VM i snooker 2011
| VM i snooker | |
| Turneringsinformation | |
|---|---|
| Typ | Rankingturnering |
| Tidpunkt | 16 april–2 maj |
| Arena | The Crucible Theatre |
| Plats | Sheffield |
| Land | England |
| Prispengar | 1 111 000 GBP |
| Till segraren | 250 000 GBP |
| Regerande mästare |  Neil Robertson |
| Högsta break | 138 (Ding Junhui, Mark King) |
| Vinnare | |
| Vinnare |  John Higgins |
| Finalist |  Judd Trump |
| Finalresultat | 18–15 |
← 2010 2012 → | |
VM i snooker 2011, Betfred.com World Snooker Championship, var en rankingturnering i snooker som spelades mellan 16 april och 2 maj 2011 i Sheffield, England. John Higgins vann sin fjärde VM-titel, efter att ha slagit Judd Trump i finalen med 18–15.
Händelser i samband med turneringen[redigera | redigera wikitext]
- Den regerande världsmästaren Neil Robertson drabbades av The Crucible Curse och blev utslagen redan i första omgången av Judd Trump med 8–10.[1].
- Före VM hade fem spelare chansen att bli rankad som världsetta vid säsongens slut; Mark Williams (som hade ett stort försprång på rankingen), Mark Selby, John Higgins, Ding Junhui och Neil Robertson. I och med att Williams nådde semifinal stod det dock klart att ingen av de andra spelarna skulle kunna nå ifatt honom, och Williams blev därför åter rankad som världsetta vid säsongens slut. Noterbart är att de 22 senaste säsongerna har slutat med att någon av "De Fyra Stora" (Williams, Higgins, Ronnie O'Sullivan och Stephen Hendry) toppat världsrankingen.
- Mark Selby gjorde sex centuries i sin match i andra omgången mot Stephen Hendry. Det var första gången någonsin som en spelare gjort sex centuries i en och samma VM-match[2].
- Selbys sex centuries i matchen mot Hendry gjorde också att han slog ett nytt rekord, det var hans 54:e century under säsongen, fler än någon tidigare gjort under en säsong. Det tidigare rekordet på 53 centuries innehades ironiskt nog av Stephen Hendry[3].
- Förstapriset på 147 000 pund för ett maximumbreak hade tagits bort till detta års VM, som ett led i försöket att minska kostnaderna. Detta kritiserades av bland andra Mark Williams[4].
- Shaun Murphy ledde med 9–0 mot Marcus Campbell efter den första sessionen av deras match i första omgången, och behövde bara vinna det första framet i nästa session för att bli den andre i VM-historien, efter John Parrott 1992, att vinna en VM-match utan att släppa ifrån sig ett enda frame. Campbell reducerade dock till 1–9 och slapp därmed att dela Eddie Charltons öde från 1992[5].
- Ronnie O'Sullivan gjorde sitt 100:e century i The Crucible Theatre i sin match i första omgången mot Dominic Dale[6].
- Ding Junhui blev den tredje asiatiske spelaren genom tiderna att gå till semifinal i VM, efter James Wattana 1993 och 1997 och Marco Fu 2006[7]. Tidigare hade Ding aldrig nått längre än andra omgången i VM.
- Judd Trump blev, 21 år gammal, den näst yngste VM-finalisten genom tiderna. Stephen Hendry var några månader yngre då han vann 1990[8].
- John Higgins vann sin fjärde VM-titel, 13 år efter sin första. Detta är det största gapet mellan första och sista VM-titeln för någon spelare i modern tid. Det tidigare rekordet på 11 år hade Higgins själv. Tvåa på listan är namnen Alex Higgins som vann sina två VM-titlar 1972 och 1982.
- Det gjordes 74 centuries under detta VM, det näst högsta antalet någonsin efter 2009, då det gjordes 83 stycken[9].
- Det högsta breaket under turneringen var 138, vilket åstadkoms av både Mark King och Ding Junhui. Det var första gången sedan VM 1987 som det inte gjordes något break över 140[9]!
Kval[redigera | redigera wikitext]
Kvalet till VM spelades 3–13 mars i World Snooker Academy i Sheffield, England. I kvalet deltog de 80 spelare på Main Touren som inte var rankade bland topp-16, samt ett fåtal professionella spelare från utanför touren. Den 21 mars lottades de 16 kvalspelarna mot de 16 direktkvalificerade spelarna.
Huvudturnering[redigera | redigera wikitext]
Final[redigera | redigera wikitext]
| Final: Bäst av 35 frames. Domare: Jan Verhaas Crucible Theatre, Sheffield, England, 1 – 2 maj 2011 | ||
| Judd Trump (24)
|
15–18 | John Higgins (2)
|
| Session 1 (4–4): 64–19, 76–1, 38–73, 54–74, 5–115, 113–0 (102), 68–69, 59–19 Session 2 (6–3): 20–64, 67–45, 68–0, 127–0 (103), 38–63, 25–64, 77–17, 60–9, 68–36 Session 3 (2–6): 8–64, 113–0 (104), 0–97, 99–0, 55–59, 35–93, 1–113 (113), 8–77 Session 4 (3–5): 38–66, 78–0, 60–38, 52–64, 35–64, 75–52, 44–64, 61–62 | ||
| 104 | Högsta break | 113 |
| 3 | Centuries | 1 |
Källor[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Champion Robertson felled by Trump
- ^ Selby rewrites the Crucible record books Arkiverad 27 april 2011 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ World Snooker: Record-breaking Selby close to victory
- ^ World Snooker: Williams unhappy with 147 prize removal
- ^ Murphy Thrilled Despite Missing Whitewash
- ^ World Snooker: O'Sullivan takes commanding lead
- ^ Chinese Cracker Into Semis Arkiverad 29 april 2011 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Trump reaches final after Crucible classic Arkiverad 31 juli 2012 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b] Crucible Centuries Arkiverad 23 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine.
| ||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||