Ansjovis (fiskkonserv)

Från Wikipedia
Grebbestads ansjovisfiléer.

Ansjovis är en fiskkonserv som i Sverige och Finland oftast görs av skarpsill. Den äkta fisken ansjovis säljs under namnet sardell.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Ansjovis började kommersiellt tillverkas 1842 av salteriägaren Gustav Andersson. Den tillverkades ursprungligen vid Dorthes Konservfabrik Fjällbacka, i fiskeläget Fjällbacka som ligger i Bohuslän. Produktionen i Fjällbacka upphörde 1928 efter att fabriken brunnit ner. Ansjovis började att produceras i Grebbestad 1887, men Grebbestads ansjovis produceras numera i Kungshamn.[1]

Redan i början av 1800-talet återfanns recept på ansjovis i en del litteratur, såsom Margareta Nylanders "Handbok wid den nu brukliga Finare Matlagningen", som trycktes 1822.

Tillverkningsprocessen[redigera | redigera wikitext]

Ansjovis tillverkas av skarpsill, som förekommer i Sverige vid Bohuskusten och i Östersjön. Merparten av den skarpsill som används till ansjovisproduktionen fångas i Kattegatt och Skagerrak.[2] Den fångas när den är 11–13 cm lång, varpå den efter fångst saltas, läggs in och kryddas. I ansjovisinläggningen ingår exempelvis kryddor som kanel, svartpeppar, kryddpeppar, lagerblad, kryddnejlika, spansk humle (oregano), kardemumma och sandelträ. Grebbestads ansjovis innehåller socker, salt, ättika, kanel, kryddpeppar, ingefära, kryddnejlika, lagerblad, muskotblomma och sandelolja.[3]

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Smörgåsar med ansjovisfiléer.

Ansjovis kan ätas som pålägg eller användas för att ge smak åt maträtter, bland annat i Janssons frestelse, gubbröra, slottsstek och leverpastej. Ansjovis används också som garnityr, till exempel i Sverige till wienerschnitzel tillsammans med kapris.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]