Alfons V av Aragonien
| Alfons V | |
|---|---|
| |
| Alfons V den ädelmodige | |
| Regeringstid | 2 april 1416 – 27 juni 1458 |
| Företrädare | Ferdinand I av Aragonien |
| Efterträdare | Johan II av Aragonien |
| Regeringstid | 2 juni 1442 – 27 juni 1458 |
| Företrädare | René I av Neapel |
| Efterträdare | Ferdinand I av Neapel |
| Gemål | Maria av Kastilien |
| Barn | Ferdinand I av Neapel |
| Ätt | Huset Trastámara |
| Far | Ferdinand I av Aragonien |
| Mor | Eleonora av Albuquerque |
| Född | 1396 Medina del Campo, Kungariket Kastilien |
| Död | 27 juni 1458 (61-62 år) Neapel, Kungariket Neapel |
| Begravd | Pobletklostret |
.svg)
| |
Alfons V den ädelmodige (el Magnanimo), född 1396 i Medina del Campo, död 27 juni 1458 i Neapel, var kung i Aragonien; som kung i Valencia kallade han sig Alfons III, som kung i Mallorca, Sardinien och Korsika och Sicilien som Alfons II. Han var även greve av Barcelona från 1416 (som Alfons IV) samt även Neapels kung från 1442 till sin död, som Alfons I.
Alfons efterträdde sin fader Ferdinand I av Aragonien år 1416. Han kallades till hjälp av drottning Johanna II av Neapel mot Ludvig II av Anjou. Visserligen besegrade Alfons denne men blev snart oenig med Johanna, som istället adopterade Ludvig III av Anjou till sin efterträdare 1423. Efter drottningens död 1435 lyckades Alfons efter strider erövra Neapel och åter förena detta rike med Aragonien.
Alfons förde sedan krig mot Milano, Florens, Venedig och Genua. Han var från 1432 till sin död frånvarande från Aragonien, som i stället styrdes av hans fru, Maria av Kastilien.
När han dog i Neapel var hans trupper i färd med att belägra Genua. I sina arvstater efterträddes han av sin bror Johan II av Aragonien, men lämnade Neapel som eget rike åt sin son Ferdinand.
Alfons V utmärkte sig även som vän och gynnare av vetenskaperna; han härbärgerade grekiska lärda som utvandrat från Konstantinopel.
Antavla
Källor
- Alfons V, den ädelmodige i Nordisk familjebok (första upplagan, 1876)