på deras samhällsklass var Bates, som var av lägre status, fängslad i Gatehouse istället för i Towern). Fawkes identifierades som Guido Fawkes, även kallad Guido Johnson. Konspiratörerna blev anklagade för högförräderi men samtliga anklagade, utom Everard Digby, hävdade att de var oskyldiga.[65] Konspiratörerna hade ingen försvarsadvokat som förde deras talan och därför var resultatet av rättegången mer eller mindre bestämd redan i förväg. Åklagaren Edward Coke nämnde det "spanska förräderiet" (resor Thomas Wintour gjorde till Spanien) i sin talan, men han talade samtidigt vördnadsfullt om den spanske kungen. Vidare fördömdes jesuiterna för sina handlingar. Efter detta lästes konspiratörernas erkännanden upp för dem. När de hade suttit fängslade i Towern hade Fawkes och Robert Wintour varit i cellerna bredvid varandra och det hade varit möjligt för dem att samtala. Dock avlyssnades deras privata samtal i smyg och transkriberingen av dessa samtal lästes även upp högt i domstolen. De anklagade fick sedan möjligheten att tala inför domstolen om varför de inte skulle bli dömda till döden. Fawkes hävdade att han var oskyldig enbart då han var ovetandes om vissa punkter i åtalet mot konspiratörerna.[66] Vid rättegångens slut blev utfallet att samtliga anklagade dömdes för högförräderi.[67]

De första avrättningarna av konspiratörerna ägde rum den 30 januari 1606 på kyrkogården vid den västra delen av Sankt Paulskatedralen. Där blev Digby, Robert Wintour, John Grant och Bates hängda, dragna och fyrdelade.[68] På morgonen dagen därpå blev Fawkes, Rookwood, Thomas Wintour och Keyes fastbundna på varsin träram och på dessa drogs de med hjälp av en häst genom Londons gator fram till Old Palace Yard i Westminster.[69] Fawkes var den siste att föras till galgen. Han bad om ursäkt för sina handlingar och steg sedan upp för stegen på schavotten. Med snaran runt halsen kastade Fawkes sig ut och lyckades bryta sin nacke och avled direkt.[54][70] Dock fick Fawkes livlösa kropp utstå resten av straffet.[71]

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Under Guy Fawkes Night, som firas i England den 5 november varje år, bränns avbildningar av Fawkes.

Den 5 november 1605 uppmuntrades invånarna i London att fira det faktum att kung Jakob hade undgått att bli lönnmördad av konspiratörerna. Firandet skulle gå till på så sätt att brasor skulle tändas på ett ansvarsfullt sätt.[16] I januari 1606[72] lagstadgades den 5 november till en sorts tacksägelsedag under vilken man skulle glädjas åt befrielsen och denna lag gällde fram till 1859.[73] Vid parlamentets öppnande varje år i England genomför hovdrabantkåren Yeomen of the Guard en genomsökning av källarvalvet i Westminsterpalatset (där Fawkes upptäcktes och arresterades), vilket är en direkt konsekvens av krutkonspirationen.[74] Även om Fawkes bara är en av de tretton konspiratörerna är han den person som främst förknippas med krutkonspirationen[75] och han kallas ibland för "den sista människan att träda in i parlamentet med ärliga avsikter."[76][en 6]

I Storbritannien har den 5 november blivit kallad för Guy Fawkes Night, Guy Fawkes Day[77], Plot Night[78], Firework Night[79] och Bonfire Night[80], där det senare namnet kan spåras ända tillbaka till 1605.[81] Ett populärt engelskt rim läses ofta på Guy Fawkes Night, till minne av krutkonspirationen: "Remember, remember, the fifth of November, the Gunpowder Treason and Plot. I know of no reason why the Gunpowder Treason should ever be forgot."[82][83] Fyrverkeri började användas tillsammans med brasorna under 1650-talet och efter 1673 blev det en sed att bränna en avbildning (vanligtvis av påven) under firandet, då Jakob II av England detta år hade gjort det offentligt att han hade konverterat till katolicismen.[16] Andra avbildningar, av bland annat Paul Kruger och Margaret Thatcher, har även brännts,[84] men de flesta moderna avbildningar är numera av Fawkes. Avbildningen kallas för "guy" och skapas vanligtvis av barn och är gjorda av gamla kläder, tidningspapper och en mask. Barnen brukade även be om en slant för sin avbildning ("penny for the guy"), men denna sedvana började försvinna under senare delen av 1900-talet;[85] en av anledningarna till detta kan vara att barnen brukade köpa fyrverkerier för den summa pengar de samlade ihop, men i och med att en strängare lag i Storbritannien för just fyrverkerier infördes 1997 begränsades denna försäljning till personer över 18 år.[86] Under 1800-talet blev ordet "guy" synonymt med en person som bar udda kläder[87], men i den amerikanska engelskan förlorade ordet all nedsättande mening och började istället användas om personer av det manliga könet.[73][88] I vissa fall har ordet blivit könslöst, där "you guys" åsyftar två eller flera människor.[89] Värdshuset Red Lion i Dunchurch, i vilket några av konspiratörerna befann sig dagen innan det tilltänkta sprängdådet, har ändrat namn till Guy Fawkes House.[90]

Inom kulturen[redigera | redigera wikitext]

Guy Fawkes-masken, som förekommer i serieromanen V for Vendetta och dess filmatisering, har blivit en internationellt känd protestsymbol.[91]

I BBC:s TV-program 100 Greatest Britons från 2002, som uppmärksammade de hundra mest framstående britterna genom tiderna, blev Fawkes framröstad av den brittiska allmänheten till plats 30.[92] Fawkes nämns också i Bernard Inghams bok Yorkshire Greats som listar de femtio mest framstående personerna från Yorkshire.[93]

Fawkes och krutkonspirationen låg till grund för Alan Moores dystopiska serieroman V for Vendetta som gavs ut under 1980-talet. Idén att klä ut huvudpersonen som Fawkes kom från tecknaren av serieromanen David Lloyd.[94] Huvudpersonen i V for Vendetta, kallad V, bär en Guy Fawkes-mask och även han utarbetar en plan att spränga Westminsterpalatset i luften.[95] Serieromanen spelades upp som en teaterpjäs, med namnet Landet där man gör som man vill, under 2000–2001[96][97] och filmatiserades 2005 av James McTeigue.[98] Aktivisterna i Anonymous har gjort Guy Fawkes-masken, som används av V i filmen, populär genom att ha på sig den när de protesterar offentligt. Masken har även använts av deltagarna i Occupy-rörelsen. Både Moore och Lloyd har sagt att de är glada över att masken används i syfte att protestera mot tyranni och förtryck[99][100].

William Harrison Ainsworths roman Guy Fawkes eller krutsammansvärjningen från 1840-talet handlar till stor del om Fawkes.[101] Den publicerades först som en följetong i tidskriften Bentley's Miscellany mellan januari och november 1840 för att sedan publiceras i sin helhet i juli 1841.[102] Romanen blev väldigt populär, men fick även utstå negativ kritik av bland annat Edgar Allan Poe.[103] Fawkes framställdes mer eller mindre som en actionhjälte i barnböcker och andra tryckta verk från tidigt 1900-tal, där The Boyhood Days of Guy Fawkes; or, The Conspirators of Old London är ett typexempel på en sådan.[104] Poeten T.S. Eliot nämner Fawkes i sin dikt The Hollow Men med orden "A penny for the Old Guy".[105] Fawkes, den fågel Fenix som förekommer i Harry Potter-böckerna, har fått sitt namn efter Guy Fawkes.[106]

Både krutkonspirationen och Fawkes levnadsöde har spelats upp som pantomim och teater. Ett tidigt exempel på en pantomimföreställning är Harlequin and Guy Fawkes: or, the 5th of November som spelades upp på Theatre Royal den 16 november 1835.[107] Ett annat exempel är Guy Fawkes, or a Match for a King, skriven av Albert Smith och William Hale, som först gick upp på scen 1855.[108] Pjäsen Guido Fawkes: or, the Prophetess of Ordsall Cave, som spelades upp på Queen's Theatre i Manchester i juni 1840, var baserad på Ainsworths roman Guy Fawkes eller krutsammansvärjningen.[109] Romanen filmatiserades 1923 av Maurice Elvey under namnet Guy Fawkes.[110]

På vinylversionen av The Smiths album The Queen Is Dead från 1986 är texten "Guy Fawkes was a genius" inristat nära LP-skivans mitt.[111] Psychobillybandet The Krewmen har spelat in en låt med namnet "Guy Fawkes" som handlar om konspirationens misslyckande och Fawkes arrestering.[112]

Fawkes förekommer i datorspelen Resa på egen Risk,[113] The Plot[114] och Doctor Who: The Adventure Games - The Gunpowder Plot[115] (tillsammans med Catesby och Percy[116]) samt att supermutanten Fawkes i Fallout 3 är uppkallad efter honom.[117]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Guy Fawkes, 12 januari 2013.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Den svenska motsvarigheten till den spanska tjänstegraden alférez är fänrik.
  2. ^ [a b] Ediths flicknamn uppges vara antingen Blake eller Jackson.
  3. ^ Edward kan även ha arbetat som registrator vid ärkebiskopens domstol.
  4. ^ Stephen, Leslie (1921–1922). ”Fawkes, Guy” (på engelska). The Dictionary of National Biography (Oxford University Press). 
  5. ^ [a b c] Fraser 2005, s. 84
  6. ^ [a b] Sharpe 2005, s. 48
  7. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 125
  8. ^ [a b] Fraser 2005, s. 86
  9. ^ Dionis Baynbrigges namn skrivs ibland som Denis Bainbridge.
  10. ^ Sharpe 2005, s. 49
  11. ^ Johns efternamn skrivs ibland som Pulleine.
  12. ^ Herber, David (april 1998). ”The Marriage of Guy Fawkes and Maria Pulleyn” (på engelska). The Gunpowder Plot Society Newsletter (The Gunpowder Plot Society). 
  13. ^ Fraser 2005, s. 84-85
  14. ^ Fraser 2005, s. 85-86
  15. ^ Enligt källan gifte sig Guy Fawkes med Maria Pulleyn (född 1569) i Scotton 1590 och tillsammans fick de en son, Thomas, född den 6 februari 1591. Dessa uppgifter har dock sitt ursprung i andrahandskällor och är inte säkerställda.
  16. ^ [a b c d e] Nicholls, Mark (2004). ”Fawkes, Guy (bap. 1570, d. 1606)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/9230. http://www.oxforddnb.com/view/article/9230. 
  17. ^ ”The Gunpowder Plot: People behind the plot - Guy Fawkes” (på engelska). Storbritanniens parlament. Arkiverad från originalet den 5 december 2013. http://web.archive.org/web/20131205102627/http://www.parliament.uk/about/living-heritage/evolutionofparliament/parliamentaryauthority/the-gunpowder-plot-of-1605/overview/people-behind-the-plot/guy-fawkes-/. Läst 4 februari 2013. 
  18. ^ Fraser 2005, s. 89
  19. ^ Fraser 2005, s. 87-90
  20. ^ [a b] Nicholls, Mark (2008). ”Catesby, Robert (b. in or after 1572, d. 1605)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/4883. http://www.oxforddnb.com/index/4/101004883/. 
  21. ^ Fraser 2005, s. 41-42
  22. ^ Haynes, Alan (5 november 2009). ”The Enduring Memory of the Gunpowder Plot” (på engelska). BBC. Arkiverad från originalet den 2 november 2011. http://web.archive.org/web/20110202032858/http://www.bbc.co.uk/history/british/civil_war_revolution/gunpowder_haynes_01.shtml. Läst 9 november 2012. 
  23. ^ Fraser 2005, s. 140
  24. ^ Fraser 2005, s. 117-119
  25. ^ Fraser 2005, s. 87
  26. ^ Nicholls 1991, s. 39
  27. ^ Fraser 2005, s. 118-119
  28. ^ ”The Gunpowder Plot: People behind the plot - Thomas Percy” (på engelska). Storbritanniens parlament. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. http://web.archive.org/web/20131014203756/http://www.parliament.uk/about/living-heritage/evolutionofparliament/parliamentaryauthority/the-gunpowder-plot-of-1605/overview/people-behind-the-plot/thomas-percy-/. Läst 12 januari 2013. 
  29. ^ Nicholls, Mark (2008). ”Percy, Thomas (1560–1605)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/21957. http://www.oxforddnb.com/index/21/101021957/. 
  30. ^ [a b] Northcote Parkinson 1976, s. 52
  31. ^ Fraser 2005, s. 122-123
  32. ^ Haynes 2005, s. 54-55
  33. ^ Haynes 2005, s. 55-59
  34. ^ Fraser 2005, s. 133-134
  35. ^ Fraser 2005, s. 144-146
  36. ^ Fraser 2005, s. 159
  37. ^ Bengsten 2005, s. 50
  38. ^ Fraser 2005, s. 150
  39. ^ Fraser 2005, s. 148-150
  40. ^ Fraser 2005, s. 170
  41. ^ Fraser 2005, s. 178-179
  42. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 62-63
  43. ^ Haynes 2005, s. 82
  44. ^ Haynes 2005, s. 89
  45. ^ Fraser 2005, s. 181
  46. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 72
  47. ^ Fraser 2005, s. 189
  48. ^ Fraser 2005, s. 201
  49. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 70
  50. ^ Haynes 2005, s. 90
  51. ^ Fraser 2005, s. 193-194
  52. ^ Haynes 2005, s. 89, 196-197
  53. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 73
  54. ^ [a b c d] Northcote Parkinson 1976, s. 91-92
  55. ^ Fraser 2005, s. 208-209
  56. ^ Fraser 2005, s. 211
  57. ^ Fraser 2005, s. 215
  58. ^ Fraser 2005, s. 212
  59. ^ Younghusband 2008, s. 46
  60. ^ Bengsten 2005, s. 58
  61. ^ Bengsten 2005, s. 59
  62. ^ Fraser 2005, s. 216-217
  63. ^ Bengsten 2005, s. 60
  64. ^ Fraser 2005, s. 215-216, 228-229
  65. ^ Fraser 2005, s. 263-266
  66. ^ Fraser 2005, s. 269-271
  67. ^ Fraser 2005, s. 273
  68. ^ Fraser 2005, s. 277-281
  69. ^ Haynes 2005, s. 115-116
  70. ^ Fraser 2005, s. 283
  71. ^ Allen 1973, s. 37
  72. ^ ”Aftermath: Commemoration” (på engelska). Storbritanniens parlament. 2005/2006. Arkiverad från originalet den 31 oktober 2010. http://www.webcitation.org/5tsz6Mlcb. Läst 26 mars 2013. 
  73. ^ [a b] ”House of Commons Information Office: The Gunpowder Plot” (på engelska). Storbritanniens parlament. Januari 2004. Arkiverad från originalet den 15 februari 2005. http://web.archive.org/web/20050215195506/http://www.parliament.uk/documents/upload/g08.pdf. Läst 3 februari 2013. 
  74. ^ ”State Opening of Parliament” (på engelska). Storbritanniens monarki. Arkiverad från originalet den 16 januari 2013. http://web.archive.org/web/20130116034936/http://www.royal.gov.uk/RoyalEventsandCeremonies/StateOpeningofParliament/State%20Opening%20of%20Parliament.aspx. Läst 17 mars 2013. 
  75. ^ Fraser 2005, s. 349
  76. ^ Sharpe 2005, s. 6
  77. ^ ”Holidays and traditions: What is Guy Fawkes Day?” (på engelska). Brittiska ambassaden i Washington. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2011. http://web.archive.org/web/20110828071344/http://ukinusa.fco.gov.uk/en/about-us/faqs/holidays-traditions/guy-fawkes-day. Läst 18 mars 2013. 
  78. ^ Fox & Woolf 2002, s. 269
  79. ^ Cressy 1992, s. 85-86
  80. ^ Hutton 2001, s. 395
  81. ^ Fraser 2005, s. 351-352
  82. ^ Ramsan är egentligen mycket längre och en nedskrivning från 1857 lyder: "Remember, remember, The Fifth of November, Gunpowder Treason and Plot; For I see no reason why Gunpowder Treason should ever be forgot. Guy Fawkes, Guy, 'tis our intent, to blow up the king and his parliament. Threescore barrels, laid below, to prove old England's overthrow. By God's providence he got catched, with a dark lantern and burning match. A stick and a stake, for King George's sake! And a rope and a cart, to hang Bonyparte! Pope, Pope, Spanish Pope! Noody's coming to town. A halfpenny loaf to feed old Pope, and a penn'orth of cheese to choke him; A pint of beer to drink his health, and a twopenny faggot to burn him! Burn his body from his head, and then we'll say, 'Old Pope is dead.' Holla, boys, holla, make your voice ring! Holla, boys, holla, God save the King! Hip, hip, hoor-r-r-ray!"
  83. ^ J.C.R. (3 oktober 1857). ”Minor Notes: The Fifth of November” (på engelska). Notes and Queries: A Medium of Inter-communication for Literary Men, Artists, Antiquaries, Genealogists, etc.: sid. 450-451. 
  84. ^ Fraser 2005, s. 356
  85. ^ Sharpe 2005, s. 157
  86. ^ ”What age restrictions are there on products? - Fireworks including sparklers” (på engelska). Surrey County Council. Arkiverad från originalet den 3 december 2012. http://web.archive.org/web/20121203154226/http://www.surreycc.gov.uk/business-and-consumers/business-information/trading,-credit,-safety-and-other-laws/essential-trading-laws/age-restricted-products/what-age-restrictions-are-there-on-products. Läst 30 maj 2013. 
  87. ^ Kärre et al. 1948, s. 352
  88. ^ ”The Merriam-Webster new book of word histories” (på engelska). Merriam-Webster. 1991. http://books.google.se/books?id=IrcZEZ1bOJsC&pg=PA208&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 3 februari 2013. 
  89. ^ ”"You guys", pron. Informal” (på engelska). Houghton Mifflin Company. 2000. http://www.thefreedictionary.com/you+guys. Läst 3 februari 2013. 
  90. ^ ”Warwickshire's Part in the Plot” (på engelska). Warwickshire.gov.uk. Arkiverad från originalet den 3 maj 2012. http://web.archive.org/web/20120503182351/http://www.warwickshire.gov.uk/Web/corporate/pages.nsf/Links/EF6205E6FB74F6258025702D0049F4D8. Läst 6 februari 2013. 
  91. ^ Morse, Felicity (5 november 2013). ”Guy Fawkes 2013: From timid testicles to gunpowder plot truthers, ten things about bonfire night you probably didn't know” (på engelska). The Independent. Arkiverad från originalet den 6 november 2013. http://web.archive.org/web/20131106070357/http://www.independent.co.uk/news/guy-fawkes-2013-from-timid-testicles-to-gunpowder-plot-truthers-ten-things-about-bonfire-night-you-probably-didnt-know-8922156.html. Läst 9 november 2013. 
  92. ^ ”100 Greatest Britons” (på engelska). BBC. 2002. Arkiverad från originalet den 16 januari 2013. http://web.archive.org/web/20130116015749/http://buyfromtheuk.co.uk/FamousBritons/FamousBrits.htm. Läst 4 februari 2013. 
  93. ^ Wainwright, Martin (13 oktober 2005). ”The 50 greatest Yorkshire people?” (på engelska). The Guardian. Arkiverad från originalet den 30 maj 2009. http://web.archive.org/web/20090530065054/http://www.guardian.co.uk/uk/2005/oct/13/books.britishidentity. Läst 4 februari 2013. 
  94. ^ England, Sam (26 oktober 2011). ”Interview with the British man who designed the Anonymous (V for Vendetta) mask, what he thinks of how it's being used” (på engelska). Postdesk.com. Arkiverad från originalet den 13 maj 2012. http://web.archive.org/web/20120513015136/http://postdesk.com/an-interview-with-the-british-man-who-designed-the-anonymous-v-for-vendetta-mask-on-what-he-thinks-of-how-its-being-used. Läst 21 mars 2012. 
  95. ^ Beaty & Weiner 2012, s. 615
  96. ^ Wigzell, Simon. ”Landet där man gör som man vill” (på engelska). Wigzell.net. Arkiverad från originalet den 11 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130711173239/http://wigzell.net/simon/recensioner/landet_daer_man%20goer.html. Läst 21 mars 2012. 
  97. ^ Lindmark, Marcus (februari 2001). ”Landet där man gör som man vill”. SODA (Södertörns högskolas kårtidning) (18): sid. 38. http://www.marcushome.se/images/press/soda_feb2001.pdf. Läst 11 april 2012. 
  98. ^ ”V för Vendetta (2005)” (på engelska). IMDb. Arkiverad från originalet den 13 januari 2013. http://web.archive.org/web/20130113082005/http://www.imdb.com/title/tt0434409/. Läst 4 februari 2013. 
  99. ^ Gopalan, Nisha (21 juli 2008). ”Alan Moore Still Knows the Score!” (på engelska). Entertainment Weekly. Arkiverad från originalet den 2 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110702222429/http://www.ew.com/ew/article/0,,20213004_5,00.html. Läst 12 april 2012. 
  100. ^ Waites, Rosie (20 oktober 2011). ”V for Vendetta masks: Who's behind them?” (på engelska). BBC News. Arkiverad från originalet den 21 januari 2012. http://webcitation.org/64rk7UrSO. Läst 3 april 2012. 
  101. ^ Ainsworth, William Harrison (13 oktober 2011). ”Guy Fawkes: or, The Gunpowder Treason” (på engelska). Gutenberg.org. Arkiverad från originalet den 5 december 2013. http://web.archive.org/web/20131205090207/http://www.gutenberg.org/files/37750/37750-h/37750-h.htm. Läst 31 januari 2013. 
  102. ^ Chesson 1908, s. 263
  103. ^ Carver 2003, s. 24
  104. ^ Sharpe 2005, s. 128
  105. ^ Eliot, T.S.. ”The Hollow Men” (på engelska). Allpoetry.com. Arkiverad från originalet den 13 november 2012. http://web.archive.org/web/20121113172958/http://allpoetry.com/poem/8453753-The_Hollow_Men-by-T_S__Eliot. Läst 4 februari 2013. 
  106. ^ ”Scholastic Online Chat Transcript” (på engelska). Scholastic. 6 oktober 2000. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2012. http://web.archive.org/web/20121025062718/http://www.mugglenet.com/books/scholchat2.shtml. Läst 4 februari 2013. 
  107. ^ Sharpe 2005, s. 118
  108. ^ ”Olympic Theatre” (på engelska). The Musical World "33": sid. 221, 342. 7 april 1855. 
  109. ^ Sharpe 2005, s. 120
  110. ^ ”Guy Fawkes (1923)” (på engelska). IMDb. Arkiverad från originalet den 18 maj 2006. http://web.archive.org/web/20060518072344/http://imdb.com/title/tt0297157/. Läst 4 februari 2013. 
  111. ^ Edin, Fredrik (4 november 2012). ”Redaktören rekommenderar – 5 november”. Arbetaren. Arkiverad från originalet den 11 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130711173405/http://arbetaren.se/artiklar/redaktoren-rekommenderar-5-november/. Läst 4 februari 2013. 
  112. ^ ”THE KREWMEN LYRICS - "Guy Fawkes"” (på engelska). Plyrics.com. Arkiverad från originalet den 11 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130711173419/http://www.plyrics.com/lyrics/krewmen/guyfawkes.html. Läst 4 februari 2013. 
  113. ^ Davenport, Wesley (19 november 2012). ”Ghost's Angry Reviews - Pink Panther's Passport to Peril” (på engelska). Insanity's Solace. Arkiverad från originalet den 11 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130711173429/http://insanityssolace.blogspot.se/2012/11/ghosts-angry-reviews-pink-panthers.html. Läst 2 februari 2013. 
  114. ^ ”The Plot Review” (på engelska). Your Sinclair. Juni 1988. 
  115. ^ ”Doctor Who, Series 6 - The Gunpowder Plot” (på engelska). BBC One. Arkiverad från originalet den 8 december 2012. http://web.archive.org/web/20121208172136/http://www.bbc.co.uk/programmes/b0103y2x/profiles/the-gunpowder-plot. Läst 25 mars 2013. 
  116. ^ ”DOCTOR WHO: THE ADVENTURE GAMES” (på engelska). Behindthevoiceactors.com. Arkiverad från originalet den 28 september 2014. http://web.archive.org/web/20140928201113/http://www.behindthevoiceactors.com/video-games/Doctor-Who-The-Adventure-Games/. Läst 17 november 2014. 
  117. ^ Bethesda Game Studios. Fallout 3. (Bethesda Softworks, ZeniMax Media) Windows, Xbox 360, Playstation 3, (på engelska). (31 oktober 2008) Citat: "Fawkes: [A] man who died for what he believed in." Hämtat 4 februari 2013.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Allen, Kenneth (1973) (på engelska). The Story of Gunpowder. Wayland. ISBN 9780853401889 
  • Beaty, Bart H.; Weiner, Stephen (2012) (på engelska). Critical Survey of Graphic Novels: Heroes and Superheroes. Salem Press Inc. Sid. 614–617. ISBN 9781587658655 
  • Bengsten, Fiona (2005) (på engelska). Sir William Waad, Lieutenant of the Tower, and the Gunpowder Plot. Trafford Publishing. ISBN 1412055415 
  • Carver, Stephen (2003) (på engelska). The Life and Works of the Lancashire Novelist William Harrison Ainsworth, 1805–1882. Edwin Mellen Press. ISBN 9780773466333 
  • Chesson, Wilfrid Hugh (1908) (på engelska). George Cruikshank. London: Duckworth & Co. ISBN 9781169876101 
  • Cressy, David (1992) (på engelska). "The Fifth of November Remembered" i Roy Porters Myths of the English. Cambridge: Polity Press. ISBN 0745608442 
  • Fox, Adam; Woolf, Daniel Robert (2002) (på engelska). The spoken word: Oral culture in Britain, 1500–1850. Manchester: Manchester University Press. ISBN 0719057477 
  • Fraser, Antonia (2005) (på engelska). The Gunpowder Plot. London: Phoenix. ISBN 0753814013 
  • Haynes, Alan (2005) (på engelska). The Gunpowder Plot: Faith in Rebellion. Sparkford: Hayes and Sutton. ISBN 0750942150 
  • Hutton, Ronald (2001) (på engelska). The stations of the sun: A history of the ritual year in Britain. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0192854488 
  • Kärre, Karl; Lindkvist, Harald; Nöjd, Ruben; Redin, Mats (1948). Engelsk-svensk ordbok: Skolupplaga. Stockholm: Svenska Bokförlaget. ISBN 9787100109048 
  • Nicholls, Mark (1991) (på engelska). Investigating Gunpowder plot. Manchester: Manchester University Press. ISBN 0719032253 
  • Northcote Parkinson, Cyril (1976) (på engelska). Gunpowder Treason and Plot. Weidenfeld and Nicolson. ISBN 0297772244 
  • Sharpe, James A. (2005) (på engelska). Remember, remember: A cultural history of Guy Fawkes Day. London: Harvard University Press. ISBN 0674019350 
  • Younghusband, George (2008) (på engelska). A Short History of the Tower of London. Boucher Press. ISBN 9781443704854 

Engelska originalcitat[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "[D]oe some whatt in Ingland if the pece with Spaine healped us nott."
  2. ^ "[T]he innocent must perish with the guilty, sooner than ruin the chances of success."
  3. ^ "[T]o blow you Scotch beggars back to your native mountains."
  4. ^ "He ['John Johnson'] told us that since he undertook this action he did every day pray to God he might perform that which might be for the advancement of the Catholic Faith and saving his own soul."
  5. ^ "Since [John] Johnson's being in the Tower, he beginneth to speak English."
  6. ^ "[T]he last man to enter Parliament with honest intentions."

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]