Skärgårdsflottan

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Arméns flotta)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Arméns Flotta
Original flag of Swedish archipelago fleet.jpg
Arméns flottas örlogsflagga var i bruk åren 1761-1813. Original från Sjöhistoriska museet
Datum1756-1823
LandSverige
FörsvarsgrenVäxlade mellan Amiralitetskollegium och Krigskollegium
TypMarin- och truppenheter
RollSpecialförband
Del avUnder Krigskollegiums alternativt Amiralitetskollegiums kommando
FörläggningsortStockholms örlogsstation
Sveaborgs fästning

Nya varvet, Göteborg
Stralsund

Åbo
FärgerBlått
Kända slag och krigPommerska kriget

Gustav III:s ryska krig

Finska kriget

Dansk-svenska kriget 1808–1809

Fälttåget mot Norge

Befälhavare
Framstående befälhavareAugustin Ehrensvärd

Skärgårdsflottan, officiellt Arméns flotta, var ett vapenslag i Sverige mellan åren 1756 och 1823.[1]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Efter freden i Nystad 1721 blev man varse behovet av en snabbrörlig marin enhet som kunde ta sig fram i kustnära vatten. En eskader inom flottan, Stockholmseskadern, sattes upp för att möta behovet. Efter hattarnas ryska krig visade det sig att eskadern var för liten för att möta det ryska hotet. En officiell arméflotta planerades efter studier av galärer i Medelhavet, framför allt schebecker, snabba farliga piratfartyg som var vanliga i nordafrikanska farvatten. De svenska galärerna fick dock en annan utformning; framför allt var de mindre.

Efter nederlagen i kriget mot Ryssland beslutade en kommission 1747 att försvaret i öst behövde stärkas genom att bygga ut fästningar i sydöstra Finland och att bygga upp en stark skärgårdsflotta. I den frågan var den tidigare artilleriofficeren Augustin Ehrensvärd drivande och kommissionens slutsatser och beslut var i hög grad baserat på hans förslag om förbättringar. Ehrensvärd menade att en linjeflotta inte alls var lämplig för sjökrigföring i Östersjön och hade stöd i sin åsikt inom hattpartiet, vilket han tillhörde.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Uniform m/1779 för Arméns flotta.

Skärgårdsflottan lösgjordes från örlogsflottan och Amiralitetet, och den 18 oktober 1756 sattes den upp som en enhet lydande under Krigskollegium. Skärgårdsflottan bestod 1756 av galärer ordnade i Stockholmseskadern och Finska eskadern. Till högste chef utsågs general Augustin Ehrensvärd. Då Mössorna vid riksdagen 1765-1766 återfick makten beslutade man att börja avveckla skärgårdsflottan och Ehrensvärd tvingades bort som befälhavare. Vid 1769 års riksdag återvann hattarna regeringsmakten och Ehrensvärd fick tillbaka sin post och kunde fortsätta utvecklingen av organisationen.[2]

Skärgårdsflottans galärfartyg blev ett segervapen i det pommerska kriget men även svagheter som dess korta aktionsradie visade sig. Fredrik Henrik Chapman (adlad "af Chapman" 1772) hade 1757 blivit anställd vid flottan och konstruerade nya fartygstyper som bättre skulle svara mot de nya krav som ställts på skärgårdsflottan. Ehrensvärd och Chapman lät bygga ett flertal av dessa nya fartygstyper vid varven i Sveaborg. År 1760 fick skärgårdsflottan egen status och på Ehrensvärds förslag namnet Arméns flotta eller de förenade skärgårdsflottorna.

År 1766 bestämde det regerande Mösspartiet att skärgårdsflottan åter skulle lyda under Amiralitetskollegium. När Hattpartiet återfick makten 1770 hamnade den Finska eskadern återigen under Krigskollegium. Stockholmseskadern förblev, under benämningen galärflottan, en enhet under Amiralitetskollegium. Den 14 november gick galärflottan upp i skärgårdsflottan och tilldelades den svenska eskadern av arméns flotta medan styrkorna i Finland blev den finska eskadern av arméns flotta. År 1777 förenades dessa eskadrar till en kår under namnet Arméns flotta. Oavsett om skärgårdsflottan lydde under Amiralitetskollegium eller Krigskollegium var den bemannad av sjöofficerare och båtsmän medan soldater och artillerister hämtades från armén.

Arméns flottas huvudstationer fanns i Stockholm och Sveaborg, men även mindre eskaderstationer etablerades med tiden. Dessa var bohuseskadern i Göteborg 1789, eskadern i Åbo 1793. En pommersk eskader förlades i Stralsund som 1807 flyttades till Landskrona, dessutom några mindre enheter i Malmö samt Kristina och Varkaus i Finland.

I Gustav III:s ryska krig 1788-1790 rönte skärgårdsflottan stor framgång, särskilt i det andra slaget vid Svensksund.

1823 slogs skärgårdsflottan samman med örlogsflottan till Kungl Maj:ts flotta eller Kungliga flottan och det är detta vapenslag som förvaltar dess traditioner.

Uniform[redigera | redigera wikitext]

Arméns flottas uniform följde ofta snittet för övriga uniformer i Krigsmakten och man följde således det rådande svenska militärmodet. Dock tillkom några detaljer som var särskilt utmärkande för vapenslaget.

Efter segern i Slaget vid Svensksund bestämdes följande för uniformen;

  • Officerare vid Arméns flotta skulle i likhet med officerarna vid Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper bära ett sidenskärp om livet i blått och gult, något som kallades Svensksundsskärpet.
  • Underofficerare och volontärer vid regementet skulle på hattens kordong bära konungens namnchiffer och under detta årtalet 1790. Detta för att i alla tider bevara minnet av sin utmärkta tapperhet och skicklighet.[3]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Eskadrar[redigera | redigera wikitext]

1760 skapades två eskadrar inom Arméns flotta:

  • Stockholms eskadern
  • Finska eskadern

1762 hade en galäreskader skapats i Göteborg, men denna lades ner redan 1765. Under 1770-talet beslöts att eskadern på nytt skulle sättas upp, men det dröjde troligen till utbrottet av Gustav III:s ryska krig innan detta skedde.

Bohuseskadern eller Göteborgseskadern[redigera | redigera wikitext]

I samband med utbrottet av Gustav III:s ryska krig hade en rysk eskader gått till Köpenhamn, och västkusten var därmed hotad av ryska sjöstridskrafter. Den 16 augusti skrev landshövding Anders Rudolf du Rietz i Göteborg ett brev till Kungl. Maj:t att två ryska kaparfartyg hade bränt Råå, och han föreslog att en eskader skulle bildas med;

...3 til 4 stycken däckade fartyg, med så grofva Canoner som de kunna bära...

Gustaf III beslöt i högkvarteret vid Kymmenegård den 22 augusti att styrkan skulle bildas och att överstelöjtnanten Jakob Törning uppdrogs att verkställa beslutet. I Törnings order stod det;

...af där befintilige smärre fartyg söka om möjligt vore tillskapa en tjenlig skärgårds- flotta.

Den 14 oktober 1788 bestod eskadern av totalt 10 fartyg; 1 kanonslup, 4 skottpråmar, 1 barkass samt 4 armerade skärgårdsbåtar. Redan den 11 november samma år fick Törning order att bygga 8 kanonslupar ytterligare och dessa fartyg levererades i april 1789 till en kostnad av 12 000 riksdaler specie. I april 1790, innan förbandet avgick till krigsskådeplatsen i Finland bestod eskadern av totalt 22 fartyg samt hade en besättning och manskap uppgående till ca 1 300 man.[4]

Bohuseskadern var förlagd till Nya Varvet i Göteborg.

Fartygstyper[redigera | redigera wikitext]

De nya fartyg som af Chapman ritade och Ehrensvärd lät konstruera kallades skärgårdsfregatter och byggdes i fyra typer som fick namn efter finska landskap: hemmema, turuma, udema och pojama. I Stralsund 1761 sjösattes det första av de nya fartygen, Norden av turumatyp. Andra fartygstyper som ingick i skärgårdsflottan var galärer, skottpråmar, kanonslupar, kanonjollar, kanonbarkasser och mörsarbarkasser.

Skärgårdsflottans befälhavare[redigera | redigera wikitext]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Arméns flotta i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
  2. ^ Svenska flottans historia, Per Olof Bäckström, s. 219, 235.
  3. ^ Sjöhistoriska samfundet, sid 149-150
  4. ^ Bohusläns eskader av arméns flotta 1788–1790

Källor[redigera | redigera wikitext]