Svenska kyrkans fria synod

Från Wikipedia
Svenska kyrkans fria synod
Bildad1983
TypKristen organisation
Officiella språkSvenska
OrdförandeJonas Nilsson (2020)[1]
Webbplatswww.synoden.se

Svenska kyrkans fria synod är en organisation inom Svenska kyrkan som främst uppmärksammats i samband med frågan om kvinnors tillträde till prästämbetet, där de vill verka för organisatoriska ändringar till stöd för präster som inte anser sig kunna verka under en kvinnlig biskop.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Synoden bildades 1983 för att verka mot politiseringen av kyrkomötet som skedde 1982.[2] De två huvudfrågorna var kyrkans skiljande från staten, och att dopet skulle bli medlemsgrundande i Svenska kyrkan. Dessa frågor är dock knappast särskilt förknippade med synoden, istället har organisationen främst uppmärksammats i samband med frågan om kvinnors tillträde till prästämbetet. Synoden vill verka för att svenska kyrkan får biträdande biskop/ar, jämför Engelska kyrkans tidigare 'Flying bishops'"[3]; engelska kyrkans modell för att organisera de präster som inte anser sig kunna verka under en kvinnlig biskop.

Synoden vill verka som en brygga mellan olika konservativa kristna, enligt den egna terminologin "bekännelsetrogna", eftersom man har naturliga band till dem alla. På så sätt vill man vara en förbindelselänk mellan dem som har behov att markera mot Missionsprovinsen och dem som väljer att engagera sig i densamma. År 2006 hade synoden 550 medlemmar[4].

Synoden ses ofta som en högkyrklig organisation, men i synoden finns medlemmar från bland annat högkyrkligheten, gammalkyrkligheten, lågkyrkligheten (främst från Evangelisk luthersk mission) samt i viss utsträckning även læstadianismen.

Begreppet synod används om organisationen på riksnivå. På regional nivå används begreppet dekanat.

År 2016 bildade man en egen tankesmedja, Synodens Tankesmedja.[5]

Viktiga personer inom Svenska kyrkans fria synod[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Synodens webbplats, läst 6 juli 2020
  2. ^ TT (7 september 2003). ”Kvinnoprästmotståndare bildar stift”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/kvinnoprastmotstandare-bildar-stift. 
  3. ^ Synodens webbplats, framsidan, hämtad 2019-11-01
  4. ^ Svenska kyrkans Fria Synod står upp för Missionsprovinsen, Dagen 2006-03-31 hämtad 2019-11-01]
  5. ^ ”Synodens Tankesmedja”. Svenska kyrkans Fria Synod. https://synoden.se/tankesmedja/. Läst 21 maj 2021. 
  6. ^ Svenska kyrkans fria synod vill vara brobyggare Arkiverad 14 december 2014 hämtat från the Wayback Machine. av Tobias Bengtsson i Kyrka och Folk 2012-03-20

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]