Spårvagnstrafik i Stockholm
| Spårvagnstrafik i Stockholm | |
Spårvagn littera A12 vagn 335 tillverkad år 1924 (vänster) samt A32 vagn 402 tillverkad år 1999 vid Sickla udde i april 2010.
|
|
| Allmänt | |
|---|---|
| Plats | Stockholms län Stockholms och Lidingö kommuner (under byggnation i Sundbyberg och Solna kommuner) |
| Antal linjer | 4 ordinarie linjer samt 1 museilinje |
| Antal hållplatser | 53 |
| Turtäthet | 7,5 min |
| Organisation | |
| Invigd | 10 juli 1877 (hästspårvagn) |
| Ägare | Stockholms läns landsting |
| Banoperatör | AB Storstockholms Lokaltrafik |
| Trafikoperatör | AB Stockholms Spårvägar (linje 7 & 7N) Veolia Transport (linje 12,21 & 22) |
| Tekniska fakta | |
| Banlängd | 29,9 kilometer |
| Linjelängd | 32,8 kilometer |
| Spårvidd | 1 435 millimeter |
| Elektrifierad | Ja |
| Matning | Luftledning |
Spårvagnstrafik i olika former har bedrivits i Stockholm med omnejd sedan 1877, då med hästspårvagn. År 1901 kom de första elektriska spårvagnarna, som ledde till en ökad produktivtet, varefter nätet expanderade i innerstaden och i omkringliggande förorter och förstäder fram tills 1930-talet. 1933 öppnades den första spårvägstunneln mellan Slussen och Skanstull, som var den första delen av vad som senare skulle komma att bli Stockholms tunnelbana. Merparten av det historiska nätet avvecklades mellan slutet av andra världskriget och fram till högertrafikomläggningen 1967 för att lämna plats åt den då exponentiellt växande bilismen. Endast Nockebybanan och Lidingöbanan, huvudsakligen anlagda på egen banvall i villaförorter, överlevde nedläggningsperioden. Under 1980-talet växte planer fram på Snabbspårvägen, numera känd som Tvärbanan, vars första etapp kom att invigas år 1999. 1991 invigdes den ideellt drivna museispårvägen Djurgårdslinjen, som 2010 förlängdes och uppgraderades till en ordinarie linje på professionell basis.
Spårvägarna består idag av tre separata spåranläggningar, Lidingöbanan, Nockebybanan-Tvärbanan samt Spårväg city. För mer information om infrastrukturen, se respektive bana. Den totala banlängden uppgår till cirka 30 km. Inom de närmaste åren kommer ett antal utbyggnader att ske. I augusti 2010 öppnades reguljär trafik på första etappen av Spårväg City och utbyggnad av Tvärbanan från Alvik mot Solna pågår med planerad trafikstart 2013.[1][2]
Se även Lista över spårtrafiklinjer i Stockholm.
Innehåll
|
[redigera] Linjer
Stockholm har fyra reguljära spårvagnslinjer numrerade 7, 12, 21 och 22. Numreringen är rester av det äldre, huvudsakligen nedlagda systemet, kompletterat med 22 för Tvärbanan. Därtill kommer trafiken på Djurgårdslinjen, som erhållit linjenummer 7N (där N står för linjens ändhållplats, Norrmalmstorg). Djurgårdslinjen är en musei-/turistlinje med trafik huvudsakligen under sommarhalvåret.
| Linje | Bana | Sträckning | Längd | Hållplatser | Vagntyp | Depå | Öppnad |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 7 | Spårväg City | Sergels torg  – Waldemarsudde |
3,5 km | 11 | A34 | Alkärrshallen | 2010[3] |
| 7N | Djurgårdslinjen | Norrmalmstorg – Skansen | 2.9 km | 7 | museispårvagnar | Alkärrshallen | 1991 |
| 12 | Nockebybanan | Nockeby – Alvik  |
5.7 km | 10 | A32 | Brommadepån | 1914 |
| 21 | Lidingöbanan | Ropsten – Gåshaga brygga  |
9.2 km | 14 | A30B/B30B | Lidingödepån | 1914 |
| 22 | Tvärbanan | Sickla udde – Alvik |
11.5 km | 17 | A32 | Brommadepån | 2000 |
I stället för "spårväg" föredrar Storstockholms lokaltrafik att för Lidingöbanan, Nockebybanan och Tvärbanan använda begreppet "lokalbana", vilket man också använder för järnvägarna Roslagsbanan och Saltsjöbanan.
[redigera] Trafikoperatörer
Huvudman för spårvagnstrafiken är AB Storstockholms Lokaltrafik. Trafikoperatör för linjerna 12, 21 och 22 är Veolia Transport Sverige AB, medan linje 7 körs av Stockholms Spårvägar (andra bolaget). Detta bolag ägs av Svenska Spårvägssällskapet och har sedan 1991 kört ideellt på Djurgårdslinjen.
[redigera] Historik
[redigera] Olika typer av spårvagnar (1877-1915)
[redigera] Hästspårvagnar
Trafik med hästspårvagnar påbörjades i Stockholm, som första stad i Sverige, den 10 juli 1877 och bedrevs av Stockholms Nya Spårvägsaktiebolag (SNS). Trafiken bedrevs de första tio åren endast norr om Slussen, men 1887 startade Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag (SSB) trafik på Söder. Den sista hästspårvagnen i Stockholm gick vid midnatt den 10 februari 1905, dragen av de två trotjänarna "Drott" och "Vivi". Med i vagnen fanns bolagets direktör, kapten Hjortzberg samt ett flertal styrelseledamöter.[4]
[redigera] Ångspårvagn
Från den 11 augusti 1887 togs ångspårvagnar i drift av SSB för att klara trafiken i den branta backen på Hornsgatan på Södermalm vars lutning var alltför stor för hästspårvagnar. Ångspårvagnarna trafikerade fram till den 15 november 1901.
[redigera] Elspårvagnar
Elektriska spårvagnar infördes först på Söder, den 5 september 1901. Den 13 februari 1904 rullade de första elektriska vagnarna på Norr.
Införandet av elektrisk drift möjliggjorde även längre linjer och trafiken kunde utsträckas utanför Stockholms innerstad. Förortslinjerna kom att omfatta Västerort med grenar mot Nockeby, Ulvsunda och Ängby, Söderort där utfarten via Skanstull kom att omfatta linjer mot Skarpnäck och Örby och utfarten via Hornstull fick linjer mot Gröndal, Mälarhöjden och Fruängen. Solna och Sundbyberg täcktes av linjen mot Sundbyberg. Lidingö fick två linjer. Dessa kom från 1925, när Lidingöbron byggts, att utgå från Innerstaden. Samtliga förortsbanor var radiella med utgångspunkter i centrala Stockholm och några tvärförbindelser dem emellan fanns inte.
[redigera] Bensinspårvagn
Även en förbränningsmotordriven spårvagn har gått i trafik i Stockholm. Det fanns bara en sådan vagn och den gick på ett oelektrifierat spår tvärs över Gärdet. Man fick nämligen inte sätta upp kontaktledning där, då det ansågs som ett reservflygfält under 1920-talet.
[redigera] Samordning av spårvagnstrafiken inom Stockholm (1915-1935)
Det kommunala AB Stockholms Spårvägar (SS) bildades 1915 för att samordna spårvagnstrafiken inom Stockholm och övertog 1917 Stockholms Nya Spårvägsaktiebolags (SNS) hela rörelse och därefter Stockholms Södra Spårvägsaktiebolags (SSB) trafiknät 1918.
Även efter det att trafiken på Norr och Söder förenats under ett bolag var linjenäten fortfarande separata. Inte förrän år 1922 var förbindelsen över broarna vid Slussen klar. Den 1 april detta år gjordes en stor linjenätsreform och Stockholms innerstad fick ett sammanhängande spårvägsnät med nya nummer på spårvagnslinjerna. Ett flertal linjer passerade över Slussbroarna.
Den 1 oktober 1933 öppnades en nybyggd tunnel under Södermalm mellan Slussen och Skanstull för underjordisk spårvagnstrafik. Bandelen fick namnet Tunnelbanan och var embryot till det som skulle utvecklas till Stockholms tunnelbana. Från 1941 byggdes nya linjer med tunnelbanestandard fast med spårvagnshållplatser. Spårvagnarna på dessa sträckor var dubbelriktade, bland annat av typen A24/B24, kallad Ängbyvagn. Denna vagntyp, ombyggd under 1980-talet, går än idag på Lidingöbanan.
När Västerbron öppnades 1935 innebar det att spårvägstrafiken mellan norr och söder inte längre behövde passera Gamla stan.
[redigera] Avveckling av spårvägen (1935-1967)
En långsam avveckling av innerstadsspårvägen hade beslutats i slutet av 1930-talet, då spårvagnarna började betraktas som ett hinder för den växande biltrafiken, och avvecklingen inleddes 1941 genom att spårvagnslinje 11 omställdes till trådbusslinje 41. Nedläggningen fick dock avbrytas p g a den bristsituation på både förbränningsolja och gummi som krigsutbrottet medförde. Trådbussar fanns i Stockholm från 1941 till 1964.
År 1941 beslutade man bygga en tunnelbana i Stockholm, den bana som numera kallas för Gröna linjen. Spårvägsbyggandet i ytterstaden efter det inriktades på framtida tunnelbanekonvertering och de byggdes utan gatukorsningar. Man förberedde för tunnelbanan, t.ex. genom att ge plats för perronger i mitten vid stationer.
De omdelbara avvecklingsplanerna bordlades under kriget och de närmast efterföljande åren. 1946 anskaffades nya spårvagnar för innerstadstrafiken, de s.k. mustangerna. Det sista spårvägsbygget i innerstaden skedde 1952 till Hakberget (linje 4) och till Tessinparken (linje 8).
År 1957 tog Stockholms stadsfullmäktige ett principbeslut med acklamation att spårvagnstrafiken i innerstaden på sikt skulle läggas ned. Avvecklingen skulle vara helt genomförd i mitten av 1970-talet då vagnparken och infrastrukturen skulle ha nått slutet av sin ekonomiska livslängd. Efter beslutet 1963 att Sverige skulle övergå till högertrafik den 3 september 1967, tidigarelades nedläggningen och de sista innerstadslinjerna upphörde natten mot Dagen H.
Den 1 januari 1967 ombildades SS till Storstockholms Lokaltrafik (SL), med ny ägare och nu med ansvar för kollektivtrafiken i hela Stockholms län. Endast en mustangspårvagn i innerstadstrafik märktes om med den nya SL-loggan. Åren 1967-1968 skrotades de gamla vagnarna på AB Demontering. Inredningen plockades ur, fönstren såldes till sommarstugeägare, säten gick till båtfolk. När all av värde var borttaget brändes resten.[5]
[redigera] Interludium 1967-1991
Kvar av Stockholms en gång omfattande spårvägsnät blev tre anslutningslinjer till tunnelbanan: Nockebybanan mellan Alvik och Nockeby, Norra Lidingöbanan mellan Ropsten och Kyrkviken och Södra Lidingöbanan mellan Ropsten och Gåshaga. Nockebybanan gick med dubbelriktade vagnar med dörrar på båda sidor och kunde lättare köra högertrafik. Lidingöbanorna gick helt på egen banvall och kunde fortsätta som förr öster om Ropsten, men lades ned väster därom. Norra Lidingöbanan lades ner 1971.
1975 fick de två återstående linjerna 12 & 21 linjenummer 120 & 221 för att bättre passa in respektive områdes busslinjenummerserie. Båda linjernas fortsatta existens var hotad under sent 1970-tal och tidigt 1980-tal då den gamla vagnparken började att visa på ålderstecken och röster höjdes att det vore mer rationellt att ersätta dessa med busstrafik. Efter organiserade protester från boende längs med båda banorna, Rädda Tolvan och Lidingöbanans vänner, så fattades beslut av en blocköverskridande koalition i landstingsfullmäktige bestående av moderaterna, centerpartiet och vänsterpartiet att renovera vagnparken. 1989 återfick Nockeby- och Lidingöbanan sina tidigare linjenummer.
[redigera] Återinrättande av spårvagnstrafik (1991-idag)
_-_Nybroplan_-_Stockholm0282.jpg)
Sedan slutet av 1980-talet har olika utredningar gjorts om återinrättade av spårvagnstrafik, framför allt som tvärförbindelser i förorterna, men även i innerstaden.
[redigera] Djurgårdslinjen och Spårväg city
Den spårvagnstrafik som först återkom var Djurgårdslinjen, som invigdes 1991, med infrastruktur gemensamt finansierad av landstinget och kommunen via Stiftelsen Stockholms Museispårvägar samt med trafik i regi av entusiater från Svenska Spårvägssällskapet. Det är en turist-/museispårväg med sommartid mycket omfattande trafik till besöksmål på Södra Djurgården som Skansen och Gröna Lunds tivoli. Den går mellan Norrmalmstorg och Skansen (tidigare Waldemarsudde) på Djurgården. Genom att SL:s periodkort gäller för resa har den fått många resande och uppfattas i det närmaste som en reguljär linje.[6] SL:s styrelse beslöt den 19 juni 2007 att spåren skulle förlängas till Sergels torg för att moderna spårvagnar skulle ersätta busslinje 47, vilket är fallet sedan den 23 augusti 2010, under namnet Spårväg city. Förlängningen har kritiserats hårt av både socialdemokraterna och Stockholms handelskammare för att vara ett slöseri med SL:s investeringsmedel.
[redigera] Tvärbanan
Hästskon (syftandes på linjesträckningen som en halvcirkel utanför Stockholms innerstad), senare omdöpt till Snabbspårvägen innan dagens Tvärbanan antogs 1999, var en del i trafiköverenskommelsen Dennispaketet. Ursprungligen ingick också en sidogren från Årstafältet via Östberga till Älvsjö station, men istället byggdes en pendeltågstation vid Årstaberg. År 2000 öppnades den första etappen av spårvagnstrafik på Tvärbanan, då mellan Liljeholmen och Gullmarsplan. Den har senare byggts ut mot Hammarby sjöstad och går idag mellan Alvik och Sickla udde. Utbyggnad från Alvik till Solna centrum pågår för närvarande med planerad trafikstart 2013.
[redigera] Framtida utbyggnader
[redigera] Tvärbanan
Tvärbanan håller på att byggas ut med det som kallas Solnagrenen, en förlängning från Alvik via Sundbybergs centrum och Solna centrum till Solna station. Förstudie har också påbörjats för Kistagrenen, via Rissne och Ursvik till Kista. Det finns även planer på att konvertera Saltsjöbanan till spårväg och knyta den till Tvärbanan vid Sickla udde.
[redigera] Spårväg city
Det finns också en plan [7] om en förlängning av Spårväg city förbi Djurgårdsbron till Värtan, samt en översiktlig plan för hur en förlängning åt andra hållet, till Fridhemsplan, skulle kunna se ut. Den 1 augusti 2008 har SL utökat koncessionen för spårvägstrafik i Stockholms innerstad - Spårväg City - vilket innebär ett förslag om att fortsätta spårvagnen från Värtan till Ropsten i öst och från Fridhemsplan till stadsutvecklingsområdet Lindhagen på västra Kungsholmen.
[redigera] Spårväg Syd
I november 2008 presenterade Stockholms läns landsting tillsammans med kommunerna Huddinge och Stockholm projektet Spårväg syd som skall knyta ihop pendeltåg och tunnelbana längre söderut i regionen. Den ska gå från Flemingsberg via Kungens kurva och Skärholmen och vidare till Fruängen och Älvsjö. Byggstart var planerad någon gång tidigast 2013, dock är senaste beslutet att skjuta upp det några år[8]
[redigera] Historiskt linjenät
|
Innan Dagen H (sensommaren 1967) fanns följande linjer:
|
Tio år senare (1977) fanns det bara två linjer kvar (linjenätet var detsamma även 1987): |
|
1997 fanns följande linjer:
|
2007 fanns följande linjer:
|
[redigera] Se även
- Spårvägsstäder i Sverige
- Kollektivtrafik i Stockholms län
- Stockholms Spårvägsmuseum
- Stockholms Stads Spårväg
- AB Södra Förstadsbanan
[redigera] Källförteckning
[redigera] Tryckta källor
- Johansson, Thomas & Peterson, Bo E, Tvärbanan - Om spårvägens återkomst till Stockholm, Linköping: Statens väg- och transportforskningsinstitut, 2003, ISBN 91-972788-1-5
- Lange, Thomas (red.), Stockholm på spåret - Från hästspårväg till snabbspårväg, Stockholm: Svenska Spårvägssällskapets Stockholmsavdelning, 1998, ISBN 91-630-7110-X
[redigera] Notförteckning
- ^ [1]
- ^ [2]
- ^ Historiska spårvägslinjen 7: 1904, nedlagd 1967
- ^ Hvar 8 Dag : illustreradt magasin, Sjette årgången, [2 oktober 1904 - 24 september 1905], Förlags AB Hvar 8 dags tryckeri, Göteborg 1905 s. 327
- ^ Så var det, bilder från 50- och 60-talets Stockholm, 1992, ISBN 91-7588-855-6, sida 104
- ^ Sedan april 2011 gäller samtliga SL:s färdbevis även på denna linje.
- ^ http://www.sl.se/Upload/om_sl/pdf/Djurgardslinjen.pdf
- ^ Spårväg Syd skjuts på framtiden
- ^ Karta över AB Stockholms Spårvägars linjer år 1946
- ^ Stockholmskartan 1959
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Spårvagnstrafik i Stockholm.
- Svart/vit stumfilm från 1928-1930 som visar området och trafiken kring Slussen med ångtåg, spårvagnar och mycket mera.
- Stockholmskällan har media angående spårvagnar i Stockholm
- Stockholms Spårvägslinjer
- Utökning av koncession för spårvägstrafik i Stockholms innerstad
- Lätta spår - Exemplet Stockholm
|
||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||
