Knott (insekter)

	Knott
	Tecknad bild på ett knott
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Insekter; Insecta
Ordning	Tvåvingar; Diptera
Underordning	Myggor; Nematocera
Familj	Knott; Simuliidae
Vetenskapligt namn
	§ Simuliidae
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Knott (Simuliidae) är en familj i underordningen myggor (Nematocera) bland tvåvingarna. Namnet svidknott används på arter i familjen Ceratopogonidae.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Knott är små eller mycket små myggor (2–6 millimeter) med högt välvd ryggsköld, liten bakkropp, korta antenner samt starka och korta ben. Vingarna är breda i förhållande till djurens oansenliga storlek, vilket gör dem något fluglika. Honorna är gråsvarta, medan hannarnas färg är djupsvart.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Larverna lever i rinnande vatten, där de sitter gruppvis med bakändan fäst vid stenar eller vattenväxter. Före förpuppningen bildar larven en strutlik, upptill öppen kokong, ur vilken puppans huvud med sina tofslika gälar sticker fram. De uppträder svärmvis, huvudsakligen i områden med rinnande vatten. De har gjort sig beryktade som en landsplåga genom sina svidande bett (knott sticks inte),^[1] som ofta framkallar svullnad. De kan till och med döda nötkreatur och hästar om de är tillräckligt många.^[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Knotten har världsvid utbredning. De finns i hela Sverige och kan bli väldigt talrika framförallt i Lappland.

Arter[redigera | redigera wikitext]

I Sverige finns cirka 60 arter i 7 släkten varav det största är Simulium.

Skåne har en art, Simulium reptans (synonym Simulia reptans, Linné 1758), som dock mest förekommer i landets nordligare delar, och som visat sig farlig för hästar. Denna art tycks finnas även i Småland, eftersom därifrån rapporteras ett dialektalt namn, ava-åt.^[3]

Kolumbaczermygga (Simulium columbaschense), ett fruktat plågoris för hästar och nötkreatur, som finns i Sydöst- och Centraleuropa. Arten har fått sitt namn på grund av att dessa knott vid dåligt väder tar sin tillflykt i grottor (jämför med kolumbarium).^{[källa behövs]}

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ 1177.se. ”Myggbett och knottbett”. www.1177.se. https://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Myggbett-och-knottbett/. Läst 16 september 2019. ”Myggor och knott suger blod, myggor med en sugsnabel och knott genom att bitas.”
^ Sandhall, Åke (2004). Småkryp : bestämningsbok för 445 arter. Stockholm: Bonnier. ISBN 91-0-010027-7. Läst 16 september 2019 .
^ Ava-åt i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Knotten i Alfred Brehm, Djurens lif (andra upplagan, 1888), De ryggradslösa djuren
Knott Simuliidae www.entomologi.se
Nationalencyklopedin - Knott

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Knott, 1904–1926.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

J W Zetterstedt: Diptera Scandinaviæ, Disposita et Decripta, band V, s 1739-2162, Lund 1846 (På latin)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör knottfamlijen.
Bilder & media

[1] 1177.se. ”Myggbett och knottbett”. www.1177.se. https://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Myggbett-och-knottbett/. Läst 16 september 2019. ”Myggor och knott suger blod, myggor med en sugsnabel och knott genom att bitas.”

[2] Sandhall, Åke (2004). Småkryp : bestämningsbok för 445 arter. Stockholm: Bonnier. ISBN 91-0-010027-7. Läst 16 september 2019 .

[3] Ava-åt i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)

[1]

[2]

[3]