Årsta

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Årsta (olika betydelser).
Årsta
Bildad 1926
Stadsdelsområde Enskede-Årsta-Vantör
Församling Enskede-Årsta församling
Antal invånare 16 278 (2008)
Landareal 262 hektar
Kommunområde Söderort
Stockholmsportalen · Stockholms kommun

Koordinater: 59°17′43″N 18°03′16″O / 59.29528, 18.05444

Årsta är en stadsdel i Söderort inom Stockholms kommun, stadsdelsområdet Enskede-Årsta-Vantör (med undantag för Årsta holmar som tillhör Södermalms stadsdelsområde trots att de ligger i stadsdelen Årsta). Stadsdelen (förutom Årsta holmar) ligger utmed den södra sidan av Årstaviken precis söder om Södermalm mellan Nynäsvägen/Johanneshovsvägen och Årstabroarna. Stadsdelen gränsar till Södermalm, Södra Hammarbyhamnen, Johanneshov, Enskede gård, Enskedefältet, Östberga och Liljeholmen.

Topografiskt ligger den bebyggda delen av stadsdelen på södersluttningen av den förkastningsbrant som sträcker sig längs Årstavikens södra sida. På norrsluttningen finns Årstaskogen, som sluttar brant ner i Årstaviken. I en sprickdal som sluttar ner mot Årstaviken ligger Årsta gård.

Innehåll

[redigera] Historia

[redigera] Forntiden

Gravfältet RAÄ17 intill Årsta gård

Under bronsåldern (1500-500 f.kr) var Årstaviken, Årstafältet och Enskedefältet en havsvik, vattenytan låg då 15 meter över dagens havsyta.[1] Vattnet sjönk sakta undan och vid vår tideräknings början låg strandlinjen cirka 10 meter högre än nu. Årstafältet var då en lerslätt, och mitt igenom löpte den segelbara å som kom att ge namn åt Årsta by.

Ett par olika gravfält har hittats och undersökts i Årsta. RAÄ75 och RAÄ73 är ett gravfält som delas av Johanneshovsvägen vid Mejeribacken. 1978 undersöktes 10 gravar, både högar och stensättningar. Man hittade bl.a fem agraffknappar av brons, en dräktnål av brons och en bältesölja. Fynden anses kunna hänföras till folkvandringstiden, ca 400-550 e.kr. Andra fynd som pärlor, en järnkniv och en järnnit kan dateras till vikingatid.[2]

RAÄ77 vid Kyrkparken, under kraftledningen, består av 10 högar och 35 stensättningar och anses kunna dateras till yngre järnålder.[3]

RAÄ 17 och 18 ligger strax norr om fotbollsplanen vid Årsta gård och anses vara från cirka 600-700-talet. RAÄ 17 består av 13 gravar (stensättningar). Mycket talar för att gårdar som Årsta och Valla har etablerats under vikingatiden eller tidigare. Enligt arkeologen Jonas Ferenius talar det faktum att gravfältet RAÄ 17 ligger i direkt anslutning till Årsta gård för att platsen varit bebodd i förkristen tid.[4] Man har dock inte hittat några säkra spår efter boplatser i Årsta från denna tid med undantag för eldstäder.

[redigera] Medeltiden

Årsta gård år 2007. Foto: Holger Ellgaard

Årsta gård är skriftligt belagt sedan medeltiden. Byn Årsta och dess gård nämns skriftligt första gången 1344 som villa Arus och ännu 1439 skrivs ortnamnet Aross. På 1300-talet tillhörde gården Uppsala domkyrka, och enligt kyrkans fastighetsregister från 1344 hade man fått den av hertig Valdemar. Donationen skall ha skett år 1318.[5] Enligt dåtida jordtaxering var Årsta värderat till fyra markland[6], ingen annan gård i Brännkyrka var vid denna tid värd mer än ett markland. Även 1438 tillhörde gården kyrkan.

Gården övergick sedan till Hans Kröpelin d.ä., och hans dotter Anna fick den med sig som hemgift när hon gifte sig med Krister Bengtsson (Oxenstierna) i oktober 1443.[7] Så småningom ärver deras son, Hans Kröpelin d.y gården, och denne uppges i samband med en ägotvist 1487 ha hävdat att gårdens ägor sträckte sig ända till Stockholms söderport, alltså innefatta även Södermalm.

Valla var ett hemman som först är skriftligt belagt 1429 då Chatarina Erengislesdotter skänker en del av jorden på Valla till fransiskanerordern på Gråbrödraklostret på Riddarholmen.

[redigera] Modern tid

Gammalt och nytt möts vid Dianelund

1643 ägdes Årsta av Åke Oxenstierna, och samma år köpte han Valla av Gabriel Gabrielsson Oxenstierna.

Årsta holmar har tillhört Årsta sedan urminnes tid. 1737 avsöndrades öarna från Årsta gård, den första ägaren var Gustaf Cronhielm. När han dog 1737 sålde sonen de tre holmarna till en Reinhold Brech, som dock redan 1739 sålde dem till sin syster, Christina Brita Brech. Hon var gift med Christer Robsahm, och han lät från 1742 uppföra Årsta holmars gård, och gården användes i början som parets sommarnöje.[8]

Under andra halvan av 1700-talet började den östligaste delen av Årsta växa. Den gamla landsvägen från Gamla stan mot Södertälje, Göta landsväg gick i östra Årsta och längs den och i närheten uppfördes torp, krogar och fabriker. 1756 avsöndrades Sundsta gård från Enskede, och där fanns några mindre industrier, bl.a bomullsspinneri och färgeri. Strax bredvid låg Grundsborg, nämnd som krog 1784. På höjden ovanför ligger sedan 1850-talet Skanskvarn. Kvarnen låg på en annan plats, ungefär vid nuv. Johanneshovsvägen 1-3, från slutet av 1700-talet, men kallades då Nedre Skanskvarn. Även där fanns en krog från 1780-talet.

Längre bort längs Göta landsväg låg torpet Ensta som uppfördes cirka 1775 åt en kammarskrivare Johan Ernst Muderich. Det låg ungefär vid nuvarande Värmdö gymnasium. Vid dagens Bolidenplan låg Sundsborgs handelsträdgård, namngiven efter fabrikör Petter Sundell, ägare till torpet Linde i slutet av 1780-talet. Vidare längs landsvägen låg bostället Johannisberg, torpet Ljungby och torpet Pettersberg. Vägen följde sedan nuvarande Årstavägen några 100 meter, och vid nuvarande Bråviksvägen svängde den 90 grader, en sväng som i folkmun kallades Snurrom. Vägen fortsatte mot den plats där Sandfjärdsgatan 107 nu ligger, över de marker som hörde till gården Valla, och sedan ut på själva Årstafältet.

1771 köptes Årsta av Christian Henrik von Schnell Han gifte sig 1775 med Märta Helena Reenstierna, mer känd som Årstafrun. Livet på Årsta gård i början av 1800-talet är väl känt genom de dagböcker hon skrev 1793-1839.

Gården fick sitt nuvarande utseende 1795. I bottenvåningen finns 11 rum och kök, och även övervåning rymmer 11 rum. Dessutom finns en vindsvåning.

[redigera] Det moderna Årsta växer fram

[redigera] 1900-1931

Sköntorpsvägen 115 uppfördes 1962.
Arkitekt Paul Hedqvist
Sköntorpsgården uppförd 1947
Små fristående kiosker är ännu vanliga i Årsta

1905 sålde Årsta gårds sista privata ägare Fredrik Rappe gården och all mark till Stockholms stad. Köpet omfattade 380 hektar mark och staden betalade 2 300 000 kronor. Försäljningen skedde genom Rappes fastighetsbolag AB Södra Förstaden. Staden hade först tänkt sig att anlägga en trädgårdsstad på området, som i t.ex. Gamla Enskede. Men terrängen ansågs alltför kuperad och planerna övergavs. En liten förändring kom 1910 med byggandet av Nyboda-Enskede Järnväg för transporter till och från Slakthusområdet i Johanneshov. Men ännu fanns här, förutom Årsta gård, mest kolonilotter och några mindre torp och gårdar som Ängby, Årstalund, Valla, Ljungby och Pettersberg. Under första världskriget arbetade Anna Lindhagen för att kolonilotter skulle anordnas för arbetare, och i Årsta invigdes koloniområdena vid Dianelund och Stugan 1917.[9]

I Grundsborg vid Hammarby sluss låg Bröderna Sandström skidfabrik mellan 1913-1940-talet. I sin lilla fabrik tillverkades s.k. Stockholmsskidor märkta med prima eller extra prima. 300 par skidor tillverkades varje dag när det gick som bäst, men till slut var fabriken för liten och man flyttade till Lindesberg.[10]

[redigera] 1932-nutid

Fastighetsförvaltningen i Stockholm anordnade 1932 en bostadstävling om Årsta. Reglerna var utformade så att smalhus (8-10 meter breda) skulle gynnas framför tjockhus, mer än 15 meter breda. Men tävlingen slutfördes utan att någon stadsplan fastställdes.[11]

1940 blev frågan aktuell på nytt. Smalhus hade redan byggts i Traneberg och Hammarbyhöjden, men där hade kritik framförts att dessa stadsdelar var alltför livlösa eftersom både arbetsplatser och lokaler för sociala och kulturella ändamål saknades.[12] Från England kom nya idéer om stadsdelscentrum och grannskapsenheter (community centre). I Årsta skulle allt man behövde finnas.

Den första stadsplanen trädde i kraft den 22 november 1940. I den förordades att området skulle bebyggas med smalhus, högst tre våningar höga. På höjderna, t.ex. vid nuv. Sköntorpsplan föreslogs istället punkthus i upp till sju våningar. Det ansågs kontroversiellt och fastighetsdirektören Axel Dahlberg kritiserade planen.[13] Det bestämdes även att alla gator skulle få namn efter sjöar och vattendrag (undantaget Sköntorpsvägen och Årstavägen).

Den 16 juli 1942 tog fastighetsborgarrådet Harry Sandberg det första spadtaget i kv. Bolmen.[14] Där ligger idag barnrikehusen på Bolmensvägen och Möckelvägen, och de ritades av Ernst Hawerman och Nils Friberg. På våren 1943 kunde Årstas nya invånare flytta in på Bolmensvägen. De flesta lägenheterna var på ett eller två rum och kök.

Riksbyggen tilldelades ett område i centrala Årsta för uppförande av drygt 3000 lägenheter kring bl.a Hjälmarsvägen, Sköntorpsvägen, Årstavägen, Siljansvägen m.fl. På Kolsnarsvägen uppfördes 1947 ett daghem, Sköntorpsgården, även kallat "Negerbyn", [15] som fick ett väldigt udda utseende; fyra sammanlänkade åttkantiga hus med pyramidformade tak. Arkitekt var Axel Grönwall.

Västra Årsta byggdes efter kriget och var klart 1951. Även här uppfördes ett stadsdelscentrum kring Skälderviksplan.

Valla gård revs 1960 för att ge plats åt området kring Sandfjärdsgatan som stod färdigt 1963. Samma år stod även höghusen i slutet av Sköntorpsvägen färdiga.

Årstaskolan stod färdig 1946, ritad av Stig Åkermark. Enskede läroverk, numera Värmdö gymnasium byggdes 1948, ritat av Tore Axén och Per Persson, numera omdöpt till Värmdö gymnasium. Skanskvarnsskolan ritades av Paul Hedqvist och uppfördes 1945.

Invånarantalet i Årsta ökade snabbt. 1946 uppgick folkmängden till 10.245 personer, 1948 19.691 och toppen nåddes 1964 med 24.901 invånare. Antalet butiker var enormt de första åren. Det fanns tolv privata större livsmedelsbutiker. Konsum hade fjorton mjölk- och brödbutiker, sju charkuteributiker och två fiskbutiker.[16] Numera är antalet butiker på en högst normal nivå.

Under 2000-talet har Årsta förtätats, bl.a med nya hus längs Sandfjärdsgatan och på Storsjövägen.

[redigera] Årsta centrum

Riksbyggen fick också ansvar att uppföra ett stadsdelscentrum, och det arbetetet leddes av arkitekten och stadsplaneraren Uno Åhrén. Både han och ledande politiker i Stockholm som Yngve Larsson och chefen för stadsplanekontoret Sven Markelius var ivriga förespråkare för grannskapsenheter[17], det vill säga all tänkbar service skulle finnas i ett stadsdelscentrum. Det skulle finnas plats för diskussioner och spontana möten. Man ville undvika att skapa en ny sovstad.

1943 fick arkitekterna Erik och Tore Ahlsén i upppdrag att gestalta det nya stadsdelscentrumet. Men kriget fördröjde det hela och byggandet kom inte igång förrän 1946. På Riksbyggen var det nu Ivar Olsson som ledde projektet. Många, bl.a en del kommunala tjänstemän, var tveksamma till tanken på att saker som läkare och barnavårdscentral skulle ligga utanför tullarna.[18] Arkitekterna själva och deras medarbetare målade själva de väggmålningar som ännu finns att beskåda. De vanliga målarna vägrade utföra arbetet med motiveringen så kan väl inte ett hus se ut.[19]

Centrum kom att färdigställas i etapper så det dröjde till den 1 november 1953 innan Carl Albert Anderson kunde inviga det nya centrumet. Runt Årsta torg fanns då bl.a socialvårdslokaler, fritidslokaler, teater, bibliotek, post, apotek, folktandvård, barnavårdscentral och butiker. Riksbyggen förlade sitt huvudkontor till huslängan mot Årstavägen. Skulptören Bror Marklund som hade en ateljelägenhet vid torget bidrag 1966 med ett konstverk.

I utredningen Fritid och förort 1958 som utfördes på uppdrag av Stockholms kommun av samhällsvetarna Gunnar Åsvärn och Bertil Mathsson framförs kritik. Bl.a skriver dom att det inte blev så många spontana möten, eftersom det enbart var föreningslivet som hade tillgång till de många samlingslokalerna. Uthyrningen av lokaler till föreningslivet gick med förlust. En lärdom blev att ett centrum måste innehålla en stor del butikslokaler vars hyror kan täcka kostnaderna för samlingslokaler.[20]

Vid Årsta torg finns det numera bland annat restauranger, bibliotek, vårdcentral, biograf, Folkets hus etc.

[redigera] EPA-husen

Skanskvarn

Byggbolaget Ohlson & Skarne fick av varuhuskedjan EPA i uppdrag att uppföra två stycken bostadshus som skulle användas som bostäder åt unga kvinnor anställda av varuhuset. Arkitekt Gunnar Jacobsson ritade och första inflyttning skedde 1947. Husen ligger på Bränningevägen 11 och 17.

Husen var ovanliga för sin tid genom att de var byggda med loftgång istället för vanliga trapphus. Arkitekten hade tagit idén från Tyskland och de två husen är troligen de första av sitt slag i Sverige.[21] I bottenvåningen gjorde man sällskaps- och fritidsutrymmen, och sedan var det tre våningar med smålägenheter. Lägenheterna på 24 kvadratmeter bestod av ett rum, ett badrum, och i hallen fanns det kokskåp och två garderober.[22] En husmor som bodde i ett av husen hade uppsikt över de boende. 1948 låg hyran på 35 kr per månad för en ensamboende och 65 kr per månad för delat boende och el, värme och vatten ingick.

1977 gick EPA upp i Åhlenskoncernen, och fastighetsägaren Ohlson & Skarne köptes så småningom upp av Skånska Cementgjuteriet, nuvarande Skanska. Husen kom så småningom att stå obebodda, en tid användes de som flyktingbostäder. Skanska ansökte både 1990 och 1995 om lov att riva husen. Ansökningarna avslogs, bland annat Stockholms stadsmuseum motsatte sig rivning på grund av husens egenart.[23] Vid mitten av 1990-talet blev gatu- och fastighetskontoret intresserade att ordna ett självbyggeriprojekt för ungdomar och unga vuxna. Tillsammans med med föreningen Bygg din framtid startades 1995 projektet Framtidsloftet för att realisera en ombyggnad av de båda husen.[24] I juni 1997 tog Riksbyggen över ägandet av husen. Frivilliga personer mellan 16 och 25 fick anmäla intresse. Deltagarna fick själva utforma ombyggnationen från början till färdigställande och kunde själva påverka de flesta beslut. På våren 1998 var lägenheterna klara för inflyttning och fasaderna helt nyrenoverade.

[redigera] Arkitekter i Årsta

Ett urval arkitekter som ritat hus i Årsta:

  • Bolmensvägen 2-22 och Möckelvägen 1-23, byggår 1943/1945, arkitekt Ernst Hawerman och Nils Friberg
  • Bränningevägen 25-45, Årstavägen 78-110, byggår 1947, arkitekt Nils Sterner, Stockholms stads Fastighetskontor
  • Erkenskrogen 1-30, byggår 1945-1947, arkitekt Edvin Engström
  • Ralångsvägen 3-5, Vättersvägen 28-30, byggår 1989, arkitekt EGE Arkitektkontor AB
  • Sandfjärdsgatan 91-101, Valla torg 47-89, byggår 1961, arkitekt Paul Hedqvist
  • Skattungsvägen 1-7, byggår 1946, arkitekt Edvin Engström
  • Skagersvägen 17-31, 30-38, byggår 1944, arkitekt Carl Melin, Stockholms stads Fastighetskontor
  • Årsta centrum, byggår 1946-1953 arkitekt Erik och Tore Ahlsén

Den övergripande planeringen av Årsta leddes av Uno Åhren. Riksbyggens arkitektkontor och HSB:s arkitektkontor har ritat en stor mängd hus. Den enskilde arkitekt som ritat flest hus var Edvin Engström, som ritade cirka 50 hus.[25]

[redigera] Kollektivtrafik

I 1941 års beslut om tunnelbana i Stockholm hade man planerat för tunnelbana till Årsta, Årstabanan, och stadsdelen skulle få hela fem tunnelbanestationer.[26] En sådan tänktes gå från Gullmarsplan via Grynkvarnsparken, korsa Johanneshovsvägen, passera över Steningeparken, Sundsborgsparken, Borensstråket och gå förbi Årsta torgs norra sida, längs nuvarande Bränningevägen och sedan i en båge till Storängsparken. På Stockholms Spårvägars linjekarta 1946 är spårreservatet tydligt utritat. Men kapaciteten mellan Gullmarsplan och norrut var begränsad så i valet mellan en bana till Skarpäck och en till Årsta så föll Årstabanan.[27]

I avsaknad av spårtrafik fick kollektivtrafiken från oktober 1944 skötas med busslinje 77, som utgick från Brunkebergstorg, Den gick via nuvarande Johanneshovsvägen och Bolmensvägen och hade slutstation vid korsningen Vättersvägen-Långhalsvägen. Från 1946 förlängdes linjen till korsningen Årstavägen-Åmänningevägen. Linje 77 fick sedan heta 91, men sedan 1979 heter linjen 160.[28] Den 1 mars 1947 utökades med linje 76, som gick från Brunkebergstorg till korsningen Hjälmarsvägen - Långhalsvägen. Den 1 oktober 1950 var det premiär för trådbussar i Årsta, och dessa fanns kvar fram till april 1964.[29] I högtrafik gick det en buss varje minut från Brunkebergstorg.[30] Bussterminalen vid Brunkebergstorg stängdes i augusti 1965, och bussarna utgick sedan istället från Slussen. Från 1967 blev det Gullmarsplan som blev utgångspunkt.

I april 1964 började linje 130 gå i trafik mellan Liljeholmen och Luma Industriområde via Årsta. Sträckningen ändrades under åren, och i början av 2000-talet ersattes bussarna med spårvagnarna på Tvärbanan. Linje 164 är en ringlinje som i Årsta bl.a passerar Sköntorpsvägen, Årsta torg och Valla torg. Linje 168 utgår från Gullmarsplan och går via Årstavägen och Åmänningevägen till Östberga. Linje 134 utgår från Liljeholmen och stannar vid Årstaberg i riktning mot Östberga.

Tvärbanan har i Årsta hållplatser vid Valla torg, Årstafältet och Årstaberg. I den allra västligaste delen av Årsta öppnades 2006 en pendeltågsstation, Årstaberg, som fick namn efter ett numera rivet torp vid Södertäljevägen i Liljeholmen.

[redigera] Natur och parker

Årsta skog

[redigera] Årsta skog

Huvudartikel: Årsta skog

Årsta skog sträcker sig hela vägen från Skanstullsbron till Årstabron. Den mesta delen av området sluttar brant ner i Årstaviken. Området är tillgängligt på promenadvägar, bl.a till stor del längs strandkanten. I den östra delen närmast Skanskvarn samt i väster kring Årsta gård växer ädellövskog med bl.a alm, lind, lönn, oxel, ek och ask.[31] I det mellersta delen dominerar hällmarkstallskog. I skogen förekommer rådjur, fälthare, ekorre, igelkott och grävling. Vanliga fåglar är tofsmes, större hackspett, sparvhök och nötväcka.[32]

Det har funnits planer på att göra skogen och Årsta holmar till naturreservat. Något beslut har ännu inte fattats.

[redigera] Statistik och demografi

När stadsdelen bildades 1926 bodde 2062 personer i Årsta, stadsdelen omfattade då även Liljeholmen öster om Södertäljevägen och delar av Östberga. Befolkning minskade stadigt fram till 1943 (1217 invånare), men från och med 1944 ökade befolkningen stadigt; från 2750 invånare till 24901 invånare 1964. Befolkningen minskade sedan för att nå 13270 invånare 1987.[33] Sedan dess har folkmängden ökat igen. Folkmängden uppgick till 16 278 personer per 2008-12-31.[34]

Stadsdelen är uppdelad på fyra basområden: Skanskvarn (3702 invånare), Årsta centrum (5743 invånare), Årsta gård (4307 invånare) och Valla gärde (2526 invånare).

[redigera] Valresultat i allmänna val

I samband med allmänna val är stadsdelen indelad i 10 valdistrikt, benämnda Enskede 1 till Enskede 10. I valet till kommunfullmäktiga 2006 röstade flest personer på Moderaterna (30,6%) följt av Socialdemokraterna (28,4%).[35] I valet till Europaparlamentet 2009 röstade flest personer på Miljöpartiet (22,46%) följt av Socialdemokraterna (18,36%).[36]

Tabellen nedan avser röstfördelning i valet till kommunfullmäktige 2006.[37]

År m kd c fp mp s v övriga valdeltagande
Röster % Röster % Röster % Röster % Röster % Röster % Röster % Röster % %
2006 3 191 30,62 357 3,43 332 3,19 910 8,73 1 182 11,34 2 962 28,42 963 9,24 525 5,04 80,57



[redigera] Lokala historiska namn i Årsta

  • Dianelund, ett torp under Årsta som ännu ligger kvar strax nedanför Skanskvarnskolan. Har tidigare använts som stubinfabrik
  • Ensta-Sundsborg, koloniområde mellan Skagersvägen-Gullmarsvägen 1917-1943.
  • Grundsborg vid Hammarby sluss, fungerade som hälsobrunn 1850-1882. Revs på 1930-talet.
  • Johannisberg, var ett smedboställe under Enskede gård från cirka 1775. Låg ungefär vid nuv. Möckelvägen 52
  • Ljungby eller Jungby var ett torp under valla, 1797-1930-talet. Låg ungefär vid nuv Möckelvägen 48
  • Pettersborg var ett torp under Valla, ca 1778-1940. Låg på baksidan av Möckelvägen 38[38].
  • Sundsborg eller Sundellsborg, från 1775 sommarbostad vid Skagersvägen/Bolidenplan. Trädgårdsmästeri fram till 1920-talet.
  • Skogsborg var en lägenhet under Årsta gård, ca 1899-1940-talet. Låg ungefär vid nuv. Ottsjövägen 27
  • Sköntorp var ett torp som lydde under Årsta gård. Det låg strax öster om nuvarande Årstaliden, en bit från Ottsjövägen 35. Husgrunden finns ännu kvar. Nerbrunnet 16 november 1996.
  • Valla var ett hemman nämnt redan på 1330-talet, de sista husen revs 1969. Låg ung. i kv. Mysslingen, Sandfjärdsgatan 84
  • Västända var en drängstuga under Enskede gård 1836-1870. Låg vid nuvarande Årstavägen 5.
  • Årstalund, en arrendatorbostad uppfört 1866, ligger kvar strax norr om Årsta torg.
  • Ängby var ett torp under Årsta gård, ca 1767-1940-talet. Låg ungefär i korsningen Årstavägen-Åmänningevägen, Årstavägen 83[39].

[redigera] Bildgalleri

Barnrikehusen på Bolmensvägen

Årsta centrum 2005

Vy över Årstaviken 2006

Klassiska dörrar och tak i Årsta 2006

Valla gärde från söder

Dianelund, stubinfabrik under 1800-talet

Årstaskogens bäckravin 2007

Karta över Årsta

[redigera] Se även

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

  1. ^ Ferenius & Gustafsson, s. 25
  2. ^ Ferenius & Gustafsson, s. 68
  3. ^ Ferenius & Gustafsson, s. 86
  4. ^ Ferenius & Gustafsson, s. 84-86
  5. ^ Artikel om Årsta av Johan Arvid Widegren i medlemsblad för Brännkyrka hembygdsförening, nr 4/1951
  6. ^ Ferenius & Gustafsson, s. 100
  7. ^ Ferenius & Gustafsson, s. 112
  8. ^ Anna Gustafson, s.24
  9. ^ Harriette Söderblom Wallenstråle, s 13
  10. ^ Olle Rydberg, s. 101-103
  11. ^ Tidskriften Folkets Historia, nummer 1/1998, s.4
  12. ^ Tidskriften Folkets Historia, nummer 1/1998, s.4
  13. ^ Sidenbladh, Göran, s.263
  14. ^ Harlén, Stockholm A-Ö
  15. ^ SVT- Öppet Arkiv: Årsta fyller 10 år
  16. ^ Tidskriften Folkets Historia, nummer 1/1998, s.9
  17. ^ Åke F. Holm, s. 23
  18. ^ Åke F. Holm, s.24
  19. ^ Sidenbladh, Göran, s. 266
  20. ^ Sidenbladh, Göran, s. 265
  21. ^ Tidskriften Folkets Historia, nummer 1/1998, s.10
  22. ^ Tidskriften Folkets Historia, nummer 1/1998, s.10
  23. ^ Mats Persson, s. 23
  24. ^ Mats Persson, s. 23
  25. ^ Tidskriften Folkets Historia, nummer 1/1998, s.10
  26. ^ Sidenblad, Göran, s. 280
  27. ^ Sidenbladh, Göran, s.285
  28. ^ Hans Harlén, Hur kommer man till Årsta?, s.17
  29. ^ Hans Harlén, Hur kommer man till Årsta?", s 16
  30. ^ Sidenblad, Göran, s. 449
  31. ^ Skötselplan, s. 4
  32. ^ Skötselplan, s. 12
  33. ^ Harlén, Stockholm A-Ö
  34. ^ Stockholms utrednings- och statistikkontor
  35. ^ Stockholms utrednings- och statistikkontor
  36. ^ Valmyndighetens hemsida
  37. ^ Valresultat från Valmyndighetens hemsida
  38. ^ Ståhlberg, Olle, Årstaglimtar från skilda sekel, Stockholm 1947
  39. ^ Ståhlberg, Olle, Årstaglimtar från skilda sekel, Stockholm 1947

[redigera] Tryckta källor

  • Ferenius, J och Gustafsson, H: Brennekyrkia sochn - Socknen vid staden, Stockholmia förlag, 1999. ISBN 9170310610. 
  • Harlén, Hans: Stockholm A - Ö - Del 2 Söderort, Brännkyrka hembygdsförening, 1997. 
  • Rydberg, Olle: Från Årsta till Farsta, Natur & Kultur, 1979. ISBN 9127009440. 
  • Sidenbladh, Göran: Planering för Stockholm 1923-1958, Stockholmia Förlag, 1981. ISBN 9138053357. 
  • Persson, Mats (1998). "Årsta - staden i skogen". Folkets Historia (1): 4. 
  • Holm, Åke F. (1993). "Årsta centrumanläggning - Idén och dess förverkligande". Enskede Hembygdsförening, småskrifter 1993: 22-29. ISSN 1103-6397. 
  • Gustafson, Anna (2006). "Årsta holmar". Enskede Hembygdsförening, småskrifter 2006: 24-26. ISSN 1403-2589. 
  • Persson, Mats (2001). "EPA-husen i Årsta". Enskede Hembygdsförening, småskrifter 2001: 20-23. 
  • Söderblom-Wallenstråle, Harriette (2006). "Årstaidyller". Enskede Hembygdsföreing, småskrifter 2006: 13-15. ISSN 1403-2589. 
  • Harlén, Hans (2006). "Hur kommer man till Årsta?". Enskede Hembygdsförening, småskrifter 2006: 16-17. ISSN 1403-2589. 

[redigera] Övriga källor

[redigera] Externa länkar

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85rsta"
Personliga verktyg
Skapa en bok
På andra språk