Spårvagnstrafik i Stockholm

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

För nuvarande Storstockholms Lokaltrafiks f.d. namn, se Stockholms Spårvägar

Spårvagnstrafik i Stockholm
Tvärbanangamlanya.jpg
Spårvagn littera A12 vagn 335 tillverkad år 1924 (vänster) samt A32 vagn 402 tillverkad år 1999, vid Sickla udde i april 2010.
Allmänt
Plats Stockholms län
Stockholms och Lidingö kommuner
(under byggnation i Sundbyberg och Solna kommuner)
Antal linjer 4 ordinarie linjer
samt 1 museilinje
Antal hållplatser 53
Turtäthet 7,5 min
Organisation
Invigd 10 juli 1877 (hästspårvagn)
Ägare Stockholms läns landsting
Banoperatör AB Storstockholms Lokaltrafik
Trafikoperatör AB Stockholms Spårvägar
(linje 7 & 7N)
Veolia Transport
(linje 12,21 & 22)
Tekniska fakta
Banlängd 29,9 kilometer
Linjelängd 32,8 kilometer
Spårvidd 1 435 millimeter
Elektrifierad 1901
Matning 750 V DC (kontaktledning)

Spårvagnstrafik i olika former har bedrivits i Stockholm med omnejd sedan 1877, då med hästspårvagn. Från 1887 förekom även ångspårvagn. År 1901 kom de första elektriska spårvagnarna, som ledde till en ökad produktivtet, varefter nätet expanderade i innerstaden och i omkringliggande förorter och förstäder fram tills 1930-talet. 1933 öppnades den första spårvägstunneln mellan Slussen och Skanstull, som var den första delen av vad som senare skulle komma att bli Stockholms tunnelbana. Merparten av det historiska nätet avvecklades mellan slutet av andra världskriget och fram till högertrafikomläggningen 1967 för att lämna plats åt den då exponentiellt växande bilismen. Endast Nockebybanan och Lidingöbanan, huvudsakligen anlagda på egen banvall i villaförorter, överlevde nedläggningsperioden. Under 1980-talet växte planer fram på Snabbspårvägen, numera känd som Tvärbanan, vars första etapp kom att invigas år 2000. 1991 invigdes den ideellt drivna museispårvägen Djurgårdslinjen, som 2010 förlängdes och uppgraderades till en ordinarie linje på professionell basis.

Spårvägarna består idag av tre separata spåranläggningar, Lidingöbanan, Nockebybanan-Tvärbanan samt Spårväg City. För mer information om infrastrukturen, se respektive bana. Den totala banlängden uppgår till cirka 30 km. Inom de närmaste åren kommer ett antal utbyggnader att ske. I augusti 2010 öppnades reguljär trafik på första etappen av Spårväg City och utbyggnad av Tvärbanan från Alvik mot Solna pågår med planerad trafikstart 2013.[1][2]

Se även Lista över spårtrafiklinjer i Stockholm.

Linjer[redigera | redigera wikitext]

Stockholm har fyra reguljära spårvagnslinjer numrerade 7, 12, 21 och 22. Numreringen är rester av det äldre, huvudsakligen nedlagda systemet, kompletterat med 22 för Tvärbanan. Därtill kommer trafiken på Djurgårdslinjen, som erhållit linjenummer 7N (där N står för linjens ändhållplats, Norrmalmstorg). Djurgårdslinjen är en musei-/turistlinje med trafik huvudsakligen under sommarhalvåret.


Linje Bana Sträckning Längd Hållplatser Vagntyp Depå Öppnad
7 Spårväg City Sergels torg TunnelbanaWaldemarsudde 3,5 km 11 A34 Alkärrshallen 2010[3]
7N Djurgårdslinjen NorrmalmstorgSkansen 2,9 km 7 museispårvagnar Alkärrshallen 1991
12 Nockebybanan NockebyAlvik Tunnelbana Spårväg 5,7 km 10 A32 Brommadepån 1914
21 Lidingöbanan Ropsten TunnelbanaGåshaga brygga Färjeläge 9,2 km 14 A30B/B30B Lidingödepån 1914
22 Tvärbanan Sickla uddeAlvik Tunnelbana Spårväg 11,5 km 17 A32 Brommadepån 2000
22 Tvärbanan (Solnagrenen) Solna centrum TunnelbanaAlvik Tunnelbana Spårväg 7 km 7 A32 och A35 Brommadepån 2013

I stället för "spårväg" föredrar Storstockholms lokaltrafik att för Lidingöbanan, Nockebybanan och Tvärbanan använda begreppet "lokalbana" (L), vilket man också använder för järnvägarna Roslagsbanan och Saltsjöbanan. Spårväg City benämns dock spårväg (S) sedan starten 2010.

Trafikoperatörer[redigera | redigera wikitext]

Huvudman för spårvagnstrafiken är AB Storstockholms Lokaltrafik. Trafikoperatör för linjerna 12, 21 och 22 är Arriva, medan linje 7 körs av Stockholms Spårvägar (andra bolaget). Detta bolag ägs av Svenska Spårvägssällskapet och har sedan 1991 kört ideellt på Djurgårdslinjen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Olika typer av spårvagnar (1877-1915)[redigera | redigera wikitext]

En hästspårvagn vid korsningen GötgatanTjärhovsgatan.
En öppen spårvagn i Stockholm 1908.
Spårvagnståg på linje 14 i Stockholm 1931. Fotot är taget på Sveavägen, mellan Kungsgatan och Apelbergsgatan. Kameran är riktad norrut.
Påstigning ombord på spårvagn av littera A13 vagn 360 på Örbybanan vid hållplats Ringvägen, numera tunnelbanestation Skanstull.
Spårvagn littera A26 vagn 479 på Stadshusbron år 1963.

Hästspårvagnar[redigera | redigera wikitext]

Trafik med hästspårvagnar påbörjades i Stockholm, som första stad i Sverige, den 10 juli 1877 och bedrevs av Stockholms Nya Spårvägsaktiebolag (SNS). Trafiken bedrevs de första tio åren endast norr om Slussen, men 1887 startade Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag (SSB) trafik på Söder. Den sista hästspårvagnen i Stockholm gick vid midnatt den 10 februari 1905, dragen av de två trotjänarna "Drott" och "Vivi". Med i vagnen fanns bolagets direktör, kapten Hjortzberg samt ett flertal styrelseledamöter.[4]

Ångspårvagn[redigera | redigera wikitext]

Från den 11 augusti 1887 togs ångspårvagnar i drift av SSB för att klara trafiken i den branta backen på HornsgatanSödermalm vars lutning var alltför stor för hästspårvagnar. Ångspårvagnarna trafikerade fram till den 15 november 1901.

Elspårvagnar[redigera | redigera wikitext]

Elektriska spårvagnar infördes först på Söder, den 5 september 1901. Den 13 februari 1904 rullade de första elektriska vagnarna på Norr.

Införandet av elektrisk drift möjliggjorde även längre linjer och trafiken kunde utsträckas utanför Stockholms innerstad. Förortslinjerna kom att omfatta Västerort med grenar mot Nockeby, Ulvsunda och Södra Ängby, Söderort där utfarten via Skanstull kom att omfatta linjer mot Skarpnäck och Örby och utfarten via Hornstull fick linjer mot Gröndal, Mälarhöjden och Fruängen. Solna och Sundbyberg täcktes av linjen mot Sundbyberg. Lidingö fick två linjer. Dessa kom från 1925, när Lidingöbron byggts, att utgå från Innerstaden. Samtliga förortsbanor var radiella med utgångspunkter i centrala Stockholm och några tvärförbindelser dem emellan fanns inte.

Bensinspårvagn[redigera | redigera wikitext]

Även en förbränningsmotordriven spårvagn har gått i trafik i Stockholm. Det fanns bara en sådan vagn och den gick på ett oelektrifierat spår tvärs över Gärdet. Man fick nämligen inte sätta upp kontaktledning där, då det ansågs som ett reservflygfält under 1920-talet.

Samordning av spårvagnstrafiken inom Stockholm (1915-1939)[redigera | redigera wikitext]

Det kommunala AB Stockholms Spårvägar (SS) bildades 1915 för att samordna spårvagnstrafiken inom Stockholm och övertog 1917 Stockholms Nya Spårvägsaktiebolags (SNS) hela rörelse och därefter Stockholms Södra Spårvägsaktiebolags (SSB) trafiknät 1918.

Även efter det att trafiken på Norr och Söder förenats under ett bolag var linjenäten fortfarande separata. Inte förrän år 1922 var förbindelsen över broarna vid Slussen klar. Den 1 april detta år gjordes en stor linjenätsreform och Stockholms innerstad fick ett sammanhängande spårvägsnät med nya nummer på spårvagnslinjerna. Ett flertal linjer passerade över Slussbroarna.

Den 1 oktober 1933 öppnades en nybyggd tunnel under Södermalm mellan Slussen och Skanstull för underjordisk spårvagnstrafik. Bandelen fick namnet Tunnelbanan och var embryot till det som skulle utvecklas till Stockholms tunnelbana. Från 1941 byggdes nya linjer med tunnelbanestandard fast med spårvagnshållplatser. Spårvagnarna på dessa sträckor var dubbelriktade, bland annat av typen A24/B24, kallad Ängbyvagn. Denna vagntyp, ombyggd under 1980-talet, går än idag på Lidingöbanan.

När Västerbron öppnades 1935 innebar det att spårvägstrafiken mellan norr och söder inte längre behövde passera Gamla stan.

Avveckling av spårvägen (1939-1967)[redigera | redigera wikitext]

Skrotning av mustangspårvagnar på "AB Demontering" kring 1967/1968.

En långsam avveckling av innerstadsspårvägen beslutades 1939, då spårvagnarna hade börjat betraktas som ett hinder för den växande biltrafiken, och avvecklingen inleddes 1941 genom att spårvagnslinje 11 omställdes till trådbusslinje 41. Nedläggningen fick dock avbrytas p g a den bristsituation på både förbränningsolja och gummi som krigsutbrottet medförde. Trådbussar fanns i Stockholm från 1941 till 1964.

År 1941 beslutade man bygga en tunnelbana i Stockholm, den bana som numera kallas för Gröna linjen. Spårvägsbyggandet i ytterstaden efter det inriktades på framtida tunnelbanekonvertering och de byggdes utan gatukorsningar. Man förberedde för tunnelbanan, till exempel genom att ge plats för perronger i mitten vid stationer.

De omedelbara avvecklingsplanerna bordlades under kriget och de närmast efterföljande åren. 1946 anskaffades nya spårvagnar för innerstadstrafiken, de s.k. mustangerna. Det sista spårvägsbygget i innerstaden skedde 1952 till Hakberget (linje 4) och till Tessinparken (linje 8).

År 1957 tog Stockholms stadsfullmäktige ett principbeslut med acklamation att spårvagnstrafiken i innerstaden på sikt skulle läggas ned. Avvecklingen skulle vara helt genomförd i mitten av 1970-talet då vagnparken och infrastrukturen skulle ha nått slutet av sin ekonomiska livslängd. Efter beslutet 1963 att Sverige skulle övergå till högertrafik den 3 september 1967, tidigarelades nedläggningen och de sista innerstadslinjerna upphörde natten mot Dagen H.

Den 1 januari 1967 ombildades SS till Storstockholms Lokaltrafik (SL), med ny ägare och nu med ansvar för kollektivtrafiken i hela Stockholms län. Endast en mustangspårvagn i innerstadstrafik märktes om med den nya SL-loggan. Åren 1967-1968 skrotades de gamla vagnarna på AB Demontering. Inredningen plockades ur, fönstren såldes till sommarstugeägare, säten gick till båtfolk. När all av värde var borttaget brändes resten.[5]

Interludium 1967-1991[redigera | redigera wikitext]

Tåg bestående av Ängbyvagnar (A30B/B30B) vid TorsvikLidingöbanan.

Kvar av Stockholms en gång omfattande spårvägsnät blev tre anslutningslinjer till tunnelbanan: Nockebybanan mellan Alvik och Nockeby, Norra Lidingöbanan mellan Ropsten och Kyrkviken och Södra Lidingöbanan mellan Ropsten och Gåshaga. Nockebybanan gick med dubbelriktade vagnar med dörrar på båda sidor och kunde lättare köra högertrafik. Lidingöbanorna gick helt på egen banvall och kunde fortsätta som förr öster om Ropsten, men lades ned väster därom. Norra Lidingöbanan lades ner 1971.

1975 fick de två återstående linjerna 12 & 21 linjenummer 120 & 221 för att bättre passa in respektive områdes busslinjenummerserie. Båda linjernas fortsatta existens var hotad under sent 1970-tal och tidigt 1980-tal då den gamla vagnparken började att visa på ålderstecken och röster höjdes att det vore mer rationellt att ersätta dessa med busstrafik. Efter organiserade protester från boende längs med båda banorna, Rädda Tolvan och Lidingöbanans vänner, så fattades beslut av en blocköverskridande koalition i landstingsfullmäktige bestående av moderaterna, centerpartiet och vänsterpartiet att renovera vagnparken. 1989 återfick Nockeby- och Lidingöbanan sina tidigare linjenummer.

Återinrättande av spårvagnstrafik (1991-idag)[redigera | redigera wikitext]

Göteborgsmustangerna (A31) införskaffades för att tjäna som museispårvägens slithästar, då återstoden av de samtida Stockholmsmustangerna (A25, A26, A27) endast finns i två exemplar i vänstertrafikutförande.
Tvärbanans andra etapp, här vid Stora Essingen, tillkom år 2000.

Sedan slutet av 1980-talet har olika utredningar gjorts om återinrättade av spårvagnstrafik, framför allt som tvärförbindelser i förorterna, men även i innerstaden.

Djurgårdslinjen och Spårväg city[redigera | redigera wikitext]

Den spårvagnstrafik som först återkom var Djurgårdslinjen, som invigdes 1991, med infrastruktur gemensamt finansierad av landstinget och kommunen via Stiftelsen Stockholms Museispårvägar samt med trafik i regi av entusiaster från Svenska Spårvägssällskapet. Det är en turist-/museispårväg med sommartid mycket omfattande trafik till besöksmål på Södra Djurgården som Skansen och Gröna Lunds tivoli. Den går mellan Norrmalmstorg och Skansen (tidigare Waldemarsudde) på Djurgården. Genom att SL:s periodkort gäller för resa har den fått många resande och uppfattas i det närmaste som en reguljär linje.[6] SL:s styrelse beslöt den 19 juni 2007 att spåren skulle förlängas till Sergels torg för att moderna spårvagnar skulle ersätta busslinje 47, vilket är fallet sedan den 23 augusti 2010, under namnet Spårväg city. Förlängningen har kritiserats hårt av både socialdemokraterna och Stockholms handelskammare för att vara ett slöseri med SL:s investeringsmedel.

Tvärbanan[redigera | redigera wikitext]

Hästskon (syftandes på linjesträckningen som en halvcirkel utanför Stockholms innerstad), senare omdöpt till Snabbspårvägen innan dagens Tvärbanan antogs 1999, var en del i trafiköverenskommelsen Dennispaketet. Ursprungligen ingick också en sidogren från Årstafältet via Östberga till Älvsjö station, men istället byggdes en pendeltågstation vid Årstaberg. År 2000 öppnades den första etappen av spårvagnstrafik på Tvärbanan, då mellan Liljeholmen och Gullmarsplan. Den har senare byggts ut mot Hammarby sjöstad och går idag mellan Alvik och Sickla udde. 2013 invigdes en ny delsträcka från Alvik till Solna centrum.

Framtida utbyggnader[redigera | redigera wikitext]

Spårbygge vid Nybroplan i april 2010 i samband med byggandet av Spårväg city.

Tvärbanan[redigera | redigera wikitext]

Tvärbanans Solnagren kommer att nå Solna station 2014. Efter en avstängningsperiod under Sommaren 2014 planeras trafiken starta med genomgående trafik från Solna station via Alvik till Sickla Udde.[7]

Förstudie har också påbörjats för Kistagrenen, från Ulvsunda via Bromma flygplats, Solvalla, Rissne, Ursvik och Kista till Helenelund.

Det fanns planer på att konvertera Saltsjöbanan till spårväg och knyta ihop den med Tvärbanan. De är inte aktuella just nu eftersom en kort förlängning av Tvärbanan från Sickla udde till Sickla station kommer att börja byggas under 2014 med en trafikstart 2016, dock utan sammankoppling med Saltsjöbanan. [8]

Spårväg City[redigera | redigera wikitext]

Befintlig Spårväg City [9] ska tillgänglighetsanpassas och förlängas till en ny ändhållplats på Klarabergsgatan, för att förbättra bytet till tunnelbana och pendeltåg. Spårväg City kommer även att byggas ut från Djurgårdsbron till Ropsten, där den ska kopplas samman med Lidingöbanan. Lidingöbanan stängs av och upprustas från juni 2013 till december 2014. På sikt finns förslag om en utbyggnad mot Kungsholmen, spårväg på stomlinje 4 och andra möjliga linjer i innerstaden, men det finns inga beslut om ytterligare utbyggnader[källa behövs].

Spårväg Syd[redigera | redigera wikitext]

I november 2008 presenterade Stockholms läns landsting tillsammans med kommunerna Huddinge och Stockholm projektet Spårväg Syd som skall knyta ihop pendeltåg och tunnelbana längre söderut i regionen. Den ska gå från Flemingsberg via Kungens kurva och Skärholmen och vidare till Fruängen och Älvsjö (cirka 17 km), med möjlighet till vidare utbyggnad österut. Byggstart var tidigare planerad till tidigast 2013. I oktober 2012 beslöt trafiknämnden att förhandla med Huddinge kommun om medfinansiering för sträckan Flemingsberg - Skärholmen, medan Skärholmen - Älvsjö ska trafikeras av bussar med hög framkomlighet (Bus rapid transit)[källa behövs].

Historiskt linjenät[redigera | redigera wikitext]

1946 fanns följande linjer[10]

År 1959 trafikerades följande linjer i Stockholm med spårvagn[11]:

Innan Dagen H (sensommaren 1967) fanns följande linjer:

Tio år senare (1977) fanns det bara två linjer kvar (linjenätet var detsamma även 1987):

1997 fanns följande linjer:

  • 7 Norrmalmstorg-Skansen-Waldemarsudde (museilinje)
  • 12 Alvik-Nockeby
  • 21 Ropsten-Gåshaga

2007 fanns följande linjer:

  • 7 Norrmalmstorg-Skansen-Waldemarsudde (museilinje)
  • 12 Alvik-Nockeby
  • 21 Ropsten-Gåshaga brygga
  • 22 Alvik-Liljeholmen-Gullmarsplan-Sickla udde

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källförteckning[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Notförteckning[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [1]
  2. ^ [2]
  3. ^ Historiska spårvägslinjen 7: 1904, nedlagd 1967
  4. ^ Hvar 8 Dag : illustreradt magasin, Sjette årgången, [2 oktober 1904 - 24 september 1905], Förlags AB Hvar 8 dags tryckeri, Göteborg 1905 s. 327
  5. ^ Så var det, bilder från 50- och 60-talets Stockholm, 1992, ISBN 91-7588-855-6, sida 104
  6. ^ Sedan april 2011 gäller samtliga SL:s färdbevis även på denna linje.
  7. ^ Trafikförändringar 2013/2014 - Stockholms läns landsting
  8. ^ Tvärbanan till Sickla Strand
  9. ^ http://www.sl.se/Upload/om_sl/pdf/Djurgardslinjen.pdf
  10. ^ Karta över AB Stockholms Spårvägars linjer år 1946
  11. ^ Stockholmskartan 1959

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]