Turakoer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Turakoer
Rödkronad turako (Tauraco erythrolophus)
Rödkronad turako (Tauraco erythrolophus)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Gökfåglar
Cuculiformes
Familj Turakoer
Musophagidae
Vetenskapligt namn
§ Musophagidae
Auktor Lesson, 1828
Underfamiljer
Se text
Synonymer

Apopempsidae
Musophagiformes (se text)

Veflintornithidae
Knysnaturako (Tauraco corythaix)
Knysnaturako (Tauraco corythaix)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Turakoer, i äldre verk även bananätarfåglar, (Musophagidae) är en familj i ordningen gökfåglar.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Dessa fåglar är med en längd på 35-75 centimeter mellanstora och har färgglad fjäderdräkt. Arten Corythaeola cristata som mäter 70-75 centimeter familjens största medlem. Vingarna är i jämförelse med den övriga kroppen små och betydligt mindre än stjärten. Turakoer har tio stjärtfjädrar och en kort och kraftig näbb. Hos en del arter har näbben en sågformad kant.

I motsats till andra gökfåglar har turakoer en tå som kan riktas både fram- och bakåt. Mellan de övriga främre tårna finns en hudflik. När dessa fåglar vistas på marken riktas den vridbara tån åt sidan. I träden riktas tre tår framåt och en bakåt när djuret vilar. När fågeln rör sig i träden är två tår framåt- och de andra två bakåtriktade.

Hos de flesta arterna ser hane och hona likadana ut. Bara hos arten vitbukad turako (Corythaixoides leucogaster) har hanen en svart näbb och honan en olivgrön näbb. Flera arter har en fjädertofs på huvudet. Huvuddelen av fjäderdräkten är vanligtvis blå- eller grönaktig.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Turakoer lever i trädkronor i skogs- och buskområden i Afrika söder om Sahara. De förekommer främst i närheten av vattenansamlingar, på grund av att turakoernas föda (främst olika frukter) bara växer där. Jätteturako (Corythaeola cristata) lever i galleriskog på en höjd av 2000 m till 2700 m över havet.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Födan utgörs huvudsakligen av vegetariska ämnen. De äter bland annat frukter, bär, frön, unga växtskott och i viss mån även insekter. Turakoer spelar en viktig roll i olika växters förökning på grund av att de avsöndrar frukternas frön utan förändring. Som exempel kan nämnas träden tamarind (Tamarindus indica) och en art av fikussläktet, sykomorfikon (Ficus sycomorus). Namnet bananätare visade sig vara felaktigt. I fångenskap har de ibland ätit delar av bananfrukten men i naturen undviker de växten.

Beroende på utbredningsområde ruvar de olika arterna under olika tider. De bygger ett bo av kvistar och lägger ett till tre ägg (oftast två). Äggen kan vara vit-, grön- eller blåaktiga. Hos turakoerna ruvar bägge könen och de sköter även ungdjurens uppfostran tillsammans. Redan några dagar efter kläckningen böjar ungdjuren att klättra bland trädens grenar. Efter cirka fyra veckor har de en full utbildad fjäderdräkt.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Traditionellt har denna grupp ansetts vara besläktad med gökfåglarna i ordningen Cuculiformes, men i Sibley-Ahlquists taxonomi kategoriseras denna grupp som en helt egen ordning Musophagiformes. Turakoerna har föreslagits vara länken mellan den unika hoatzin och alla andra idag levande fåglar[1] men detta bestreds senare[2].

Familjen delas idag upp i tre underfamiljer med tillsammans 6 släkten och cirka 23 arter.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  • Hughes, Janice M. & Baker, Allan J. (1999) Phylogenetic relationships of the enigmatic hoatzin (Opisthocomus hoazin) resolved using mitochondrial and nuclear gene sequences., Molecular Biology and Evolution, vol.16, nr.9, sid:1300-1307. PDF fulltext
  • Sorenson, Michael D.; Oneal, Elen; García-Moreno, Jaime & Mindell, David P. (2003) More Taxa, More Characters: The Hoatzin Problem is Still Unresolved., Molecular Biology and Evolution, vol.20, nr.9, sid:1484-1499. doi:10.1093/molbev/msg157 PDF fulltext Supplement
  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Andra webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hughes & Baker (1999)
  2. ^ Sorenson et al. (2003)

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Herausgeber: Forshaw, Joseph: Enzyklopädie der Vögel, 1999 - ISBN 3-8289-1557-4
  • Hans von Boetticher: Lärmvögel, Turakos und Pisangfresser, (andra oförändrad upplaga från 1955), 2004 – ISBN 3-89432-607-7

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]