Samhällsplanering

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Samhällsplanering omfattar riktlinjer för utveckling av bebyggelse, service, kommunikationer, infrastruktur och miljö. Samhällsplanering inbegriper stadsplanering och hur samhällsintressen skall utvecklas. Till samhällsplanering hör ekonomisk och social planering.

Aktörerna inom samhällsplaneringen som formulerar de mål som skall uppnås utgörs av tre kategorier:

  1. Planeringsansvariga, som är politiker och tjänstemän vars uppgift är att beställa, utarbeta, ta ställning till inkomna förslag samt övervaka att andra aktörer följer gällande regler och bestämmelser.
  2. Byggherrarna, som är företag, institutioner, kommunala eller statliga inrättningar och privatpersoner som låter uppföra byggnader eller anläggningar.
  3. De berörda, som består av alla de som påverkas av de avsedda förändringarna, exempelvis andra företag, hushåll, offentliga och privata organisationer.

Arbetet med samhällsplaneringen för ett visst projekt omfattar bland annat att ta ställning till finansiella investeringar, miljöfrågor, resursfrågor, trafikfrågor, sysselsättningsfrågor, folkmängdsprognoser samt frågor om kvantitet och kvalitet. Resultatet av arbetet med samhällsplaneringen läggs till grund för ett planförslag, som ställs ut och berörda ges möjlighet att lämna synpunkter. Därefter beslutas en bindande plan.[1]

I Sverige administreras samhällsplanerarutbildningen inom kulturgeografin, medan stadsplanering administreras inom arkitekturen.

På 1970-talet kunde man läsa upp till 40 p i ämnet samhällsplanering som enstaka kurser vid högskolor och universitet. Via en överbryggningskurs kunde man sedan gå över till C-kursen [41-60 p) i ämnet kulturgeografi. Inom socialhögskolorna ingår kurser i samhällsplanering. Idag finns ett samhällsplanerarprogram på 180 p vid Lunds universitet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin, band 16, sida 227

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]