Askorbinsyra

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vitamin C omdirigerar hit. För artisten med detta namn, se Colleen Fitzpatrick.
Askorbinsyra
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namn (R)-3,4-dihydroxi-5-((S)-1,2-dihydroxietyl)furan-2(5H)-on
Kemisk formel C6H4O2(OH)4
Molmassa 176,124 g/mol
Utseende Vita eller blekt gula kristaller
CAS-nummer 50-81-7
SMILES OC=1C(OC(=O)C=1O)[C@@H](O)CO
Egenskaper
Densitet 1,65 g/cm³
Löslighet (vatten) 330 g/l
Smältpunkt 190 – 192 °C (sönderfaller)
Faror
LD50 3367 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Askorbinsyra, mer känt som C-vitamin, är en organisk syra och antioxidant.[1][2]

Askorbinsyra kan syntetiseras ur glukos av de flesta växter och djur. Människor, vissa apor, marsvin och några få andra djurarter har emellertid en enzymdefekt som gör att dessa saknar förmågan att producera eget C-vitamin. Istället måste då detta intas via kosten. Födoämnen som innehåller höga halter av C-vitamin är till exempel potatis, grönsaker, citrusfrukter, sura bär, paprika, nypon, svarta vinbär, röda vinbär, jordgubbar samt en del inälvsmat såsom lever och binjurar.

Askorbinsyra är värmekänsligt. Vid den långvariga varmhållning och upprepade uppvärmning som kan förekomma då mat distribueras från centralkök, bryts efterhand askorbinsyran ned. Matens värde som C-vitaminkälla minskar då.

1937 fick Norman Haworth Nobelpriset i kemi för sitt arbete med att utreda askorbinsyrans struktur (det delades med Paul Karrer som fick pris för sitt arbete med vitaminer).[3] Medicinpriset det året gick till Albert Szent-Györgyi för hans studier av askorbinsyrans biologiska funktioner.[4]

Askorbinsyra är vattenlösligt. Salter och estrar av askorbinsyra får ändelsen -at och kallas askorbater.

Askorbinsyra finns i livsmedelsbutikers kryddhylla. Som tillsats (antioxidationsmedel) i livsmedel har det E-nummer E 300.

Funktion i människokroppen[redigera | redigera wikitext]

C-vitamin är nödvändigt för bland annat bindvävens ämnesomsättning. Det underlättar järnupptagningen i magen (överför metalljonerna till enzymerna). Dess benägenhet att reducera ger askorbinsyran en antioxidativ effekt på andra ämnen i kroppen.

Rekommenderat dagligt intag (RDI) är enligt svenska normer 30 till 60 mg/dag (85/100 mg för gravida/ammande), vilket är lägre än de amerikanska normerna som ligger på 60-95 mg/dag. Det räcker dock med 10 mg/dag för att undvika skörbjugg. Se vidare RDI-tabell.

Lindrig brist kan ge blödningar i tandköttet (vilket kan leda till tandlossning), försämrad sårläkning, trötthet, muskelsvaghet, ökad risk för infektioner. Allvarlig brist av askorbinsyra ger skörbjugg.

Askorbinsyra är vattenlösligt, vilket gör att ett eventuellt överskott försvinner ur kroppen med urinet. Det finns exempel på att personer med benägenhet att bilda njursten får just njursten om de intar kroniskt stora mängder av askorbinsyra. [5]

Linus Pauling gjorde sig, efter att ha fått två Nobelpris för andra upptäckter, känd som livlig förespråkare för nyttan av intag av askorbinsyra i stora mängder. Han ansåg att C-vitaminintag i farmakologiska doser (större än RDI) kan mildra och förkorta exempelvis förkylningar. Enligt studier tycks C-vitamin kunna lindra förloppet vid förkylning.

Forskning har även bevisat att C-vitamin neutraliserar fria radikaler som annars förhindrar produktionen av kväveoxid i blodådrornas endotelceller. Detta medför att deras vasodileringsförmåga, eller flexibilitet, förbättras och därmed utjämnar högt eller lågt blodtryck mer effektivt.[6][7]

Reaktion i livsmedel[redigera | redigera wikitext]

Under våren 2006 fick allmänheten reda på att man upptäckt att en kemisk reaktion med en farlig produkt kan ske i livsmedel som innehåller askorbinsyra och natriumbensoat (E 211), typiskt läsk.[8] När dessa två reagerar under värme med varandra bildas det mycket carcinogena ämnet bensen. Det förekommer dock mycket diskussion om huruvida de bensenhalter som uppstår i dessa reaktioner är relevanta ur risksynpunkt eller ej, eftersom inga mätbara mängder förekommer i många undersökta läsker och det finns andra, större bensenkällor såsom trafik.[9][10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Antioxidanter, Göran Petersson, Chalmers tekniska högskola januari 2009
  2. ^ INCHEM: Ascorbic acid
  3. ^ Norman Haworth: Biography, nobelprize.org, läst 2012-12-26
  4. ^ The Albert Szent-Gyorgyi Papers: Szeged, 1931-1947: Vitamin C, Muscles, and WWII, National Library of Medicine, läst 2012-12-26
  5. ^ Svensk Urologisk förening: State of the art njursten
  6. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9631871
  7. ^ SBU:Att förebygga sjukdom med antioxidanter
  8. ^ Bensen i läsk kan ge cancer, Svenska Dagbladet 2006-02-24
  9. ^ Bensen - frågor och svar, Livsmedelsverket, läst 2012-12-26
  10. ^ Bensen i läsk - Bensoesyra (E 211) som konserveringsmedel, Chalmers tekniska högskola januari 2008