Kroatiska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
kroatiska
hrvatski
Talas i Kroatien Kroatien
Bosnien och Hercegovina Bosnien och Hercegovina
Serbien Vojvodina
Österrike Österrike (Burgenland)
Slovenien Slovenien
Ungern Ungern
Italien Italien (Molise)
Montenegro Montenegro
Region Sydöstra Europa
Antal talare ca 6,2 miljoner
Klassificering Indoeuropeiskt

 slaviskt
  sydslaviskt

    Kroatiska
Officiell status
Officiellt språk i KroatienKroatien
Bosnien och Hercegovina Bosnien och Hercegovina
Serbien Vojvodina
Montenegro Montenegro
Österrike Österrike (Burgenland)
Italien Italien (Molise)
Språkmyndighet Institut za hrvatski jezik i jezikoslovlje
Språkkoder
ISO 639-1 hr
ISO 639-2 hrv
SIL hrv

Kroatiska (hrvatski) är ett sydslaviskt språk som är nära besläktat med bosniskan och serbiskan och ingår i den sydvästslaviska språkstammen. Det sorterades förr in under det kontroversiella samlingsnamnet "serbokroatiska" som avskaffades officiellt 1991 då den sydslaviska federationen Jugoslavien upplöstes.

Kroatiska är idag officiellt språk i Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Vojvodina i Serbien, Burgenland i Österrike, Molise i Italien och i Montenegro. I samband mer Kroatiens EU-inträde den 1 juli 2013 blev kroatiska Europeiska unionens 24:e officiella språk.

Språkfamilj[redigera | redigera wikitext]

Kroatiskan är nära besläktad med bosniskan och serbiskan. Dessa tre och slovenskan ingår i den sydvästslaviska språkstammen. Denna och den sydöstslaviska språkstammen, bestående av bulgariska och makedonska, utgör de sydslaviska språken.

Alfabetet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kroatiska alfabetet

Kroatiskan använde sig först av glagolitiska alfabetet och sedan det kyrilliska (det så kallade bosnisk kyrilliska alfabetet), för att sist över gå helt till latinsk skrift, dock utan några modifieringar som gällde generellt för hela språket. Lingvisten och språkreformatorn Ljudevit Gaj skapade 1830 det kroatiska alfabetet som består latinska bokstäver efter tjeckisk modell. Gaj uppfann och införde även bokstäverna , Nj och Lj som är så kallade digrafer som ska betraktas som en bokstav och ska alltid skrivas tillsammans. Ganska snart infördes även bokstaven Đ (utt. dje) till alfabetet.

Kroatiska alfabetet består av följande 30 bokstäver: A B C Č Ć D Đ E F G H I J K L Lj M N Nj O P R S Š T U V Z Ž

Kroatiskan tillämpar helt fonetisk skrift, följer fonologin och stavar alla ord precis som de uttalas. Detta var en standardisering som den serbiske språkreformatorn Vuk Karadžić under 1800-talet genomdrev i Serbien och som anammades även i Kroatien.

Text på serbiska skrivs med det kroatiska alfabetet, enligt ovannämnd modell, när man vill använda ett latinskt alfabet istället för det kyrilliska serbiska alfabetet.

Standardspråk och dialekter[redigera | redigera wikitext]

Kroatiska dialekter i Kroatien och områden i Bosnien-Hercegovina där kroater var i majoritet 1991.

Det kroatiska standardspråket fastställdes under 1800-talet. Man valde då att anta den štokaviska dialekten med underdialekten ijekaviska som uttalsform på ett centralt språkfenomen.

Det kroatiska skriftspråket går huvudsakligen tillbaka på den sydslaviska dialekten štokaviska, som talas av stora delar av Kroatiens befolkning och som även legat till grund för det bosniska och det serbiska skriftspråket. Inom det kroatiska språkområdet talas emellertid även kajkaviska och čakaviska, som är två dialekter som båda satt tydliga spår i dagens kroatiska standardspråk.

Čakaviska talas längst kustlandet, i Istrien, Kvarner och delar av Dalmatien. Kajkaviska talas i norra Kroatien, främst runt huvudstaden Zagreb och i regionen Zagorje. Štokaviska talas främst i Slavonien (östra Kroatien) och i större delen av Dalmatiens inland.

Det finns inom det kroatiska språket tre olika uttalsformer eller underdialekter som utvecklats ur den protoslaviska vokalen "jat" Ѣ. Förutom standardformen som kallas för ijekaviskt uttal, så finns ikaviskt uttal och ekaviskt uttal. Ikaviskt uttal talas idag i ett mindre område än tidigare men återfinns alltjämt bland annat i Istrien, Kvarnerbukten, Dalmatien, Zagora, Lika och på öarna i den kroatiska skärgården. Ekaviskt uttal talas än mindre utsträckning och begränsas till några få områden i Zagorje och Gorski kotar.

I Dalmatien, Istrien och längs den kroatiska kusten talas dialekter som bär likheter med italienskan i uttal och satsmelodi. Även en del lånord från italienskan förekommer. Detta är ett arv från det venetianska inflytandet vid Adriatiska havet. Andra delar av Kroatien och de kroatbebodda områdena i Bosnien-Hercegovina (det så kallade Herceg-Bosna) har i sin tur påverkats av andra språk. Norra Kroatien och Slavonien har påverkats av bland annat tyskan, ungerskan och serbiskan. Även några få turkiska lånord finns i kroatiskan men är mera förekommande i Bosnien-Hercegovina.

Burgenlandkroaterna, den kroatisktalande minoriteten i Burgenland, använder sedan 1800-talet ett delvis annorlunda kroatiskt skrift- och talspråk kallat burgenlandkroatiska. Burgenlandkroatiska och molisekroatiska är baserad på den čakaviska dialekten men molisekroaterna i Molise i Italien använder det traditionella kroatiska alfabetet.

Under de 82 år (1918-1990) som Kroatien tillhörde Jugoslavien agerade man på politisk nivå för att minimera skillnaderna mellan kroatiskan, bosniskan och serbiskan. Ett konstruerat namn för dessa tre språk, serbokroatiska eller kroatoserbiska, användes flitigt. Versionen kroatoserbiska användes i delrepubliken Kroatien. Förutom alfabetet skiljer sig kroatiskan och serbiskan från i ordförråd, grammatik och prosodi (satsmelodi) och från bosniskan främst i ordförråd och prosodi.

Grammatik[redigera | redigera wikitext]

Bašćanska ploča är en av de äldsta bevarade skrifterna på kroatiska med det glagolitiska alfabetet och daterar tillbaka till år 1000-talet.

Kroatiskans morfologi består bland annat av dess, liksom de flesta övriga slaviska språk, rika böjningssystem. Pronomen, substantiv, adjektiv och en del av den numerära deklinationen byter ändelse genom kasusböjning medan verben konjungerar efter person och tempus.

Substantiv har tre grammatiska genus (maskulinum, femininum och neutrum).

Verb delas in i två bredare grupper och har sju tempus. Kroatiskan använder infinitiv i mycket högre grad än serbiskan[källa behövs].

Kroatiskan saknar likt serbiskan både bestämd och obestämd artikel.

Kasus[redigera | redigera wikitext]

Kroatiska från år 1368.

Kroatiskan använder sig av följande sju kasus:

Språkträd[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikipedia
Wikipedia har en upplaga på Kroatiska.
Coat of arms of Croatia.svg Kroatienportalen — samlingssidan för artiklar om Kroatien på svenskspråkiga Wikipedia.