Tredje ståndpunkten

Tredje ståndpunkten var en åsiktsinriktning inom svensk utrikespolitisk debatt under 1950-talet som innebar att man inte ville ta ställning för varken Sovjetunionen eller USA under det kalla kriget.

Bakgrund

Rörelsen hade en bakgrund i debatten efter Pragkuppen, det kommunistiska maktövertagandet i Tjeckoslovakien 1948. Eyvind Johnson, Vilhelm Moberg och andra ansåg att de svenska författarna borde uttala sitt stöd för demokratin i Tjeckoslovakien, men Författareföreningen (numera Sveriges Författarförbund) ställde sig tveksamt och menade att man inte brukade uttala sig i utrikespolitiska frågor. Styrelsen blev beskylld för att vara sovjetvänlig, och flera av dess ledamöter fick avgå.

Debattens start

Startskottet till debatten 1951 var Eyvind Johnsons vårtal till studenterna i Uppsala. Johnson angrep Sovjet, liksom svenska kommunister och Sovjetsympatisörer. Han hade under många år angripit olika diktaturer. Johnson fick stöd av Herbert Tingsten, som skrev ledarartiklar om ämnet i Dagens Nyheter. Tingstens inlägg samlades i skriften Tredje ståndpunkten - en orimlighet.

Bland Johnsons kritiker fanns Karl Vennberg. Han menade att Johnson givit en nidbild av Sovjet. Tonläget i debatten var hårt. Vennberg beskrev vårtalet som en "spark med SA-stövel", trots att Johnson varit en av de författare som tydligast tagit ställning mot nazismen. Vennberg å sin sida hade långt tidigare gjort tämligen nazivänliga uttalanden.

Vennbergs bidrag trycktes i skriften Tredje ståndpunkten, där också bland andra Artur Lundkvist, Werner Aspenström, Folke Isaksson och Sivar Arnér medverkade.

Källor

• Tomas Forser och Per Arne Tjäder Tredje ståndpunkten Kristianstad 1972
• Karl Vennberg (m fl) Den tredje ståndpunkten, Stockholm 1951
• Eyvind Johnson Personligt politiskt estetiskt, Stockholm 1992
• Herbert Tingsten Tyranniet begär förtroende, Stockholm 1992