Herbert Tingsten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Herbert Tingsten
Herbert Tingsten
Herbert Tingsten
Född 17 mars 1896
Järfälla, Sverige
Död 26 december 1973 (77 år)
Stockholm, Sverige
Yrke Statsvetare
Publicist
Författare
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Verksam 1923-1972
Ämnen Politik

Herbert Lars Gustaf Tingsten, född 17 mars 1896 i Järfälla, död 26 december 1973 i Stockholm, var en svensk statsvetare, liberal publicist och författare. Han innehade en professur i statsvetenskap vid Stockholms högskola 1935-1946 och var därefter chefredaktör för Dagens Nyheter 1946-1959.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Herbert Tingsten och Ingemar Hedenius.

Tingsten var son till gatudirektör Karl Tingsten (1863-1952) och Elin Bergenstjerna (d. 1910). Han gifte sig 1922 med Rina Emilia Lind, född 1895, med vilken han fick sitt enda överlevande barn Karin Gunilla ("Kaj"), född 14 juni 1922. Makarna skilde sig och han gifte sig 1926 med Gerd Dahlin (född 1898), dotter till stationsinspektor Emil Dahlin och Jenny Magnusson. Han var brorson till generalen och statsrådet Lars Tingsten. Tingstens dotterdotter Jill Tingsten Klackenberg har 2010 gett ut boken I skuggan av Tingsten : En släktberättelse.

Herbert Tingsten disputerade 1923 medan han var sekreterare i konstitutionsutskottet. Han varnade tidigt för de nazistiska idéer som spreds i Tyskland under 1930-talet, liksom för det kommunistiska hotet från Sovjetunionen.

Som statsvetare ägnade Tingsten sig åt forskning i svensk och utländsk författningshistoria, författningsrätt samt politisk idéhistoria. Mest produktiv var han inom området politiska ideologier. Han har här författat bland andra det idéanalytiska mästerstycket, "De konservativa idéerna", från 1939. Här visar han sin vidsträckta beläsenhet och en stilkonst och förmåga att ge korta och briljanta karakteristiker, där han ordnar ideologierna i mönster. Tingstens mest betydande ideologiska verk är, "Socialdemokratins idéutveckling", i två band från 1941. Tingstens vetenskapliga produktion var exceptionellt omfattande och rik på originella insatser. Han skrev över 50 böcker och över 1 000 artiklar. Tingstens memoarer Mitt liv [1] i fyra band (Nr 1.Ungdomsåren, 2.Mellan trettio och femtio, 3.Tidningen 46-52 och 4.Tio år 53-63) blev mycket uppmärksammade när de kom ut och sålde i stora upplagor.

Chefredaktörstiden[redigera | redigera wikitext]

Som chefredaktör för Dagens Nyheter blev Herbert Tingsten känd, som en av Sveriges mest debattvilliga och obarmhärtiga ledarskribenter genom tiderna,[2] men också som en av de retoriskt säkraste. Han angrep såväl kungahuset som statskyrkan och boxningssporten, han drev kampanj för Sveriges anslutning till NATO och förespråkade ett svenskt kärnvapen.[2] Tingsten tvekade inte att sätta vänskapsband på spel för principernas skull. Exempelvis gick han i en serie ledare till häftigt angrepp på vad han menade var FN:s "hyckleri" och flathet för diktaturer, vilket ledde till att hans vänskap med Dag Hammarskjöld fick ett slut.[2]

Tidvis drev Tingsten en hård kamp mot den socialdemokratiska regeringsmakten, som han beskrev som alltför inriktad på socialisering, inställsamhet mot östblocket och i motsvarande grad orimligt negativt kritiskt mot USA och Nato. Eftersom Tingsten, innan han blev chefredaktör på DN, hade varit socialdemokrat fick hans synpunkter särskilt genomslag på den offentliga arenan, och han visade också en ovanlig instinkt för vilka frågor som kunde lanseras med stark politisk laddning. I sina memoarer skriver han att Friedrich von Hayek med dennes Vägen till träldom (The Road to Serfdom, 1944) fick honom att ändra politisk ståndpunkt; före läsningen av denna hade han trott på en viss grad av planhushållning, det vill säga blandekonomi. Tingsten ändrade åsikt flera gånger i sitt liv och hade starka filosofiska, historiska och litterära intressen vilket också framträder tydligt i hans författarskap. I den tidigaste ungdomen hade han varit konservativ, sedan liberal verdandist. På 1920-talet gick han med i socialdemokraterna och tillhörde den vänsterradikala falangen av partiet. 1941 gjorde han dock upp med socialdemokratin i Den svenska socialdemokratiens idéutveckling, där han kritiserade att marxismens mål med socialisering glömts bort och han ifrågasatte partiets ideologiska värderingar. Idéerna om planhushållning skulle komma att återlanseras i Sverige några år senare, men då hade Tingsten ändrat uppfattning om ekonomiska styrmedel överlag. 1945 lämnade han partiet och blev liberal, vilket berodde på att han kommit att anse att socialism var oförenlig med medborgerlig frihet. Han blev dock aldrig formellt medlem av folkpartiet.[3]

Tingsten hade under sin tid på DN ett mycket stort publicistiskt inflytande; få svenska tidningsmän har lika starkt satt sin prägel på en hel epok. Han kom också att inspirera och föregripa mycket av den kritik som riktades mot socialdemokratin och kommunismen i hans livstid och senare. Den polemik som förts i Sverige om socialism, kommunism och svensk neutralitet sedan 1980-talet är ofta tydligt inspirerad av Tingsten och går tillbaka på hans uppgörelser med Tage Erlander, Karl Vennberg och Östen Undén och hans hat mot "anpassligheten". Per Ahlmark, som reservationslöst beundrade Tingsten, blev dennes förtrogne samtalspartner och följde med som assistent när Tingsten var gästprofessor i Wien. [källa behövs]

Tingsten publicerade 1952 ett antal artiklar i Dagens Nyheter på ämnet avideologisering. Denna tanke, som också omtalas som "Ideologiernas död", fick internationell uppmärksamhet i och med Daniel Bells bok The end of ideology som publicerades 1960.[4]

Utrikespolitiskt argumenterade Tingsten mot diktaturer av olika slag, framförallt kommunistiska diktaturer, men även apartheidregimen i Sydafrika. Från 1950-talet engagerade han sig starkt för Israel. Han var en stor vän av USA men starkt kritisk mot rasförtryck och den ökände senatorn och kommunistjägaren Joseph McCarthy.[2]

Republikanska klubben[redigera | redigera wikitext]

Tingsten var under 1950-talet en uppmärksammad medlem i Republikanska Klubben, en föregångare till nuvarande Republikanska föreningen (bildad hösten 1999).[källa behövs]

Avgång och tiden efter Dagens Nyheter[redigera | redigera wikitext]

Herbert Tingstens gravvård på Norra begravningsplatsen i Stockholm. Plattan i förgrunden.

Herbert Tingstens största politiska strid[2] ledde till att han avgick från chefredaktörsposten på Dagens Nyheter. Striden gällde ATP-frågan. Till en början stödde DN som vanligt folkpartiet, men Tingsten blev med tiden alltmer övertygad om att lagstadgad pension var nödvändigt. Detta ledde till svåra konflikter, med folkpartiledaren Bertil Ohlin, med DN:s styrelseordförande Tor Bonnier, med Olof Lagercrantz och med DN:s ägare Bonnierfamiljen[2]. I februari 1959[5] ledde brytningen med ägarfamiljen till att det beslutades, att Tingsten skulle avgå som chefredaktör den 31 december 1959. I mars, när Tingsten befann sig utomlands, lät DN:s styrelse publicera att chefredaktören skulle avgå.[6]

Efter sin tid som chefredaktör angreps Tingsten av sin efterträdare Olof Lagercrantz.[7] I augusti 1964 publicerade Lagercrantz en recension av den fjärde och avslutande delen av Tingstens memoarer, Mitt liv. Den kom som en chock för Tingsten och endast någon vecka senare svarade han med en replik i tidningen med rubriken "Avskedsbrev till Dagens Nyheter" och sade upp all framtida kontakt med sin gamla tidning.

"Det var en epok som gick i graven" med honom, skriver Ingemar Hedenius i biografin över Tingsten, "så stort är det tomrum han lämnade efter sig."[8] En del av Tingstens verk finns samlade i Ahlmarks bok Tyranniet begär förtroende (1992), och ett band av Dagens Nyheters historik bär titeln Tingstens tid.

Herbert Tingstens liberalism och hans avsky för totalitära regimer, kom till uttryck i hans envisa kamp mot diktatoriska ideologier, främst de stora drakarna kommunismen, fascismen och nazismen. En av hans första åtgärder vid tillträdet som chefredaktör på Dagens Nyheter, var klargörandet att kommunistiska stater skulle benämnas som sådana och inte med någon omskrivning.[9] Tingsten kom för detta att utsättas för hård kritik, men historien gav honom rätt.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Folkomröstningsinstitutet i USA (1923)
  • Konstitutionella fullmäktigelagar i modern parlamentarism (1926)
  • Studier över konstitutionsutskottets dechargeförfarande (1928)
  • Studier rörande ministerstyre (1928)
  • Amerikansk demokrati (1929)
  • Regeringsmaktens expansion under och efter världskriget (1939)
  • Från - parlamentarism till diktatur (1930)
  • Demokratiens seger och kris (Vår egen tids historia 1933)
  • Utskottsväsendet (1935)
  • Utredning rörande dagordningsinstitutet (1935)
  • Den nationella diktaturen (1936)
  • Political behaviour (1937)
  • Svensk politisk uppslagsbok (tills. med G. Dahlberg, 1937)
  • De konservativa idéerna (1939)
  • Den svenska socialdemokratiens idéutveckling 1 — 2 (1941)
  • Idékritik (1941)
  • Samtidens förbundsstater (1942)
  • Svensk utrikesdebatt mellan världskrigen (1944)
  • Demokratiens problem (1945)
  • Argument (1948)
  • Problem i USA (1948)
  • Revolutionernas arvtagare (1950)
  • Västtysklands problem (1950)
  • Tredje ståndpunkten — en orimlighet (1951)
  • Idéer och genier (1953)
  • Problemet Sydafrika (1954)
  • Japan (1956)
  • Det hotade Israel (1957)
  • På krigsstigen (1958)
  • På marknadstorget (1958)
  • Mitt liv (memoarer, 1961, -62, -63, -64)
  • Viktoria och viktorianerna (1965)
  • Från idéer till idyll (1966)
  • När Churchill grep makten (1966)
  • Strid kring idyllen (1966)
  • Notiser om liv och död (1967)
  • Dagbok från Amerika (1968)
  • Gud och fosterlandet (1969)
  • Min politiska horisont (1969)
  • När skymningen faller på (1970)
  • Sällskap för mina tankar (1971)
  • Flyktförsök (1972)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.folkpartiet.se/Vara-politiker/Ledamoter-av-riksdagen-/Ledamoternas-webbplatser/Gunnar-Andren/Artiklar/HD---Folkvald-kultur-Gunnar-Andren/
  2. ^ [a b c d e f] Ulf Nilson (1981). Bråkmakarna. Stockholm: Trevi. ISBN 91-7160-341-7 
  3. ^ Ingemar Hedenius, Herbert Tingsten, Människan och demokraten, Norstedts 1974.
  4. ^ * Skovdahl, Bernt (1946-); Förlorad kontroll - Den ifrågasatta framstegstanken Dialogos Förlag, Stockholm, 2010, ISBN 978-91-7504-219-0, LIBRIS-id 11615885
  5. ^ "3 april", Arbetarbladet 2006-04-03
  6. ^ Per Wirtén, Herbert Tingstens sista dagar - Berättelsen om ett liv, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 2013.
  7. ^ DN 1964-08-24. Tingstens svar ingick 1964-09-04
  8. ^ Ingemar Hedenius: Herbert Tingsten – Människan och demokraten, Stockholm 1974, Norstedts.
  9. ^ Herbert Tingsten och det kalla kriget. Antikommunism och liberalism i Dagens Nyheter 1946-1952, Alf W Johansson, Tidens förlag, Stockholm 1995.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Vem är det 1961 - i serie: Vem är det - svensk biografisk handbok, Norstedt förlag, Stockholm, årgångar 1912-2000, 2006-, ISSN 0347-3341, LIBRIS-id 8261511
  • Sahlberg, Gardar (1908-1983); Berömda svenskar från tolv sekler, Bonnier Fakta, Stockholm, 1981, ISBN 91-34-42963-8, LIBRIS-id 7246741
  • Skovdahl, Bernt (1946-); Förlorad kontroll - Den ifrågasatta framstegstanken Dialogos Förlag, Stockholm, 2010, ISBN 978-91-7504-219-0, LIBRIS-id 11615885

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Back, Pär-Erik (1920-1988); Den anspråkslöse Herbert Tingsten, Umeå universitet, Umeå, 1984, serie: Politik 1984:1, LIBRIS-id 899943
  • Blomé, Gunilla (red); Arvet efter Tingsten - debatt förd i Dagens nyheter januari-mars 1992, Dagens Nyheter, Stockholm, 1992, serie DN Eftertryck - 92:2, LIBRIS-id 1722634
  • Ers, Andrus (1970-); "Segrarnas historia - makten, historien och friheten studerade genom exemplet Herbert Tingsten", Bokförlaget H:ström, Umeå, 2009, ISBN 978-91-7327-087-8
  • Hedenius, Ingemar (1908-1982); Herbert Tingsten - människan och demokraten, Norstedt, Stockholm, 1974, ISBN 91-1-743172-7, LIBRIS-id 7152012
  • Johansson, Alf W. (1940-); Herbert Tingsten och det kalla kriget - antikommunism och liberalism i Dagens nyheter 1946-1952, Tidens förlag, Stockholm, 1995, ISBN 91-550-4191-4, LIBRIS-id 7422088
  • Skovdahl, Bernt (1946-); Tingsten, totalitarismen och ideologierna, Östlings bokförlag - Symposion, Stockholm - Stehag, 1992, ISBN 91-7139-097-9, LIBRIS-id 7607414
  • Svanberg, Victor (1896-1985); Leva för att leva, 1970, sid. 110-118
  • Tingsten Klackenberg, Jill (1961-); "I skuggan av Tingsten", Stockholm, Natur & kultur, 2010, ISBN 978-91-27-11940-6, LIBRIS-id 11496424
  • Willers, Uno (1911-1980); Herbert Tingstens bibliografi, Bonnier, Stockholm, 1946, LIBRIS-id 103903
  • Wirtén, Per ; Herbert Tingstens sista dagar: berättelsen om ett liv, Albert Bonniers förlag, 2013, ISBN 9789100131951

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]