Sibiriskt myskdjur
Sibirisk myskdjur Status i världen: Sårbar[1] | |
Moschus moschiferus | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Ordning | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
Underordning | Idisslare Ruminantia |
Familj | Myskhjortar Moschidae |
Släkte | Moschus |
Art | Sibiriskt myskdjur M. mosciferus |
Vetenskapligt namn | |
§ Moschus mosciferus | |
Auktor | Linnaeus, 1758 |
Utbredning | |
ungefärlig utbredning (se karta på IUCN:s sida) | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Det sibiriska myskdjuret (Moschus moschiferus) kan man hitta i bergsskogarna i nordöstra Asien, den sibiriska tajgan, delar av Mongoliet och hela den koreanska halvön. Bäst trivs den i alpgördeln vid trädgränsen och beger sig nedåt dalarna endast när vintern och brist på föda tvingar den.
Ett vuxet myskdjur är inte stort. Det kan vara 90-100 centimeter långt, 40-55 centimeter högt över bogarna och det kan väga mellan 7 och 17 kilogram. En egenhet är att myskdjuret inte har några horn utan istället betar. Hannarnas betar kan bli upp till 7 centimeter långa. Honornas betar är mycket mindre. Färgen på den täta pälsen är växlande: på ovansida mörkbrun, röd- eller gulbrun, ibland med längsrader av vita fläckar. På undersidan är den vitaktig. Bakbenen är längre än frambenen.
Den lever oftast enskilt, sällan parvis och aldrig i flock och dess diet består av gräs och löv på sommaren och av buskar på vintern. Det sibiriska myskdjurets hörsel och syn är skarpa för det är i huvudsak aktivt om nätterna.
I maj eller juni föder honan en till tre ungar, oftast tvillingar. Dräktigheten varar cirka 6 månader.[2]
Eftersom den är jagad för sin myskkörtel är den uppsatt på IUCN:s röda lista.
Referenser
- Fritt översatt från engelska Wikipedia.
Noter
- ^ Moschus moschiferus på IUCN:s rödlista, auktor: Nyambayar, B., Mix, H. & Tsytsulina, K. 2008, läst 10 juni 2011.
- ^ Robert S. Hoffmann, Darrin Lunde: Siberian Musk Deer. In: Andrew T. Smith, Yan Xie: A Guide to the Mammals of China. Princeton University Press, Princeton NJ 2008, ISBN 978-0-691-09984-2, p. 457.
Tryckta källor
- Djurens underbara värld – band 5 – Bokorama (1989) ISBN 91-7024-054-X
|