Abort i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Abort i Sverige blev lagligt 1938. Enligt lagen var man tillåten att utföra abort i Sverigemedicinska, humanitära eller rashygieniska skäl. Det betyder att om graviditeten utgjorde ett allvarligt hot mot kvinnans liv, om hon hade gjorts med barn genom våldtäkt, eller om det fanns en chans att hennes barn kunde få allvarliga skador eller sjukdomar kunde abort utföras. Lagen utökades 1946 och inkluderade då också socialmedicinska anledningar, och återigen 1963 för att inkludera allvarliga fosterskador. En särskild kommitté utredde varje enskilt fall och som ett resultat av denna utredningsprocess, kunde beviljade aborter sällan utföras förrän mitten av den andra trimestern. Ett nytt förslag och en ny abortlag tillkom därför.

Nuvarande svensk abortlag[redigera | redigera wikitext]

Den nuvarande lagstiftningen är 1974 års abortlag. Enligt den lagen kan man göra abort fram till slutet på den artonde veckan av graviditeten, och av vilken anledning som helst. Efter den artonde till den tjugoandra veckan krävs tillåtelse från Socialstyrelsen som ofta ges på grund av att fostret eller modern lider av svåra sjukdomstillstånd.

I Sverige är definitionen av abort att graviditeten avbrutits före 28:e veckans slut och fostret fötts dött.[1] Om fostret fötts levande eller efter vecka 28 definieras det juridiskt som ett barn.[1] Allvarliga medicinska biverkningar och skador efter en abort är ovanligt för kvinnan när aborten utförs under medicinskt väl kontrollerade former. Så är förhållandena i Sverige och många andra länder som i lag tillåter kvinnor att avbryta graviditeter. I länder där provocerade aborter inte är tillåtna i lag, utförs därför aborter med hög grad av risk för kvinnorna, och illegala aborter är en av världens vanligaste orsaker till unga kvinnors död. Dödsorsakerna noteras då som blödning eller infektion, förgiftning och dylikt. I många av de länder som inte legaliserat abort råder också ofta religiösa förbud mot användning av preventivmedel.

Sedan 1975 har Sverige en lagstiftning (SFS 1974:595)[2] på området som ger den gravida kvinnan rätt att i varje situation själv bestämma om hon vill avbryta graviditeten upp till den 18:e graviditetsveckan,[3] förutsatt att hon är svensk medborgare eller bosatt i Sverige, eller får särskilt tillstånd från Socialstyrelsen. Sedan den 1 januari 2008 har kravet på att kvinnan ska ha anknytning till Sverige i 5 § abortlagen (1974:595) tagits bort.

Fram till graviditetsvecka 9 kan en graviditet avbrytas med hjälp av läkemedel,[4] vilket är den mest skonsamma metoden som flest kvinnor föredrar. Det är två läkemedel som ges, det första 2-3 dagar innan aborten skall genomföras. Denna tablett får kvinnan på en gynekologisk mottagning. Sedan får man genomföra aborten hemma (eller på en mottagning/sjukhusavdelning om man själv vill) genom att ta tabletter vaginalt som gör att livmodern drar ihop sig.

Fram till graviditetsvecka 13 kan aborterna även genomföras kirurgiskt[4] och kvinnan sövs alternativt får lokalbedövning före ingreppet. Vid senare abort görs en så kallad tvåstegsabort. Aborten går till stort sett till som en medicinsk abort men man får ligga inne på sjukhuset. Först får man en tablett som avbryter graviditeten. Efter två dygn får man tabletter som sätter igång värkarbetet. Efter aborten görs en undersökning av livmoderinnehållet och en eventuell skrapning av livmodern kan bli aktuell om aborten inte bedöms som komplett.

Sedan Sverige fick fri abort 1 januari 1975 har antalet aborter varje år pendlat mellan 30 000 och 38 000.[5] Före 1975 tilläts aborter under vissa omständigheter och från 1965 och fram till lagändringen ändrades praxis successivt så att kvinnor beviljades abortansökan med s.k. 2-läkarintyg.

Antalet tonårsaborter minskade kraftigt från 1975 (29,7 aborter per tusen kvinnor under 20 år) till 1995 (16,7). Därefter har antalet tonårsaborter åter ökat till 25,4 per 1 000 år 2006. Över 80% av alla kända tonårsgraviditeter avbryts.[6]

Senare aborter än dessa är förhållandevis ovanliga i Sverige. I allmänhet rör det sig då inte om oönskade, möjligen oplanerade, graviditeter. Då kvinnor och män idag är äldre när de skaffar barn ökar riskerna för allvarliga missbildningar på fostren. Många av de tillgängliga undersökningsmetoderna kan inte ge besked om fostrets hälsa förrän tidigast efter graviditetsvecka 16–18. Med tidsutdräkt för information, samtal, eftertanke och beslut så går minst två veckor från provtillfället till provsvar och beslut. Dessa fall handläggs akut på kvinnoklinikerna på grund av den mycket krävande psykosociala situationen som råder för paret ifråga.

I Sverige måste Socialstyrelsens tillstånd inhämtas för att aborter efter graviditetsvecka 18 skall få utföras.[2][7] I de fall Socialstyrelsen bedömer att kraven på synnerliga skäl är uppfyllda och beviljar abortansökan så rör det sig om grava missbildningar på fostret (till exempel avsaknad av storhjärna), sjukdom hos kvinnan, som havandeskapsförgiftning med komplikationer som HELLP eller i sällsynta fall svåra sociala förhållanden. Socialstyrelsen får aldrig ge tillstånd till sen abort om fostret kan antas vara livsdugligt och ha någon överlevnadschans, vilket enligt gällande praxis bedöms vara efter vecka 22.[7]

Akut p-piller[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Akut p-piller

För dem som omedelbart efter ett oskyddat samlag vet att de inte vill bli gravida finns numera receptfria akut p-piller att köpa på apoteken i Sverige och flera andra europeiska länder. Dessa tabletter är en akut preventivmetod[8] och ska inte sammanblandas med abort. De fungerar så att en eventuell ägglossning förhindras, och därmed kan ingen befruktning ske. Om kvinnan redan haft ägglossning i samband med samlaget kan akut p-piller hjälpa eftersom det gör så att ägget inte kan fästa sig i livmoderväggen, men det är inte verksamt om implantation redan skett.[8]

Abortdebatten i Sverige[redigera | redigera wikitext]

En ledande förespråkare i Sverige för fri abort har varit och är RFSU.[9]

De största abortkritikerna finns inom den religiöst obundna organisationen Ja till livet, samt inom Romersk-katolska kyrkan. Det finns även mindre grupperingar som Respekt och MRO-Människorätt för ofödda.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Abortion in Sweden, 23 juli 2009.
  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin på internet den 2 januari 2007, uppslagsord abort.
  2. ^ [a b] Abortlag, SFS 1974:595 (lagen.nu)
  3. ^ http://www.sexaktuellt.com/sv-SE/segment.aspx?sectionID=2&show=2
  4. ^ [a b] http://www.sexaktuellt.com/sv-SE/segment.aspx?sectionID=2&show=6
  5. ^ Socialstyrelsen
  6. ^ Aborter 2006; Officiell statistik från Socialstyrelsen
  7. ^ [a b] Socialstyrelsens meddelandeblad februari 2006: Rättsliga rådets behandling av abortärenden m.m.
  8. ^ [a b] FASS: NorLevo (Akut p-piller).
  9. ^ RFSU. Rätten till Abort. (2010-01-29) http://www.rfsu.se/sv/Sex-och-politik/Fokus-SRHR/Ratten-till-abort/ Läst den 18 maj 2010