Alplångöra

Från Wikipedia
Alplångöra
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläktePlecotus
ArtAlplångöra
Plecotus macrobullaris
Vetenskapligt namn
§ Plecotus macrobullaris
AuktorKuzjakin, 1965
Utbredning
Utbredningsområde (olika färg för underarterna)
Synonymer
Plecotus alpinus, Plecotus microdontus
Hitta fler artiklar om djur med

Alplångöra[2] (Plecotus macrobullaris) är en fladdermus i familjen läderlappar som förekommer i Europa och i västra Asien.

Taxonet beskrevs 1965 som underart till långörad fladdermus (Plecotus auritus)[1] eller till grå långörad fladdermus (Plecotus austriacus)[3]. Året 2002 fick två nyupptäckta populationer i Alperna de nya vetenskapliga namnen Plecotus alpinus och Plecotus microdontus. Ett år senare blev det känt att de är identiska med Plecotus macrobullaris.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Med 3,7 till 4,6 cm långa underarmar är arten medelstor bland europeiska fladdermöss. Den har liksom andra släktmedlemmar stora öron. Det finns en tydlig gräns mellan den gråa, bruna eller gråbruna pälsen på ovansidan och den ljusgråa till vita pälsen på undersidan. Håren som bildar ovansidans päls är nära roten mörkast. Kännetecknande är en liten trekantig knöl (eller kudde) nedanför munnen. Alplångöra har en brun till ljusbrun flygmembran.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Fladdermusen förekommer främst i bergstrakter från Pyrenéerna över Alperna och Balkanhalvön till Anatolien, Kaukasus, Iran och Syrien. Den når upp till 2800 meter över havet och den hittas även i låglandet. Arten vistas i olika habitat. Den registrerades i Schweiz i lövfällande skogar, i buskskogar och över ängar. I Pyrenéerna är den känd från övergångszoner mellan tät och öppen växtlighet samt från odlade områden men den undviker täta skogar. Vid Medelhavet besöker Plecotus macrobullaris löv- och barrskogar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Under sommaren upptäcktes vilande individer i byggnader, bland annat i kyrktorn. För vinterkvarteren saknas uppgifter.[1]

För arten registrerades ett ytterst komplext rop, där frekvenssvepet börjar med hög frekvens och sveper nedåt. Den kortaste signalen varde bara i 0,8 ms och frekvensen minskade från 46 kHz till 23 kHz. Den längsta signalen var 7,3 ms lång med en minskning från 42 kHz till 15 kHz.[5]

Arten jagar fjärilar som troligen kompletteras med tvåvingar och skalbaggar. Före ungarnas födelse bildar honor egna flockar (eller kolonier) som är skilda från hannarna och som har högst ett tiotal medlemmar.[4]

Status[redigera | redigera wikitext]

Troligen påverkas arten när slitna byggnader blir återställd. Även landskapsförändringar kan påverka fladdermusen. Alplångöra förekommer i flera naturskyddsområden och den listas av IUCN som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Pacifici, M. & Cassola, F. 2016 Plecotus macrobullaris Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 3 juni 2017.
  2. ^ De Jong et al.. ”Nya svenska namn på Europas fladdermöss”. Sveriges lantbruksuniversitet. http://pub.epsilon.slu.se/12670/1/de_jong_et_al_151006.pdf. Läst 20 juni 2017. 
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Plecotus austriacus macrobullaris
  4. ^ [a b] ”Alpine long-eared bat” (på engelska). Natural Sciences Musem of Granollers. http://www.batmonitoring.org/en/species/plecotus-macrobullaris/. Läst 30 oktober 2019. 
  5. ^ Dietrich et al. (2006). ”Echolocation signals of the plecotine bat, Plecotus macrobullaris (på engelska). Acta Chiropterologica. BioOne. http://www.bioone.org/doi/10.3161/1733-5329%282006%298%5B465%3AESOTPB%5D2.0.CO%3B2. Läst 3 juni 2017.