Taraškievica, (tarasjkevitsa, taraškievica: тарашкевіца, vitryska: тарашкевіца, клясычны правапіс (taraškievica, klassisk stavning)) är en variant av vitryskan, både grammatiskt och språkligt sett. Språket är det språk som talades före den vitryska formen 1933. Språket standardiserades av Branislaŭ Tarasjkevitj under början av 1900-talet, varefter det russifierades. Versionen från tiden före russifieringen, det som kallas taraškievica, är fortfarande aktiv och talas av många intellektuella vitryssar.
Namnet kommer från Tarasjkevitjs standardisering och är tänkt att betona hans arbete, och kan ha tillkommit redan före andra världskriget. Efterledet klassisk stavning lades till av Vintsuk Viatjorka runt 1994 för att särskilja det från vitryskan. Genom publicerandet av boken "a classic Belarusian spelling. Code of Practice" normaliserades och standardiserades språket vidare. 27 april2007 gav IANA språket namnet tarask.
