Totalförsvarets forskningsinstitut

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI)
Totalförsvarets forskningsinstitut vapen.svg
FOI:s heraldiska vapen, FOI:s logotyp använder vapenskölden i kombinationen med bokstäverna FOI.
Departement Försvarsdepartementet
Organisationstyp Statlig förvaltningsmyndighet
Ledning Styrelsemyndighet
Kommun Stockholm, Linköping, Umeå
Län Stockholm, Västerbotten, Östergötland
Organisationsnr 202100-5182
Generaldirektör Jan-Olof Lind
Instruktion SFS 2007:861
Webbplats www.foi.se
Vägskylt vid Grindsjön.

Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) är en svensk statlig förvaltningsmyndighet som sorterar under Försvarsdepartementet.

FOI skall bedriva forskning, utveckling samt utredningar till stöd för totalförsvaret samt för nedrustning, icke-spridning och internationell säkerhet. FOI skall även utföra uppdrag åt försvarsexportmyndigheten och får också ha andra uppdragsgivare, även utländska. FOI skall även verka för samverkan mellan militär och civil forskning samt mellan nationell och internationell forskning.[1] FOI sysslar ej med egen underrättelseinhämtning, och skall inte förväxlas med FRA.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Myndigheten har en relativt kort egen historia, då den bildades den 1 januari 2001 genom sammanslagning av de två tidigare myndigheterna Flygtekniska försöksanstalten (FFA) och Försvarets forskningsanstalt (FOA).

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Kärnverksamheten är forskning, metod- och teknikutveckling samt utredning för totalförsvaret. Myndighetens kompetens skall även vara till nytta för verksamheter utanför totalförsvaret. Den forskning som bedrivs sker på uppdrag från främst Försvarsmakten och Försvarets materielverk. Förutom viss verksamhet för regeringens behov har myndigheten inga egna anslag. FOI hade 2011 omkring 1000 anställda.

FOI bedriver forskning och utveckling inom bland annat:

  • Analys av omvärld, säkerhetspolitik, samhälle och försvarsekonomi.
  • Skydd mot CBRN-krigföring
  • Kärnvapenfrågor
  • Energetiska material (sprängämnen och drivmedel).
  • IT-säkerhet och telekrig
  • Ledningssystem
  • Undervattensteknik och flygteknik
  • Stridssimulering

För att möjliggöra forskningen har man till sin hjälp speciallaboratorier för kemiska och biologiska vapen, marina experimentstationer, superdatorer, laboratorier för explosiva föremål och verkstäder. Verksamhet finns i Stockholmsområdet (Kista och Grindsjön) samt i Linköping och Umeå, där FOI ingår i ett nätverk som också innefattar SkyddC och det Europeiska CBRNE-centret vid Umeå universitet.[2] I Umeå medverkar FOI även till den årliga säkerhetspolitiska konferensen Pax Nordica.

Uppdragsgivare är bland annat Försvarsmakten, Försvarsdepartementet, Försvarets materielverk, Utrikesdepartementet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Försvarsexportmyndigheten och flygindustrin. EU:s program för säkerhetsforskning inom det sjunde ramprogrammet är en viktig civil inkomstkälla.

FOI genomgick 2006–2008 nerskärningar som en konsekvens av "lagerbladsutredningens" förslag att minska den försvarstekniska forskningen med 500 miljoner. [3]

I utredningen "Ett användbart och tillgängligt försvar – Stödet till Försvarsmakten" [4] föreslogs våren 2009 ytterligare kraftiga reduceringar (till 290 miljoner) och att myndigheten slås ihop med Försvarets materielverk. Dessa förslag till åtgärder fick kritik och sammanslagningen har ej genomförts. Däremot skapades Försvarsexportmyndigheten (FXM) 2010 som övertog den roll som bland annat FOI haft när det gäller främjande av svensk vapenexport.

Verksamheten inom experimentell aerodynamik, baserad främst på vindtunnelprovning övertogs 1 juli 2008 av ett konsultbolag som 2011 beslutade att lägga ned verksamheten.

Intäkterna från Försvarsmakten, Försvarets materielverk samt anslag från Försvarsdepartementet uppgick 2010 till sammanlagt 791 miljoner medan övriga (civila) intäkter uppgick till 229 miljoner.

[5]

Generaldirektörer[redigera | redigera wikitext]

FOI har haft följande generaldirektörer:[6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 1 § förordningen (2007:861) med instruktion för Totalförsvarets forskningsinstitut.
  2. ^ ”Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC”. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/totalforsvarets-skyddscentrum/. Läst 13 april 2017. 
  3. ^ ”SOU 2005:96 "En effektiv förvaltning för insatsförsvaret"”. Försvarsdepartementet. 1 november 2005. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/52042. Läst 13 april 2017. 
  4. ^ ”Fö 2009:A "Ett användbart och tillgängligt försvar - Stödet till Försvarsmakten"”. Försvarsdepartementet. 15 maj 2009. http://www.regeringen.se/sb/d/11970/a/126455. Läst 13 april 2017. 
  5. ^ ”Årsredovisning 2010” (pdf). FOI. 18 december 2011. https://www.foi.se/download/18.64adcb9c1549986af311c60b/1466509554480/Årsredovisning_2010.pdf. Läst 13 april 2017. 
  6. ^ Framsyn 2003 (lista i intervju med FOI:s GD Madelene Sandström)
  7. ^ Pressmeddelande 2008-12-18: Madelene Sandström ny vd för KK-stiftelsen
  8. ^ Regeringen 2010-07-01: Jan-Olof Lind generaldirektör för FOI