Wilhelm Gustloff (fartyg)

Wilhelm Gustloff år 1939 i Danzig.

Modell av Wilhelm Gustloff.

Wilhelm Gustloff var ett tyskt passagerarfartyg, byggt av Blohm & Voss, sjösatt den 5 maj 1937, förlist efter torpedering den 30 januari 1945. Räknat efter antalet människor som förolyckats ombord på ett enda fartyg är detta den största fartygskatastrofen i världshistorien, med drygt 9 000 döda.

Historia

Fartyget, som tillhörde fritidsorganisationen Kraft durch Freude, fick sitt namn efter den mördade nazistiska politikern Wilhelm Gustloff. Skeppet var byggt för en besättning av 417 personer och 1463 passagerare.

Jungfrufärden inleddes den 23 mars 1938. Fartyget var avsett för kryssningar och genomförde bland annat flera turer runt Italiens kust och till Norge. Wilhelm Gustloff användes även i propagandasyfte för en resa till London i samband med omröstningen om det redan genomförda Anschluss, som förläggning för den tyska gymnastiktruppen vid Lingiaden i Stockholm 1939 samt vid hemtransporten av Kondorlegionen efter det spanska inbördeskriget.

I samband med krigsutbrottet togs fartyget i bruk som lasarettsfartyg.

Sänkningen

Strax efter nio på kvällen den 30 januari 1945 torpederades fartyget vid Stolpmündebankarna i södra Östersjön av sovjetiska ubåten S 13. Fartyget hade samma dag avgått från Gotenhafen/Gdynia i Danzigområdet i en eskorterad konvoj bestående av två torpedbåtar och de mindre fartyget Hestia, som dock splittrades på grund av svår sjögång och nedisning på en av torpedbåtarna som måste vända mot hamn. Fartyget gick med släckta lanternor när ett radiomeddelande om möte med några tyska minsvepare som gick på kontrakurs i samma farled mottogs. Fartygets kapten beslutade att man under en kort stund skulle tända navigationsljusen för att underlätta mötet med minsveparna, något som skulle komma att visa sig vara ödesdigert.

Den sovjetiska ubåtschefen Aleksandr Marinesko trodde att fartyget var det tyska passagerarfartyget Cap Arcona och gav order om torpedattack. Man avlossade fyra torpeder varav tre träffade målet. Den första torpeden träffade manskapsmässen och dödade därmed nästan samtliga av dem som hade till uppgift att hantera fartygets räddningsutrustning. Läget förvärrades av att nödanropet utgick på fel radiokanal samt att tillskyndande fartyg inte kunde förtöja långsides med haveristen för att överföra skeppsbrutna, eftersom de människor som låg i vattnet då skulle ha blivit ihjälklämda. Över tusen räddades men det fanns inte kapacitet att rädda så många som var ombord. Fartyget lade sig på sidan; efter 45 minuter hade fartyget vält helt och sjönk under havsytan.

Att så många passagerare var ombord, flerdubbelt antal tillåtna, berodde på krigssituationen, där ryska trupper var mycket nära och hemska historier om ryssarnas framfart fanns. Därför tog man med så många flyende civila man kunde få in. Eftersom fartyget var byggt som kryssningsfartyg fanns många allmänna utrymmen där folk kunde få plats.

Enligt inskeppningsofficeren som hade ansvar för att registrera alla som hade gått ombord på Wilhelm Gustloff hade fartyget vid sin undergång en besättning på 173 militära försvarsassistenter, 918 officerare och underofficerare samt män från 2:a Ubåts Träningsdivisionen (2. Unterseeboot-Lehrdivision), 373 kvinnliga militära hjälpfartygs hjälpare, 162 sårade soldater och 8956 civila. Totalt 10 582 passagerare och besättningsmedlemmar. 1230 människor räddades av närliggande fartyg som anlände till platsen, 9352 människor omkom.

Ubåtens befälhavare Marinesko fick efter kriget en av Sovjetunionens finaste utmärkelser, då han utnämndes till Sovjetunionens hjälte. Enligt sovjetisk åsikt var fartyget ett legitimt mål eftersom det var krig och det var många tyska soldater och officerare ombord.^{[källa behövs]}

Vraket av Wilhelm Gustloff vilar på 47 meters djup i Östersjön. Det är belagt med dykförbud.

Fartygets undergång skildrades litterärt av Günter Grass i Im Krebsgang (2002, sv. Krabbans gång 2003).

Referenser

Litteratur

• Claes-Göran Wetterholm: Dödens hav. Östersjön 1945. Prisma 2002.
• Jan Linder, Lennart Lundberg: Ofredens hav Östersjön 1939-1992. Förlag Jan Linder 2002

Skönlitteratur

• Günter Grass: Im Krebsgang. Steidl Gerhard Verlag, 2002, ISBN 3-88243-800-2. På svenska Krabbans gång, översättning av Lars W. Freij, Bonnier 2003. ISBN 91-0-058076-7. Novellen berättar historien om Wilhelm Gustloff i en blandning av fakta och fiktion; beskrivningen av förlisningen är mycket exakt och detaljerad.
• Tanja Dückers: Himmelskörper, Aufbau Verlag, 2003, ISBN 3-351-02963-2

Filmer

• Schiff ohne Klassen - Die Wilhelm Gustloff (1938)
• Nacht fiel über Gotenhafen (1959)
• Triumph und Tragödie der Wilhelm Gustloff, dokumentärfilm av Karl Höffkes och Heinz Schön (2000)
• Die Gustloff (2008)

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Wilhelm Gustloff (fartyg)
  Bilder & media
• Wilhelm Gustloff, historik och öde (på engelska)