Linköpings domkyrka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 58°24′40″N 15°37′0″Ö / 58.41111°N 15.61667°Ö / 58.41111; 15.61667
Linköpings domkyrka
Kyrka
Lkpgdomkyrka-ne.jpg
Land  Sverige
Län Östergötland
Stift Linköpings stift
Församling Linköpings
domkyrkoförsamling
Koordinater 58°24′40″N 15°37′0″Ö / 58.41111°N 15.61667°Ö / 58.41111; 15.61667
Invigd 1100-tal
Webbplats: Linköpings
domkyrkoförsamling
Huvudingångens tympanon, "Kristus Allhärskaren", mosaik av Bengt Olof Kälde.
Långhuset mot öster under renoveringen 2003.
Altartavlan av Henrik Sörensen.
Det sengotiska koret om kvällen.

Linköpings domkyrka är en kyrkobyggnad och domkyrka i Linköpings domkyrkoförsamling i Linköping, Östergötland. Den är belägen vid S:t Persgatan mitt emot Linköpings slott och är den centrala kyrkan i Linköpings stift. Kyrkan är Sveriges näst största kyrkobyggnad, efter Uppsala domkyrka.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Medeltiden[redigera | redigera wikitext]

Linköpings domkyrka har i över 800 år rest sig högt över stadens hustak. Historien börjar redan på 1000-talet då en träkyrka eller åtminstone en begravningsplats sannolikt fanns på platsen. En stenkyrka började troligen byggas på 1120-talet och var kanske färdig 1143 och var med säkerhet färdig 1153, vilket påvisas av att det finns dokumenterat att ett kyrkomöte ägde rum där det året.

Den var en romansk basilika och ungefär hälften så stor som dagens kyrka. Denna grund grävdes fram vid arkeologiska utgrävningar 1915–1916 och 1959–1961 och är kanske byggd med förebild av den äldsta stenkyrkan i Vreta kloster men med koret vänt på tvären. En troligare förebild är den gamla stenkatedralen i Roskilde. Det är när Linköpings stenkyrka byggs som Linköping (Liunga Kaupinga) första gången nämns som biskopsdöme i en handskrift, som i dag finns bevarad i Florens. Biskopens namn var Gisle (död på 1160-talet).

Lite drygt ett sekel senare, på 1230-talet, lät biskop Bengt, bror till Birger jarl, bygga ut domkyrkan. Sannolikt ansåg han den vara för liten, även om alla Linköpings invånare på den tiden gott och väl rymdes i kyrkosalen. Man förlängde kyrkan åt öster med ett nytt kor och tvärskepp. Dessa delar, i senromansk stil, finns fortfarande kvar i dagens kyrka. Från samma tid är det altarbord, som används i kyrkan i dag. Ombyggnaden nämns i ett påvebrev 1232.

Ombyggnad av tvärskepp och kor började under biskop Bengts tid (1220–1236). Under biskop Lars tid (död 1258) förlängdes tvärskeppet, vilket bör ha varit klart vid kröningen av kung Valdemar Birgersson år 1251.

Under biskop Lars började arbeten med ett engelskinfluerat långhus, och man hann under hans tid troligen till tredje pelarparet från väster. Under byggnadstiden stod 1100-talskyrkan kvar innanför den nya kyrkans murar.

Biskop Henrik (1258–1283) införde en stiländring vid det fortsatta bygget av den nya kyrkan. Man övergick nu till westfalisk stil. Det blev en kort och bred kyrka, som under denna tid troligen blev så pass klar att man kunde börja riva den gamla kyrkan.

Biskop Henrik efterträddes av biskop Bengt II, son till Birger jarl. Under hans tid blev långskeppet färdigt, och diverse andra arbeten vidtog, bland annat en sakristia, höjda fönster, förstorade portaler med mera.

Mellan 1308 och 1360 under biskop Karls tid, förlängdes långhuset med de två västligaste travéerna och man byggde i hast en ny västfasad med stilinflytande från Kölnerdomen. Västfasaden blev delvis ett fuskbygge, möjligen för att man hade svårt med finansieringen. Med denna tillbyggnad hade kyrkan fått sin nuvarande längd. Troligen satte man upp en kalkstensskulptur av Petrus, kyrkans skyddspatron, i västportalens mittpelare.

I början av 1400-talet, då Knut Bosson Natt och Dag var biskop (1393–1436), byggdes med början 1408 tre kapell i sengotisk stil med stora fönster och stjärnvalv. Arbetet var ännu inte klart vid Knut Bossons död, och avbröts 1420 på grund av de stridigheter som igångsatts av upprorsmakaren och frihetshjälten Engelbrekt Engelbrektsson. De halvfärdiga murarna övertäcktes provisoriskt med ett sadeltak i trä.

Kapellen är uppkallade efter Maria, Jesu moder (tidigare Andreas kapell), biskop Nicolaus Hermanni (1376–1391) respektive biskop Thomas av Canterbury. Arbetet på de stora stjärnvalven avslutades i slutet av 1400-talet av tyska hantverkare, som blev inkallade av biskopen Henrik Tidemansson. Till exempel heter det på en inskriftssten i det mellersta koret: orate pro me. magister gierlac de colonia fecit istam capellam ("Bedjes för mig. Mäster Gierlac från Köln har byggt det här kapellet").[1] "Mäster" ska här tolkas som arkitekt.

Färdigställandet dröjde tills biskop Henrik Tidemansson (1467–1500) satte igång byggandet igen. Under hans tid blev koret klart. Från början var takbeläggningen bly, men biskop Hans Brask bekostade ett nytt koppartak. Därmed var det i flera hundra år utdragna kyrkobygget äntligen klart.

Fabeldjur och figurer i arkaden[redigera | redigera wikitext]

I blindarkaden till vänster i kyrkan finns en rad figurer, såväl människor som fabeldjur. Förmodligen är dessa skulpterade av engelska stenmästare på 1300-talet. Motiven är troligen hämtade från tillgängliga förlagor och inplacerade utan inbördes sammanhang.[2]

Nya tiden[redigera | redigera wikitext]

Linköpings domkyrka omkr. 1700. Ur "Suecia antiqua et hodierna".
Kyrkfönster med metallspröjs.

Våren 1546 hemsöktes staden och domkyrkan av två svåra bränder, varvid puts och målningar förstördes, inklusive glasmålningarna, som aldrig kunde ersättas. När Nordiska sjuårskriget nådde Linköping 1567, brände stadsborna sin stad och flydde österut. Kyrkans tak brann av, en del valv rasade och hela inredningen gick till spillo. Johan III ryckte då in och lät reparera taket. År 1582 skänkte han den stora altartavlan, målad av Maarten van Heemskerck, som numera hänger vid södra väggen. Reparationerna var i stort sett klara 1596, men Braskens koppartak blev ersatt av ett enklare spåntak.

1623 tillkom en klockstapel på kyrkogårdens södra sida. I början av 1630-talet var Johan Werner d.ä. verksam i Linköping. Säkerligen var det han som då gjorde en kopia i sandsten av den medeltida, då skadade, Petrusskulpturen i västportalen. Några decennier senare började Erik Dahlbergh resa runt och rita av städer och varaktiga byggnader, bland annat domkyrkan i Linköping.

I början av 1700-talet hade den slarvigt byggda västgaveln fått så många brister att man måste göra något åt det. Därför byggdes under perioden 1747–1758 tornet i väst efter ritningar av arkitekt Carl Hårleman. Petrusstatyn i den gamla västportalen flyttades till en pilaster invid kyrkans norrport. Den gamla sakristian på södersidan revs, och stenen återanvändes vid tornbygget. Arbetet finansierades med ett penninglotteri. Huruvida lotteri om penningar stämmer med kyrkans budskap i övrigt råder delade meningar. I slutet av 1700-talet lades taket om, och det behölls ända till 1965.

Åren närmast före och efter 1800 utfördes en hel del alldeles nödvändiga reparations- och underhållsarbeten, somliga enligt antikvarisk syn hårdhänt och till en del med undermåligt material och hantverk.

År 1812 skedde ett stort ingrepp i kyrkans interiör, kallat "storstädningen" under stora protester från hela landet. En stor del av inredningen från 1500-talet och 1600-talet förstördes eller såldes, gravvalv lades igen, och gravstenar placerades utan ordning. Fönstrens spröjsar av sten byttes ut mot sådana av gjutjärn, glasmålningar förstördes. Det var nu Maarten van Heemskercks altartavla flyttades bort från koret och något senare ersattes av gipsfigurer utförda 1832 av bildhuggaren Johan Niclas Byström.

Emellertid angreps de med olämpligt material reparerade murarna av tidens tand, och fasadens dekorationer vittrade sönder. Arkitekten och konsthistorikern Carl Georg Brunius, professor i Lund, gjorde upp ett restaureringsförslag, där han visade en för sin tid ovanlig hänsyn mot byggnadsverkets egenart. På hans rekommendation anförtroddes restaureringen åt bröderna August & Johan Robert Nyström i Hållingstorp. De utförde under åren 1849–1869 omfattande arbeten inkluderande bland annat reparation av samtliga portaler. Taktäckningen ändrades till skifferbeklädnad.

Tornet fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad 1877–1886 av arkitekten Helgo Zettervall. Med sina 109 meter blev kyrkan då Sveriges högsta byggnad fram till 1890-talet då Uppsala domkyrka fick sina nya torn.[3] Kyrkan försågs med gasbelysning, som kvarstod till 1932, då den ersattes av elektrisk belysning.

1958 var det dags för ny restaurering, då ny värmeanläggning installerades, väggar och pelare rengjordes och golven renoverades delvis. 1965–1967 genomfördes en större renovering, och kyrkan återfick 1600-talets takform och korets spiror, som tagits bort i slutet av 1700-talet. Taket återfick kopparbeläggning. Över huvudingången i väster finns i tympanonfältet en större mosaik med motivet "Kristus Allhärskaren" utförd 1985 av konstnären Bengt Olof Kälde efter en programidé av biskop Martin Lönnebo.

Domkyrkans klockor[redigera | redigera wikitext]

Domkyrkan har alldeles sannolikt haft betydligt fler klockor än de nuvarande fyra men efterforskningar i olika invantarieförteckningar ger få eller inga ledtrådar. Troligt är att kyrkan genom 1531 års klockskatt tvingats frånhända sig medeltida kyrkklockor. Innan det Hårlemanska tornet stod färdigt 1755 hängde klockorna i den nu rivna och i södra domkyrkoparken belägna klockstapeln. Den revs samma år "mycket förfallen och bristfällig". Klockorna upphängdes i tornet 1755 där de ringde första gången på Allhelgonadagen samma år.

Storklockan[redigera | redigera wikitext]

Storklockan är, med en vikt på ungefär 617 kg (30 skeppund, 4 lispund och 12 marker), domkyrkans största kyrkklocka. Dess gjutning möjliggjordes genom frikostiga donationer från bland andra, biskop Jonas Kylander, domprost Magnus Haraldi och organist Anders Månsson. Även adeln bidrog till insamlingen. För att nämna några, Gabriel OxenstiernaSturefors, Sven RibbingGrensholm och Nils BielkeÅkerö. Efter en misslyckad omgjutning år 1667 överlämnades klockan nästanföljande år till klockgjutare Peter Eliesson i Linköping. 91 år senare, 1759, rasade klockan första gången och "måste nödwendigt omgjutas", något som finns berättat om på klockan. Det står:

Gudi till aehra och församblingen till nytta guten i Linkiöping af Peter Eliesson Dant Anno MDCLXVIII och thaer omguten af Elias Fries Thoresson Ao MDCCLXIV

Påskdagen den 7 april 1844 störtade klockan ånyo, under pågående själaringning för kung Karl XIV Johan; dock utan att ta skada. Den upphängdes återigen på sin rätta plats kort därefter.

En latinsk inskription är klockans klingande budskap, översatt till svenska, lydande:

Helig, helig, helig är Herren Sebaoth. Hela jorden är full av Hans härlighet

S:t Larsklockan[redigera | redigera wikitext]

Kyrkans näst största klocka, S:t Larsklockan, skänktes i början av 1600-talet av Sankt Lars kyrka för att gengälda domkyrkoförsamlingen som upplät lägerställen åt S:t Lars på den intilliggande kyrkogården. Gåvan emottogs och än idag utförs, som en gengäld för gåvan, två dagliga donationsringningar. Klockan är gjuten i Linköping 1624 och omgjuten i Norrköping 1711. Dess vikt anges till 11,5 skålpund. Vid omgjutningen, på initiativ av dåvarande biskop Haqvin Spegel, försågs klockan med följande två verser:

När konung Carl war wida känder,
När pesten smittat Sweriges länder,
När all Europa förde krig,
i Norrköping man giorde mig.

Jag är af gammal blefwen ny.
Mit liud kan höras up i sky;
Men när som folk til kyrkan går
Och genom trona thet förmår,
At bön och sång blir hörd af Gud,
Tå är thet bettre än mit liud.

Klockan är också prydd med Karl XII:s namnchiffer och aposteln Petrus, domkyrkans skyddspatron, nycklar.

Böneklockan[redigera | redigera wikitext]

Böneklockan, domkyrkans näst minsta klocka, gjuten 1693 i Stockholm av klockgjutare Michael Bader. Omgjuten 1794 i Linköping och 1914 i Stockholm.

Klockans ingraverade budskap lyder:

Då tiden ilskas mer och mer
Då jord med himlen dristar skämta,
Då werlden Herrans domar ser,
Som föga bättrings frukter hämta.
Då börjar jag i högre ton
Till Helgedomsens rätter kalla.
Kong Adolph som dem hägnar alla,
Mig nådigt stärckt ifrån sin thron.

Prästklockan[redigera | redigera wikitext]

Prästklockan är den äldsta av de fyra klockorna. Klockan, gjuten 1382, bar en idag utplånad holländsk inskription. Klockans namn härrör ifrån dess funktion att kalla katedralens präster, ofta bosatta i kyrkans omedelbara närhet, till tjänst i söndagens högmässa. Klockans idag synliga inskription berättar om klockans ursprungliga gjutningsår samt att den omgöts 1778 i Linköping av Joh. Åhman. Den berättar också att klockans vikt är 3 skeppund, 2 lispund och 7 marker.

Klockans ingraverade budskap lyder:

Ähra ware Gud i högden. Luc.2.

Klockringningsrutiner[redigera | redigera wikitext]

Klockverket är utrustat med ett, med urvisarna synkroniserat, system för tidsangivelse. Varje timme anges, genom ett automatiserat hammarslag, klockslagen enligt följande princip:

06:15 - ett hammarslag (första kvarten)
06:30 - två hammarslag (andra kvarten)
06:45 - tre hammarslag (tredje kvarten)
07:00 - fyra hammarslag (fjärde kvarten) + sju hammarslag på annan klocka (sjunde timmen)
07:15 - ett hammarslag (första kvarten)
etcetera...

Varje morgon och kväll, klockan 9:00 och 18:00, utför S:t Larsklockan en fem minuter lång och automatiserad donationsringning.

Hur klockringningen utformas, beroende på typ av förrättning och gudstjänst, finns noggrant specificerat. Samtliga fyra klockor ringer samtidigt enbart under jul- och påskhelgen.

Ringning[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen sköttes ringning manuellt. Det finns belägg för att så många som sju ringkarlar tjänstgjort för att sköta denna syssla. I samband med kyrkans elektrifiering blev klockringningen elektriskt styrd men det dröjde flera år innan manövertavlan nedflyttades i kyrkorummet. I samband med kyrkans renovering ersattes år 2003 den äldre manöverpanelen. Klockringningsfunktionerna integrerades då i ett digitalt styrsystem för ljus och ljud. Styrningen sker idag med pekskärmar.

Den moderna kyrkan[redigera | redigera wikitext]

Del av Mariafönstret i koret.
Altaret i ett av sidokapellen.

De senaste åren har en omfattande renovering av kyrkan genomförts till en kostnad av cirka 60 miljoner kronor. Under domkyrkoparken har man byggt stora underjordiska lokaler (förråd, körrum, kök, verkstad med mera). Bland de mest genomgripande förändringarna i kyrkorummet kan nämnas återflyttandet av predikstolen (två pelare västerut), borttagande av bänkarna i sidoskeppen, byggande av korstolar i högkoret och omplacering av flera gravstenar. Man har även investerat i ett nytt, digitalt styrsystem för ljud-, ljus- och klockringningsfunktioner.

Så här är Linköpings domkyrka beskriven i byggnadsregistret:

"Linköpings domkyrka är en treskeppig hallkyrka, långhus i sex travéer, med senromanskt tvärskepp och västtorn. Det sengotiska, polygonala koret är försett med omgång och tre radiellt utskjutande, polygonala kapell, det mittersta flankeras av två mindre torn. Västtornet har lägre sidobyggnader, sakristia och väntrum, och kröns av en spira. Fasaderna indelas av strävpelare och pryds av blindarkader. Byggnadsmaterialet är främst kalksten från Vreta, kalkstensklätt tegel i västpartiet. Koret är försett med valv i olika stjärnformer, långhuset täcks av kryssvalv."
Domkyrkans torn, ritat av Helgo Zettervall.

Inventarier[redigera | redigera wikitext]

  • Krucifix från verkstad i Östergötland under 1300-talets första tredjedel, (bild).

Musik[redigera | redigera wikitext]

Det är oklart vilken orgel som var den första i Linköpings domkyrka men det är belagt att biskop Brask lät bygga en orgel år 1523. En mycket berömd orgelbyggare, Johan Niclas Cahman, byggde år 1733 en orgel på 28 stämmor, och dess fasad är densamma som står framför nuvarande läktarorgel. År 1887 byggde Carl Elfström från Ljungby en orgel åt Linköpings domkyrka.

Orglar[redigera | redigera wikitext]

Läktarorgeln[redigera | redigera wikitext]

Läktarorgeln är byggd av G Setterqvist d.ä., A. Österdahl och B. Göransson, år 1929. Orgeln har 61 stämmor med cirka 3600 ljudande pipor fördelade på tre manualer och pedal. Fasadpiporna är stumma. Den disponerades och avsynades av professor Otto Olsson och genomgick en omfattande städning och generalstämning hösten 2007.

Disposition - Läktarorgeln:

Manual I C-a3 Manual II C-a3 Manual III C-a3 Pedal C-g1
Principal 16´ Avdelning A Gedackt 16´ Principal 16´
Borduna 16´ Principal 8´ Basetthorn 8´ Violon 16´
Principal 8´ Fugara 8´ Violin 8´ Subbas 16´
Gamba 8´ Flûte harmonique 8´ Salicional 8´ Ekobas 16´ (transmitterad)
Dolce 8´ Oktava 4´ Aeoline 8´ Quinta 12´
Flauto doppio 8´ Quinta 2 2/3´ Voix céleste 8´ Violoncelle 8´
Flauto major 8´ Flageolett 2´ Rörflöjt 8´ Borduna 8´
Flautino 4´ Ters 1 3/5´ Salicet 4´ Oktava 4´
Oktava 4´ Cornett 4 chor Flüte octaviante 4´ Kontrabasun 32´
Oktava 2´ Nasard 2 2/3´ Basun 16´
Cornett 5 chor Avdelning B (inom crescendoskåp) Waldflöjt 2´ Trumpet 8´
Mixtur 4 chor Kvintadena 16´ Harmonica aethera 3 chor Trumpet 4´
Trumpet 16´ Gedackt 8´ Euphone 8´
Trumpet 8´ Kvintadena 8´ Oboe 8´ Trumpet 8´
Gemshorn 4'
Hålflöjt 8´ Högtrycksavdelning (på särskild väderlåda) Trumpet 8´
Dulcian 16´ Stentorfon 8´
Clarinette 8´ Prestant 4´
Corno 8´ Tuba mirabilis 8´
Clairon 4´

Koppel: P/I, P/II, P/III, II/I, III/I, III/II, 4´I/I, 16´II/I, 16´III/III Maskinkoppel I, Maskinkoppel II

Kollektiver: Piano, Mezzoforte, Forte, Tutti 4 fria kombinationer (mekaniskt inställbara)

Barkermaskin: I, II

Svällare: II, III

Registersvällare

Mekanisk/pneumatisk traktur, rörpneumatisk registratur. Rooseweltlådor. Orgeln är bevarad i praktiskt taget ursprungligt skick. Tidigare stämma Gamba 16´ (Man II) är utbytt mot Ters 1 3/5´.

Kororgeln[redigera | redigera wikitext]

Kororgeln är byggd av P G Andersen, (Danmark), 1973. Orgeln används flitigt när gudstjänst firas vid centralaltaret eller högaltaret.

Disposition - Kororgeln:

Manual I Huvudverk Manual II Bröstverk Pedal
Principal 8´ Gedakt 8´ Subbas 16´
Spidsfløjte 8´ Kobbelfløjte 4´ Principal 8´
Oktav 4´ Spilfløjte 2´ Gedakt 8´
Dækfløjte 4´ Nasat 1 1/3´ Qvint 5 1/3´
Oktav 2´ Scharf II Fløjte 4´
Mixtur V Regal 8´ Basetthorn 8´
Trompet 8´ Tremulant Fagot 16´

Generalkoppel: Man II/Man I, I/Ped, II/Ped

Svällarluckor för bröstverket

Orgeln i Mariakapellet[redigera | redigera wikitext]

Orgeln är byggd av P G Andersen, Danmark.

Disposition - Orgeln i Mariakapellet:

Manual I
Spilflöjt 8´
Gedakt 8´
Rörflöjt 4´
Principal 2´
Sordun 16´
Mixtur II

Bihängd pedal

Svällarluckor

Continuoorgeln[redigera | redigera wikitext]

Continuoorgeln är byggd av Henk Klop Orgelbau (Holland), 2001. Orgeln är donerad av Würtembergs Stiftelse. Continuoorgeln är utrustad med en flyttbar klaviatur, så att man kan spela i klingande tonhöjd: a1 = 415 Hz (lågstämt), 440 Hz (normalt) och 465 Hz (högstämt).

Disposition - Continuoorgeln:

Gedackt 8´
Flöjt 4´
Principal 4´
Flöjt 2´
Quint 1 1/3´

Domkyrkoorganister[redigera | redigera wikitext]

Period Namn Levnadstid
1705-1711 Johan Adam Horneyer
1754–1787 Johan Miklin
1789–1802 Johan Adolph Mecklin
Zacharias Köhler
1814–1854 Eric Dahlman 1776-1854
1854–1858 Wilhelm Gnosspelius 1809-1887
1859–1879 Jonas Fredrik Törnwall 1819-1889
1887-1905 Fredrik Thorselius 1845-1905
1905–1950 Ragnar Darell 1877-1975
1969–1987 Uno Sandén 1924-2013
Staffan Björklund
2000– Lars Åberg 1948-

Ensembler[redigera | redigera wikitext]

Ensemble Dirigent Beskrivning
Accentus Lars Åberg Ungdomskör
Birgittakören Hans Edqvist Damkör
Domkyrkans Kammarkör Jörgen Ralphsson Kammarkör
Domkyrkokören Jörgen Ralphsson Blandad kör
Mathiaskören Hans Edqvist Manskör
Domkyrkans kammarorkester Torbjörn Köhl Kammarorkester

Källor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor och litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Cnattingius, Bengt (1963). Linköpings domkyrka. Linköpings stifts kyrkor. Domprosteriet, 99-0142747-9 ; 1. Linköping. Libris 324387 
  • Cnattingius, Bengt (1967). Linköpings domkyrka. Linköpings stifts kyrkor. Domprosteriet, 99-0142747-9 ; 1. Linköping. Libris 324389 
  • Erixon Sigurd, Liljeroth Erik, Arbman Holger, red (1958). Östergötland. Allhems bildböcker, 99-1379483-8. Malmö: Allhem. Libris 8075218 
  • Lindqvist Gunnar, Eckerdal Anders, red (2001). Katedralen i Linköping. Stockholm: Carlsson. Libris 8372219. ISBN 91-7203-384-3 
  • Petersson, Nils Erik (1992). Domkyrkan berättar: vägledning vid studiebesök i Linköpings domkyrka. Linköping: Akad. för kyrka och kultur i Linköpings stift. Libris 1407892 
  • Tigerström, Harald (1999). Linköpings domkyrkoklockor. Linköpings domkyrkas bokbord. Libris 2919770 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gerlach i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
  2. ^ Östergötland, sid 78
  3. ^ Linköpings första "skyskrapare", Gunnar Elfström, Östgöta Correspondenten 2006-04-13

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]