Temperamåleri

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Der Misanthrop, Tempera på linneduk, Pieter Brueghel d.ä., 1568

Temperamåleri (italienska, av latin temperare ’blanda’, ’röra ihop’) är ett målarsätt som från och med 1400-talet alltmer undanträngdes av oljemåleriet, men som återupptogs vid slutet av 1800-talet.

Tempera är ett medium som används för att binda olika former av pigment. Tempera omfattar äggula, gummi arabicum, lim och olja, det vill säga att begreppet tempera genom historien inte enbart omfattat äggula. Äggoljetempera har dock blivit synonymt med medeltida måleri, men faktum kvarstår att ägg mest användes i södra Europa medan norra Europa favoriserade olja och på djurbaserat lim.

Pigmentet (färgpulvret) binds med en blandning av ägg, lim och kasein (viktigt protein i mjölk). När färgen lagts på torkar den mycket snabbt, vilket gör det omöjligt att måla "vått-i-vått". Fina schatteringar och övergångar måste skapas genom flera lager som appliceras med parallella penseldrag. Färgskillnader mellan den våta och den torkade temperan gör det svårt att finna samma färgton, när man målar över.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Nordisk Familjebok Temperamåleri. [1]