Tandvård

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dentistry.jpg

Tandvård är klinisk behandling av tänder, munhåla och käksystem (tuggapparaten inklusive käkleder). Inom odontologi (tandläkarvetenskap) i Sverige finns åtta specialistgrenar. Förekommande yrkesgrupper inom allmäntandvården är: tandläkare, tandhygienist, tandsköterska.

Dessutom finns tandtekniker som arbetar på tandteknisk laboratorium och färdigställer kronor, proteser och broar, s.k. "bryggor", enligt anvisning från tandläkare. Tandvård kan vara profylaktisk, kurerande eller palliativ. Tandvården i Sverige bedrivs dels av landstingen via Folktandvården och dels av privattandläkare.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Tandvårdens begynnelse[redigera | redigera wikitext]

Att laga och förädla tänder är en mycket gammal företeelse. Redan hos Cro Magnon-människan som levde för cirka 25 000 år sedan har man funnit skador på tänderna. Både de gamla egyptierna och sumererna brukade tandvård – och så sent som år 2006 fastslog den franska antropologen Roberto Macchiarelli (journalist hos den brittiska tidningen "Nature") att människan borrade i tänder redan för 9000 år sedan; baserat på undersökning av tänder/käkar funna i Pakistan. Macchiarelli fann nio skelett (daterade till 7000-5000 f.Kr.) på vilka sofistikerat tandarbete (borrhål på som mest 3,5 mm) kunde registreras.

Tandvård i det gamla Egypten[redigera | redigera wikitext]

Den grekiska historiken Herodotos berättar om den första namngivna tandläkaren som levde. Han hette Hesy-re och levde i Egypten cirka 2650 f.Kr. Det forna Egyptens tandvård innehöll dock en del element som inte används idag, magi och annan vidskepelse användes rikligt. Ptah var den egyptiska guden som tillskrevs makten över munnen - däri inkluderat mänskligt tal/läten. I Egypten återfinner vi även Ebers papyrus (cirka 1700-1500 f.Kr.) som berättar om olika tandsmärtor/skador och vilka metoder som rekommenderades för att mildra/bota dessa.

Tandvård i Sumer[redigera | redigera wikitext]

Även om egyptierna var tidiga med sin kunskap om munhygien kommer det allra första, nedskrivna tecknet på tandvärk från Sumer, där man 5000 f.Kr. skriver om "tandmasken" som ansågs vara det som orsakade tandröta.

Tandvård i Grekland och Rom[redigera | redigera wikitext]

Den grekiska läkaren Asklepios (cirka 1300-1200 f.Kr.) tillskrivs ofta bedriften att vara den första som avlägsnade skadade/döda tänder från patientens mun.

En romersk medicinare vid namn Celsus (100 f.Kr.) behandlade och forskade kring problem som blödande tandkött och dålig andedräkt, och arabiska medicinare poängterade vikten av att hålla tänderna rena – genom skrapning/borstning av dessa, och regelbundna munsköljningar.

Tandvård i Medeltidens Europa[redigera | redigera wikitext]

I medeltida Europa hade de rika tillgång till kringfarande tandläkare som gjorde hembesök. De fattiga fick däremot nöja sig med behandling på öppet torg, där tandläkarna utgjordes av amatörer som även erbjöd patienterna hårklippning med mera. Enligt Italienska källor från 1300-talet använde sig landets dåtida tandläkare sig av guld- och blyfyllningar. Den franska kirurgen Pierre Fauchard (1678-1761) som brukar kallas "den moderna tandvårdens fader" beskrev munnens anatomi, symptom, behandling och så vidare i flera böcker.

Se även[redigera | redigera wikitext]