Hoppa till innehållet

Åbrodd

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Artemisia abrotanum)
Åbrodd
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAsterordningen
Asterales
FamiljKorgblommiga växter
Asteraceae
SläkteMalörtssläktet
Artemisia
ArtÅbrodd
A. abrotanum
Vetenskapligt namn
§ Artemisia abrotanum
AuktorL., 1753
Synonymer

Artemisia abrotanifolia Salisb. nom. illeg.
Artemisia abrotanifolium Salisb.
Artemisia abrotanum (L.) Thunb.
Abrotanum alpestre Jord. & Fourr.
Artemisia altissima Ehrh. ex DC.
Abrotanum ambiguum Jord. & Fourr.
Artemisia anethifolia Fisch. ex DC.
Artemisia angustifolia Gray
Abrotanum brachylobium Jord. & Fourr.
Abrotanum congestum Jord. & Fourr.
Artemisia elatior Klokov
Artemisia elegans Fisch. ex Ledeb.
Artemisia foeniculacea Stev. ex DC.
Artemisia foeniculacea Steven ex DC.
Artemisia herbacea Hort. Wratisl. ex Besser
Artemisia herbacea Clarke ex DC.
Artemisia herbacea Ehrh. ex Willd.
Artemisia humilis Mill.
Abrotanum incanescens Jord. & Fourr.
Abrotanum mas Garsault
Artemisia naronitana Vis. ex DC.
Artemisia paniculata Lam.
Abrotanum pauciflorum Jord. & Fourr.
Abrotanum pedunculare Jord. & Fourr.
Abrotanum platylobum Jord. & Fourr.
Artemisia procera Willd. nom. illeg.
Artemisia proceriformis Krasch. nom. invalid.
Abrotanum pulverulentum Jord. & Fourr.
Abrotanum rhodanicum Jord. & Fourr.
Artemisia sabulosa Steven ex DC.
Abrotanum suave Jord. & Fourr.
Artemisia tenuissima Spreng. ex Besser
Abrotanum virgatum Jord. & Fourr.
Abrotanum viridulum Jord. & Fourr.
Abrotanum xerophilum Jord. & Fourr.

 

Åbrodd (Artemisia abrotanum L.) är en växtart i släktet malörter och familjen korgblommiga växter.

Åbrodd är en flerårig,[1] ganska yvig halvbuske som blir 50–80 cm hög, i undantagsfall upp mot 170 cm. Växten tål torka väl. Stjälkarna är styva, och längs dem växer de mycket smala, dilliknande bladen, som är släta på översidan, men glest behårade på undersidan.

När bladen berörs avger de en doft som påminner om citron (traditionellt namn på engelska är också lemon plant, citronväxt) eller cola. Ibland liknas lukten vid kamfer, vilket eventuellt är att hänföra till en underart. Åbrodd blommar på sensommaren och hösten. Blommorna är små och gula. Fröna är femkantiga, grunt fårade ellipsoider 0,5 × 1 mm.

Kromosomtalet är 2n = 18.

Åbrodds naturliga utbredningsområde är södra och mellersta Europa; den är inhemsk i Spanien, Frankrike och Italien.[2] Arten har odlats i klosterträdgårdar och är som medicinal- och kryddväxt[3] introducerad i stora delar av övriga Europa, Asien och Nordamerika.[2] I Sverige är den påträffad som tillfällig eller kvarstående, men reproducerar sig knappast.[1][4]

Åbrodd är en gammal kulturväxt,[1] som föredrar näringsrik, väl dränerad jord.

Smaken är bitter och liknar malört, och åbrodd används som smaksättning av brännvin. Blad och blommor kan användas för örtte. I Italien används åbrodd som smaksättare på mat. Grenarna kan användas för växtfärgning av ylle.

Enligt folktro förr kunde torkade blad av åbrodd användas som skydd mot onda makter, och kunde även tjäna som afrodisiakum. En mera verklighetsnära användning är att genom lukten avskräcka löss, mal och ormar. Åbrodd ingick ofta i kyrkbuketten, som i Sverige och andra länder användes för att lukten skulle hålla en vaken under kyrkobesöket på söndagarna. I Storbritannien bar advokater buketter av åbrodd som ansågs skydda mot smittsamma sjukdomar bland fångarna.

Innehållsämnen

[redigera | redigera wikitext]
Namn Trakt  Referens 
Ambrett Halland [5]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c] Sörmlands flora, s. 559.
  2. ^ [a b] ”Artemisia abrotanum”. Plants of the World Online. https://powo.science.kew.org/taxon/urn:lsid:ipni.org:names:306365-2. Läst 26 oktober 2022. 
  3. ^ ”Artemisia abrotanum”. Svensk kulturväxtdatabas. https://skud.slu.se/nav/taxa/6223367. Läst 26 oktober 2022. 
  4. ^ ”Artemisia abrotanum”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/artemisia-abrotanum-222227. Läst 26 oktober 2022. 
  5. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 7 [1], Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]