Asklepios

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Asklepios

Asklepios är läkekonstens gud inom den grekiska mytologin, dock ursprungligen benämnd hero, dvs en "halvgudomlig" människa.

Myten[redigera | redigera wikitext]

Enligt myten är han son av Apollon, medan modern beroende på källa är endera nymfen Arsinoe eller den thessaliska prinsessan Koronis, och han lärde sig läkekonsten hos kentauren Keiron. Gudinnan Athena gav Asklepios blodet från gorgonen Medusa, med vilket han sedan kunde bota sjuka och även återuppväcka de döda. Hans förmåga att återföra de döda till livet ledde till en konflikt med dödsguden Hades, en konflikt som slutade med att Zeus dödade Asklepios med en åskvigg. Med hjälp av fadern Apollon återuppstod dock Asklepios. Han fick flera söner samt dottern Hygieia (se hygien).

Den heroiska bakgrunden[redigera | redigera wikitext]

Enligt vissa forskare kan Asklepios ha varit en verklig grekisk människa, en föregångare till efterföljande pionjärer inom läkekonstens utveckling, såsom Hippokrates, och med enastående kunskaper och förmågor inom såväl hälsa och läkekonst som inom den andliga världen och dess samspel med människans jordiska tillvaro, och han benämndes i tidigare antika källor (bl a Homeros, Ovidius, Platon) såsom en hero, dvs en mänsklig hjälte med till synes övermänskliga förmågor, och han sägs skall ha levat på 500-talet f.Kr., och senare enligt legenden också återuppstått på Jorden och fortsatt sin syssla. Först senare blev han, som många andra hjältar, mytologiserad såsom en gud, varvid ett antal tempel restes över honom och en mycket omfattande dyrkan inleddes över den antika världen kring Medelhavet, men han kom aldrig att riktigt räknas in bland de vanliga olympiska gudarna, utan räknades som en "specialgud" inom helandets område. Dock värderades han ofta med Zeus och Apollon som en av de tre högsta i världsalltet, som en världsfrälsare, och dyrkan av honom blev mycket riktigt en svår konkurrent till den senare framväxande kristendomen. Hans äldsta kända hem var i grekiska Trikala i Thessalien.

Verksamhet och läkekonstens symbol[redigera | redigera wikitext]

En speciell helande metod han introducerade var sk inkubation, dvs patienten helades genom drömterapi och gudomlig vägledning under sömn eller meditation i särskilda tempelbyggnader på heliga platser, och ett huvudcenter för verksamheten upprättades i Epidauros i Argolis. Dit vallfärdade människor i stora mängder, och liknande centra skapades på många platser som Aten och Kos, där en känd medicinsk skola fanns, och där bl a Hippokrates senare utvecklade sin verksamhet utifrån denna grund. Även delar av den antika grekiska teatern sägs ha använts som en psykologisk helande och renande metod i linje med denna verksamhet.

Så inflytelserik var Asklepios gärning, att än i dag den internationella symbolen för läkekonsten och medicinsk vetenskap är den sk asklepiosstaven, där en orm ringlar sig uppför en stav (nära besläktad med kaducén, där två ormar ringlar uppför en stav), och den kan ses t ex i symbolen Star of Life. Även dottern Hygieia gav upphov till en symbol där en orm slingrar sig upp kring en skål, och detta är farmakologins internationella symbol. Ormen var inte en ovanlig symbol för andlig eller gudomlig kraft i antik tid, många gudar förknippades med ormattribut, och i senare kult (bl a i Rom) avbildades Asklepios ofta själv i ormgestalt.

Asklepiades - hederstitel och efterföljare[redigera | redigera wikitext]

Asklepios har också givit upphov till en hederstitel för vissa efterföljande antikens läkare: Asklepiades. Mest känd av dessa är den i Rom verksamma Asklepiades från Prusa i Bitynien (100-talet f.Kr.), som utvecklade en cell-lära och grundade den sk solidarpatologien, som ansåg att sjukdomar kom av förändringar i kroppens fasta, "energi-atomära" delar, till skillnad från Hippokrates sk humoralpatologi, som syftade på förmodade förändringar i kroppens flytande vätskor.

Aesculapius[redigera | redigera wikitext]

Aesculapius var romarnas namn på Asklepios. På Tiberön i Rom finns rester av ett tempel helgat åt Aesculapius. Efter att i ormgestalt ha räddat staden Rom från pesten 293 f.Kr. betraktades han som stadens beskyddare. Aesculapius har i sin tur försvenskats till eskulap, ett något gycklande epitet för läkare.

Referenslitteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Asclepius: a collection and interpretation of the testimones (2 volymer), Emma och Ludwig Edelstein (1945)
  • Svensk Uppslagsbok (1948)



Se även[redigera | redigera wikitext]