Storblodbi

Från Wikipedia
Storblodbi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteBlodbin
Sphecodes
ArtStorblodbi
Sphecodes albilabris
Vetenskapligt namn
§ Sphecodes albilabris
Auktor(Fabricius, 1793)
Synonymer

Stort blodbi

Nomada albilabris Fabricius, 1793[1]
Hona på väg in i ett obevakat värdbo
Hona på väg in i ett obevakat värdbo
Hitta fler artiklar om djur med

Storblodbi (Sphecodes albilabris) är en biart som först beskrevs av Fabricius 1793.[1][2] Den ingår i släktet blodbin och familjen vägbin.[3][2][1] Inga underarter finns listade.[3]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

En stor art för att vara ett blodbi med en kroppslängd av 11 till 15 mm. Den har svart mellankropp och den för blodbina typiska, röda bakkroppen (därav det svenska trivialnamnet). Honan (och någon gång även hanen) är emellertid bara röda på den 5:e tergitens (bakkroppssegmentets) sidor.[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Övervintrande, parade honor flyger mellan april och början av juni, medan årskullarna flyger från slutet av juli till augusti, hanarna ända till september. Arten är inte specialiserad på några särskilda växter, utan hämtar nektar från flera olika slags blommor. Likt alla blodbin är honan boparasit; hon bygger inga egna bon, utan lägger sina ägg i bon av andra solitära bin, främst sidenbiet vårsidenbi (Colletes cunicularius) och grävbiet Melitturga clavicornis men även andra bin som sexbandbi (Halictus sexcinctus).[4] I samband med äggläggningen dödar honan värdägget eller -larven, så hennes avkomma ostört kan leva på det insamlade matförrådet[5]. Artens habitat följer värdarterna.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar Europa upp till Sverige och Finland.[4] Den har även påträffats i delar av Asien: Turkiet, Syrien, Kaukasus, Centralasien, södra Sibirien österut till Primorje kraj, Kazakstan och Indien.[6] Arten är inte rödlistad vare sig i Sverige eller Finland utan klassificerad som livskraftig ("LC") i båda länderna.[1][7]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Amiet, F., Müller, A. & Neumeyer, R. (2014). Sphecodes albilabris (Fabricius, 1793) | Storblodbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/101805/details?lang=sv. Läst 19 november 2022. 
  2. ^ [a b] Sphecodes albilabris (Fabricius, 1793)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System - Report. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=759836#null. Läst 19 november 2022. 
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/sphecodes+albilabris/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ [a b c d] ”Blutbienen: Sphecodes albilabris (på tyska). Tier und Natur. 2016. http://www.wildbienen.de/eb-salbi.htm. Läst 2 juli 2020. 
  5. ^ ”Blut- bzw. Buckelbienen - Sphecodes (på tyska). Tier und Natur. http://www.wildbienen.de/eb-sphec.htm. Läst 2 juli 2020. 
  6. ^ Ju. V. Astafurova, M. Ju. Prosjtjalykin, M. S. Engel (2018). ”THE CUCKOO BEE GENUS SPHECODES LATREILLE, 1804 (HYMENOPTERA: HALICTIDAE) IN KAZAKHSTAN” (på engelska) (PDF, 9,29 MB). Far Eastern Entomologist (Vladivostok: Ryska entomologiska sällskapet, Fjärran österngrenen) (369): sid. 5–6. ISSN 1026-051X. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181012134901/http://biosoil.ru/Files/FEE/00001770.pdf. Läst 2 juli 2020. 
  7. ^ Juho Paukkunen (2019). ”storblodbi Sphecodes albilabris. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204854. Läst 19 november 2022. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]