Tidningsanka

Tidningsanka (eller pressanka eller bara anka) är en publicerad "nyhet" som är medvetet^{[specificera källa]} falsk. "Ankor" publiceras av olika skäl, till exempel för att svärta ned meningsmotståndare eller för att förbättra försäljningsresultatet. Samma effekter kan ibland nås utan att tidningen tar till medvetna lögner, genom att man publicerar rykten utan att ha försökt kontrollera dessas riktighet. Om falsariet uppdagas, kan tidningen då försvara sig med att man har varit i god tro.

Ursprung och paralleller på andra språk

Uttrycket kommer ursprungligen från tyska (Zeitungsente), och är känt på svenska sedan 1800-talet. Det förekommer också på andra europeiska språk, till exempel danska (avisand). Man kan också jämföra med det franska donner des canards (ge ankor) med en något allmännare betydelse av lögner eller svindlerier. Liknande tyska uttryck går historiskt långt tillbaka. Martin Luther använde exempelvis uttrycket i formen blaue Ente (blå anka). Olika förklaringar till uttryckets uppkomst har föreslagits. Bland annat har det tyska Lugente ("lögnanka") anknutits till Legende (legend).

En annan förklaring ges i Ny Illustrerad Tidning 22 februari 1879. Enligt denna version skulle uttrycket uppstått då Bryssel-bon Égide Norbet Cornelissen hade publicerat en uppdiktad historia om ankor. "Huru stor ankornas glupskhet är visar ett med dem anstäldt experiment. Af ett tjog sådana utvalde man man en, sönderhackade henne med hull och hår samt gaf denna massa åt de 19 öfriga att äta. Så fortfor man att slagta och för medsystrarne framsätta den ena efter den andra, till dess blott en enda fans qvar, gödd med alla sina kamraters kött och blod". Denna historia blev vida publicerad i olika länder och dök även upp i Amerika 20 år senare.

Källor

Denna artikel bygger delvis på uppgifter från Svenska Akademiens ordbok (SAOB), och på den tyska wikipediaartikeln de:Zeitungsente (från 2007-06-06).

Se även

• Kvällstidningsord