Rudolf Otto
| Rudolf Otto | |
Rudolf Otto 1925
|
|
| Född | 25 september 1869 Paine |
|---|---|
| Död | 6 mars 1937 (67 år) Marburg |
| Influenser | Martin Luther Immanuel Kant |
| Influerat | Mircea Eliade m.fl. |
Rudolf Otto var en tysk teolog, religionsvetare och filosof. Han studerade i Erlangen och Göttingens universitet, varpå han disputerade på en avhandling om Martin Luthers syn på den Helige Ande och skrev en habilitation om Immanuel Kant. 1910 utsågs han till hedersdoktor vid Giessens universitet. Slutligen fick han ordinarie professurer - 1915 vid det som då var Breslaus universitet, och 1917 vid Marburgs universitet. Han bodde resten av sitt liv i Marburg, och pensionerades 1929. Tre år senare avled han i lunginflammation efter att ha fallit från ett tjugo meter högt klocktorn. Ryktena om ett självmordsförsök har aldrig kunnat bekräftas.[1]
Det Heliga [redigera]
Ottos än idag mest kända verk är Das Heilige - Über das Irrationale in der Idee des Göttlichen und sein Verhältnis zum Rationalen ((Det Heliga - Om det irrationella i det gudomligas idé och dess relation till det rationella). Det är en av den tyska teologins mest framgångsrika böcker, i ständigt tryck på originalspråket, och har översatts till ungefär 20 andra språk, inklusive svenska.[2] Boken definierar det heliga som "det numinösa", vilket förklaras som en "icke-rationell, icke-sensorisk erfarenhet eller känsla vars främsta och omedelbara objekt är utanför en själv". Han myntade denna nya term utifrån latinets numen (helig makt). Det numinösa ses som ett mysterium, som är både skrämmande och fascinerande.
Inflytande [redigera]
Ottos idéer har haft stor betydelse även utanför den lutherska teologins område. Religionshistorikern Mircea Eliade utgick från hans föreställningar om det Heliga i sin Le sacré et le profane (1957). Andra som uppmärksammats Ottos idéer är exempelvis Martin Heidegger, Leo Strauss, John A. Sanford, Hans-Georg Gadamer, Max Scheler, Ernst Jünger, Joseph Needham och Hans Jonas. De har också diskuterats bland judiska tänkare som Joseph Soloveitchik och Eliezer Berkovits.[3]
Fotnoter [redigera]
- ^ Lindsay Jones (red.). Encyclopedia Of Religion: Second Edition. Thomson Gale, 2005, s. 6926. ISBN 0-02-865743-8.
- ^ Rudolf Otto (1924) Det Heliga jämte uppsatser om det Numinösa. Svenska Kyrkans diakonistyrelses bokförlag.
- ^ Eliezer-Berkovits (2004) God, Man and History]. Jerusalem: Shalem Press. ss. 166, 170
