Banan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För information om släktet, se banansläktet
Bananer växer i klasar.

Bananer är trivialnamnet för ätliga frukter som härstammar från stora blommande örter inom släktet Musa.[1] Frukterna kan ha olika storlek, färg och fasthet, men är ofta långsmala och krökta, med mjukt, stärkelserikt fruktkött som omsluts av ett skal som kan vara gult, lila eller rött när frukten är mogen. Frukterna växer i klasar som hänger från toppen av plantan.

Historia och etymologi[redigera | redigera wikitext]

Banan härstammar från sydöstra Asien[2] och var känd i Europa redan under antiken. Den har senare införts till Afrika och framför allt till Centralamerika, där den är både en viktig matvara och en exportprodukt. Ordet banan kommer från spanskans och portugisiskans ord för banan, "banana", som i sin tur troligen är lånat från ett språk i Kongo.[3]

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

Bananfrukten klassificeras som bär och de odlade sorterna innehåller inga frön utan bara svarta rudiment efter fröämnen. Det finns dock arter som innehåller svarta frön stora som pepparkorn inbäddade i fruktköttet. Vissa bananer är så fulla av frön att de är svåra att äta. Bananer är femkantiga och har trerummiga bär. Fruktköttet är i början fast och rikt på stärkelse, som sedan omvandlas till socker samtidigt som bananen mjuknar.

Odling[redigera | redigera wikitext]

Bananodling i olika länder.

Bären växer i tvåradiga klasar på en stock med ibland upp till 200 bananer och kan ha en sammanlagd vikt på upp till 50 kg. Stocken hänger lodrätt ner från plantan med den stora mörkröda bananblomman längst ner. Blomman har formen av en väldig tulpanknopp. Innanför varje kronblad finns anlag för en klase bananer. Ett kronblad i taget öppnar sig och exponerar den blivande klasen för pollinering. Sedan faller kronbladet av, klasen börjar mogna medan blomman fortsätter att växa nedåt. På så sätt blir stocken allt längre och fylls med allt fler bananklasar. De första bananerna på stocken utvecklas dock aldrig till färdiga bananer. Efter mognaden dör växtens ovanjordiska delar.

Bananskalet är det yttre skalet på bananen vilket omsluter bärets kött. Skalet är från början grönt då örten är omogen, men byter sedan färg till gul, lila eller rött när den mognar och blir brunt eller svart när den blivit övermogen eller skalet skadas. Bananerna skördas ofta när de är gröna och får eftermogna på destinationsorten.

Banansorter[redigera | redigera wikitext]

Olika sorters bananer.

Plantan odlas i två huvudtyper, den vanliga bananen, ibland kallad desertbanan, (Musa Dessertbanan-Gruppen) samt kokbananen (Musa Kokbanan-Gruppen). Kokbananen används som en grönsak, är särskilt stärkelserik och kokas eller steks. Den vanligaste banansorten som köps i Europa är dessertbanan.

Några sorter har fått svenska trivialnamn som kanariebanan (Musa 'Dwarf Cavendish'), röd banan (Musa 'Red') och äppelbanan (Musa 'Silk').

Den absolut vanligaste banansorten är sedan 1950-talet Cavendish, detta efter att den tidigare populära Gros Michel drabbats av svampangrepp och blivit kommersiellt otillgänglig.[4]

Export och import[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1960-talet transporterades bananer som hela stockar med speciella bananbåtar. Vid ankomsten till importlandet var bananerna fortfarande gröna, och därefter mognades de i särskilda bananmogningsrum. Hanteringen med de tunga stockarna var besvärlig och hälsofarlig. En och annan ovälkommen gäst, som spindlar och insekter, kunde följa med bananstocken. Idag packas bananhänder i kartonger direkt på plantagen, och alla tunga lyft utförs av kranar och truckar. Till Sverige importeras bananer sedan 1909 av Banan-Kompaniet.

EU har höga tullavgifter på bananimporten från Syd- och Centralamerika. Länderna Ecuador, Colombia, Costa Rica, Guatemala, Honduras och Panama står för ungefär 80 procent av de bananer som konsumeras i EU-länderna. EU kritiseras starkt sedan 1990-talet av bland andra USA (som är hemvist för exempelvis Chiquita) för att snedvrida konkurrensen genom de extra fördelaktiga tullvillkor som ges till ett tiotal AVS-länder (länder i Afrika, Västindien och Stilla havet). 1997 dömdes EU:s bananreglering ut av WTO:s överprövningsorgan, och USA införde ett tag strafftullar mot EU som motåtgärder när EU inte anpassade sig efter WTO:s beslut. 2001 kom EU överens med USA och Ecuador att en gemensam tullnivå för alla länder skulle införas senast den 1 januari 2006.

Giftbesprutning[redigera | redigera wikitext]

Vanliga bananer innehåller flera gifter från bekämpningsmedel i fruktköttet. Endast ekologiska bananer som odlas utan farliga gifter[källa behövs] är helt giftfria. Detta enligt ett test genomfört 2013 av nio sorters bananer som Testfakta låtit ALS Global Täby genomföra. Inget av gifterna översteg dock EU:s gränsvärden.[5]

Svampmedlet imazalil är ett av de ämnen som uppmättes i fyra av bananproverna. Det är listat som cancerframkallande av amerikanska EPA, dock inte av EU. Gränsvärdena i EU innebär att ett barn på 10 kg kan äta upp till 480 gram banankött (drygt fyra bananer) under en dag utan att det är farligt. Motsvarande för en person på 70 kg är 3,4 kg fruktkött eller 28 bananer120 gram per dag.[5]

Livsmedelsverkets stickprovskontroller i grossistleden, analyserar hela bananer inklusive skal, trots att det egentligen är det ätliga fruktköttet som är viktigt. Professorn Åke Bergman i miljökemi finner det mycket anmärkningsvärt att Livsmedelsverket och EU analyserar alla frukter och grönsaker med skalet på.[5]

Antalet olika bekämpningsmedel som används på bananodlingar har ökat på grund av ökad resistens hos svampar och insekter. De bekämpningsmedlen som finns i bananköttet har vid djurförsök visat sig påverka lever och i ett fall sköldkörteln. Dock i långt större doser än vad som kan åstadkommas genom att äta bananer. 2013 planerade Livsmedelsverket för 50 stickprovskontroller på bananer och av 173 kontroller genomförda sedan 2010 har endast ett prov visat sig överstiga tillåtet gränsvärde.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin - Banan "en av de största örter som finns"
  2. ^ ”Rejäla produkter: Banan”. Rejäl Handel. http://www.kaapeli.fi/reilukauppa/svenskbanan.html. Läst 12 november 2013. 
  3. ^ Banan i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst den 7 oktober 2013.
  4. ^ Det sekellånga kriget om bananerna”. Dagens Nyheter. 5 oktober 2009. http://www.dn.se/kultur-noje/essa/det-sekellanga-kriget-om-bananerna/. Läst 12 november 2013. 
  5. ^ [a b c d] ”En ekologisk banan är en giftfri banan”. Testfakta. 2013-08-09. http://www.testfakta.se/livsmedel/article89206.ece. Läst 16 augusti 2013. 

Se även[redigera | redigera wikitext]