Wilhelm Gustloff (fartyg)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Wilhelm Gustloff år 1939 i Danzig.
Modell av Wilhelm Gustloff.

Wilhelm Gustloff var ett tyskt passagerarfartyg, byggt av Blohm & Voss, sjösatt den 5 maj 1937, förlist efter torpedering den 30 januari 1945 i södra Östersjön.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Fartyget, som tillhörde fritidsorganisationen Kraft durch Freude, fick sitt namn efter den mördade nazistiska politikern Wilhelm Gustloff. Skeppet var byggt för en besättning av 417 personer och 1463 passagerare.

Jungfrufärden inleddes den 23 mars 1938. Fartyget var avsett för kryssningar och genomförde bland annat flera turer runt Italiens kust och till Norge. Wilhelm Gustloff användes även i propagandasyfte för en resa till London i samband med omröstningen om det redan genomförda Anschluss, som förläggning för den tyska gymnastiktruppen vid Lingiaden i Stockholm 1939 samt vid hemtransporten av Kondorlegionen efter det spanska inbördeskriget.

I samband med krigsutbrottet togs fartyget i bruk som lasarettsfartyg. Vid anfallet mot Norge på våren 1940 användes det för att transportera sårade soldater. Från november 1940 fungerade det som kasernfartyg för 2. ubåtsskoldivisionen i Gdynia.

Den 21 januari 1945 beordrade amiral Dönitz att Operation Hannibal skulle inledas dvs alla sårade soldater och civila flyktingar skulle evakueras från Ostpreussen. Sammanlagt lyckades man också evakuera 2,5 miljon människor. Även Wilhelm Gustloff skulle delta i denna operation och den 30 januari 1945 avseglade fartyget från Gdynia överlastat med civila flyktingar, mestadels kvinnor och barn men också av sårade soldater och sjömän. Vid tillfället rådde storm och temperaturen var -18 grader C.

Sänkningen[redigera | redigera wikitext]

Strax efter nio på kvällen den 30 januari 1945 torpederades fartyget vid Stolpmündebankarna i södra Östersjön av sovjetiska ubåten S 13. Fartyget hade samma dag avseglat i en eskorterad konvoj bestående av två torpedbåtar och det mindre fartyget Hestia. Konvojen splittrades dock på grund av svår sjögång och nedisning och en av torpedbåtarna måste åter- vända mot hamn. Wilhelm Gustloff gick med släckta lanternor när ett radiomeddelande om möte med några tyska minsvepare som gick på kontrakurs i samma farled mottogs. Fartygschefen beslutade att man för en kort stund skulle tända navigationsljusen för att underlätta mötet med minsveparna, något som dock skulle komma att visa sig vara ödesdigert.

Den sovjetiska ubåtschefen Aleksandr Marinesko trodde att fartyget var det tyska fartyget Cap Arcona och gav order om torpedattack. Man avlossade fyra torpeder varav tre träffade målet. Den första torpeden träffade manskapsmässen och dödade därmed nästan samtliga av de som hade till uppgift att hantera fartygets räddningsutrustning. Läget förvärrades av att nödanropet utgick på fel radiokanal samt att tillskyndande fartyg inte kunde förtöja långsides med haveristen för att överföra skeppsbrutna, eftersom de människor som låg i vattnet då skulle ha blivit ihjälklämda. Över tusen personer räddades men det fanns inte kapacitet att rädda alla som var ombord. Fartyget lade sig på sidan och efter bara 45 minuter hade fartyget kantrat helt och sjönk.

Ubåtschefen Marinesko fick efter kriget Sovjetunionens finaste utmärkelse, då han postumt utnämndes till Sovjetunionens hjälte 1990. Enligt sovjetisk åsikt var fartyget ett legitimt mål eftersom det var krig och det var många tyska soldater och officerare ombord.[källa behövs]

Vraket av Wilhelm Gustloff vilar på 47 meters djup i Östersjön. Det är belagt med dykförbud. Koordinater: 55°07′N 17°42′Ö / 55.117°N 17.700°Ö / 55.117; 17.700

Omkomna[redigera | redigera wikitext]

Att så många passagerare var ombord, flerdubbelt antal tillåtna, berodde på krigssituationen, där sovjetiska trupper var mycket nära och hemska historier om sovjetiska truppers framfart fanns i omlopp. Därför tog man med så många flyende civila man kunde få ombord. Eftersom fartyget var byggt som kryssningsfartyg fanns många allmänna utrymmen där folk kunde få plats.

Enligt inskeppningsofficeren som hade ansvar för att registrera alla som hade gått ombord på Wilhelm Gustloff hade fartyget vid sin undergång en besättning på 173 personer, dessutom fanns 918 officerare, underofficerare och sjömän från 2. ubåtsskoledivisionen, 373 marinlottor, 162 svårt sårade soldater och 4 424 civila flyktingar, eller totalt 6050 personer ombord. Forskningen har dock kunnat visa, att det fanns ytterligare 4 532 civila flyktingar och 173 militärt tjänstepliktiga ungdomar ombord, vilket betyder att det totalt fanns 10 582 människor ombord.[1] Av dessa blev 1230 människor räddade av närliggande fartyg som anlände till platsen, medan 9352 människor omkom.[2]

Litterär behandling[redigera | redigera wikitext]

Fartygets undergång skildrades litterärt av Günter Grass i Im Krebsgang (2002, sv. Krabbans gång 2003).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jason Pipes, A Memorial to the Wilhelm Gustloff 2014-03-22.
  2. ^ http://www.wilhelmgustloff.com/sinking.htm

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Claes-Göran Wetterholm: Dödens hav. Östersjön 1945. Prisma 2002.
  • Jan Linder, Lennart Lundberg: Ofredens hav Östersjön 1939-1992. Förlag Jan Linder 2002

Skönlitteratur[redigera | redigera wikitext]

Filmer[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]