Alphorn
Alphorn är ett blåsinstrument som användes av herdarna i Alperna. Det är en typ av primitivt bleckblåsinstrument, lång och konformad lur, oftast tillverkat av trä. Då alphornet saknar ventiler och andra möjligheter till förändring av pipans längd, kan man endast spela naturtoner, dvs. grundtonen och dess övertoner, i första hand kvint, stor ters, liten septima och möjligen nona, med rätt teknik. För att spela alla toner i en tonart, krävs således mer än ett horn, med olika stämning. De tillverkas normalt stämda i 8 utföranden från C (2,45 m) till Eb (4,05 m). Världens längsta alphorn är 47 m långt (1999).[1] Grundtonen är låg, i basregistret, men övertoner med betydligt högre frekvens kan användas i melodier.
Alphornet är en nationalsymbol i Schweiz och Österrike. Instrumentet nämns i en förteckning över instrument i Schweiz redan 1527 under namnet "Alphorn". Det användes bl.a. för kommunikation, då det hörs 5-10 km i bergen. Liknande horn förekommer i andra bergstrakter, exempelvis Tibet. Under 16-1700-talen använde fattiga herdar alphorn vid tiggeri, vilket gav hornet ett dåligt anseende. Under 1800-talets nationalromantiska strömningar kom emellertid folklore i ropet och alphornet fick ökad publik användning och popularitet.
Leopold Mozart och andra klassiska kompositörer har skrivit verk för orkestrering med alphorn, ex. Sinfonia pastorella. Senare har även andra genrer, exempelvis jazz använt hornet. Rena alphornskonserter förekommer också.
Se även
Referenser
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||