Sture

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För förnamnet, se Sture (förnamn).

Sture är ett namn på flera obefryndade adelsätter.

Två grenar av ätten Natt och Dag använde Sturenamnet. Ätten Sture (egentligen ätterna) har haft stort inflytande över svensk historia och har varit kända sedan medeltid. Detta har gjort att namnet Sture använts flitigt i nyare sammanhang vid till exempel namngivningar, för att anknyta till stadens eller bygdens betydelsefulla historia. I Stockholm har Stureätten fått ge namn åt gatan Sturegatan och torget Stureplan. Andra ställen där Stureätten gör sig påmind är trakterna kring ättens jaktslott, Ekesjö, strax utanför centrala Sävsjö i Småland. Den välkända Stureosten ystades på Sävsjö mejeri, därav namnet.

Sture I (Gumsehuvud)[redigera | redigera wikitext]

  • Sköld: I blå fält ett vädurshuvud av guld.
  • Hjälm: Två vädurshorn av guld besatta med fyra käppar, blå, vit, blå, vit, toppade av liljor av guld.

Uradel från Ås härad, känd med Rörik Sture från år 1310, som då var en av hertig Eriks män.

Ätten dog ut senast år 1454, på svärdssidan redan år 1409; då i huvudsak var bosatt i Småland.

Sture II Danska Stureätten[redigera | redigera wikitext]

Det fanns också en dansk släkt Sture, lågfrälse, känd från 1300-talet, utslocknad på svärdssidan 1563, boende på ön Als. Förde i vapnet en stör (fisk).

Sture III (Äldre Sture, eller Sjöbladsätten)[redigera | redigera wikitext]

Anund Stures sigill från 1323 visar de tre sjöbladen i vapnet.

Den äldre Stureätten kallas även Sjöbladsätten efter vapenskölden (tre sjöblad).

  • Sköld: I fält av guld tre balkvis ställda svarta sjöblad.
  • Hjälm: Två svarta buffelhorn vardera besatta med tre sjöblad av guld.

Uradel från Södra Ving i Ås härad.

Ätten uppträder år 1310 genom riksrådet Anund Sture som då var en av kung Birgers betrodda män men snart gick över till hertig Erik. Han var gift med Katarina Näskonungsdotter (Natt och Dag). Ibland uppges att Sturenamnet övertagits från den äldre ätten via en okänd syster till Tune Anundsson (Vingätten, tre sjöblad) vilken var gift med en medlem av den äldre Stureätten (gumsehuvud). Ätten utslocknade med riksföreståndaren Sten Sture den äldre år 1503.

Sture IV (spets)[redigera | redigera wikitext]

  • Sköld: I rött en spets av guld.
  • Hjälm: Ett framåtböjt horn på utsidan besatt med tre påfågelsfjädrar.

Ätten framträder i Vartofta år 1367. I övrigt är de bundna till Kinds och Redvägs härader. Ätten utslocknade efter år 1416. Karin Svensdotter gifte sig före 1426 med Bo Stensson (Natt och Dag).

Sture V: Yngre Sture (egentligen Natt och Dag)[redigera | redigera wikitext]

  • Sköld: Delad i guld och blå.
  • Hjälm: Tre påfågelsfjädrar mellan två fanor.

Namnet Sture användes först av Nils Bosson Natt och Dag, vars mor Karin Svensdotter Sture var av ätten Sture IV. Hans son, riksföreståndaren Svante Nilsson som oväntat avled 1512, använde sig inte av Sturenamnet. Släktnamnet Sture återupptogs av sonsonen Sten Svantesson Sture född ca 1492, död 1520, riksföreståndare 1512–1520. Han är mer känd som Sten Sture den yngre, och dog 1520 på en släde på sjön Mälaren efter det att han blivit sårad i slaget på Åsundens is, i ett försök att stoppa de framträngande danska trupperna ledda av Kristian II.

Ättlingarna till Sten Sture den yngre är de yngre Sturarna, innefattade alla som bar Natt och Dag-vapnet.

Släktrelation mellan några av de mest kända i Sture(V)-ätten[redigera | redigera wikitext]

                    Nils Bosson(Natt och Dag) (1426-1494) (Besläktad med Sture(IV)-ätten på mödernet)
                               |
                    Svante Nilsson  (1460-1512) (Använde själv aldrig namnet Sture)
                               |
                    Sten Sture den yngre (Sten Svantesson)  (1493-1520) (Återupptog namnet Sture)
                               |
                    Svante Stensson Sture (1517-1567)
                          /          \
Nils Svantesson Sture (1543-1567)   Erik Svantesson Sture (1546-1567) 

Det tre sista (skrivna i fetstil) mördades av kung Erik XIV i de så kallade sturemorden.

Flera medlemmar av en parallell gren av Natt och Dag blev friherrar till Ijo 1652, dog ut med Carl Axelsson Natt och Dag 1664. Denna släktgren bar ej namnen Sture eller Natt och Dag i hjärtskölden.

Sture VI: Friherrar Sture nr 187 (Natt och Dag)[redigera | redigera wikitext]

Se Sture (friherrlig ätt)
  • Natt och Dag i hjärtskölden.

Generalmajoren Sten Arvidsson Natt och Dag upphöjdes 1720 till friherre och fick av ridderskapet och adeln tillstånd att föra namnet Sture eftersom han tillhörde samma ätt som de så kallade Yngre Sturarna (se ovan). Med hans sonsons son häradshövdingen Sten Miles Sture (1806-1875) slöts ätten på svärdssidan.

Se även[redigera | redigera wikitext]