Taggnäbbar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Taggnäbbar
Brun taggnäbb (Acanthiza pusilla)
Brun taggnäbb (Acanthiza pusilla)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Underordning Passeri
Överfamilj Meliphagoidea
Familj Taggnäbbar
Acanthizidae
Vetenskapligt namn
§ Acanthizidae
Auktor Sundevall, 1872
Släkten
14, se text
Smånäbb (Smicrornis brevirostris)
Smånäbb (Smicrornis brevirostris)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Taggnäbbar (Acanthizidae) är en familj med tättingar som bland annat omfattar grupperna gerygoner, busksmygar och taggnäbbar. De är små till medelstora tättingar där den minsta, smånäbb som också Australiens minsta tätting, mäter 8 cm och den största, lotsfågel, mäter 19 cm. Familjen har korta rundade vingar, smala näbbar, långa ben, och kort stjärt. Merparten har olivfärgad eller brun fjäderdräkt men vissa har partier av klarare gult.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Taggnäbbar förekommer i Australien, Indonesien, på Nya Zeeland och på öar i sydvästra Stilla havet. Flest arter finns i Australien och på Nya Guinea där Australien har 35 endemer och Nya Guinea 15. En art vardera finns på Vanuatu, Nya Kaledonien och Salomonöarna, och tre arter på Nya Zeeland, vilken inkluderar en endemisk art på Chathamöarna och en på Norfolkön. I Asien finns de två arter, en i Indonesien och en på Filippinerna och på angränsande asiatiska fastlandet. De flesta arter är stannfåglar förutom gerygonerna.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Taggnäbbarna förekommer i en rad olika habitat, från regnskog till torra öknar. Merparten födosöker till största delen i undervegetation, och de lever främst av insekter. De flesta äter även frön i mindre utsträckning men för de tre arterna i släktet Aphelocephala utgör det huvudfödan. Vissa arter lever även av frukt, och andra föredrar sekretet från savsugande insekter och även just den typen insekter. Ett fåtal arter förekommer inte i i undervegetation, som smånäbben, som födosöker i trädtopparna, eller klippsångaren som mest lever på marken. De arter som lever i regnskog lägger ett eller två ägg per kull medan arter i öken och på Tasmanien lägger tre eller fyra. Taggnäbbarna skiljer sig från övrig tättingar då de ruvar äggen under lång tid.[1] Utöver detta kläcks även äggen samtidigt och dödlighet inom kullen är sällsynt. Taggnäbbarna är relativt långlivade och flera arter blir över tio år i vilt tillstånd.[2] Kooperativ häckning förekommer hos smånäbben och i mindre utsträckning hos alla vitmaskar och merparten av Sericornis[3] och Acanthiza.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Merparten taxa kategoriserad som livskraftig (LC). En art - Lord Howegerygone (Gerygone insularis) - dog ut i början på 1930-talet på grund av predation av introducerade svartråttor. Norfolkgerygone (Gerygone modesta) kategoriseras som sårbar (VU) och Brunbandad vitmask (Aphelocephala pectoralis) kategoriseras som nära hotad (NT).

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Fläckig busksmyg (Pyrrholaemus sagittatus).
Vitbrynad busksmyg (Sericornis frontalis).
Långnäbbad gerygone (Gerygone magnirostris).
Brun gerygone (Gerygone mouki).

Gruppens taxonomiska hemvist har varit omdiskuterad. Tidigare har de bland annat placerats i den stora familjen Blåsmygar (Maluridae). Sibley-Ahlquists taxonomi (1990) placerade gruppen som underfamiljen Acanthizinae inom familjen Pardaloter (Pardalotidae). Sentida studier indikerar att gruppen bäst beskrivs som en egen familj.[5][6] Borstsmygarna (Dasyornithidae) placeras idag antingen som underfamilj inom taggnäbbarna eller pardaloterna, eller som en egen familj.[6]

Om borstsmygarna inte placeras i familjen taggnäbbar består familjen av de två underfamiljerna Sericornithinae och Acanthizinae[6], 14 släkten och ett 60-tal arter.

Familj Acanthizidae

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ricklefs, R.E.; “Sibling competition, hatching asynchrony, incubation period, and lifespan in altricial birds”; in Power, Dennis M. (editor); Current Ornithology. Vol. 11. ISBN 9780306439902
  2. ^ Garnett, Stephen (1991). Encyclopaedia of Animals: Birds. London: Merehurst Press. sid. 197. ISBN 1-85391-186-0 
  3. ^ Gardner, Janet; “Life In the Slow Lane: Reproductive Life History of the White-Browed Scrubwren, An Australian Endemic” in The Auk; 117(2), 479-489 (2000)
  4. ^ See “Old endemics and new invaders: alternative strategies of passerines for living in the Australian environment”
  5. ^ Christidis & Boles, 1994
  6. ^ [a b c] Schodde & Mason, 1999

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Christidis, L., and W.E. Boles (1994) The taxonomy and species of Birds of Australia and its territories. R.A.O.U. Monograph 2: 1-112.
  • del Hoyo, J.; Elliot, A. & Christie D. (editors). (2007) Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions. ISBN 978-84-96553-42-2
  • Mason, Ian J. & Schodde, Richard (1999) The Directory of Australian Birds: Passerines. ISBN 978-0-643-06456-0
  • Sibley, C.G., and J.E. Ahlquist (1990) Phylogeny and Classification of Birds: A Study in Molecular Evolution. Yale Univ. Press, New Haven, CT. ISBN 978-0-300-04085-2