Suecia antiqua et hodierna
Suecia antiqua et hodierna, latin: "Det forna och nuvarande Sverige", är ett topografiskt planschverk med koppargravyrer över stormaktstidens Sverige. Verket innehåller 353 planscher. Ett hundratal är över städer i dåvarande Sverige (inklusive Österlanden), något fler över slott och herresäten, och resterande är över historiska platser, såsom Birka och Uppsala högar, kyrkor eller annat.
Innehåll |
Historik [redigera]
Det utarbetades främst av arkitekten och ämbetsmannen Erik Dahlbergh och bekostades av staten. Gravyrerna var dock inte alltid med sanningen överensstämmande, då Dahlbergh ofta tog med planerade ändringar, som sedan inte visade sig bli av. Detta bör dock ses ur dåtidens syn på verket som då snarare hade en retorisk funktion. Dessutom placeras ofta människor och hus i bilderna som inte är skalenliga och tjänar till att få byggnaderna att se större och pampigare ut än de i verkligheten var. Ett tydligt exempel på detta förstorande är vyn över Linköping där man ges bilden av att Linköpings domkyrka och slott är mycket stora jämfört med den övriga bebyggelsen och framförallt i jämförelse med den intilliggande S:t Larskyrkan, vilken i själva verket enbart har något mindre dimensioner än domkyrkan.
Erik Dahlbergh påbörjade arbetet 1660 och han reste runt i Sverige för att teckna av städer och viktiga byggnader. Han anlitade de bästa gravörerna från Frankrike och Holland och reste själv till Paris för att leda arbetet med graveringen. På grund av kriget med Danmark var det ett nära nog tioårigt avbrott i arbetet med praktverket fram till mitten av 1680-talet då arbetet återupptogs. Dahlbergh fick hjälp med tecknandet av miniatyrkonstnären vid Antikvitetskollegium Johan Lithen (1663–1725), och i några fall också av gravören Johannes Aveelen (fem stockholmsvyer) och hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl ("de renodlat dekorativa planscherna"). En del motiv över Drottningholms slott utfördes av kopparstickaren Willem Swidde från Holland. För tryckningen togs den förhållandevis nya tekniken med kopparstick, i hög grad med hjälp av franska gravörer. En textdel planerades också. När Dahlbergh dog 1703 var verket fortfarande ofullbordat.
Tryckningen av detta monumentalverk blev långdragen, delvis beroende på att flera av huvudpersonerna avled. Vissa av planscherna och också en mindre del av texten trycktes redan i slutet av 1690-talet. 1716 beslutade man slutligen att låta ge ut vad som då fanns färdigtryckt - 353 planscher tryckta av de då 416 färdiggraverade plåtarna. Den var från början inte avsedd för försäljning utan att utdelas som artighetsbevis till främmande makter, deras sändebud, lärda och andra. Senare lämnades gravyrsamlingen till Riksgäldskontoret, som sålde den mot kontant betalning eller lämnade den som likvid för fordringar på kronan[1] och på 1740-talet reades många av de kvarvarande exemplaren ut. 1746 var större delen av utgåvan såld.
Boken har givits ut ett flertal gånger i olika nyutgåvor. Första nyutgåvan kom 1856 i litografisk reproduktion, med bildtexter av Carl Ferdinand Lindström. 1899-1900 kom en "nationalutgåva" med fotomekaniskt tryck och bildtext av Hans Hildebrand. Senaste tryck skedde 1985. Under 1960-70-talet utgavs även Erik Dahlbergs teckningar som utgjorde förlagorna till kopparsticken.
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ Erik Dahlbergs Originaltecknignar till Sueciaverket, Nils Sundquist, 1946
Källor [redigera]
- Magdalena Gram (2007) Historien om Suecia Antiqua et Hodierna, Kungliga Biblioteket: Digitala samlingar, <www.kb.se/samlingarna/digitala/>, läst 2011-02-20
