Serbiska

Wikipedia

serbiska (српски)
Talas i:	Serbien, Montenegro, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Slovenien samt andra stater främst på Balkan
Region:	Balkan
Antal talare:	12-13 miljoner
Status:
Klassificering:	indoeuropeiskt slaviskt sydslaviskt serbiska
Officiell status
Officiellt språk i:	Serbien, Montenegro, Bosnien och Hercegovina
Språkmyndighet:	Nämnden för standardisering av det serbiska språket
Språkkoder
ISO 639-1	sr
ISO 639-2	scc (B)/srp (T)

Serbiska (српски eller srpski) är ett sydslaviskt språk som är officiellt språk i Serbien, Montenegro samt i Bosnien och Hercegovina (särskilt viktigt i Republika Srpska). Serbiska kallas även ibland för serbokroatiska, vilket dock är felaktigt. Språket skrivs med såväl det kyrilliska alfabetet som det latinska alfabetet.

Det serbiska skriftspråket har i likhet med bosniskan, kroatiskan och serbokroatiskan sin grund i den sydslaviska štokaviska dialekten. Denna delas i sin tur in i fyra dialekter, som kan identifieras även i dagens serbiska: ekaviska, jekaviska, ijekaviska och ikaviska. Serberna i östra Hercegovina, Bosnien, västra Serbien, delar av Montenegro, Dalmatien, Krajina och andra områden använder den ijekaviska dialekten. Ekaviska talas i norra Serbien, norr (Vojvodina) och söder (Šumadija) runt och i Belgrad och anses vara standardformen för serbiskan. Det serbiska språkets reformator, Vuk Stefanović Karadžić (1787-1864), försökte ena de olika serbiska dialekterna genom att införa den östhercegovinska dialekten som bas för litteraturspråket. Detta på grund av att Karadžić själv kom från Hercegovina. Östra Hercegovina räknas som den ijekaviska dialektens vagga.