Theodor Eicke
| Theodor Eicke | |
Theodor Eicke
med kragspeglar för SS-Obergruppenführer |
|
| Information | |
|---|---|
| Smeknamn | "Papa Eicke"[1] |
| Född | 17 oktober 1892 Hudingen, Elsass-Lothringen, Tyskland |
| Död | 26 februari 1943 (50 år) Mikhajlovka nära Orjol, Sovjetunionen |
| Begravningsplats | Zjytomyr |
| I tjänst för | |
| Försvarsgren | |
| Tjänstetid | 1909–1943 |
| Grad | |
| Befäl | |
| Slag/krig | Första världskriget Andra världskriget |
| Utmärkelser | |
| Relationer | Maka: Bertha Schwebel Barn: Irma (född 1916), Hermann (1920–1941) |
Theodor Eicke, född 17 oktober 1892 i Hudingen, Elsass-Lothringen, Tyskland, död 26 februari 1943 i Mikhajlovka nära Orjol, Sovjetunionen, var en tysk SS-Obergruppenführer, och general i Waffen-SS 1942. Han erhöll Järnkorsets riddarkors med eklöv 1942. Theodor Eicke är bland annat känd för att ha varit en av de två SS-officerare som under de långa knivarnas natt den 1 juli 1934 sköt ihjäl SA-chefen Ernst Röhm.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Eicke, som blivit avskedad som polis och under en tid varit intagen på Würzburgs psykiatriska klinik, blev 1933 kommendant i Dachau då anläggningen öppnades som Nazitysklands första koncentrationsläger. Han blev sedermera inspektör för samtliga koncentrationsläger och införde efter hand samma reglemente som i Dachau i alla läger och bytte ut SA-personalen mot SS-personal.
Natten mellan den 30 juni och 1 juli 1934 företog Adolf Hitler med stöd av SS en utrensning inom SA. Eicke och dennes adjutant, SS-Standartenführer Michel Lippert, var de två SS-officerare som i fängelset München-Stadelheim stod för mordet på SA:s chef Ernst Röhm, detta för att visa sin lojalitet gentemot Hitler och Reichsführer-SS Heinrich Himmler.[2] Under samma natt beordrade Eicke även mordet på den tidigare bayerske ministerpresidenten Gustav von Kahr.
Senare samma år blev Eicke chef för den nya myndigheten Inspektion av koncentrationslägren, IKL (ty: Inspektion der Konzentrationslager). Myndigheten inrättades av Heinrich Himmler för förvaltning och kontroll av SS:s läger.
Eicke grundade Waffen-SS-divisionen Totenkopf 1939 och ledde den 1939-1943, bland annat vid invasionen av Polen; han ersattes av Richard Glücks som inspektör. Efter att Eicke stupat på östfronten i samband med en flygning i spaningsplanet Fieseler Storch, slog sig en grupp frivilliga från hans division genom de sovjetiska linjerna för att hämta hans kropp.
Befordringar inom SS [redigera]
- SS-Mann: 29 juli 1930
- SS-Truppführer: augusti 1930 (Efter de långa knivarnas natt 1934 fick graden benämningen SS-Oberscharführer.)
- SS-Sturmführer: 11 november 1930 (Efter de långa knivarnas natt 1934 fick graden benämningen SS-Untersturmführer.)
- SS-Sturmbannführer: 30 januari 1931
- SS-Standartenführer: 11 november 1931
- SS-Oberführer: 26 oktober 1932
- SS-Brigadeführer: 30 januari 1934
- SS-Gruppenführer: 11 juli 1934 und Generaleutnant der Waffen-SS: september 1941
- SS-Obergruppenführer und General der Waffen-SS: 20 april 1942
Se även [redigera]
Källor [redigera]
- Klee, Ernst, Das Personenlexikon zum Dritten Reich. 2. Aufl. Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag 2007. ISBN 978-3-596-16048-8
Referenser [redigera]
- ^ ”Totenkopf Knights” (på engelska). totenkopf.co.uk. Arkiverad från originalet den 23 september 2011. http://www.webcitation.org/61vDkYA5n. Läst 15 januari 2011.
- ^ Gritschneder, Otto, ”Der Führer hat Sie zum Tode verurteilt...”: Hitlers "Röhm-Putsch"-Morde vor Gericht. München: Beck 1993, s. 32-36. ISBN 3-406-37651-7
Fördjupningslitteratur [redigera]
- Mann, Chris, SS-division Totenkopf: historien om dödskalledivisionen 1939-1945. Hallstavik: Svenskt militärhistoriskt bibliotek 2007. ISBN 978-91-85789-04-7