Vega (stjärna)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vega
Infrarödavbildning av Vega med fragmentskiva
Observationsdata
EpokJ2000.0
Stjärnbild Lyran
Rektascension 18t36m56,3s
Deklination +38°47'01"
Skenbar magnitud (V) +0,03
Stjärntyp
Spektralklass A0V
U-B-färgindex -0.01
B-V-färgindex 0.00
Variabeltyp Delta Scuti
Astrometri
Radialhastighet (Rv) -13,5 km/s
Egenrörelse (μ) RA: 201,02 mas/år
Dek.: 287,46 mas/år
Parallax (π) 129,01±0,52 mas
Avstånd 25,27  (7,751 pc)
Absolut magnitud (MV) 0,58
Detaljer
Massa 2,6 M
Radie 3,1 R
Luminositet 51 L
Temperatur 9 300 K
Metallhalt 63%
Rotationshastighet 12,5 t
Ålder 3.5 × 108 år
Andra beteckningar
α Lyrae, 3 Lyrae, GJ 721, HR 7001, BD +38°3238, HD 91262, GCTP 4293.00, LTT 15486, SAO 67174, HIP 91262.

Vega (α Lyr, α Lyrae, Alfa Lyrae) är den ljusaste stjärnan i stjärnbilden Lyran. Namnet kommer från det arabiska ordet waqi som betyder "störtande", från frasen "den störtande örnen".

Vega är den näst ljusaste stjärnan på den norra stjärnhimlen och den femte ljusaste stjärnan på hela stjärnhimlen (före kommer Sirius, Canopus, Alpha Centauri och Arcturus, de tre förstnämnda på södra stjärnhimlen). Avståndet till Vega är 25 ljusår, därmed är Vega en relativt närbelägen stjärna.

Stjärnan har en massa som är 2,5 gånger så stor som solen. Dess effekt är 50 gånger större än solens, vilket gör att den kommer att ha en livslängd 1 000 000 000 år, en tiondel av solens.

Runt Vega finns en gasfattig cirkumstellär skiva av kollisionsspillror och partiklar, upptäckt av satelliten IRAS1980-talet. Detta antyder att planeter är färdigbildade, om sådana någonsin har bildats.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Historiskt har Vega tjänat som norra polstjärnan för runt 14 000 år sedan och kommer åter göra detta om cirka 14 000 år. Stjärnan har i många sammanhang varit först. Den var 1850 den första stjärnan efter solen att bli fotograferad. Den blev även, 1872 den första stjärnan vars spektrum fotograferades.

Fragmentskiva[redigera | redigera wikitext]

Baserat på uppmätt emission av utstrålad så kallad infraröd excess, drar man slutsatsen att Vega har en circumstellär skiva av rymdstoft. Detta stoft är högst troligt resultat av fortlöpande kollisioner mellan föremål i banor i en fragmentskiva, analog med Kuiperbältet i Solsystemet.[1] Stjärnor som uppvisar infraröd excess till följd av stoftemission klassas som Vega-lika.[2] Oregelbundenheter i Vega's skiva antyder även närvaron av åtminstone en planet, troligen av omkring Jupiters storlek[3] i bana runt Vega.[4]

Fiktion[redigera | redigera wikitext]

Vega förekommer i flera science fiction-berättelser. Det är från dess stjärnsystem som jorden mottar de första signalerna från utomjordiskt liv i Carl Sagans roman Kontakt, även filmatiserad under samma titel. I Robert Heinleins bok Egen rymddräkt finnes finns en avancerad civilisation i dess planetsystem. I Star Trek förekommer flera gånger referenser till mänskliga kolonier i Vegasystemet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ K. Y. L. Su et al (2005). ”The Vega Debris Disk: A Surprise from Spitzer” (Scholar search). The Astrophysical Journal "628": ss. 487–500. doi:10.1086/430819. 
  2. ^ Song, Inseok (2002). ”M-Type Vega-like Stars”. The Astronomical Journal "124" (1): ss. 514–518. doi:10.1086/341164. http://adsabs.harvard.edu/abs/2002AJ....124..514S. Läst 10 november 2007. 
  3. ^ Wilner, D. (2002). ”Structure in the Dusty Debris around Vega”. The Astrophysical Journal "569": ss. L115–L119. doi:10.1086/340691. http://adsabs.harvard.edu/abs/2002ApJ...569L.115W. Läst 30 oktober 2007. 
  4. ^ Wyatt, M. (2002). ”Resonant Trapping of Planetesimals by Planet Migration: Debris Disk Clumps and Vega's Similarity to the Solar System”. The Astrophysical Journal "598": ss. 1321–1340. doi:10.1086/379064. http://adsabs.harvard.edu/abs/2003ApJ...598.1321W. Läst 30 oktober 2007.