Värtaverket

Version från den 18 december 2017 kl. 15.36 av 94.234.39.127 (Diskussion) (Avsnittet om utsläppen från kraftverket beskrev koldioxidutsläppen på ett alltför förmildrande sätt. /henning@trollback.se)

Ej att förväxla med Värtagasverket.
Värtaverket 2008

Värtaverket, tidigare även Värtaelverket, är ett kraftvärmeverk vid Lidingövägen i stadsdelen Hjorthagen i Stockholm. Anläggningen invigdes 18 december 1903, för att förse Stockholm med elektricitet. Många av byggnaderna på området är ritade av arkitekt Ferdinand Boberg (1860–1946).

Historik

Värtaverket 1903.
Sankt Erik över huvudentrén.

Stockholms första elverk var Brunkebergsverket vid Regeringsgatan 38, den första elströmmen producerades där från den 1 september 1892 i form av 2×110 volt likström. I slutet av 1890-talet var Brunkebergsverket fullt utbyggt. Genom utvecklingen av växelströmsöverföringar hade det blivit tekniskt möjligt att överföra elkraft från vattenkraftverk över längre sträckor.

Stockholms stad försökte hyra statens vattenkrafttillgångar i Älvkarlebyfallen, men det misslyckades. Lösningen blev då att istället bygga en ny ångkraftstation vid Lilla Värtan i Hjorthagen. Kraften producerades i form av trefas växelström 6 kV och 25 Hz som fördelades till understationerna Brunkeberg, Värtan, Tule, Katarina och Kronoberg via ett kabelnät för 6 kV. I dessa stationer omvandlades växelströmmen till likström i omformare. Distributionen till kunderna skedde med likström men med successiv övergång till den högre spänningen 2×220 volt.

När Värtaverket stod färdigt för produktion av elektricitet användes ångpannor, som drev turbiner och generatorer. Till eldning togs koks från det närliggande Värtagasverket som ingick i samma bolag. Med Ågestaverket som modell sökte Stockholms Elverk i juli 1968 tillstånd för ett bergförlagt kärnkraftvärmeverk vid Ropsten. Närförläggningsutredningen tillsattes därför 1970 för att ta fram underlag för myndigheternas prövning av tillståndsärenden kring kärnkraft av detta slag, så att de stora mängderna spillvärme skulle kunna utnyttjas för uppvärmningsändamål.[1]

Kondenskraftverket togs ur bruk 1970, då olja blev råvara för el- och fjärrvärmeproduktion. När utredningens betänkande kom 1974 var det politiska läget förändrat och mer kärnkraftvärme för svensk del blev inte av.

Dagens anläggningar i Hjorthagen

Den nya biobränsleanläggningen, 2017.

Numera produceras fjärrvärme och el i två stora kraftvärmeverk, ett oljeeldat och ett koleldat. Det koldrivna använder modern eldningsteknik med så kallad trycksatt fluidiserad bädd. Även biobränslen som olivkärnor och tallbecksolja används. Till Värtaverket hör även flertal stora värmepumpar som bidrar till förvärmningen till fjärrvärmenätet. Ett av dess anläggningar ligger i Ropsten Värmeverk. Alla anläggningar har blivit utrustade med reningsanläggningar för att rena kemikalier och tunga metaller i rökgaserna som verket släpper ut. I princip släpper verket bara ut ånga i rökgaserna men även stor mängd koldioxid, eftersom koldioxid inte kan renas med dagens industriteknik. Idag drivs anläggningen av Fortum och omfattar produktion av elektricitet, fjärrvärme, fjärrkyla och distribution av elektricitet. Drygt hälften av eldningen är fortfarande baserad på fossila bränslen.[2]

Nytt biobränsle-kraftvärmeverk KVV8

I februari 2016 invigdes ett biobränsle-kraftvärmeverk vid Värtaverket och blir Sveriges största i sitt slag. Här skall restprodukter från skogsindustrin som flis, grenar, toppar och kvistar, omvandlas till 750 GWh elektricitet och 1700 GWh värme. Det motsvarar uppvärmningen av ungefär 190 000 normalstora lägenheter. Max ångeffekt är 375MW och max eleffekt är 140MW. Byggentreprenör är JM och beställare är AB Fortum Värme samägt med Stockholm stad.[3][4] Biomassapannan levereras av österrikiska Andritz AG.[5] För utformningen av den 20 000 m² stora anläggningen står svenska Urban Design i samarbete med danska Gottlieb Paludan Architects.[6]

Se även

Källor

Externa länkar