Antisocial personlighetsstörning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Antisocial personlighetsstörning karaktäriseras av en grundläggande bristande respekt för andra människors rättigheter, bristande förmåga att känna skuld och av att inte bry sig om sociala normer. Personer med denna störning är ofta inblandade i kriminella aktiviteter. Psykopati uppfattas ofta som en grav variant av antisocial personlighetsstörning.

Människor med antisocial personlighetsstörning visar brist på ångerkänslor eller empati. Detta visas i likgiltlighet efter att ha sårat, stulit från, eller svikit någon. De är ofta också väldigt manipulativa och impulsiva. Personen har också väldigt svårt för ansvar och planering.

Störningen är mycket vanligare hos män än hos kvinnor. En bok från 1993 av den amerikanske författaren Patricia B. Sutker uppgav att 3 % av den manliga befolkningen kunde diagnostiseras med störningen, men mindre än 1 % av den kvinnliga befolkningen.

En personlighetsstörningsdiagnos kan endast sättas på en vuxen människa (över 18 år gammal), men diagnosen är starkt förknippad med en tidigare uppförandestörning.


Diagnostiseringskriterier enligt DSM-IV-TR[redigera | redigera wikitext]

A. Det finns ett mönster av ringaktning mot andra människor vilket pågått sedan 18 års ålder vilket är indikerat av minst tre av följande:

  1. Misslyckande med att följa sociala normer med respekt för lagliga beteenden indikerat av upprepade handlingar som legat till grund för gripande.
  2. Falskhet, indikerat av upprepade lögner, användande av alias eller att ha lurat andra för egen personlig vinnings skull.
  3. Impulsivitet eller misslyckande med att planera i förväg.
  4. Irritabilitet och aggressivitet indikerat av upprepade slagsmål eller överfall.
  5. Vårdslöshet och bristande respekt inför egen och/eller andras säkerhet.
  6. Ihärdig vårdslöshet indikerat av upprepade misslyckanden i att ha koncist arbete.
  7. Brist på samvete indikerat av bortrationalisering eller oberördhet av att man behandlat någon illa, skadat eller stulit från någon annan.

B. Individen är minst 18 år (för personer under 18 år se uppförandestörning).

C. Det finns indikatorer för uppförandestörning före 15 års ålder.

D. De antisociala beteendena finns inte exklusivt under schizofreni eller en manisk episod.

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

Tvillingstudier och adoptionsstudier har visat att det finns en signifikant genetisk komponent i uppkomsten av antisocial personlighetsstörning. Med det menas inte att det finns en specifik genuppsättning som predisponerar störningen, utan den uppstår i en komplex interaktion mellan gener och social miljö.

Forskning har också undersökt neurobiologiska skillnader som kan ge upphov till störningen. Några generella hjärnskador har man inte hittat; patienterna får lika bra poäng på neuropsykologiska tester som genomsnittsindividen. Två mer specifika hypoteser har i stället fått en del uppmärksamhet: "underarousal"-hypotesen, som menar att dessa patienter är kortikalt understimulerade, och därför behöver bete sig på extrema sätt, och oräddhetshypotesen, som menar att de har en högre tröskel för att uppleva rädsla.

Psykosociala orsaksfaktorer såsom uppfostran är också relevanta, ett barn som fått sin vilja igenom genom att bråka kan utveckla trotssyndrom eller uppförandestörningar som i vuxen ålder kan övergå till en antisocial personlighetsstörning. [källa behövs]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • David H. Barlow & V. Mark Durand (2005). Abnormal psychology: An integrative approach. Thomson Wadsworth. ISBN 0-534-63356-0
  • Sutker, Patricia B., Bugg, F. & West, J.A. (1993). Antisocial personality disorder. I P.B. Sutker & H.E. Adams (red.), Comprehensive handbook of psychopathology (2nd ed., pp. 337-369). New York: Plenum Press