Francis Tresham (konspiratör)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Francis Tresham
FrancisTreshamPlotter.jpg
Gravyr av Francis Tresham från 1804.
Personlig information
Född 1567 (förmodat år)
Död 23 december 1605 (37–38 år)
Towern, London, England
Dödsorsak Blåsspasmer (tenesmus vesicae[1])
Partner Anne Tufton
Föräldrar Sir Thomas Tresham, Muriel Throckmorton[2]
Barn Lucy, Thomas, Elizabeth
Juridisk information
Kuppnamn Krutkonspirationen
Motiv Återställa en katolsk monark
Tillvägagångssätt Lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det brittiska överhuset i Westminsterpalatset
Roll Finansiering
Värvad 14 oktober 1605
Gripen 12 november 1605

Francis Tresham, född cirka 1567, död 23 december 1605 i London, var en av de katolska konspiratörerna som försökte lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det brittiska överhuset i Westminsterpalatset, i vad som kallas för krutkonspirationen år 1605. Tresham värvades till konspirationen den 14 oktober 1605.

Tresham ska ha haft en hetlevrad personlighet och andra källor säger att han var en vild och ostagad man. Jesuitprästen Oswald Tesimond beskrev Tresham som en man med gott omdöme, men han lyfte även fram att Tresham inte riktigt var att lita på. En kort tid efter det att Treshams far hade avlidit, och inte ens en månad innan det tilltänkta sprängdådet, blev han värvad till konspirationen. Konspirationen misslyckades tack vare ett anonymt brev som skickades till William Parker, 4:e baron Monteagle (en av Treshams svågrar) den 26 oktober 1605. Tresham misstänktes för att ha sänt detta brev och han konfronterades av Robert Catesby och Thomas Wintour, vilka Tresham lyckades övertyga att han var oskyldig till detta dåd. Efter att konspirationen hade misslyckats var Tresham en av de få konspiratörerna som stannade kvar i London, där han greps den 12 november 1605.

Tresham satt fängslad i Towern, men under sin fångenskap led han av blåsspasmer (tenesmus vesicae[1]). Han avled i sviterna av denna sjukdom den 23 december 1605 och ställdes därför aldrig inför rätta för sina brott. Han halshöggs dock post mortem och hans huvud visades upp i Northampton, bredvid huvudena av Catesby och Thomas Percy. Treshams kropp kastades ned i ett hål vid Tower Hill.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Liv före 1605[redigera | redigera wikitext]

Ett porträtt av Francis Tresham.

Francis Tresham föddes runt 1567, som den äldste sonen till sir Thomas Tresham vid Rushton Hall i Northamptonshire[3] och Muriel Throckmorton, dotter till sir Robert Throckmorton vid Coughton Court i Warwickshire.[4] Enligt antikvarien Anthony Wood utbildade Tresham sig i Oxford, antingen vid St John's College eller vid Gloucester Hall eller möjligtvis båda;[5] dock nämner författaren Mark Nicholls att det inte verkar finnas några andra belägg för att detta skulle vara sant.[4] Tresham gifte sig 1593 med Anne Tufton, dotter till sir John Tufton vid Hothfield i Kent, och tillsammans fick de tvillingarna Lucy och Thomas (födda 1598) och Elizabeth. Thomas dog i spädbarnsålder medan Lucy blev en nunna i Bryssel och Elizabeth gifte sig med sir George Heneage vid Hainton i Lincolnshire.[4][6]

Sir Thomas, Treshams far (som föddes 1534, mot slutet av Henrik VIII av Englands regenttid), betraktades av det katolska samfundet som en av dess ledare. Han blev mottagen av den katolska kyrkan 1580 och samma år tillät han jesuiten Edmund Campion att bo i hans hus i Hoxton. Campion tillfångatogs 1581 och eftersom Thomas hade tillåtit Campion att bo i hans hus hölls en rättegång mot honom i Stjärnkammaren. Thomas vägrade samarbeta fullt ut med de som förhörde honom och detta ledde till att han fick tillbringa flera år i fängelse och att han även fick böta en väsentlig summa pengar. Jakob I av Englands tronföljd proklamerades av Thomas, men kung Jakobs löften till honom om provisioner för skogsbruk och att ta bort böterna för att vägra gå med i den engelska kyrkan höll han inte. Thomas privata ekonomi led stora bakslag på grund av de böter han fick på £7 720 samt att han spenderade £12 200 på äktenskap åt sina sex döttrar. När han slutligen dog den 11 september 1605 var hans egendom skuldsatt med £11 500.[7][8]

Författaren Antonia Fraser hävdade att när Tresham var yngre var han förbittrad över sin fars auktoritet och därför var han slösaktig med hans pengar.[9] Författarna Peter Marshall och Geoffrey Scott beskrev Tresham som att ha en hetlevrad personlighet[10] medan han av en annan källa har kallats för en vild och ostagad man.[11] Jesuitprästen Oswald Tesimond beskrev Tresham som en man med gott omdöme som kunde ta hand om sig själv, men han ansåg samtidigt att han inte riktigt var att lita på.[4] I sin ungdom attackerade Tresham en man och hans gravida dotter, då han hävdade att de var skyldiga hans far pengar. För detta brott blev han fängslad.[9]

Den 8 februari 1601 slöt Tresham upp i Robert Devereux, 2:e earl av Essex uppror mot Elisabet I av England.[12] Lord Essex var enbart intresserad av sina egna ambitioner, men jesuiten Henry Garnet hävdade att flera av de unga män som slöt upp bakom honom gjorde så av katolska skäl.[13] Efter att Tresham hade blivit fängslad för sina handlingar[3] försökte han överklaga till Catherine Howard, grevinna av Suffolk, men denna överklagan avslogs. Hans syster, lady Monteagle, informerade då hans kusin John Throckmorton, som i sin tur vände sig till tre högt uppsatta präster för hjälp. Vilka dessa tre präster var är oklart, men Tresham blev frisläppt på villkoret att hans far skulle betala £2 100 till William Ayloffe under de följande tre månaderna.[14] Tresham släpptes den 21 juni samma år, men han avskräcktes inte från att vara delaktig i ytterligare konspirationer; under 1602 och 1603 var han inblandad i försök att bättra på de engelska katolikernas levnadssituation genom att vara i kontakt med spanska katoliker. Dessa försök kallades senare för det "spanska förräderiet" av den engelska regeringen och övriga inblandade i diskussionerna med spanjorerna var Thomas Wintour, Anthony Dutton (vilket möjligtvis var ett alias för Christopher Wright[15]) och Guy Fawkes.[4][16] När Jakob tog över tronen sade dock Tresham till Thomas Wintour (som var vasall åt Treshams svåger William Parker, 4:e baron Monteagle) att kungen hade hela hans stöd och att han inte tänkte diskutera Spanien med honom på något sätt.[6]

Medverkan i krutkonspirationen[redigera | redigera wikitext]

När kung Jakob efterträdde drottning Elisabet verkade han agera på ett mer tolerant sätt mot olika trosuppfattningar än vad Elisabet tidigare gjort och de katolska engelsmännen hoppades på att de skulle slippa bli förföljda på grund av sin tro. Dock var Robert Catesby, en katolsk fanatiker från Warwickshire, inte imponerad av Jakob och hans sätt att styra landet.[17][18] Catesby planerade därför att lönnmörda Jakob genom att med krut spränga det brittiska överhuset i Westminsterpalatset i luften. I det tumult som skulle uppstå efter detta skulle Catesby hetsa folket till att göra revolt och få dem att göra Elisabet Stuart till drottning.[19] Catesby hade finansierat det mesta av konspirationen själv, men i augusti 1605 började han få slut på pengar. Under ett hemligt möte i Bath samma månad (där Catesby, Thomas Bates, Thomas Wintour och Thomas Percy var närvarande) bestämdes det att konspiratörerna var för få för att kunna genomföra sina planer och Catesby fick lov att involvera fler personer, om han så ville. Bates var den ende av konspiratörerna som öppet protesterade mot idén och Catesby värvade strax därefter Ambrose Rookwood, Tresham och Everard Digby.[20][21] Tresham hade en årsinkomst på £3 000[4] och trots sina skulder var han en av de mest förmögna personerna som konspiratörerna kände till.[11] Treshams moster, Anne Throckmorton, var mor till Catesby och de båda kusinerna hade växt upp tillsammans och hade en bra relation. Enligt författaren Antonia Fraser var det just detta förhållande, kombinerat med Catesbys härsklystnad, som fick Tresham att gå med i konspirationen.[22]

Trots allt detta, och Treshams inblandning i det "spanska förräderiet", valde konspiratörerna att inte berätta om sina planer för Tresham förrän den 14 oktober 1605, vilket var en kort tid efter att hans far hade avlidit och inte ens en månad innan det tilltänkta sprängdådet.[4] Enligt Tresham själv ägde mötet rum hemma hos hans svåger, lord Stourton, i Clerkenwell. Tresham hävdade att han ifrågasatte Catesby om moraliteten bakom hans planer och han ställde frågan om konspirationen skulle fördöma hans själ. Catesby ska då ha svarat att konspirationen inte var fördömande och Tresham ska ha påpekat de faror som katolikerna skulle kunna drabbas av om planerna gick igenom. Catesbys svar ska ha varit att konspirationen var något som var nödvändigt för katolikernas del. Catesby krävde därefter två saker av Tresham: £2 000 och tillgång till Rushton Hall i Northamptonshire; Catesby fick ingendera. Tresham hade nämligen inga pengar att avvara och hans fars skulder begränsade hans arv.[23] Efter mötet skyndade Tresham sig till Rushton Hall där han gömde familjens privata papper, vilka inte upptäcktes förrän 1838,[24] innan han återvände till London tillsammans med sin mor och systrar.[25] Tresham betalade dock en mindre summa[26] till Thomas Wintour, under förutsättningen att denne skulle resa till Nederländerna.[27] Den 2 november samma år fick Tresham tillstånd att resa utomlands tillsammans med sina vasaller och hästar.[4]

Brevet till Monteagle[redigera | redigera wikitext]

Brevet som skickades till Monteagle den 26 oktober 1605. Vem som faktiskt skrev brevet är inte fastställt, men Tresham har länge varit misstänkt för att vara det anonyma brevets upphovsman.

Tresham deltog i ett möte sent i oktober 1605 tillsammans med flera av de andra konspiratörerna. Under detta möte diskuterades det öde som flera framstående katoliker skulle gå till mötes i och med det tilltänkta sprängdådet. Robert Keyes var särskilt oroad över säkerheten för lord Mordaunt, hans frus arbetsgivare,[28] medan Thomas Percy var speciellt oroad över säkerheten för hans beskyddare Henry Percy, 9:e earl av Northumberland. I Treshams tankar fanns främst två av hans svågrar: William Parker, 4:e baron Monteagle och Edward Stourton, 10:e baron Stourton. Catesby svar till hela diskussionen var att "de oskyldiga måste gå under tillsammans med de skyldiga, hellre än att förstöra chanserna för framgång."[29][en 1] Under tiden som de sista detaljerna för konspirationen bestämdes denna månad[30] mottog Monteagle ett anonymt brev till sitt hus i Hoxton den 26 oktober. Brevet innehöll följande text:

Min herre, då jag hyser stor kärlek för flera av era vänner bryr jag mig om ert välbefinnande. Därför skulle jag vilja be er, eftersom ni vårdar om ert liv, att utforma någon sorts ursäkt för att inte medverka under parlamentets öppnande; för både Gud och människan har kommit överens om att straffa vår tids ondska. Tänk inte mer på detta meddelande utan dra er tillbaka till landsbygden där ni i säkerhet kan höra om händelsen. För även om det inte blir någon uppståndelse vill jag säga att parlamentet kommer att lida ett fruktansvärt bakslag och ändå kommer de inte att se vilka som står bakom. Detta råd är inte att fördöma då det kan göra er gott och inte någon skada; faran är över så fort ni bränner brevet. Jag hoppas att Gud hjälper er att använda det på rätt sätt, till vems heliga skydd jag anförtror er.
N.N.[30][en 2]

Monteagle var osäker på det anonyma brevets innehåll så han skickade det till Robert Cecil, 1:e earl av Salisbury,[31] som var Secretary of State vid tillfället.[32]

Tresham har länge varit misstänkt för att vara det anonyma brevets upphovsman. Författaren Mark Nicholls hävdar att han är ganska säker på att det var Tresham som skrev brevet och som belägg för detta skriver han att så fort Catesby fick reda på brevets existens misstänkte han omgående Tresham och Catesby gick tillsammans med Thomas Wintour för att konfrontera honom.[4] Catesby och Wintour hotade med att "hänga honom" om Tresham inte kunde bevisa att det inte var han som hade skickat brevet. Tresham lyckades övertyga de båda att han var oskyldig och han skickade ett brev dagen efter där han uppmanade dem att överge planerna för konspirationen. Författaren Antonia Fraser är av en annan åsikt än Nicholls och hon anser att man inte ska bortse från det faktum att Tresham lyckades övertyga både Catesby och Wintour om sin oskuld.[33] När Tresham låg på sin dödsbädd i Towern nämnde han inte något om detta brev; en försummelse som Fraser anser är meningslös om det nu var så att Tresham var brevets författare. Fraser skriver även att det är viktigt att ta i beaktande att Monteagle vid denna tidpunkt hade blivit hyllad som landets frälsare.[34] Författaren Alan Haynes anser att Tresham med största sannolikhet var den som skrivit brevet, men han lägger även fram möjligheten att Salisbury själv skrev brevet för att på så sätt skydda den som läckt informationen från första början.[35]

Konspirationens misslyckande och Treshams gripande[redigera | redigera wikitext]

Salisbury kände till att något var i görningen redan innan han mottog Monteagles brev, men han visste inte exakt vad som skulle hända eller vilka som skulle vara inblandade. Han hade därför gjort ett aktivt val att vänta och se.[36] När brevet visades upp för kung Jakob den 1 november 1605 kände han att brevet antydde något som berörde eld och krut;[37] möjligtvis i stil med den explosion som dödade hans far, Henry Stuart, lord Darnley, den 10 februari 1567.[38][39] På lördagen den 2 november bestämde sig riksrådet för att parlamentet skulle genomsökas.[40] Tresham bad nu återigen Catesby och Thomas Wintour att överge planerna för konspirationen, men detta ignorerades. Under ett möte i London söndagen den 3 november sade sig Thomas Percy kunna "stå ut med den yttersta prövningen"[en 3] för att planerna skulle lyckas.[41] På måndagen den 4 november, samma dag som Catesby och några av de andra konspiratörerna begav sig till Midlands för att börja planera upproret[42], genomfördes den första genomsökningen, ledd av Thomas Howard, 1:e earl av Suffolk, och då fann de en stor hög med kvistar som låg i ett hörn i källarvalvet under det brittiska överhuset. Jakob beordrade att ännu en genomsökning skulle genomföras, vilket skedde runt midnatt natten till den 5 november. Denna genomsökning leddes av Thomas Knyvet, 1:e baron Knyvet och de fann då Fawkes i källarvalvet under det brittiska överhuset, där han vaktade kruttunnorna. Fawkes arresterades på plats.[43]

Fawkes hade under sitt första förhör uppgett att hans namn var "John Johnson" och att han var vasall åt Percy.[44] Den 6 november gav Jakob order om att denne "John Johnson" skulle torteras.[45] Någon gång under den 7 november upphörde Fawkes med sin trotsighet och uppgav sin sanna identitet. Dagen därpå började han berätta namnen på de övriga konspiratörerna, men det var inte förrän den 9 november som Tresham nämndes och han tillskrevs endast en mindre roll inom konspirationen.[46] När de andra konspiratörerna hade hört att Fawkes hade blivit arresterad flydde de London för Midlands, men Tresham stannade kvar i staden[47] där han greps den 12 november. Han förflyttades till Towern tre dagar senare.[48] Under tiden hade flera av de andra konspiratörerna tagit sig till Holbeche House, nära gränsen till Staffordshire. På morgonen den 8 november anlände Richard Walsh, sheriffen av Worcester, tillsammans med en styrka på omkring tvåhundra män till Holbeche House och en eldstrid bröt ut. Under denna eldstrid dödades flera av konspiratörerna, däribland Catesby.[49] De överlevande konspiratörerna arresterades och fängslades sedermera.

Fångenskap och död[redigera | redigera wikitext]

Tresham avled klockan 02.00 den 23 december 1605 i Towern.

Under förhören var Tresham till en början motstridig, men den 13 november började han ge med sig och berätta sin version av händelserna. Han ansåg att hans val att flytta sin familj ur tryggheten i Rushton visade på en man som inte trodde på att han skulle flytta dem närmare själva hjärtat av konspirationen.[25] Tresham erkände sig skyldig endast till att hålla planerna hemliga och han dementerade att han hade varit en aktiv medlem i konspirationen. Vid slutet av månaden hade han dock erkänt sig skyldig till att vara delaktig i det "spanska förräderiet" 1602–1603.[4] Tresham hävdade att han övertalat Thomas Wintour och Thomas Percy att skjuta upp sprängdådet medan han i smyg hade planerat att informera kungens sekreterare, Thomas Lake, om en "puritansk konspiration." Författaren Antonia Fraser ser Treshams erkännande som väldigt partiskt och att han sade dessa saker för att skydda sin familj. Fraser anser även att Treshams erkännande på ett bra sätt visar på hans opålitlighet.[25]

Tresham led av blåsspasmer (tenesmus vesicae[1]), vilket orsakades av en inflammation i urinvägarna, och på grund av denna sjukdom försämrades hans hälsa drastiskt i december 1605. William Waad, ställföreträdaren på Towern, beskrev Treshams tillstånd som att det blev "sämre och sämre" och han undrade om Tresham skulle leva tillräckligt länge för att kunna ställas inför rätta. Tresham föredrog att bli behandlad av läkaren Richard Foster hellre än Towerns vanliga läkare Matthew Gwinne; tydligen var Foster bättre insatt i Treshams symptom, vilket kan tyda på att Foster hade behandlat liknande symptom hos Tresham tidigare.[50] Tre andra läkare och en sjuksköterska var även med Tresham under hans sista dagar. Utöver dessa fanns även William Vavasour, som enligt rykten var ett oäkta barn till Thomas Tresham och därmed möjligen Treshams styvbror, närvarande. Vavasour var den som skrev ned Treshams erkännande när han låg på dödsbädden eftersom hans fru Anne Tufton tydligen var för upprörd för att göra detta själv.[50] Vavasour skrev även ned en förteckning över Treshams sista timmar i livet. Tresham bad om ursäkt för att ha blandat in jesuiten Henry Garnet i det "spanska förräderiet" och han använde resten av sitt erkännande på dödsbädden för att bedyra sin oskuld. Anne Tufton och Vavasour bad vid Tresham säng och han avled klockan 02.00 den 23 december 1605. Trots att han aldrig ställdes inför rätta för sina brott halshöggs han post mortem och hans huvud visades upp i Northampton, bredvid huvudena av Catesby och Percy; Treshams kropp kastades ned i ett hål vid Tower Hill. Hans hem ärvdes av hans bror Lewis. Treshams ursäkter nådde aldrig fram till de personer de var tänkta för[50] och brevet, tillsammans med Garnets A Treatise of Equivocation,[51] användes som bevis av åklagaren Edward Coke i rättegången mot Garnet. Dessa skrifter hade hittats tillsammans med flera andra "irrläriga, förrädiska och fördömliga böcker"[en 4] i Treshams kammare i Inner Temple.[52] Garnet dömdes för landsförräderi och avrättades den 3 maj 1606.[53]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Francis Tresham, 7 december 2012.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Sjukdomssymptomen är snarlika de vid dysuri och kan uppkomma vid en urinvägsinfektion eller en cystit.
  2. ^ Herber, David. ”Francis Tresham” (på engelska). Britannia.com. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2012. http://web.archive.org/web/20121010131411/http://www.britannia.com/history/f-tresham.html. Läst 4 februari 2013. 
  3. ^ [a b] ”The Gunpowder Plot: People behind the plot - Francis Tresham” (på engelska). Storbritanniens parlament. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. http://web.archive.org/web/20131014204019/http://www.parliament.uk/about/living-heritage/evolutionofparliament/parliamentaryauthority/the-gunpowder-plot-of-1605/overview/people-behind-the-plot/francis-tresham-/. Läst 13 december 2012. 
  4. ^ [a b c d e f g h i j] Nicholls, Mark (2008). ”Tresham, Francis (1567?–1605)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/27708. http://www.oxforddnb.com/index/27/101027708/. 
  5. ^ Wood 1813, s. 754-755
  6. ^ [a b] Fraser 2005, s. 168
  7. ^ Fraser 2005, s. xxviii
  8. ^ Lock, Julian (2009). ”Tresham, Sir Thomas (1543–1605)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/30028. http://www.oxforddnb.com/index/27/101027712/. 
  9. ^ [a b] Fraser 2005, s. 80
  10. ^ Marshall & Scott 2009, s. 87
  11. ^ [a b] Haynes 2005, s. 80
  12. ^ Fraser 2005, s. xxix
  13. ^ Fraser 2005, s. 58-59
  14. ^ Marshall & Scott 2009, s. 87-88
  15. ^ Nicholls, Mark (2008). ”Wright, John (bap. 1568, d. 1605)” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography (Oxford University Press). doi:10.1093/ref:odnb/30036. http://www.oxforddnb.com/index/30/101030036/. 
  16. ^ Fraser 2005, s. 61
  17. ^ Fraser 2005, s. 41-42
  18. ^ Haynes, Alan (5 november 2009). ”The Enduring Memory of the Gunpowder Plot” (på engelska). BBC. Arkiverad från originalet den 2 november 2011. http://web.archive.org/web/20110202032858/http://www.bbc.co.uk/history/british/civil_war_revolution/gunpowder_haynes_01.shtml. Läst 9 november 2012. 
  19. ^ Fraser 2005, s. 140
  20. ^ Haynes 2005, s. 61-62
  21. ^ Fraser 2005, s. 170-176
  22. ^ Fraser 2005, s. 110-111
  23. ^ Fraser 2005, s. 167-168
  24. ^ Haynes 2005, s. 81-82
  25. ^ [a b c] Fraser 2005, s. 173-175
  26. ^ Någon exakt summa är oklar. Mark Nicholls hävdar att det var mer än £190 medan Antonia Fraser hävdar en summa på £100.
  27. ^ Fraser 2005, s. 174
  28. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 62-63
  29. ^ Haynes 2005, s. 82
  30. ^ [a b] Fraser 2005, s. 178-179
  31. ^ Haynes 2005, s. 89
  32. ^ Fraser 2005, s. 181
  33. ^ Fraser 2005, s. 180-182
  34. ^ Fraser 2005, s. 252
  35. ^ Haynes 2005, s. 88
  36. ^ Fraser 2005, s. 187-189
  37. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 70
  38. ^ Haynes 2005, s. 90
  39. ^ Fraser 2005, s. 193-194
  40. ^ Haynes 2005, s. 89, 196-197
  41. ^ Fraser 2005, s. 196-197
  42. ^ Fraser 2005, s. 200
  43. ^ Fraser 2005, s. 201-203
  44. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 91-92
  45. ^ Fraser 2005, s. 211
  46. ^ Fraser 2005, s. 215-217, 228-229
  47. ^ Fraser 2005, s. 204
  48. ^ Fraser 2005, s. 236
  49. ^ Fraser 2005, s. 223-225
  50. ^ [a b c] Fraser 2005, s. 250-253
  51. ^ Fraser 2005, s. 268
  52. ^ Fraser 2005, s. 290, 311-315
  53. ^ Northcote Parkinson 1976, s. 114-115

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Engelska originalcitat[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "[T]he innocent must perish with the guilty, sooner than ruin the chances of success."
  2. ^ "My Lord, out of the love I bear to some of your friends, I have a care of your preservation. Therefore I would advise you, as you tender your life, to devise some excuse to shift your attendance at this parliament; for God and man hath concurred to punish the wickedness of this time. And think not slightly of this advertisement, but retire yourself into your country where you may expect the event in safety. For though there be no appearance of any stir, yet I say they shall receive a terrible blow this Parliament; and yet they shall not see who hurts them. This counsel is not to be condemned because it may do you good and can do you no harm; for the danger is passed as soon as you have burnt the letter. And I hope God will give you the grace to make good use of it, to whose holy protection I commend you."
  3. ^ "[...] abide the uttermost trial."
  4. ^ "[H]eretical, treasonable and damnable books."

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]